Fler tennsoldater och nyheter om Prince August

Postat den 17 oktober 2010 av Örjan Martinsson

Veckans nya tennsoldater utgörs av en grupp livgardister. Men bara hälften av dem är helt nya. Resten är gamla tennsoldeter som har målats om. Tre av pikenerarna var tidigare ryssar tillhörande det Preobrazjenska gardet och de övriga tre pikenerarna plus två musketerare har hämtats från min grupp av fristående svenska tennsoldater. Alla dessa nya och nygamla tennsoldater (förutom de två som står i halt) har använts till att förstärka min stora livgardesbataljon så att den blir lika stor som den stora ryska bataljonen som jag håller på och reformerar (110 man). Eftersom jag inte har planerat att göra några fler ändringar på det hyllplan som Livgardesbataljonen är uppställd på har jag dessutom uppdaterat bilderna på hemsidan och lagt till en bild på trumslagarna som inte syntes på de gamla fotona.

Medan jag höll på med detta fick jag även ett mejl från Adam Zayer som kontaktat  Prince August om de nya formarna. Svaret som han vidarebefordrade till mig lyder som följer:

”The Karoliners are currently being painted up so I have something to use for promotions. As soon as I get them I can start taking photos and making announcements. Don’t worry, they are coming.”

Det är roligt att höra att Prince August inte har gett upp planen att utöka karolinerserien. Men den försenade lanseringen (senaste budet var slutet av sommaren) gör att det känns  tveksamt ifall de ska hinna med att skeppa iväg de nya formarna till hobbybutikerna i tid till julhandeln. Allting verkar ju ta en så himla lång tid eftersom protyperna redan i våras var så väl utvecklade att man då kunde tro att det bara var att sätta igång maskinen som tillverkar formarna.

Själv har jag ju redan börjat ersätta mina befintliga ryska pikenerare med pistolskjutande diton från form Nr. 46. Fyra blev klara förra veckan och ytterligare 20 är snart färdiga. Det ideala är dock att ha knästående pikenerare eftersom de ska placeras tillsammans med knästående musketerare. När den utlovande formen med knästående pikenerare väl kommer ut ska jag också använda mig av den till att göra ryssarna.   Mellanspelet med pistolskjutarna kan tyckas vara onödigt men jag kunde inte vänta längre. Under ett och ett halvt år har jag vetat att min stora ryska bataljon är helt felaktigt formerad och jag har retat mig på det ända sedan dess. Nyheten från Prince August i våras fick mig att skjuta upp omgörningen av bataljonen, men jag var inte villig att vänta tills efter årsskiftet och de gamla marcherande pikenerarna var helt olämpliga i den korrekta placeringen.

Frågan är då vad jag ska göra av mina nya pistolskjutare när de i framtiden ersätts med tennsoldater från de nya formarna. De gamla pikenerarna håller jag på att måla om till svenskar men något behov av att ha pistolskjutande karoliner finns inte. Det spår som jag är inne på är att göra om dem till en avsutten dragonbataljon som strider till fots. Benen på pistolskjutarna är nämligen rätt grova och målar man dem svarta skulle de bli väldigt trovärdiga som kavalleristövlar. Visserligen borde dragonerna ha föredragit att använda sina musköter när de stred till fots men det är en petitess. Har man pistoler kan man ju lika gärna använda dem. Musköterna hade kanske redan avfyrats och de lata ryssarna valde att hellre använda sina pistoler istället för att ladda om dem…

Ett annat fiffigt sätt att använda pistolskjutarna är att konvertera dem till en stående fanbärare som de har gjort på www.miniatures.de

Leib-Regiment Kurfürst in Bayern

Det finns en gammal Holger Eriksson-form med en stående fanbärare men jag antar att de valde att konvertera pistolskjutaren istället eftersom den kan hålla en infanterifana med de rätta dimensionerna (Prince Augusts fanstorlek är alldelse för liten). Själv är jag dock inte så petig utan jag nöjer mig med de ordinarie fanbärarformarna. Bilden gav mig dock idén att i framtiden konvertera en del av mina (då förhoppningsvis överflödiga) pistolskjutare till stående underofficerare och officerare.

