Under den här bloggens första halvår klagade jag en hel del över att sökmotorerna inte registrade min blogg och att det verkade som om jag bara skrev för mig själv. Sedan hittade jag orsaken till att bloggen var osynlig för sökmotorerna och äntligen gick det googla sig fram till min blogg. Den omedelbara följden av detta blev dock att det började komma in mängder av spam bland kommentarerna. Så när jag äntligen hade fått det jag önskat började jag ironiskt nog längta tillbaka till den osynliga bloggen.
Men även om spammarna var snabbt ute kan jag nu konstatera att även verkliga personer börjar lägga märka till min blogg. För en dryg vecka sedan fick jag en förfrågan från Vasamuseet om Göte Göranssons kontaktuppgifter. De var nämligen intresserade av att ha med en av Göte Göranssons illustrationer i en ny bok och hade utan framgång försökt få tag i honom när de hittade bloggposten om mitt samtal med Göte Göransson. Jag vidarebefordrade uppgifterna till Vasamuseet och om Göte Göransson inte gillade deras uppvaktning så är det alltså mig han ska klaga på.
Några dagar efter var det ingen mindre än Lars-Eric Höglund som hittade hit och lämnade kommentarer på den här sidan. Han hade bland annat noterat att jag i bloggposten om Angus Konstams böcker hade gjort det olyckliga ordvalet ”torftig” när jag i ett speciellt sammanhang beskrev hans bok. Jag hade i ärlighetens namn aldrig tänkt tanken att de författare som jag omnämner faktiskt skulle läsa det jag skriver. Men i framtiden får jag väl väga mina ord på guldvåg när jag ska kritisera författare som Angus Konstam. För om han använder google translate för att översätta mitt blogginlägg om honom så lär väl han inte bli så glad.
Hur som helst ledde kontakten med Lars-Eric Höglund till en mejlväxling där gåtan om min sachsiska bataljons regementstillhörighet löstes. Det visade sig vara det Polska gardet som hade mässingknappar och som min bataljon tillhörde. Detta var dock inte det enda problemet med motstridiga uppgifter mellan Höglund och Daniel Schorr, men eftersom det var så länge sedan jag höll på med sachsiska uniformer har jag glömt bort vilka de andra motstridigheterna var. Får jag tid över någon gång att pyssla med sachsarna igen ska jag väl försöka kontakta Höglund igen för att försöka reda ut problemen en gång för alla. Jag hade annars väntat på att Daniel Schorr skulle göra sin utlovade revision av sidorna om den sachsiska armén och därefter se ifall skillnaderna fortfarande fanns kvar. Men det projektet verkar ha lagts på is precis som med Prince Augusts planer på att lansera nya formar.
Slutligen ska jag nämna att jag förstås har fått kontakter från vanliga dödliga också.. I kommenterarna till bloggposten om Angus Konstam finns det till exempel en diskussion om vilka färger man ska använda för att måla tennsoldater. Det är faktiskt en återkommande fråga till mig och det verkar därför vara lämpligt att skriva en sida där jag förklarar vilka färger jag har använt mig av. Det var ju också länge sedan jag uppdaterade hemsidan sist så jag lade till en sådan sida: