Jag kom, jag såg, jag spydde

Postat den 8 augusti 2010 av Örjan Martinsson

Efter en veckas vistelse i England befinner jag mig nu återigen på min kära ö i Stockholms skärgård och återhämtar mig efter strapatserna. Anledningen till att jag åkte till England är att min bror har en svåger som bor i Stratford upon Avon (Shakespeare-staden) och tog med sina barn och en svägerskas barn dit för en familjesemester. Men i likhet med mig är han intresserad av att besöka historiska muséer som varken småbarnen eller de andra vuxna är intresserade av. Därför tog han med mig på resan så att han hade någon som var villig att besöka Imperial War Museum tillsammans med honom.

Själv var jag intresserad av att åka till England på grund av ett mycket simplare skäl. I en tidigare bloggpost har jag berättat om Den svåråtkomliga färgen Humbrol 149 som jag köpte för länge sedan och i fjol använde till att måla en bataljon ur Preobrazjenska gardet och en rysk skvadron. Av någon outgrundlig anledning säljs den numera endast i Storbritannien vilket ställer till problem för mig när jag nu behöver byta ut tennsoldater i båda enheterna.

Första dagen i England åkte vi till birmingham och hittade en hobbybutik som sålde färgen. Jag köpte fem burkar (billigare än i Sverige) och därmed var det mission accomplished för mig. Återstod bara besöket till Imperial War Museum…

Småbarn bär på en mängd baciller som deras föräldrar har utvecklat motståndskraft mot. Deras farbröder är däremot inte lika lyckligt lottade. Dagarna innnan vi skulle åka till London blev småbarnskolonin i Stratford magsjuk och spydde flera gånger i hinkar. De som insjuknade sist var friska på morgonen för avresan men jag och min bror gav dem en dag att återhämta sig och åkte i förväg till London.

På tåget började jag dock må dåligt, men dumt nog valde jag att inte åka direkt till hotellet utan fortsätta till Imperial War Museum. Jag kände mig lite bättre när jag fick stiga av tågvagnen och trots allt var museibesöket anledningen till att min bror ville ha med mig på resan. Väl framme var jag emellertid så dålig att jag inte orkade gå runt och titta på samlingarna så jag satte mig ner i ett hörn och väntade på att min bror skulle bli klar och jag bli bättre. Men jag blev sämre och till slut spydde jag upp lite brödsmulor och mjölk (som tur var hade jag skippat lunchen). Jag berättade för den som jobbade i museishopen vad som hänt och försäkrade  henne och senare två av hennes chefer som kom dit i tur och ordning att jag nu mådde bättre och inte behövde sjukvårdare. Sedan fick jag titta på hur en svart kvinna i slöja rengjorde golvet efter min uppkastning medan jag önskade attt jag aldrig hade satt min fot i museumet. Hon som jobbade i museishopen försökte trösta mig genom att nämna att det var rätt vanligt att småbarn spydde i muséet.

Färden till hotellet blev inte mer lyckosam eftersom uppkastningen bara gav en tillfällig lindring. Jag spydde igen på Twickenham station och sedan en tredje gång i hotellrummets badkar. Förutom att jag blev illamående gjorde sjukdomen mig också fysiskt svag så att färden genom London blev mycket ansträngande. Så pass att även efter att magsjukan släppte höll träningsvärken mig vaken under natten.

Jag vilade hela dagen efter och åt knappt någonting. Påföljande dag som var den sista hann jag med att kika in i British museum. Men det museumet är väldigt stort och småbarn orkar inte mer än en timme så det blev inte så mycket museibesök för mig.

Trots att jag inte hade återhämtat mig helt från magsjukan märkte jag sedan när vi tog flyget hem att jag hade en förkylning på gång.  En vecka, två sjukdomar. Småbarn är rena kryptoniten för mig. Jag kom hem i onsdags men det är först idag som jag känner mig helt kry.

