Det dröjde tills idag innan jag uppdaterade bilderna på den Pskovska bataljonen på hemsidan men nu är det iallafall gjort. Med nöd och näppe lyckades jag också ta bilden ovan på de tennsoldater som blev klara idag. Precis efter att jag hade fotograferat ryssarna tog batterierna slut i min kamera. Jag fick ta ut och sätta in batterierna igen flera gånger innan jag lyckades uppbåda tillräckligt mycket elektricitet för att ta en suddig bild på nyförvärven. Det är en beprövad teknik som jag tidigare har använt på fjärrkontroller, tangentbord och musar för att få dem att fungera tillräckligt länge så att jag inte behöver springa ut i kylan bara för att köpa nya batterier. Kameran var dock lite mer motsträvig än vad fjärrkontrollerna och de andra brukar vara.
Hur som helst har jag den här veckan färdigställt en skjutande bataljon dalkarlar samt befäl till tre andra bataljoner som är på gång (Västmanland, Uppland och Östergötland) plus två uppländska trumslagare.
Dalabataljonen består av tennsoldater som kommer från olika håll. Endast de stående skyttarna, underofficerarna och trumslagarna är från början skapade för att ingå i denna bataljon. Alla knästående skyttar är före detta grenadjärer som i somras blev utbytta från sina ursprungliga formationer. Pikenerarna är före detta ryssar från den Pskovska bataljonen som nu har gjorts om till svenskar. Officeren och fanbäraren ingick tidigare i min grupp med fristående tennsoldater och var då upplänningar. Den uppländska livfanan som fanbäraren bar har nu bytts ut mot en nästan identisk livfana för Dalregementet.
I slaget vid Poltava var Dalregementet ensamma om att ha blågula karpusar, men tidigare under kriget var den mösstypen betydligt vanligare. Tennsoldater med blågula karpusar kan man därför inte ha för många av. Dessa dalkarlar kan användas till inte bara slaget vid Poltava utan även till slagen vid Narva, Kliszow & Holowczyn. Och byter man ut fanan kan de även föreställa södermanlänningar i slagen vid Helsingborg och Gadebusch samt jämtlänningar under Armfelts dödsmarch över fjällen. Eller varför inte upplänningar under landstigningen vid Humlebaek? Det är också med detta i åtanke som jag valde att låta bataljonen föra en mer allmän livfana istället för den specifika kompanifanan.
Mer besvärliga är då de karpusar som Närke-Värmlands och Västmanlands regementen fick ut 1706. De utgör uniformsdetaljer som inte bara är unika för respektive regemente utan även är begränsad i tid till perioden 1706-1709. I slaget vid Kliszow hade dessa regementen normala blåröda respektive blågula karpusar och i slaget vid Helsingborg hade Närke-Värmland återigen blåröda karpusar medan västmanlänningarna hade på sig vanliga bondmössor (karpusar) i väntan på de hattar som hade beställts.
Slutligen kan jag även orda lite om de uppländska trumslagarna. Tidigare har jag i princip målat alla svenska trummor likadana, dvs. blå med gula kanter (detta efter Göte Göranssons bild på Livgardets trumma i boken Karoliner). Senare har jag dock fått lära mig att trummorna hade samma utseende som fanorna (Livgardets var visserligen blå istället för vita). För Upplands del innebär detta att trummorna ska vara röda och jag har följdaktligen ändrat detta på såväl de nya trumslagarna som de gamla. Jag har dock inte gjort något försök att måla dit Upplands landskapsvapen eftersom det överskrider min förmåga. Prince Augusts trumslagare är inte heller skulpterad för att underlätta sådana försök. Däremot har jag ändrat galonerna på de uppländska trumslagarna. De ska vara blågula men tidigare valde jag att använda samma blå färg till galonerna som till uniformerna vilket innebar att det bara såg ut som gula streck. Nu har jag använt den ljusare färgen humbrol 109 istället och det blev genast mycket snyggare.
Har du någon information hur ylle/kamelhårs-galonerna till trumslagarrockarna var vävda?
Man ser ofta färgerna i rutor efter varandra, men jag hittar ingenting i litteraturen om detta, mer än hos Preussarna.
Kanske inget man lägger sig vinn om att veta eller detaljmåla vid målning av små tennfigurer, men om man målar lite större figurer kan det ju var intressant att veta om det är just rutor eller om detta bara är en förenkling av längsgående (utefter banden) färgskiftningar, typ Wermlänningarnas röd, vit, blåa färg.
Om man däremot målar band/snören som är tvinnade, inte platta ylleband, så ser det nog ut som färgrutor.
För de karolinska trumslagarna har jag ingen sådan information. I Lars-Eric Höglunds uniformsbok finns det visserligen illustrationer av trumslagarrockar (som jag har följt) men jag misstänker att dessa är bara tecknarens gissning av hur de kan ha sett ut.
De äldsta samtida illustrationer av trumslagarnas uniformer som jag känner till är de modellritningar från 1765 som finns i krigsarkivet. Dessa visar att mönstrena varierade från regemente till regemente:
http://62.20.57.210/kra/0429.html
Enligt Höglund är det för övrigt en missuppfattning att randiga snören skulle vara tvinnade, utan de var ”platta”.
Tack Örjan Martinsson.
Ja det är nog vad jag misstänker också. Allt som finns bevara i Sverige och utomlands är platta snören/band/galoner från olika tider i ylle eller kamelhår.
Tyvärr har väl tecknaren fått gissa, precis som vi, när han målade i boken för alla dessa informationsluckor som finns. Så dessa målningar får väl mer betraktas som en idé om hur det kunde ha sett ut i många stycken.
Har även personligen kollat med med Leif Törnquist och Lars Eric och det finns, enligt dessa, inga bevarade band i Sverige från tiden vad de vet.
Och skulle man hitta något så skulle väl banden kunna misstagas för allmogeband kan man misstänka.
Jag känner inte till några andra avbildade band för spelet (i färg) än de som finns målade på kartan på krigsarkivet (trumslagarna i Nyland reg.).
Allt annat är för otydligt eller i svart-vitt mig veterligen.