Julklapparna jag inte fick

Postat den 26 december 2010 av Örjan Martinsson

Julen är över och jag fick inte det jag önskade mig. Nämligen de nya formar i karoliner-serien som Prince August utlovade redan i april. Eftersom de fortfarande inte har kommit ut i handeln var de svåra att få tag i.

Dessa formar har blivit en följetong på den här bloggen och det hela började i början av april när Prince Augusts nyhetsbrev innehöll följande text:

“We will be releasing a set of Swedish Pikemen (4 figures) and two Russian cavalrymen (Kropotov horse grenadiers) in the Karoliner series (1700 – 1712) in the Autumn this year. I will be posting photos of the masters as soon as they become available this month.”

Några foton blev dock inte publicerade den månaden. Men tack vare ett mejl från Adam Zayer, som hade frågat Prince August om detta, fick jag se en bild på de nya pikenerarna. Budskapet från Prince August var då att bilder på nytillskotten skulle publiceras i slutet av sommaren istället då de var bättre utvecklade. Men sommaren ersattes av hösten utan att några nyheter kom från Prince August. Istället försvann gamla nyheter när jag upptäckte att nyhetsbrevets information inte längre fanns kvar på deras blogg där det hade publicerats samtidigt som nyhetsbrevet skickades ut, eller så minns jag fel.

En ny förfrågan från Adam Zayer i oktober ledde till ett svar från Prince August (som vidarebefordades till mig) som innehöll följande information:

“The Karoliners are currently being painted up so I have something to use for promotions. As soon as I get them I can start taking photos and making announcements. Don’t worry, they are coming.”

Utöver detta mejl fanns det också ett meddelande på Prince Augusts forum från den 22 september:

”The next release for 40mm scale moulds will be for the Karoliners. Due out late Autumn 2010.”

Men den tidsplanen har uppenbarligen inte följts och just nu har personalen på Prince August tagit julledigt och öppnar inte fabriken igen förrän den 4 januari.

Med tanke på den bild av pikenerarna som jag fick se redan i maj verkade de ha varit redo för att producera formar redan för ett halvår sedan. Varför har de då inte hunnit bli klara i tid till julhandeln? Vilket av allt att döma var vad de siktade på redan i våras. Svaret kan nog sökas på deras blogg.  De nyheter som har presenterats där har inte handlat om historiska figurer på väldigt länge, än mindre om karoliner där det varit västfronten intet nytt under 18 år. Istället kommer det en stadig ström av ”Sagan om ringen”-figurer som Prince August säljer färdiggjutna, samt Warzone-figurer som är något liknande fast i ”science fiction”-miljö. I slutet av november lanserade de också flera ”Sagan om ringen”-figurer och den sannolika förklaringen är att dessa gavs högre prioritet än nya karoliner-formar.

För mig som bara är måttligt intresserad av Sagan om ringen (och totalt ointresserad av Warzone) är det mindre roligt att Prince August verkar vara helt fokuserat på att tillgodose rollspelsnördarnas behov medan historienördarna är satta på svältkost. Nåväl, man får väl åtminstone hoppas att karolinerformarna nu är överst på deras prioriteringslista. Men om nästa nyhet från Prince August är ännu fler Tolkien-figurer så kommer jag inte att tänka några vackra tankar om det en gång svenska företag som av skatteskäl flyttade till Irland.

Vad gäller mina egna planer så ligger jag lite efter med mina nytillskott eftersom jag har ägnat min begränsade målartid i december åt att måla om gamla tennsoldeter. Jag siktar istället på att bli klar med de nya tennsoldaterna under januari och uppdatera hemsidans bilder vid månadsskiftet januari/februari.

Publicerat i Prince August | Lämna en kommentar

Kanoner!

Postat den 19 december 2010 av Örjan Martinsson

Kanonernas gamla utseende.