Slutligen kan jag tipsa om en kommentar som någon skrev under natten till torsdagen angånde min bloggpost om valdagen. Det är ett häpnadsväckande långt och dåligt strukturerat inlägg av en person som uppenbarligen inte gillar den svenska invandringspolitiken. Det verkar inte direkt vara den sortens person som man vill sitta bredvid under en lång bussresa…

Publicerat i Prince August, Tennsoldater | Lämna en kommentar

Nya tennsoldater

Postat den 10 oktober 2010 av Örjan Martinsson

 

Jag skrev visserligen tidigare att inga nya tennsoldater var att vänta förrän i december, men när jag gick igenom allt som behövde göras insåg jag att det skulle bli alldeles för jäktigt ifall jag väntade till julledigheten. Istället påbörjade jag arbetet redan i början av september men med en lägre intensitet än vad jag brukar ha. Någon fast tidsplan finns inte utan jag gör lite grann då och då när jag får tid över.

 Den första omgången blev klar idag och omfattar pistolskjutande ryttare och pukslagare som ska ersätta första ledet i min vladimirska skvadron. I förgrunden finns även fyra pistolskjutande pikenerarna som ska ersätta pikenerarna (och en musketerare) i min bataljon som tillhör det Preobrazjenska gardet. Jag har slutat vänta på att Prince Augusts nya formar ska komma ut och istället använt mig av den äldre Holger Eriksson-formen Nr. 46 för att göra ryska pikenerare (som stod uppblandade bland musketerarna i första ledet och inte koncentrerade i mitten). Risken är att de utlovade nya formarna slutar på samma sätt som med formarna Nr. 907, 908 och 909 som var planerade men aldrig blev av.

I bakgrunden står en mängd ryska musketerare som är avsedd för min stora ryska bataljon. Det är första steget i en omfattande ommöblering som går ut på att ersätta de 16 befintliga pikenerarna (från form 911) med sådana från form 46 och placera dem alla i första ledet. För att inte få överblivna knästående musketerare har bataljonen dessutom blivit utökad samtidigt som den släppt folk till en bataljon tillhörande Semjonovska gardet som är under arbete.

Publicerat i Tennsoldater | Lämna en kommentar

Mindre uppdateringar

Postat den 3 oktober 2010 av Örjan Martinsson

Valen är nu helt färdigräknade av länsstyrelserna så jag har i sedvanlig ordning uppdaterat sidorna i sektionen svensk politik.  Den här gången var det dock besvärligare för mig eftersom det inte bara var att fylla på tabellerna med årets resultat och göra nya diagram. Sverigedemokraternas genombrott har inneburit att jag varit tvungen att separera dem (och Ny demokrati) från gruppen ”övriga partier”. Detta har tagit en hel del tid eftersom valmyndigheten har, med undantag för 2002, inte redovisat nationella resultat i landstings- och kommunalvalen. Istället har jag fått samla in uppgifter från varje enskilt landsting och kommun för att själv räkna ut det nationella resultatet (vilket redovisas här). För valen innan 1998 har valmyndigheten ingen statistik överhuvudtaget så jag har inget annat val än att ange frågetecken för SD:s landstings- och kommunalvalresultat. Fast under den tiden var deras stöd mikroskopiskt och på sin höjd en promille.

Den nyss länkade sidan är intressant eftersom den visar hur resultatet varierar för varje parti i de tre val som hålls samtidigt.  I årets riksdagsval blev Socialdemokraterna och Moderaterna i praktiken lika stora men i landstings- och kommunalvalen skiljer det fortfarande sex procentenheter mellan dem. Se diagrammet nedan:

I enskilda kommuner kan variationerna dessutom bli ännu större. I min hemkommun fick till exempel socialdemokraterna bara 17 ,6 % i riksdagsvalet men hela 27,6 % i kommunalvalet och 23,6 % i landstingsvalet. Nu när Mona Sahlin kommer att kämpa för att stanna kvar som partiledare är sådana siffror besvärande för henne.

Utöver valstatistik har jag även lagt till fler äldre färgrekommendationer från Prince August som jag hittade när jag bläddrade i mina papper. Som en följd av detta har jag också utökat avsnittet om vilken färg man ska använda för att måla ljust skinn. Detta kan vara intressant att läsa om man målar med Humbrol Acrylics.

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | Lämna en kommentar

Kontakter med världen utanför

Postat den 26 september 2010 av Örjan Martinsson

Under den här bloggens första halvår klagade jag en hel del över att sökmotorerna inte registrade min blogg och att det verkade som om jag bara skrev för mig själv. Sedan hittade jag orsaken till att bloggen var osynlig för sökmotorerna och äntligen gick det googla sig fram till min blogg.  Den omedelbara följden av detta blev dock att det började komma in mängder av spam bland kommentarerna. Så när jag äntligen hade fått det jag önskat började jag ironiskt nog längta tillbaka till den osynliga bloggen.

Men även om spammarna var snabbt ute kan jag nu konstatera att även verkliga personer börjar lägga märka till min blogg. För en dryg vecka sedan fick jag en förfrågan från Vasamuseet om Göte Göranssons kontaktuppgifter. De var nämligen intresserade av att ha med en av Göte Göranssons illustrationer i en ny bok och hade utan framgång försökt få tag i honom när de hittade bloggposten om mitt samtal med Göte Göransson. Jag vidarebefordrade uppgifterna till Vasamuseet och om Göte Göransson inte gillade deras uppvaktning så är det alltså mig han ska klaga på.

Några dagar efter var det ingen mindre än Lars-Eric Höglund som hittade hit och lämnade kommentarer på den här sidan. Han hade bland annat noterat att jag i bloggposten om Angus Konstams böcker hade gjort det olyckliga ordvalet ”torftig” när jag i ett speciellt sammanhang beskrev hans bok. Jag hade i ärlighetens namn aldrig tänkt tanken att de författare som jag omnämner faktiskt skulle läsa det jag skriver. Men i framtiden får jag väl väga mina ord på guldvåg när jag ska kritisera författare som Angus Konstam. För om han använder google translate för att översätta mitt blogginlägg om honom så lär väl han inte bli så glad.

Hur som helst ledde kontakten med Lars-Eric Höglund till en mejlväxling där gåtan om min sachsiska bataljons regementstillhörighet löstes. Det visade sig vara det Polska gardet som hade mässingknappar och som min bataljon tillhörde.  Detta var dock inte det enda problemet med motstridiga uppgifter mellan Höglund och Daniel Schorr, men eftersom det var så länge sedan jag höll på med sachsiska uniformer har jag glömt bort vilka de andra motstridigheterna var.  Får jag tid över någon gång att pyssla med sachsarna igen ska jag väl försöka kontakta Höglund igen för att försöka reda ut problemen en gång för alla. Jag hade annars väntat på att Daniel Schorr skulle göra sin utlovade revision av sidorna om den sachsiska armén och därefter se ifall skillnaderna fortfarande fanns kvar. Men det projektet verkar ha lagts på is precis som med Prince Augusts planer på att lansera nya formar.

Slutligen ska jag nämna att jag förstås har fått kontakter från vanliga dödliga också.. I kommenterarna till bloggposten om Angus Konstam finns det till exempel en diskussion om vilka färger man ska använda för att måla tennsoldater. Det är faktiskt en återkommande fråga till mig och det verkar därför vara lämpligt att skriva en sida där jag förklarar vilka färger jag har använt mig av. Det var ju också länge sedan jag uppdaterade hemsidan sist så jag lade till en sådan sida:

Färger till att måla tennsoldater

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan, Övrigt | Lämna en kommentar

Valdagen

Postat den 19 september 2010 av Örjan Martinsson

Det här är inte en politisk blogg och det är inte meningen att den ska bli det heller. Men jag råkar vara politiskt aktiv och har idag annat att tänka på än den ädla konsten att måla tennsoldater.

Trots att jag är 30 år kandiderar jag för mitt partis ungdomslista i kommunalvalet. För inom politiken räknas man tydligen som ungdom fram till och med 35 års ålder. Så jag kommer nog att kunna kvalificera mig för ungdomslistan även i nästa val. Fast om jag skulle bli invald i kommunfullmäktige skulle jag bli väldigt förvånad eftersom jag befinner mig på behörigt avstånd från valbar plats. Ja, det är inte ens säkert att ungdomslistan får något mandat överhuvudtaget.