Publicerat i Övrigt | Lämna en kommentar

Fanor till tennsoldater

Postat den 27 juli 2010 av Örjan Martinsson

Jag sitter just nu på Skavsta flygplats och ska snart resa till England.  Det är risk att jag inte kommer att kunna skriva något på bloggen på söndag som vanligt så jag gör det idag istället.

Samtliga digitala fanor som jag har gjort under sommaren finns nu tillgängliga för alla intresserade på Tacitus.nu. Det är fanor till samtliga indelta infanterregementen men också en hel del annat:

http://www.tacitus.nu/karoliner/tenngjutning/fanark.htm

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | Lämna en kommentar

Prins Christians regemente och västmanlänningar

Postat den 25 juli 2010 av Örjan Martinsson

Danska soldater tillhörande Prins Christians regemente

Min danska bataljon och västmanlandsbataljonen är nu klara och därmed är det dags att lägga tillbaka all tenngjutningsutrustning i den träkista som har blivit min ”lattjolajbanlåda”. Nästa omgång tennsoldater lär dröja till julen.

Anledningen till att jag har målat en dansk bataljon (Prins Christians regemente) beror på olika saker. När jag skannade in boken ”Kriget i Skåne” väcktes mitt intresse för det skånska fälttåget 1709-10 och dessutom hade jag en vinröd färgburk som var knappt använd och som passade perfekt för Prins Christians regemente. Jag hade köpt burken förra året enbart för att måla stången till de småländska tremänningarnas fana.

Men det fanns också en personlig dimension bakom beslutet. När jag läste om kriget i Skåne fick jag veta att Prins Christians regemente var i februari 1710 placerat vid Sinclairsholm för att bevaka en viktig bro över Almaån (som den svenska armén hade tänkt storma). Precis bredvid herrgården Sinclairsholm ligger Gumlösa kyrka som är välkänd som Nordens äldsta tegelkyrka. Men det råkar också vara den kyrka som jag är döpt i. Bara några kilometer väster om bron, herrgården och kyrkan ligger Fjärlöv där jag som barn tillbringade mina sommarlov tillsammans med släkten. Platsen där Prins Christians soldater låg i ställning ligger alltså i ett område som jag är väldigt hemtam i och tanken att gråklädda danskar med mörkröda uppslag patrullerade längs min barndoms å kittlar min fantasi.

Men slaget vid Sinclairsholm är ett slag som aldrig ägde rum eftersom isen la sig på Almaån innan svenskarna hann storma bron. Den danska armén som hade baserat sitt försvar på Almaån var tvungen att retirera när isen gjorde det möjligt för svenskarna att korsa ån varsomhelst utan problem. Det blev istället utanför Helsingborg som fälttåget avgjordes, och då under mindre gynnsamma förhållanden för danskarna. Prins Christians regemente råkade riktigt illa ut då eftersom de hade blivit avdelade för att stärka kavalleriet men kunde inte hålla jämna steg med ryttarna. Helt ensamma på sin del av slagfältet när det danska kavalleriet hade slagits tillbaka blev de en munsbit för de framryckande svenskarna.

Till sist en kommentar om de danska uniformerna. Som vanligt gör kamerablixten att färgerna blir blekare än i verkligheten, men den ljusgrå färgen på de danska uniformerna ska vara väldigt ljus. Så ljus att den ofta beskrivs i källorna som vit. Den färg som jag har valt (humbrol 147) lyckas i mitt tycke väldigt bra med att framställa uniformsrockar som är gråa men som kan uppfattas som vita och som dessutom har en svag dragning åt det blå hållet (vilket också nämns i källorna).

En bataljon tillhörande Västmanlands regemente

Den andra bataljonen är mina västmanlänningar som de facto kom att utgöra den andra linjen i den svenska slaguppställningen vid Poltava (de hamnade på efterkälken och kunde inte ta sin plats i första linjen innan arméerna drabbade samman.’

Det de har på huvudet är mitt valhänta försök att göra svarta karpusar med blå uppslag och gula galoner genom att måla avklippta grenadjärmössor. Det som glänser på pikarna är Karlssons klister som jag snart ska måla över med ett lager färg.