Idag gjorde jag några smärre ändringar på mina kanoner, såväl de svenska som de ryska. Som synes på bilden ovan var kanonlavetternas metallbeslag gulmålade, vilket är nästan korrekt. Hjulens järnskodda delar var av allt att döma inte målade i verkligheten. Och om de var det så bör färgen ha slitits bort rätt fort när hjulen rullade på vägarna. Jag reflekterade aldrig över detta när jag ursprungligen målade dem utan jag bara följde instruktionerna som sa att metallbeslagen skulle vara  målade. Men efter lång tids tvekan gick jag igenom alla bilder på lavetter på Digitalt museum. Alla bilder visade entydigt att dessa delar på hjulen var omålade.

De nya hjulen ser ut som på bilden nedan:

Kanonernas nya utseende

Notera också att jag har målat över dekorationerna som fanns på lavetternas ovansida. Idén till att måla Karl XII:s krönta spegelmonogram kom ursprungligen från en bild jag såg av hur en annan person målat sina tennsoldatskanoner. Hans monogram var dock väldigt prydligt målade medan mina har en viss… ”barnslig” stil.  När jag sedan gick igenom bilderna på digitalt museum kunde jag inte hitta en enda autentisk lavett som var målad på det sättet (se till exempel denna sida). Det fanns därför ingen egentlig anledning att behålla mina valhänt gjorda dekorationer.

Bilden ovan visar iallafall hur konstverken såg ut ut innan jag målade över dem. Det fanns en anledning till varför ni aldrig har fått se bilder på kanonerna från den här vinkeln tidigare! De svenska kanonerna hade som sagt Karl XII:s monogram. På de ryska kanonerna försökte jag måla en rysk dubbelörn med en krona ovanför. Ja, vad ska jag säga? Det är små ytor målade med en för stor pensel av en person som saknar estetiska talanger.

Tyvärr finns det nog fortfarande arbete kvar att göra med de svenska kanonerna. Den blå färgen på mina kanoner är nämligen samma blå färg som jag använt till de svenska uniformerna. De bevarade lavetterna avbildade i digitalt museum tycks dock ha en betydligt ljusare färg.  Men det är en åtgärd som kommer att få vänta ett bra tag. Jag har mycket annat som också måste göras.

När jag ändå har pratat om tennsoldatskanoner kan jag passa på att ge ett tenngjutningstips. Alla som har prövat att gjuta Prince Augusts kanoner vet att det är väldigt svårt att gjuta hjul med alla ekrarna hela. Även om man gjuter med modellmetall måste man hålla på väldigt länge för att få perfekta hjul. Jag har dock ”fuskat” för att få mina hela hjul. Jag nöjer mig med att gjuta tt någorlunda helt hjul. Sedan använder jag Karlssons klister för att förbinda de  brutna ekrarnas stubbar med varandra. För att få rätt tjocklek lägger jag på lager efter lager tills de är färdiga. Och när hjulen väl är målade går det inte att se vad som är tenn och vad som är klister.

Publicerat i Tennsoldater | Lämna en kommentar

Livgardets befälsuniformer (igen)

Postat den 12 december 2010 av Örjan Martinsson

Livgardets befäl, numera med färre galoner.

De bekymmer jag har haft med utseendet på befälsuniformer upphörde inte med förra veckans ändringar. Jag nämnde då att Höglund inte hade några belägg på att Livgardets officerare hade guldgaloner på ärmarna men att jag ändå höll fast vid Göte Göranssons tolkning. Nåja, nu har jag ångrat mig och målat över dessa galoner på mina tennsoldater tillsammans med de galoner som gick längs sidan av rocken (vilka jag även tagit bort på underofficerarna).

Några galoner har dock tillkommit. Enligt Höglund hade Livgardets befäl livgehäng som var överdragna med blått tyg och galoner. Jag har tidigare struntat i den informationen eftersom jag tyckte det var för svårt att måla dessa detaljer så att det ser snyggt ut. Nu har jag emellertid målat detta även om jag inte tycker att det blev så lyckat. Men det viktiga är ju att det blir historiskt korrekt.