Idag kommer jag iallfall att stå utanför en vallokal i några timmar och dela ut valsedlar. Sedan kommer jag att följa valvakan med min familj. Som den politiknörd jag är kommer jag att följa resultatet noga. Men jag måste erkänna att jag i detta val har haft svårt att bli riktigt engagerad  när partierna och blocken är mer lika varandra än någonsin tidigare samtidigt som blockpolitiken aldrig har varit mer cementerad. Det är som om valet bara handlar om vilka som ska sitta vid makten och inte om vilken politik som ska bedrivas.

Det har faktiskt blivit så att jag lite grann hoppas att sverigedemokraterna blir invalda. Inte för att jag på något sätt sympatiserar med deras politik utan för att det skulle tvinga fram ett blocköverskridande samarbete. Jag har själv varit med om ett blocköverskridande samarbete när jag satt i olika nämnder i min hemkommun. Det var då härligt att uppleva hur snabbt man övervann sina fördomar mot de traditionella motståndarna och hur lätt det var att samarbeta med dem. Men den tiden är nu förbi eftersom moderpartierna satte så starkt press på de deltagande borgerliga partierna att avbryta samarbetet och bilda en borgerlig allians.

Argumentet på riksnivå att alliansen var nödvändig för att förhindra ett ständigt socialdemokratisk regeringsinnehav hade ingen motsvarighet i min kommun eftersom där skulle en allians snarare garantera moderaterna en ständig majoritet. Men en allians bildades likväl. Så nu har vi en situation med cementerad blockpolitik även på lokal nivå som gör att de flesta kommuner i praktiken är enpartistater där maktskiften inte är möjliga. Detta trots att partierna i de olika blocken på lokal nivå ofta kan ha mer gemensamt med motståndarpartierna än med sina koalitionspartier.

Publicerat i Övrigt | 3 kommentarer

Angus Konstams böcker

Postat den 12 september 2010 av Örjan Martinsson

Innan Lars-Eric Höglund avslutade sin trilogi 2004 med en bok om den ryska arméns uniformer kom all information jag hade om denna armé från Angus Konstams böcker. Dessa gavs ut av det stora militärhistoriska förlaget Osprey publishing. Först skrevs ”Peter the Great’s army” i två delar som båda kom ut 1993. Det följande året skrev han en bok om slaget vid Poltava. Sedan fortsatte Konstam på samma tema genom att 1996 skriva ”Russian Army of the Seven Years War” (även denna i två delar).

Man skulle kunna tro att skotten Angus Konstam är en historiker som har 1700-talets ryska armé som sitt speciella forskningsområde. Men en titt på listan över hans böcker visar att han är en mycket produktiv författare som skrivit historiska böcker om allt möjligt. Enligt wikipedia har han skrivit över 60 böcker (de flesta Ospreyböcker) som omfattar alla epoker från antiken till nutiden. En viss tonvikt för marinhistoria kan noteras men i övrigt grips man av misstanken att han bara är en historiker som ingår i Ospreys ”stall” och som får i uppdrag att skriva om ämnen som förlaget är intresserat av.

Konstams böcker om den ryska armén är inte bra utan har en alldeles förfärande hög felprocent. Det mest grundläggande felet ska tydligen vara att hans böcker om Peter den stores armé så gott som uteslutande bygger på ett enda verk av en  rysk militärhistoriker som är kraftigt föråldrat. Det var en produkt från den tiden då man gärna drog vittgående slutsatser utifrån ett mycket begränsat material (i tron att det rådde en hög grad av enhetlighet).

Men om felprocenten enbart byggde på att han baserade sin bok på föråldrad rysk forskning skulle man kunna förlåta honom. Dessvärre visar hans böcker upp en mängd tecken på att de var hastigt skrivna.  Om det var någon som korrekturläste böckerna så har den personen inte förtjänat sin lön. Man förundras över hur inkonsekvent stavningen av ryska och svenska regementen är och himlar med ögonen när kronologin uppger att Stenbock besegrade danskarna i slaget vid Helsingfors.