För att återgå till det Skånska fälttåget kan jag nämna att Västmanlands regemente hann inte få ut sina nya uniformer i tid till slaget vid Helsingborg och därför stred i civila bondekläder! Detta illustrerar hur beslutsamt Sverige agerade för att behålla Skåne. På den danska sidan fanns en helt annan inställning. Trots den danske befälhavaren i Skånes protester höll den danska krigsledningen kvar ett regemente på Själland i väntan på uniformsrockar med rätt färgnyans! De rockar som hade utdelats ansågs inte hålla måttet och därför fick regementet inte följa med till Skåne där det fanns stort behov av alla män som gick att uppbringa.  Man begriper varför det var Sverige och inte Danmark som blev en stormakt…

Publicerat i Färger, Tennsoldater | 2 kommentarer

Fler förstärkningar

Postat den 18 juli 2010 av Örjan Martinsson

Nya tennsoldater (svenskar)

Under den gångna veckan har en ny omgång blandade tennsoldater blivit färdiga. Smålandsskvadronen har gjorts komplett med sex nya ryttare och ytterligare sex västmanlänningar har blivit klara.

Två underofficerare till livgardets grenadjärbataljon har också blivit färdiga. Jag glömde bort att befälen till grenadjärer var normalt utrustade med flintlåsmusköter istället för stångvapen och var därför tvungen att i efterhand gjuta och måla två musketerare till underofficerare.  Jag hoppas nu att det inte är så att den svenska armén även i detta fall skilde sig från andra länder och att jag senare blir tvungen att återinföra underofficerare med hillebarder.

Sedan har jag ersatt officerarna i mina miniskvadroner med vanliga ryttare. Eftersom officeren i Prince Augusts form Nr 934 är oanvändbar i kombination med ryttaren i form Nr 931 (de två rider i helt olika tempon) hade jag modifierat vanliga ryttare till att bli officerare i mina skvadroner. Tillvägagångssättet var att klippa bort karbinen och väskan på ryggen, slipa ytorna jämna och sedan måla dem som officeren i form Nr 934. Särskilt snyggt blev det egentligen inte och när jag började göra miniskvadroner som bara bestod av tio tennsoldater fanns det inte någon anledning att ha en extra officer utöver standarbäraren. Men jag gjorde sådana iallafall i samma stil som i min stora Östgötaskvadron. Tills nu det vill säga. Alla fyra miniskvadroner har fått sina officerare utbytta och en av dessa officerare är dessutom nedsmält (den innehöll värdefull modellmetall). Samma öde kan snart drabba två andra medan den fjärde har målats om till en östgöte.

Ommålade tennsoldater

Jag har nämligen kompletterat min stora östgötaskvadron (34 man) med ytterligare sex fristående östgötar så att jag vid behov kan formera om den till fyra miniskvadroner (två av dem syns i bilden ovan och tre i  bilden till höger). Utöver den nämnda officeren och en standarbärare med livstandar (som synts på bild för ett par veckor sedan) har jag målat om två överblivna ryska trumpetare (jag ersatte dem med pukslagare i  vintras) och gjort en ny svensk pukslagare med en konstig streckgubbe på pukorna som ska föreställa östgötavapnet (jag är så dålig på att rita sådana där detaljer att jag inte ens försökte göra det någorlunda likt). Sedan har jag också gjutit och målat en standarförare med det vanliga östgötastandaret.

Nya tennsoldater (en ryss och elva danskar)

Och som om detta inte var nog har jag även målat motståndare. Den ryska grenadjärbataljonen har fått en till grenadjär som ska ersätta fanbäraren. Eftersom jag inte kände till någon fana för grenadjärregementena hade jag målat en vanlig livfana till dem. Men då jag studerat mer om grenadjärer har jag förstått att det var vanligt att grenadjärkompanier inte hade fanor. Eftersom jag inte känner till något belägg på en rysk grenadjärfana är det därför mycket sannolikt att sådana aldrig existerade.