Fortfarande finns det dock detaljer som är tveksamma. En närmare titt i Höglunds bok avslöjar nämligen att det inte står något om att Livgardets underofficerare hade galoner på uppslag och foder på deras m/1699 uniformer.  På deras uniform av m/1695 fanns det dock galoner på uppslag och det jag har läst om Livgardets historia tyder inte på att deras uniformer blev mindre praktfulla efter Karl XII:s trontillträde, snarare tvärtom. Att det sedan inte skulle finnas några galoner längs fodrets kant tycker jag rimmar illa med de galoner som fanns på ärmarna, västen och längs kappans kant med mera. Officerarna sägs inte ha haft galoner på ärmarna, men väl längs fodrets kant. Det är därför som jag även denna gång har valt att stå fast vid detaljer som inte uttryckligt är beskrivet i Höglunds bok, nu angående underofficersuniformen. Däremot har jag som sagt tagit bort galonerna som i enlighet med Göranssons illustrationer löpte längs rockens sidor.

Här syns det färdiga resultatet. Istället för ljust skinn är nu livgehängena blå med guldgaloner. Efter att ha gått igenom Höglunds beskrivningar av enskilda regementens officersuniformer förefaller det som att det var väldigt vanligt att deras livgehäng såg ut så här. Det finns faktiskt inga belägg som säger att officerarna inte hade sådana livgehäng. Jag är dock trött på att måla om officerare så de övriga regementena får tills vidare nöja sig med torftiga livgehäng i ljust skinn.

Även livgardets fänrikar har fått nya livgehäng (och förstås blivit av med galoner på ärmarna och sidorna), det syns dock inte så bra på bilden.

Underofficerarna har gått igenom samma utveckling bortsett från att de har fått behålla galonerna på ärmarna.

Vän av ordning har kanske noterat att det är paraduniformerna som jag har avbildat på mina tennsoldater. Både Höglund och Erik Bellander har beskrivit tre olika typer av officersuniformer som stipulerades i 1697 års reglemente. De övriga två var dels en helt slät blå uniform utan utsmyckningar som skulle användas i daglig tjänst och dels en grå uniform som enligt Höglund användes vid fälttjänst och enligt Bellander vid marscher. Jag tolkar dessa uniformstyper som att det var paraduniformen som användes vid strid medan den enklare blå uniformen användes i vardagslunken och den tredje uniformen var slitkläder som brukades när man inte ville smutsa ner sina finare uniformer.

Detta skulle isåfall överensstämma med de uniformstyper som användes av manskapet. De hade ju en livmundering och dessutom minst en släpmundering. Bellander lutar nämligen åt slutsatsen att manskapet hade två olika typer av släpmunderingar, dels en specialgjord släpmundering i grå vadmal och dels en före detta livmundering.

Något egentligt belägg för att paraduniformen också var stridsuniformen har jag inte. Men jag vet att grenadjärer i den österrikiska armén endast bar sina grenadjärmössor vid parader och strider medan de i vardagslunken hade vanliga trekantiga hattar.

Publicerat i Tennsoldater, Uniformer | 1 kommentar

Officerare med mörkblått foder

Postat den 5 december 2010 av Örjan Martinsson

Mina officerare och underofficerare, numera utan ljusblått foder.

För två veckor sedan fick jag en kommentar som frågade efter information om vilka regementens officerare som hade ljusblått foder. Mina tennsoldater var ju målade med ljusblått foder. Men Höglund nämner ingenting om att mörkblå officersrockar hade ljusblått foder. Dessa rockar var bara ”blå” vilket med all sannolikhet betyder mörkblå. Det ljusblå har jag hämtat från Göte Göranssons illustrationer i boken Karoliner. När jag fick tag i Höglunds bok märkte jag visserligen att det inte stod något om ljusblått foder där, men eftersom även illustrationerna i Höglunds bok hade en något ljusare nyans på befälsrockarnas foder valde jag att fortsätta som förut. Strumporna i Höglunds bok var dock mörkblå så jag valde den färgen för de vanliga regementena medan jag fortsatte att måla Livgardesstrumporna ljusblå i enlighet med Göte Göranssons teckningar.