Faktarutorna i böckerna är fulla med misstag. Enligt dessa leddes den svenska armén i slaget vid Ljesna av general Sheremetiev. Ett återkommande fel i faktarutorna är annars att vissa regementen saknas i listor där de borde vara med.

Illustrationerna i boken är också en källa för klagomål. En bild som ska föreställa slaget vid Ljesna skildrar ett regemente som inte var där. I bilden för slaget vid Poltava kan man se det Preobrazjenska gardets berömda grenadjärhjälmar (som dock inte delades ut förrän 1712). Nästan alla ryska soldater är avbildade med vita strumpor, vilket är osäkert och för artilleriet direkt felaktigt eftersom det framgår av bokens text att deras strumpor var blåa eller blåvitrandiga. Kanonlavetterna är avbildade med svarta beslag när de borde vara gula.

Ja, jag skulle kunna fortsätta ett bra tag till med att rabbla upp fel i boken. De jag har just nämnt är bara de som jag i skrivande stund kom att tänka på först. De allvarligaste felen är dock de som jag  inte har upptäckt. För trots allt är Konstams böcker min huvudsakliga källa till kunskap om den ryska armén. Lars-Eric Höglund anlitade visserligen en rysk historiker när han skrev sin bok så hans uppgifter borde vara korrekta. Men Höglunds bok är rätt torftig eftersom den i stort sett begränsar sig till att bara vara målningsinstruktioner till tennsoldater. Utrustning och taktik i den ryska armén har förvisso behandlats av Gunnar Artéus i boken ”Karolinsk och europeisk stridstaktik 1700-1712” från 1972, men även hans bok är torftig i jämförelse med Konstam och den verkar inte heller vara mer tillförlitlig.

Desto mer tillförlitlig är boken ”Vägen till Poltava” som skrevs av Einar Lyth och Pavel Konovaltjuk 2009. Det den skriver om rysk utrustning och taktik (framförallt pikenerarna) får en att undra ifall det finns något som håller för en kritisk granskning i Konstams böcker. Tyvärr behandlar ”Vägen till Poltava”  bara det ryska fälttåget och inte hela Peter den stores regeringstid vilket Konstams böcker gör. Detta innebär att jag inte kan kasta Ospreyböckerna i den papperskorg där de hör hemma. Förhoppningsvis kommer en heltäckande bok om den ryska armén att ges ut i framtiden (gärna en översättning av ett ryskt verk). Men till dess får jag alltså stå ut med Konstams hafsverk.

Publicerat i Litteratur | 5 kommentarer

Pikar

Postat den 5 september 2010 av Örjan Martinsson

Vid sidan av grenadjärer är längden på pikarna den största korrigeringen av mina tennsoldater som jag har gjort under de gångna året. Ursprungligen var de svenska tennsoldaternas pikar nio centimeter långa vilket motsvarar fyra meter i verkligheten. Detta längdmått följde de instruktioner som Prince August tillhandahöll. Men ju mer jag läste om pikar desto fler avvikande uppgifter stötte jag på. Genom att starta en diskussionstråd om detta på Skalman fick jag förra sommaren klarhet i frågan och jag ägnade hösten åt att byta ut alla gamla pikar med nya som är 12,5 centimeter långa. Vilket motsvarar 5,5 meter i verkligheten och är den längd som det finns minst två belägg för i den svenska armén.

De gamla pikarna valde jag att spara för att använda till framtida ryska pikenerare. Enligt ovan nämnda tråd hade jag konstaterat att de ryska pikarna var mellan fyra och fem meter långa. Mina gamla pikar är alltså av godkänd längd även om det kanske hade varit bättre med en längd som motsvarar 4,5 meter. Men även om det material som jag har använt för att göra pikarna är väldigt billig är jag ovillig att slänga fullt användbara pikar.

