Karolinerbloggen

Jag är nu äntligen klar med min östgötabataljon. De sista tolv musketerarna har stått framme på målarbordet i ett halvfärdigt skick  i över en månad.  Men med dessa östgötar har ytterligare en bataljon i den svenska slaglinjen vid Poltava blivit kvar. Det som saknas nu är bara två livgardesbataljoner och en upplandsbataljon. Men jag har tillräckligt med tennsoldater från dessa regementen för att redan nu fullborda slaglinjen, under förutsättning att jag inte är så noga med att alla bataljoner har samma pose.

Det speciella med Östergötlands regemente är att deras hattar hade galoner med blågula ränder och röda halsdukarna. På de meniga soldaterna syns dock inte de röda halsdukarna eftersom Prince August inte har tagit med en sådan detalj i just dessa poser. Det  är alltså bara underofficerarna och trumslagarna som det lyser rött runt halsen. För officerarna har jag i avsaknad av information om uniformerna valt ha vita halsdukar som standard. Fast nu börjar jag redan fundera ifall jag  inte borde låta även officerarna ha röda halsdukar.

En annan mer osäker detalj är galonerna på trumslagarnas rockar. Enligt Höglund hade de galonerna men det står inte vad de hade för färg. Som synes på bilden nedan har jag valt silvergaloer eftersom deras hattar ska ha haft silvergaloner. Ett annat möjligt alternativ är dock att de kan ha varit blågula som på manskapets hattar.

När det gäller de blågula ränderna på hattarna har jag valt att använda en ljusare blå nyans än den vanliga (humbrol 109 istället för 25). Förra gången när jag målade randiga galoner (Kalmar regemente) valde jag humbrol 25  för den blå färgen och det resulterade i att det blev svårt att skilja den  mörkblå humbrol 25 från hattarnas svarta färg. Hattarnas galoner framstod därför som svartvita istället för blåvita. Genom att använda humbrol 109 slapp jag detta problem och jag bestämde mig för att upprepa framgången genom att måla om Kalmariterna. Fast i deras fall var inte ens humbrol 109 tillräckligt ljus för att kontrastera mot den svarta färgen. Tydligen blir det en optisk  illusion när kontrasten mellan blått och vitt är större än mellan blått och svart så att den blå färgen smälter ihop med den svarta. När man har en gul färg istället för vit blev det bättre balans. Trots detta blev det ändå en viss förbättring när jag bytte ut den blå  nyansen på kalmariternas hattarna, om än väldigt liten.

Kalmariter iförda sina gamla hattar med mörkblå nyans på galonerna.

Kalmariternas nya hattar med en ljusare blå nyans på galonerna.

Tyvärr är det svårt att illustrera de subtila förändringar som det är frågan om här eftersom kamerablixten alltid påverkar hur färgerna uppfattas. Den största förändringen berodde faktiskt mer på att jag målade det vita sist den här gången än på att jag bytte blå färg. Den vita färgen är mer tjockflytande än den blå så ränderna blev därför något bredare än vad de var innan. Med ökad bredd blir det visserligen lite lättare att uppfatta att färgen mellan de vita ränderna skiljer sig från det svarta. Dessvärrre råkade det ofta bli så att det bara var de vita ränderna som blev bredare så jag har en känsla av att jag kommer att återkomma till problemet med kalmariternas blå färg.

 Det får dock vänta tills jakten på den rätta blå färgen till de karolinska kanonerna är över.

Livgardets befäl, numera med färre galoner.

De bekymmer jag har haft med utseendet på befälsuniformer upphörde inte med förra veckans ändringar. Jag nämnde då att Höglund inte hade några belägg på att Livgardets officerare hade guldgaloner på ärmarna men att jag ändå höll fast vid Göte Göranssons tolkning. Nåja, nu har jag ångrat mig och målat över dessa galoner på mina tennsoldater tillsammans med de galoner som gick längs sidan av rocken (vilka jag även tagit bort på underofficerarna).

Några galoner har dock tillkommit. Enligt Höglund hade Livgardets befäl livgehäng som var överdragna med blått tyg och galoner. Jag har tidigare struntat i den informationen eftersom jag tyckte det var för svårt att måla dessa detaljer så att det ser snyggt ut. Nu har jag emellertid målat detta även om jag inte tycker att det blev så lyckat. Men det viktiga är ju att det blir historiskt korrekt.

Fortfarande finns det dock detaljer som är tveksamma. En närmare titt i Höglunds bok avslöjar nämligen att det inte står något om att Livgardets underofficerare hade galoner på uppslag och foder på deras m/1699 uniformer.  På deras uniform av m/1695 fanns det dock galoner på uppslag och det jag har läst om Livgardets historia tyder inte på att deras uniformer blev mindre praktfulla efter Karl XII:s trontillträde, snarare tvärtom. Att det sedan inte skulle finnas några galoner längs fodrets kant tycker jag rimmar illa med de galoner som fanns på ärmarna, västen och längs kappans kant med mera. Officerarna sägs inte ha haft galoner på ärmarna, men väl längs fodrets kant. Det är därför som jag även denna gång har valt att stå fast vid detaljer som inte uttryckligt är beskrivet i Höglunds bok, nu angående underofficersuniformen. Däremot har jag som sagt tagit bort galonerna som i enlighet med Göranssons illustrationer löpte längs rockens sidor.