Jag har dock hela tiden känt mig tveksam till dessa målningsbeslut och funderat på om det inte vore bäst att skrota den ljusblå färgen helt och hållet. Det som höll mig tillbaka var dels besväret med att måla om alla dessa tennsoldater. Och dels att jag tyckte att Livgardets underofficerare såg så snygga ut med ljusblått foder och strumpor. Med tiden har jag dock blivit allt mer övertygad om hur felaktig den ljusblå färgen är och därmed beslutat mig för att byta ut den.  Mats kommentar var den som fick mig att äntligen sätta igång och måla om sammanlagt 90 tennsoldater (bilden ovan), nästan hela min karolinska befälskår. Resultatet syns tydligare i de nedanstående bilderna

Livgardets fänrikar och underofficerare i nya rockar

Jag var rädd för att mina tennsoldater skulle se tråkiga ut när de blev enfärgade. Men när den första chocken hade lagt sig och jag vänjde mig vid det nya utseendet tyckte jag faktiskt att de blev riktigt snygga. Varför hade jag inte gjort det här tidigare?

Jag råkade kladda ner en av Livgardets fanor när jag målade om tennsoldaterna så jag var tvungen att byta ut den. Jag passade då på att sätta upp en livfana istället (fanan med riksvapnet istället för monogram i mitten).  Har man tio Livgardesfanor är det ju rimligt att en av dem är en livfana.

Livgardets officerare

Jag har gjort Livgardets officerare mer utsmyckade jämfört med de andra regementenas officerare. Och det enligt beskrivningarna från både Göransson och Höglund. Den senare nämner dock inte att officerarna hade galoner på ärmarna. Men eftersom underofficerarna hade det valde jag att stå fast vid Göranssons illustrationer i det fallet. Kanske har jag fel, men det vore i så fall inte första gången som det händer.

De vanliga regementenas befäl

De övriga regementenas befälesrockar är mycket enklare. Uppgifter om officersuniformer är dock sällsynta men Höglund har en allmän beskrivning och jag har följt den. Fänrikarnas och löjtnanternas rockar hade bara gulddekorationer vid knapphålen medan de högre officerarna hade gukdgaloner vid uppslag och ficklock som blev bredare ju högre graden var. Jag har dock tillåtit en viss regementsvariation genom att låta fänrikarna (fanbärarna) ha lika mycket guldgaloner som deras underofficerare har silvergaloner.

Slutligen har jag sparat den här kvartetten som ett minne över hur mina Livgardesbefäl såg ut från början.

Publicerat i Tennsoldater, Uniformer | 2 kommentarer

Jag har 1023 tennsoldater

Postat den 28 november 2010 av Örjan Martinsson

Två kandidater till titeln "Tennsoldat Nr. 1000"

Jag gjorde en inventering av mina tennsoldater för ett par dagar sedan och upptäckte att jag hade passerat 1000-strecket. Det var lite överraskande eftersom jag hade trott att det skulle ske senare i december och planerat att nummer 1000 skulle bli en alldeles särskild tennsoldat. Men min samling ökar fortare än vad jag anat. Den senaste räkningen var före sommaren då jag hade 797 tennsoldater.

En fråga som infinner sig nu är: vilken tennsoldat är nummer tusen? Av förra veckans skörd kan de ryska dragonerna uteslutas eftersom jag gjorde dem före svenskarna. Av svenskarna kan pikenerarna uteslutas eftersom de är ommålade ryssar och därför ingår i de ovan nämnda 797. Kvar är då tolv västmanländska musketerare, tolv uppländska muketerare, två västmanländska trumslagare och två östgötska trumslagare. Alla dessa blev färdigmålade samma dag (19 november) men om jag minns rätt målade jag de västmanländska musketerarna först. En av dessa är alltså Nr. 1000. Och av en ren slump blev den faktiskt färdig på min egen födelsedag!