Slutligen har jag påbörjat en dansk bataljon. Nämligen Prins Christians regemente. Om den finns det en hel del att berätta så jag väntar med det tills nästa vecka då den förhoppningsvis är fulltalig.

Publicerat i Tennsoldater | Lämna en kommentar

Alla grenadjärer utbytta och fler livgardister

Postat den 11 juli 2010 av Örjan Martinsson

Nya tennsoldater

Livgardets 23 man starka grenadjärbataljon med grenadjärmössor har nu ersatts med soldater med trekantiga hattar. Likaså har 12 grenadjärer från andra regementen blivit ersatta med tennsoldater med trekantiga hattar.

Dessutom har jag passat på att gjuta och måla 18 musketerare som står i halt. Dessa är avsedda att användas i en stor skjutande bataljon (98 man) som jag nästan kan bilda genom att använda de skjutande livgardister från mina två minibataljoner. Det är egentligen bara pikenerare som nu saknas för att göra den komplett. Dessa kommer dock inte att gjutas tills Prince Augusts nya formar har kommit ut. Den stora bataljon som jag redan har, har blivit utökad med sex anfallande musketerare för att få proportionerna mellan musketerardivisionerna att passa bättre med pikenerardivisionen.

Gamla tennsoldater som har målats om (och "beskurits")

De gamla livgardesgrenadjärerna har målats om till ett grenadjärkompani tillhörande det sachsiska regementet (enda förändringen är att västarna har målats blåa).

De sex knäststående grenadjärerna från övriga regementen har gjorts om till dalkarlar (en förberedelse till en skjutande minibataljon tillhörande Dalregementet). Eftersom det finns belägg för att Dalregementet hade grenadjärmössor har två av dem fått behålla dessa, de övriga har gjorts om till karpusar.

Två marscherande grenadjärer har gjorts om till västmanlänningar iförda karpus (och dessutom fått sällskap av ytterligare nygjorda västmanlänningar, snart har jag en hel minibataljon).

De två handgranatkastande grenadjärer har fått halsdukarna ommålade från svart till vitt och därmed förflyttats från Smålands tremänningsregemente till Dalregementet.

Gamla grenadjärer innan de målades om och fick mössorna avklippta.

Slutligen kan jag visa ”före”-bilden av de sista grenadjärerna (vissa detaljer i mässing samt vita halsdukar hade dock redan blivit målade när bilden togs).

De två rödklädda grenadjärerna från Jönköpings regemente har sparats oförändrade eftersom deras mössor överensstämmer med en bevarad mössa från ett okänt regemente som ryssarna tog som krigsbyte.

De två underofficerarna med ljusblå strumpor har däremot inte bevarats eller målats om. De tillhörde livgardets grenadjärbataljon, men i likhet med denna så hade inte heller det sachsiska regementets underofficerare några grenadjärmössor. Jag har därmed ingen användning för dem. Deras påklistrade mössor har visserligen tagits av och gjorts om till karpusar som jag sedan placerat på två västmanländska pikenerare. Men kropparna kommer snart att smältas ned.

Tennet lär behövas för jag är långt ifrån klar, fortsättning följer…

Publicerat i Tennsoldater | Lämna en kommentar

Samtal med Göte Göransson

Postat den 4 juli 2010 av Örjan Martinsson

Jag har nu gjutit 66 soldater och påbörjat målningen av dem. De första färdiga tennsoldaterna kommer jag att kunna presentera nästa vecka.

Men det jag har tänkt skriva om idag är hur jag kom i kontakt med Göte Göransson, illustratören till boken Karoliner som skrevs av Alf Åberg och som är omistlig för alla oss som är intresserade av att måla Karl XII:s soldater. Han skickade ett mejl till mig i fredags och ville att jag skulle ringa honom. Tankarna susade när jag läste att han vill ta kontakt med mig av alla människor. I värsta fall kunde han ha synpunkter på att några av hans illustrationer från boken Karoliner finns på min hemsida? (visserligen med angivande av upphovsmannen) Göransson skrev dock att det han ville prata om var ”Arvid Horns triumftavlor”, vilket emellertid inte gjorde mig mycket klokare.