Att det trots allt kanske inte är så dumt att utrusta ryssarna med korta pikar kan en uppgift ur Angus Konstams bok tyda på (jag missade den när jag startade skalmantråden förra året). Enligt Konstam var de ryska pikarna bara 3,4 meter långa. Han anger ingen särskild tidpunkt för när detta gällde. Uppgifter om att de var 4-5 meter långa kommer från Einar Lyths och Pavel Konovaltjuks bok ”Vägen till Poltava” och syftar på de förhållanden som rådde under det ryska fälttåget, vilket är det fälttåg som är relevant för mina tennsoldater. Eftersom Konstam dessutom är notoriskt opålitlig är det ett enkelt val för mig att följa  Lyths och Konovaltjuks uppgifter. Men om det finns någon sanningshalt i Konstams påstående kan det vara så att det gäller tidigare förhållanden som till exempel slaget vid Narva. Och isåfall blir fyra meter en rätt bra kompromiss om man vill täcka in hela perioden med bara en variant av de ryska pikarna.

En annan sak som jag påmindes om när jag läste om Konstams bok nyligen är att den anger att skaften på pikarna var målade svarta. Eventuellt gäller det här bara det Preobrazjenska gardet (som hade svarta fanor) men i Konstams bok nämns det att endast pikar med svarta skaft är bevarade. Kanske var det en enhetlig färg på ryska pikar och när jag nu förbereder mig på att byta ut alla ryska pikenerare i min tennsoldatssamling kan det vara läge för att måla pikarna svarta.

När jag först målade ryska pikenerare struntade jag i uppgiften om den svarta färgen eftersom jag inte hade motsvarande information om vilken färg de svenska pikarna. Jag valde därför samma upplägg som alla historiefilmer som utspelar sig under Antiken. Alla byggnader i dessa filmer består ju av omålad vit marmor trots att vi vet att Antikens byggnadsverk var täckta med färg. Men då ingen känner till de exakta färger som användes väljer man hellre att köra utan färg.

När jag läste om Livgardet fick jag dock indikationer på att deras pikar var bruna. Detta eftersom underofficerarnas vapen och fanstängerna var bruna. Så jag kan ju låta gardena i respektive armé bestämma färgen på de övriga regementenas pikar och på så sätt låta ryssarna ha svarta och svenskarna ha bruna pikar. Och om svenskarna trots allt hade mer färgglada pikar kan jag alltid hävda att färgen hade flagnat under det ryska fälttågets strapatser.

Publicerat i Vapen & harnesk | 3 kommentarer

Grenadjärmössor (igen)

Postat den 29 augusti 2010 av Örjan Martinsson

Jag sökte efter information om pikenerare och hittade ett väldigt stort forum som nog är intressant för dem som sysslar med att måla tennsoldater (eller plastsoldater).Någon ny information om pikenerare hittade jag inte där men väl en diskussion om svenska grenadjärmössor som väcker gamla minnen om hur jag har brottats med den frågan de senaste  åren.

Den som har följt den här bloggen vet att mina tennsoldatsbataljoner tidigare hade grenadjärer med grenadjärmössor och att jag bytte ut dem mot vanliga musketerare under detta år som en följd av att jag insett att grenadjärmössor var ovanliga i den svenska armén. Insikten ägde rum i december 2009 men jag hade långt innan dess konfronterats med påståendet att grenadjärmössor var ovanliga och faktiskt argumenterat mot en sådan uppfattning.

För sisådär 5-6 år sedan, i en föregångare till Anders Wessléns forum om Karl XII, diskuterade jag detta med Oskar Sjöström (senare författare till boken om slaget vid Fraustadt)  Han argumenterade då, med utgångspunkt från Lars-Eric Höglunds forskning, för teorin att grenadjärmössor brukades främst av värvade tyska förband medan de svenska indelta regementenas grenadjärer huvudsakligen gick omkring i vanliga hattar (Samma uppfattning förekommer även i diskussionstråden som jag länkade till i början). Jag påstod däremot att bristen på belägg på grenadjärmössor inte skulle ses som ett bevis på att sådana inte existerade. Att det skulle finnas någon institutionell skillnad mellan indelta och värvade regementens uniformer ville jag inte heller gå med på.