Tennsoldat Nr. 1 och Nr. 2

Det är lättare att avgöra vilka tennsoldater som är mina allra första. De allra första tennsoldaterna som jag målade (sommaren 1992) var nämligen en grupp på sex stycken som alla hade olika poser. Tre av dessa kom sedan att ingå i min första version av den stora Livgardesbataljonen. Tillsammans med de övriga livgardisterna smältes den trion ner hösten 1996 när jag bytte från blanka till matta färger. En annan tennsoldat (musketerare i halt) skänkte jag till min bror och den kanske finns kvar än idag. De sista två är de som syns på bilden ovan. Jag har valt att spara dessa som ett minne över hur mina tennsoldater såg ut 1992-96.

Det är lätt att tro att jag har lekt mycket med de här tennsoldaterna eftersom färgerna är så slitna. Men jag kan inte minnas att jag ägnade mig åt  lek i egentlig mening med dessa. Jag var ju tolv när jag målade dem och hade blivit lite för gammal för sådant. Slitaget beror nog mer på dålig förvaring. När jag inte hade tagit fram dem för att åskådliggöra fältslag förvarade jag dem i en plastpåse. Den omilda behandlingen tillsammans med den slarviga målningen gjorde att de till slut blev så fula att jag smälte ned dem och började om från början.

Det tog alltså 18 år för mig att måla 1000 tennsoldater. Nästa tusen ska förhoppningsvis inte ta lika länge även om jag snart tänker dra ner på tempot jämfört med de två senaste åren.

Publicerat i Tennsoldater | Lämna en kommentar

Tennsoldater från Moskva till Hällefors

Postat den 21 november 2010 av Örjan Martinsson

En ny omgång tennsoldater är klar. Denna gång en rysk skvadron tillhörande det Moskovska dragonregementet samt upplänningar och västmanlänningar som tillsammans med tidigare nytillskott  bildar kompletta bataljoner. Dessutom har jag gjort klart östgötska pikenerare och trumslagare. Det enda som saknas för att den östgötska bataljonen ska bli komplett är tolv musketerare.

Den Moskovska skvadronen med vita rockar består delvis av ommålade ryttare som blev över när jag bytte ut det första ledet i min gröna Vladimirska skvadron tidigare i höst. De västmanländska och östgötska pikenerarna är också ommålade ryssar (de blev över när jag ommöblerade den stora ryska bataljonen). Upplänningarna är däremot helsvenska och jag har skapat dem för att  kunna bli med fler av de fristående svenska tennsoldater som jag har. I detta fall en grupp pikenerare som blev över när jag ommöblerade mina svenska Poltava-bataljoner förra året.

Jag har även uppdaterat sidan på Tacitus.nu som beskriver tennsoldaterna i den ryska slaglinjen vid Poltava. Eftersom den Moskovska skvadronen är beskriven där finns det ingen anledning att upprepa informationen här.  Den nya Västmanlandsbataljonen är dessutom helt identisk med den jag gjorde i somras och även en Upplandsbataljon finns sedan tidigare så jag avstår från att säga något om dem. Om den östgötska bataljonen finns det däremot intressanta saker att säga men jag avvaktar med det tills den är helt klar.