Så på lördagen ringde jag den nu 89-årige mannen vars bilder på karoliner jag har växt upp med. Han berömde min hemsida och mina tennsoldater och förklarade sedan att när han på 70-talet bedrev efterforskningar om utseendet på karpusen använde han sig av en detalj i Arvid horns triumftavla som skildrade övergången av Düna. De karpusar han ritade är baserades på den (vilka nu är allmänt förekommande i illustrationer, till skillnad från äldre rekonstruktioner som mer liknar tomteluvor). Göransson berättade dock att det fanns en till triumftavla som föreställde slaget vid Narva. När han skulle undersöka detaljerna på den visade det sig emellertid att det bara var ramen som fanns kvar. Någon hade skurit ut målningen och stulit den från Nordiska museets samlingar. Viktig information har därmed försvunnit och är inte tillgängligt för forskningen.

Det Göte Göransson ville fråga om var ifall jag visste något mer om den där tavlan, dvs. om den hade kommit tillrätta igen. Tyvärr kunde jag inte svara på den frågan eftersom jag visste mindre om dessa triumftavlor än vad han gjorde. Så samtalet utvecklades därefter till en stunds småprat om… ja, karoliner och historia i största allmänhet samt om de projekt han arbetar med just nu (han gör bland annat illustrationer av spindlar vilket han skrattande utgick från att det låg långt från mitt intresseområde).

Men det som var mest intressant att höra från honom var att det var han som var drivkraften till boken Karoliner.  Alf Åberg kopplades in i projektet eftersom Göte Göransson var en illustratör och förlaget utgick ifrån att illustratörer inte kunde skriva. Senare har dock Göte Göransson fått böcker om historia utgivna som han både har illustrerat och skrivit själv.

Räknat i betydelse för historieforskningen var det här samtalet mer obetydligt än en fis i rymden, men jag tycker ändå att det var häftigt att få prata med en person som åtminstone i mitt universum är en av de stora kändisarna.

Mer information om Göte Göransson finns på den här sidan (som dock bara fokuserar på hans karriär som serietecknare).

Publicerat i Övrigt | Lämna en kommentar

Ommålade ryssar

Postat den 27 juni 2010 av Örjan Martinsson

Det har varit två väldigt intensiva veckor för mig. Tyvärr har intensiteten inte handlat om gjutning och målning av tennsoldater utan om mycket mer världsliga saker. Jag har därför inte hunnit med att göra allt som jag hade hoppats. Nu är i alla fall alla ryska hästar ommålade och sedan tidigare har trumpetaren bytts ut mot en pukslagare och de ryska kanonernas svarta beslag har målats om till den korrekta gula färgen. Det som inte är klart ännu är de rektangulära dragonfanorna som ska ersätta de nuvarande kvadratiska. Dessa finns dock utskrivna så det är bara att klippa av de gamla dragonfanorna och klistra fast de nya, vilket jag kommer att göra imorgon.

Nu är jag dock ledig så det ska äntligen kunna bli mer tempo med arbetet på mina tennsoldater. Vi får se nästa vecka exakt hur högt det tempot kommer att bli.

Publicerat i Tennsoldater | Lämna en kommentar

Den svenska högerflygeln vid Poltava

Postat den 20 juni 2010 av Örjan Martinsson

Eftersom jag vid ett par tillfällen har nämt att jag har skvadroner som föreställer Livregementet till häst och Smålands regemente kan det vara läge att visa bilder på den. De båda regementena ingick tillsammans med Södra Skånska i den högra flygeln under slaget vid Poltava och bilderna visar i vilken ordning de stred: Livregementet med ljusblå uniform och vitt standar följt av smålänningarna med gult standar och Södra Skånska med blågult standar.