Hade jag låtit mig övertygas av Sjöströms resonemang hade jag inte behövt gjuta så många grenadjärer som jag sedan skulle bli tvungen att byta ut. Istället skulle notan ha slutat på enbart två uppländska grenadjärer. Men jag lät mig inte övertygas av Sjöström eftersom jag inte kunde se det mönster i fördelningen som han såg. Att det finns fler belägg på grenadjärmössor från tysktalande regementen (6 av 55) än från svensktalande (2 eller 3 av 52) imponerade inte på mig eftersom det statistiska underlaget är alldeles för klent för sådana slutsatser. Jag kunde inte se något mönster i fördelningen överhuvudtaget och kunde därför inte begripa varför just dessa nio regementen vid varsitt tillfälle skulle ha utrustat grenadjärerna med avvikande huvudbonader.  Jag drog därför slutsatsen att grenadjärmössor var allmänt förekommande men att de lämnat ytterst få avtryck i källorna. Jag tyckte mig ha stöd för denna tes från uppgifter om att grenadjärer i olika länder (däribland Södermanlands regemente) tilldelades både en mössa och en trekantig hatt. Mössan användes då vid parader och strid medan den trekantiga hatten bars vid vardagliga sammanhang.

Något som besvärade min övertygelse var dock det faktum att det inte finns några belägg för att Livgardets grenadjärer hade mössor. Livgardets uniformer är de som är bäst beskrivna i källorna och det gör att förklaringen ”bristfälliga källor” inte känns så trovärdig i deras fall. Men varför skulle inte Livgardet ha praktfulla grenadjärmössor när vanliga landsortsregementen hade sådana mössor?

Det som slutligen fick mig att reagera var en detalj ur en målning som visade övergången av Düna. Där kunde man skåda Livgardets grenadjärbataljon (utan fanor) försvara sig med trekantiga hattar på huvudena. Livgardet hade inte grenadjärmössor, punkt slut.

Jag var tvungen att göra mer noggranna efterforskningar om grenadjärer vilket sedan resulterade i ett antal sidor på hemsidan. När jag lusläste Erik Bellanders uniformsbok fanns jag lösningen på gåtan. Två citat från 1700 och 1752 visade att Kunglig majestät inte bekostade grenadjärmössor för regementena men tillät att de ordnade sådana på egen hand. De regementen som ville lägga ut extra pengar på det fick alltså ha grenadjärmössor. Bristen på belägg för grenadjärmössor kan därför tolkas som att det inte var så många regementschefer som ur egen ficka ville köpa sisådär hundra grenadjärmössor.

Konstigt nog drog inte Erik Bellander samma slutsats. Citatet från år 1700 om ett förslag att införa grenadjärmössor, och som avslogs av kungen, tolkade han som att det syftade på en speciell typ av mössa eftersom grenadjärmössor bevisligen förekom. Men Bellander lät sig förmodligen luras av samma sak som lurade mig och Sjöström. Nämligen en vilja att se ett mönster och någon form av enhetlighet i uniformerna istället för att acceptera att det bara är tillfälligheter som bestämt fördelningen av grenadjärmössor i den svenska armén.

Publicerat i Uniformer | 1 kommentar

Statusrapport 4 – mot nya djärva mål

Postat den 22 augusti 2010 av Örjan Martinsson

Nu när jag äntligen har genomfört den uppdatering av hemsidans tennsoldatssektion som jag planerat i ett år (och talat om på den här bloggen sedan starten) är det väl dags att runda av och lägga upp linjerna för kommande projekt.

Den där åtgärdslistan som jag har nämnt vid ett flertal tillfällen är trots allt inte helt avklarad. Färgproblem ställde till det för mig och gjorde att det aldrig blev aktuellt att reformera en av de ryska skvadronerna . Detta eftersom Englandsresan, under vilken jag bunkrade upp den svåråtkomliga färgen, ägde rum för sent och nu har jag inte tid med att måla tennsoldater .

De ryska bataljonerna behöver dessutom möbleras om eftersom ryska pikenerare inte var koncentrerade i mitten av bataljonen utan var utspridda i det första ledet. Detta kräver att rätt många tennsoldater byts ut och jag hade inköpt en form med en pistolskjutande soldat som skulle användas till att göra ryska pikenerare (som var beväpnade med pistoler).  Prince Augusts nyhetsbrev i april som utlovade nya pikenerarformar fick mig dock att avvakta med dessa förändringar.