En förändring som jag däremot vill kommentera är att jag har gått lös med borrmaskinen i mina bokhyllor. Detta har gjort det möjligt för mig att lägga till ett extra hyllplan i vardera bokhylla, vilket innebär att jag nu får plats med 25 % fler tennsoldater i dem.  Det har också fört med sig ommöbleringar som kräver en nästan fullständig omgörning av mina tennsoldatssidor på Tacitus.nu. Den kommer förmodligen att äga rum i slutet av december när jag är färdig med höstens och vinterns tenngjutning. Tills dess får ni nöja er med denna förhandsvisning av den norra halva av den svenska infanterilinjen vid Poltava:

Den östgötska bataljonen är som sagt fortfarande bara halvfärdig. I väntan på en andra skjutande uppländsk bataljon har jag placerat den nya anfallande Upplandsbataljonen på dess plats. Fanbäraren längst till vänster anger platsen för en Livgardesbataljon. Längst bak skymtar den nya och den gamla Västmanlandsbataljonen sida vid sida.

Publicerat i Tennsoldater, Uppdateringar på hemsidan | 2 kommentarer

Daniel Schorrs hemsida nedlagd

Postat den 14 november 2010 av Örjan Martinsson

Den som har försökt att ta sig till Daniel Schorrs hemsida den senaste tiden har mötts av en blank sida med meddelandet: ”The page you are looking for, no longer exists”. Daniel Schorr har även tidigare tagit ner skylten (tror det var hösten 2008) med motiveringen att den hade ”outlived its usefulness” men återställde den omfattande och omistliga sajten igen efter önskemål från dess läsare. Den här gången verkar det dock vara frågan om en permanent nedläggning. Från ett forum har jag hittat följande bekräftelse på att hemsidan verkligen är nedlagd:

”It is with great sadness that I report that Dan Schorr has indeed taken down his Northern Wars site. I received an e-mail back from Dan this morning informing me that due to several personal considerations, he will no longer have this site available. He indicated that, as much as possible, he will still answer personal e-mails and try to help gamers as much as possible, and I believe he is still working on his book. At this time there are no plans to resurrect the site.”

Beslutet att lägga ner hemsidan framstår för mig som ett väldigt underligt beslut. Den tid han har lagt ner på hemsidan de senaste åren är visserligen mycket liten. Få uppdateringar har gjorts och det mesta av materialet på hemsidan är skrivna av andra. På startsidan hade han också skrivit att hans artikel om den sachiska armén sedan en längre tid tillbaka var i behov av en revision vilket efter flera år fortfarande inte hade skett. Men trots dessa brister är det ju bättre att ha hemsidan uppe än att ta bort den helt och hållet. Man kastar ju inte ut böcker från biblioteken bara för att de har blivit gamla och i behov av uppdatering. I synnerhet inte om det inte finns några bättre böcker som kan ersätta dem.

Ett irritiationsmoment med Schorrs hemsida har varit att den tillåtna trafikmängden var alltför begränsad. När hans kvot överskreds (vanligtvis i mitten av månaden) blev hemsidan oåtkomlig fram till månadsskiftet. Schorr motiverande detta med att det var en kostnadsfråga, mer bandbredd kostade mer pengar. Men kostnaden för att köpa mer bandbredd är ganska liten och om han betraktade det som ett problem så kunde han lätt ha finansierat detta med Google-annonser och rent av genererat ett överskott.

Om ekonomin var det som fällde avgörandet för nedläggningen är det verkligen tragiskt eftersom det är så små summor det handlar om. Hemsidan hade kunnat levat kvar i många år som en kunskapsbank även om Schorr själv har tappat intresset för att utveckla den. I och för sig går det fortfarande att komma åt allt material som fanns där sommaren 2008 genom Webbarkivet, men beslutet känns ändå som väldigt onödigt. Särskilt som jag omnämner sajten som källa och länkar till den på flera ställen i min egen sajt. 

Själv har jag lyckligtvis laddat ner de pdf-filer om uniformer och fanor som fanns där innan nedläggningen så ifall någon är intresserad av dem kan ni ju kontakta mig. Jag har även haft planer på att kompilera all uniformsinformation om den danska armén från Schorrs sajt och Höglunds bok på ett mer överskådligt sätt på min hemsida. Det arbetet avstannade i augusti men jag kanske återupptar det någon gång på våren.