Som synes är smålänningarnas skvadron mindre än de andra. Jag skulle kunna säga att smålänningarna hade råkat ut för hårda strider vid redutterna och därför blivit decimerade. Men den verkliga förklaringen är att det där var allt jag hann med i höstas innan tennet tog slut. Jag var tvungen att sätta punkt eftersom ett inköp av mer tenn skulle bara leda till att ett annat förband blev halvfärdigt och därmed fresta mig att återigen köpa mer tenn i en ständigt pågående ond cirkel…  Jag ska dock under sommaren försöka komplettera Smålandsskvadronen. Men det kommer i så fall ske först efter att jag är klar med att byta ut alla dessa grenadjärer.

Livregementet till häst var intressant att måla av flera orsaker. Dels var det i egenskap av kungens livregemente ett högstatusförband och dels var det indelt i mina hemtrakter i Mälardalen. Men framförallt var det intressant eftersom de hade ljusblå uniformer istället för karolinernas vanliga mörkblå och ger på så sätt mer variation till min samling. Tillsammans med Södra Skånska som hade ljusblå uniformer 1701-1703 var Livregementet ensamma om att ha den färgen under det stora nordiska kriget.

På tal om grenadjärer kan ni på den översta bilden skymta Skaraborgs bataljon som innehåller två soldater med grenadjärmössor (endast en av dem syns). Om det är någon som mot förmodan har järnkoll på de bilder av mina tennsoldater som finns på hemsidan vet ni att skaraborgarna saknar grenadjärmössor på dessa. Det ursprungliga beslutet att inte ha mössor utgick från Lars-Eric Höglunds påstående att deras grenadärer år 1700 var enbart utrustade med hattar. Men sedan fick jag idén att de mycket väl kan ha fått ut mössor när de nymunderades åren efter och därmed  ha burit sådana i slaget vid Poltava. Så jag bytte ut dem bara för att några månader sedan komma till insikt att frånvaron i källorna med största sannolikhet även motsvarades av en frånvaro i verkligheten. Finns det inget belägg på skaraborgska grenadjärmössor så existerade de förmodligen inte. Därmed är jag tvungen att byta ut deras grenadjärer en andra gång…

PS. I samma veva som detta inlägg skrevs uppgraderade jag bloggens mjukvara till den senaste versionen. Plötsligt framgick det på kontrollpanelen förstasida varför bloggen inte syns när man söker på google. Bloggens ”privacy settings” var inställt på att blockera sökmotorer. Jag hade tidigare misstänkt att det hade varit fallet men jag kunde inte hitta någon sådan funktion på kontrollpanelen. Nu är det iallafall åtgärdat och därmed borde besökssiffrorna öka något.

Publicerat i Tennsoldater | Lämna en kommentar

Nya standar utdelade

Postat den 13 juni 2010 av Örjan Martinsson

Jag har nu bytt ut de gamla handmålade standaren till min stora östgötaskvadron genom att klippa bort metallbitarna de satt på och ersätta dem med datorutskrivna pappersfanor. Min livregementsskvadron som redan tidigare hade ett pappersstandar påklistrat på metallen har också fått ett nytt genom att använda samma teknik som för östgötarna. Dessutom har smålandsskvadronen och en ensam ryttare med ett livstandar fått riktiga standar istället för som tidigare bara ha ett gul- respektive vitmålat metallstandar.

På bilden ovan visas samtliga svenska standarbärare före det stora bytet. Notera att jag hade tjuvstartat arbetet eftersom jag redan hade klippt av ett av östgötastandaren. De två längst till vänster är de två blanka standaren som skulle bli Smålands respektive ett livstandar. De två längst till höger föreställer Södra Skånska och Nylands standar och jag är så nöjd med deras utseende att jag kommer att behålla dem. Detta trots att Nylands standar är m/1686 och närmare studier har visat att de använde ett äldre rödgult-randigt standar i slaget vid Poltava. Jag kommer därför att bli tvungen att gjuta en ny standarbärare för Nylands regemente som har ett korrekt standar.

Och här har vi slutligen efter-bilden. Nylands och Södra Skånskas standar längst till vänster är som sagt oförändrade men de övriga bär nya papperstandar och resterna av de gamla metallstandaren liggandes framför dem.