Här syns det färdiga resultatet. Istället för ljust skinn är nu livgehängena blå med guldgaloner. Efter att ha gått igenom Höglunds beskrivningar av enskilda regementens officersuniformer förefaller det som att det var väldigt vanligt att deras livgehäng såg ut så här. Det finns faktiskt inga belägg som säger att officerarna inte hade sådana livgehäng. Jag är dock trött på att måla om officerare så de övriga regementena får tills vidare nöja sig med torftiga livgehäng i ljust skinn.

Även livgardets fänrikar har fått nya livgehäng (och förstås blivit av med galoner på ärmarna och sidorna), det syns dock inte så bra på bilden.

Underofficerarna har gått igenom samma utveckling bortsett från att de har fått behålla galonerna på ärmarna.

Vän av ordning har kanske noterat att det är paraduniformerna som jag har avbildat på mina tennsoldater. Både Höglund och Erik Bellander har beskrivit tre olika typer av officersuniformer som stipulerades i 1697 års reglemente. De övriga två var dels en helt slät blå uniform utan utsmyckningar som skulle användas i daglig tjänst och dels en grå uniform som enligt Höglund användes vid fälttjänst och enligt Bellander vid marscher. Jag tolkar dessa uniformstyper som att det var paraduniformen som användes vid strid medan den enklare blå uniformen användes i vardagslunken och den tredje uniformen var slitkläder som brukades när man inte ville smutsa ner sina finare uniformer.

Detta skulle isåfall överensstämma med de uniformstyper som användes av manskapet. De hade ju en livmundering och dessutom minst en släpmundering. Bellander lutar nämligen åt slutsatsen att manskapet hade två olika typer av släpmunderingar, dels en specialgjord släpmundering i grå vadmal och dels en före detta livmundering.

Något egentligt belägg för att paraduniformen också var stridsuniformen har jag inte. Men jag vet att grenadjärer i den österrikiska armén endast bar sina grenadjärmössor vid parader och strider medan de i vardagslunken hade vanliga trekantiga hattar.

Mina officerare och underofficerare, numera utan ljusblått foder.

För två veckor sedan fick jag en kommentar som frågade efter information om vilka regementens officerare som hade ljusblått foder. Mina tennsoldater var ju målade med ljusblått foder. Men Höglund nämner ingenting om att mörkblå officersrockar hade ljusblått foder. Dessa rockar var bara ”blå” vilket med all sannolikhet betyder mörkblå. Det ljusblå har jag hämtat från Göte Göranssons illustrationer i boken Karoliner. När jag fick tag i Höglunds bok märkte jag visserligen att det inte stod något om ljusblått foder där, men eftersom även illustrationerna i Höglunds bok hade en något ljusare nyans på befälsrockarnas foder valde jag att fortsätta som förut. Strumporna i Höglunds bok var dock mörkblå så jag valde den färgen för de vanliga regementena medan jag fortsatte att måla Livgardesstrumporna ljusblå i enlighet med Göte Göranssons teckningar.

Jag har dock hela tiden känt mig tveksam till dessa målningsbeslut och funderat på om det inte vore bäst att skrota den ljusblå färgen helt och hållet. Det som höll mig tillbaka var dels besväret med att måla om alla dessa tennsoldater. Och dels att jag tyckte att Livgardets underofficerare såg så snygga ut med ljusblått foder och strumpor. Med tiden har jag dock blivit allt mer övertygad om hur felaktig den ljusblå färgen är och därmed beslutat mig för att byta ut den.  Mats kommentar var den som fick mig att äntligen sätta igång och måla om sammanlagt 90 tennsoldater (bilden ovan), nästan hela min karolinska befälskår. Resultatet syns tydligare i de nedanstående bilderna

Livgardets fänrikar och underofficerare i nya rockar

Jag var rädd för att mina tennsoldater skulle se tråkiga ut när de blev enfärgade. Men när den första chocken hade lagt sig och jag vänjde mig vid det nya utseendet tyckte jag faktiskt att de blev riktigt snygga. Varför hade jag inte gjort det här tidigare?

Jag råkade kladda ner en av Livgardets fanor när jag målade om tennsoldaterna så jag var tvungen att byta ut den. Jag passade då på att sätta upp en livfana istället (fanan med riksvapnet istället för monogram i mitten).  Har man tio Livgardesfanor är det ju rimligt att en av dem är en livfana.

Livgardets officerare

Jag har gjort Livgardets officerare mer utsmyckade jämfört med de andra regementenas officerare. Och det enligt beskrivningarna från både Göransson och Höglund. Den senare nämner dock inte att officerarna hade galoner på ärmarna. Men eftersom underofficerarna hade det valde jag att stå fast vid Göranssons illustrationer i det fallet. Kanske har jag fel, men det vore i så fall inte första gången som det händer.

De vanliga regementenas befäl

De övriga regementenas befälesrockar är mycket enklare. Uppgifter om officersuniformer är dock sällsynta men Höglund har en allmän beskrivning och jag har följt den. Fänrikarnas och löjtnanternas rockar hade bara gulddekorationer vid knapphålen medan de högre officerarna hade gukdgaloner vid uppslag och ficklock som blev bredare ju högre graden var. Jag har dock tillåtit en viss regementsvariation genom att låta fänrikarna (fanbärarna) ha lika mycket guldgaloner som deras underofficerare har silvergaloner.

Slutligen har jag sparat den här kvartetten som ett minne över hur mina Livgardesbefäl såg ut från början.