Publicerat i Litteratur | Lämna en kommentar

Dalkarlar med flera

Postat den 7 november 2010 av Örjan Martinsson

Det dröjde tills idag innan jag uppdaterade bilderna på den Pskovska bataljonen på hemsidan men nu är det iallafall gjort. Med nöd och näppe lyckades jag också ta bilden ovan på de tennsoldater som blev klara idag. Precis efter att jag hade fotograferat ryssarna tog batterierna slut i min kamera. Jag fick ta ut och sätta in batterierna igen flera gånger innan jag lyckades uppbåda tillräckligt mycket elektricitet för att ta en suddig bild på nyförvärven. Det är en beprövad teknik som jag tidigare har använt på fjärrkontroller, tangentbord och musar för att få dem att fungera tillräckligt länge så att jag inte behöver springa ut i kylan bara för att köpa nya batterier. Kameran var dock lite mer motsträvig än vad fjärrkontrollerna och de andra brukar vara.

Hur som helst har jag den här veckan färdigställt en skjutande bataljon dalkarlar samt befäl till tre andra bataljoner som är på gång (Västmanland, Uppland och Östergötland) plus två uppländska trumslagare.

Dalabataljonen består av tennsoldater som kommer från olika håll. Endast de stående skyttarna, underofficerarna och trumslagarna är från början skapade för att ingå i denna bataljon. Alla knästående skyttar är före detta grenadjärer som i somras blev utbytta från sina ursprungliga formationer. Pikenerarna är före detta ryssar från den Pskovska bataljonen som nu har gjorts om till svenskar. Officeren och fanbäraren ingick tidigare i min grupp med fristående tennsoldater och var då upplänningar. Den uppländska livfanan som fanbäraren bar har nu bytts ut mot en nästan identisk livfana för Dalregementet.

I slaget vid Poltava var Dalregementet ensamma om att ha blågula karpusar, men tidigare under kriget var den mösstypen betydligt vanligare.  Tennsoldater med blågula karpusar kan man därför inte ha för många av. Dessa dalkarlar kan användas till inte bara slaget vid Poltava utan även till slagen vid Narva, Kliszow & Holowczyn. Och byter man ut fanan kan de även föreställa södermanlänningar i slagen vid Helsingborg och Gadebusch samt jämtlänningar under Armfelts dödsmarch över fjällen. Eller varför inte upplänningar under landstigningen vid Humlebaek? Det är också med detta i åtanke som jag valde att låta bataljonen föra en mer allmän livfana istället för den specifika kompanifanan.

Mer besvärliga är då de karpusar som Närke-Värmlands och Västmanlands regementen fick ut 1706. De utgör uniformsdetaljer som inte bara är unika för respektive regemente utan även är begränsad i tid till perioden 1706-1709. I slaget vid Kliszow hade dessa regementen normala blåröda respektive blågula karpusar och i slaget vid Helsingborg hade Närke-Värmland återigen blåröda karpusar medan västmanlänningarna hade på sig vanliga bondmössor (karpusar) i väntan på de hattar som hade beställts.

Slutligen kan jag även orda lite om de uppländska trumslagarna. Tidigare har jag i princip målat alla svenska trummor likadana, dvs. blå med gula kanter (detta efter Göte Göranssons bild på Livgardets trumma i boken Karoliner). Senare har jag dock fått lära mig att trummorna hade samma utseende som fanorna (Livgardets var visserligen blå istället för vita). För Upplands del innebär detta att trummorna ska vara röda och jag har följdaktligen ändrat detta på såväl de nya trumslagarna som de gamla. Jag har dock inte gjort något försök att måla dit Upplands landskapsvapen eftersom det överskrider min förmåga. Prince Augusts trumslagare är inte heller skulpterad för att underlätta sådana försök. Däremot har jag ändrat galonerna på de uppländska trumslagarna. De ska vara blågula men tidigare valde jag att använda samma blå färg till galonerna som till uniformerna vilket innebar att det bara såg ut som gula streck. Nu har jag använt den ljusare färgen humbrol 109 istället och det blev genast mycket snyggare.