Arbetet med att skapa digitala standar till de svenska skvadroner har varit rätt frustrerande eftersom nästan alla standar som användes i slaget vid Poltava var föregångare till m/1686. Dessa utmärkte sig genom att ha en mycket plottrig design som är väldigt svår att få till i det lilla format som jag använder mig av. Tyvärr har jag lyckats med att få ett enhetligt utseende på dem och jag tror därför inte att detta är den slutgiltiga versionen. Men de får duga tills vidare eftersom jag har så många andra sakar som måste göras den här sommaren (och förmodligen även under hösten).

Så här ser iallafall de nya standaren ut på nära håll:

Östgöta kavalleriregementes standar (i bruk 1683-1709)

Smålands kavalleriregementes standar (i bruk 1674-1709)

Standar för Livregementet till häst, Vadsbo kompani (i bruk 1679-1709)

Livstandar m/1686 till valfritt regemente

(Dessa standar blev ersatta av reviderade versioner i mars 2011. De nya versionerna finns tillgängliga på denna sida.)

Publicerat i Fanor & standar, Tennsoldater | Lämna en kommentar

Statusrapport 3 – på västfronten intet nytt

Postat den 6 juni 2010 av Örjan Martinsson

Det har gått tre månader sedan den senaste statusrapporten så det är väl dags för en nu. När det gäller google har ingen förändring skett. Den här bloggen är helt osynligt för den som söker på google och så vitt jag kan bedöma är det lika illa ställt med alla andra sökmotorer.

Har min blogg på något mystiskt sätt blivit svartlistad av alla sökmotorföretag? Jag har svårt att tänka mig att en blogg om tennsoldater skulle väcka en sådan anstöt att någon har dragit igång en kampanj för att få min blogg spärrad. Eller är det kanske mina sympatier för ett republikanskt statskick som jag har uttryckt på profilsidan som har ställt till det för mig….

Det underliga är att bloggen regelbundet besöks av sökrobotar från Google, Yahoo och MSN samt att sidor som enbart har varit länkade från bloggen syns när man söker på Google. Men själva bloggen är alltså osynlig. Det är inte så att jag fäller några tårar för att min blogg inte är tillräckligt offentlig. Jag är bara väldigt förbryllad och nyfiken på orsaken till detta. Det är kanske hög tid att jag skickar ett mejl till Google  och frågar om den.

Bloggens genomsnittliga antal besökare per dag var i januari och februari drygt 4 stycken.  Från och med mars månad har jag haft ungefär 6-7 besökare per dag. Sökrobotarna är inte inkluderade i den här statistiken. Men med tanke på att hela min hemsida har omkring 1000 dagliga besökare är bloggen  mycket glest besökt. Jag har dock inga planer på att lägga ner bloggen, men det står klart att det är lika bra att inriktningen på bloggen begränsas till tennsoldater och stora nordiska kriget. När jag sedan tar en paus från tenngjutningshobby (förmodligen nästa år) kommer även bloggen att läggas i träda.

Vad gäller uppdateringar på hemsidan har arbetet med att skanna in Karl XII:s brev legat still de senaste två veckarna. Jag ska väl snart fortsätta med att beta av några brev då och då men det står klart att enbart Karl XII:s brev kommer att ta ett år att skanna in med nuvarande takt. Arbetet med att skanna in Lewenhaupts berättelse får därför vänta till följande år.

Slutligen kan jag berätta att jag har precis påbörjat den näst sista etappen av min åtgärdslista över saker som ska korrigeras på mina tennsoldater. Det är denna åtgärdslista som har gjort att jag väntat med att uppdatera tennsoldatssektionen med bildar på alla nya tenssoldater som gjordes under sensommaren och hösten förra året. Det som sker just nu är att hästarna på min stora ryska skvadron målas om samt att alla ryska standar (utom ett) kommer att bytas ut (tillsammans med östgötaskvadronens och livregementet till hästs standar). Den allra sista etappen kommer att äga rum i juli då jag ska ersätta alla mina grenadjärer med felaktiga huvudbonader.

Publicerat i Statusrapporter | Lämna en kommentar