Tyvärr har det sedan dess varit tyst från Prince Augusts sida och flera tecken tyder på att de har ändrat sina planer.  Det ursprungliga meddelandet nämnde att bilder på de nya figurerna skulle publiceras samma månad. Detta skedde inte. Adam Zayer som mejlade till Prince August om detta fick se den efterlängtade bilden (som vidarebefordrades till mig) och fick budskapet att Prince August vill vänta med publiceringen till senare i sommar då nytillskotten skulle vara bättre utvecklade. Nu är emellertid sommaren snart slut och jag har inte hört något från Prince August. Ett besvärande faktum är att det ursprungliga meddelandet i nyhetsbrevet är borttaget från deras blogg (eventuellt fanns det aldrig där, men i så fall har mitt minne lurat mig rejält). Om tystnaden fortsätter fram till vintern så kommer jag att återgå till den ursprungliga planen och göra pistolskjutande ryska pikenerare.

Det jag har planerat för vintern är alltså att göra fler ryska tennsoldater. Förändringarna kommer att innebära att rätt många gamla tennsoldater ”blir över” och dessa kommer att användas till en ny rysk skvadron och en ny rysk bataljon (Semjonovska gardet). Den stora ryska bataljonen kommer dessutom att förstoras så att den kommer upp i 110 man. Den stora svenska bataljonen kommer då också att förstoras så att den blir lika stor (och tar emot det Preobrazjenska gardets överblivna pikenerare). En del av de många överblivna pikenerarna från den stora ryska bataljonen kommer att också målas om och ingå i en ny Västmanlandsbataljon.

Det är rätt mycket som behöver göras och risken är rätt stor att jag inte kan göra en paus från tenngjutningshobbyn nästa år. Men mycket mer än det jag nyss nämnt kommer inte att göras under resten av det här året och nästa . För jag tänker inte köpa en ny bokhylla för mina tennsoldater utan de får nöja sig med det befintliga utrymmet (åtminstone fram till 2012). Och som ni kan se på hemsidan finns det inte så mycket ledigt utrymme på tennsoldatshyllorna.

När jag väl sätter igång med att göra nya tennsoldater ska jag försöka uppdatera bilderna på tennsoldatssektionen lite oftare. För när det är många bilder som ska tas på en gång räcker inte tålamodet för att hitta de bra vinklarna. Den här gången blev dock fotograferingen lättare tack vare det tips jag fick från Juhana Siren om att lägga en tunn papparshanduk över kamerablixten. Blekningseffekten som jag har klagat över så mycket minskades dramatisk. Men effekten hemsidans bilder är inte lika stor som effekten på arbetet med att ta fran dessa bilder.  Tidigare var många bilder som jag tog helt oanvändbara eftersom jag kom för nära tennsoldaterna och ljuset som reflekterades från bokhyllans björkfaner blev alldeles för starkt. Nu är detta inget problem längre och jag kan fotografera från vilken vinkel som helst och få okej bilder. Hade jag haft mer tid på mig skulle jag nog ha utnyttjat den fördelen bättre.

Avslutningvis kan jag avsluta den gamla följetongen om varför sökmotorerna nobbar min blogg. Jag nämnde i ett PS till inlägget om Den svenska högerflygeln vid Poltava att det var bloggens ”privacy settings” som spökade och det syntes inte på min kontrollpanel förrän bloggens mjukvara uppgraderades. Nu har jag emellertid i snitt drygt tolv besökare om dagen och trots att det är sommar just nu (då min besöksstatistik brukar halveras ) är det en fördubbling av hur det var innan.

Publicerat i Prince August, Statusrapporter | Lämna en kommentar

Tennsoldatssektionen uppdaterad

Postat den 15 augusti 2010 av Örjan Martinsson

Nu är jag äntligen klar men den sedan lång tid tillbaka utlovade uppdateringen av min tennsoldatssektion. Alla tennsoldater som jag har gjort det senaste året går nu att beskåda på hemsidan tillsammans med alla gamla tennsoldatsformationer som blivit ommålade och/eller ommöblerade.

Det tog längre tid än väntat att göra allt, men jag hann precis bli klar medan det fortfarande är söndag. Jag orkar emellertid inte skriva några utförliga kommentarer om vad jag har gjort, utan  ni får själva botanisera er bland de nya sidorna:

http://www.tacitus.nu/karoliner/tenngjutning/

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | 3 kommentarer