Publicerat i Tennsoldater, Uniformer, Uppdateringar på hemsidan | 3 kommentarer

Pskovska och Semjonovska regementena

Postat den 31 oktober 2010 av Örjan Martinsson

En till omgång ryska tennsoldater är nu klar. 16 pistolskjutande pikenerare tillhörande den stora Pskovska bataljonen (som nu är färdig och kan beskådas i sin helhet på fotona) samt en minibataljon ur det Semjonovska gardet med sina karaktäristiska blå uniformer.

Jag hinner inte skriva något mer utförligt om nytillskotten men jag hoppas att jag under veckan som kommer ska kunna uppdatera bilderna på den  Pskovska bataljonen på hemsidan och eventuellt lägga till mer information.

Publicerat i Tennsoldater | Lämna en kommentar

Ryska fanor

Postat den 24 oktober 2010 av Örjan Martinsson

Semjonovska gardet

Sidan med fanor till karolinernas motståndare har utökats med flera nya ryska fanor. Det semjonovska gardets fana är nu tillgängligt där och en till dragonfana samt två varianter av den kompanifana som de flesta ryska regementen hade under åtminstone slaget vid Narva. Det är den klassiska ryska fanmodellen som man tidigare trodde användes av alla regementen fram till 1712 då Ryssland fick en förordning  liknande den svenska m/1686 som fastställde att de ryska regementena skulle ha provinsvapen i sina fanor.

Ny forskning tyder dock på att variationerna på fanorna var mycket större före 1712 och att den klassiska Narva-modellen kanske inte var särskilt vanlig vid Poltava. Men i brist på bättre information om hur de ryska fanorna faktiskt såg ut tänker jag iallafall använda mig av Narva-modellen till mina ryska fanor.

Pskovska regementet (Narva-modell á la Konstam)

De två varianter som jag har lagt upp är baserade på Prince Augusts ryska fana som medföljer formen DK-03 samt det mönster som återfinns i Angus Konstams bok. Det sistnämnda är det som jag använde till min stora ryska bataljon som tillhör det Pskovska regementet. Men eftersom detta regemente hade röda fanor enligt Lars-Eric Höglund och inte gulbruna som Konstam angav är jag tvungen att byta ut dem.  Och den här gången valde jag att inte återigen måla ett av de svartvita fanark som jag hade skapat till det Pskovska regementet för länge sedan (med hjälp av en kopieringsmaskin) utan jag  gjorde istället ett digitalt fanark. Vilket lätt kan modifieras till andra regementen genom att ändra färgerna. Dessvärre insåg jag när detta var gjort att inte bara färgerna utan även mönstret  i Konstams bok överensstämde dåligt med hur de bevarade fanorna såg ut.

Tverska regementet (Narva-modell á la Prince August)

Prince Augusts fana (som tydligen föreställer det Tverska regementet) överensstämde bättre med de autentiska fanorna så jag skannade snabbt in mitt gamla slitna fanark och gjorde några justeringar på det så att det nu finns två alternativa fanor som man kan modifiera efter egna önskemål. På PA-fanan är det dock bara bakgrundsfärgen som man kan ändra utan större besvär medan det på Konstam-fanan även är lätt att ändra färgen på palmbladen.

Det bästa vore dock ifall jag utgick från de autentiska fanorna som är illustrerade i Höglunds bok . Och får jag tid över i framtiden ska jag också göra det. De här nya fanorna täcker dock mina omedelbara behov och ska väl också duga för alla dem som inte är extremt noga med att allting ska vara 100 % likadant som på de bevarade fanorna.

Moskovska dragonregementet (1707)

Publicerat i Fanor & standar, Uppdateringar på hemsidan | 1 kommentar