Angus Konstams böcker

Innan Lars-Eric Höglund avslutade sin trilogi 2004 med en bok om den ryska arméns uniformer kom all information jag hade om denna armé från Angus Konstams böcker. Dessa gavs ut av det stora militärhistoriska förlaget Osprey publishing. Först skrevs ”Peter the Great’s army” i två delar som båda kom ut 1993. Det följande året skrev han en bok om slaget vid Poltava. Sedan fortsatte Konstam på samma tema genom att 1996 skriva ”Russian Army of the Seven Years War” (även denna i två delar).

Man skulle kunna tro att skotten Angus Konstam är en historiker som har 1700-talets ryska armé som sitt speciella forskningsområde. Men en titt på listan över hans böcker visar att han är en mycket produktiv författare som skrivit historiska böcker om allt möjligt. Enligt wikipedia har han skrivit över 60 böcker (de flesta Ospreyböcker) som omfattar alla epoker från antiken till nutiden. En viss tonvikt för marinhistoria kan noteras men i övrigt grips man av misstanken att han bara är en historiker som ingår i Ospreys ”stall” och som får i uppdrag att skriva om ämnen som förlaget är intresserat av.

Konstams böcker om den ryska armén är inte bra utan har en alldeles förfärande hög felprocent. Det mest grundläggande felet ska tydligen vara att hans böcker om Peter den stores armé så gott som uteslutande bygger på ett enda verk av en  rysk militärhistoriker som är kraftigt föråldrat. Det var en produkt från den tiden då man gärna drog vittgående slutsatser utifrån ett mycket begränsat material (i tron att det rådde en hög grad av enhetlighet).

Men om felprocenten enbart byggde på att han baserade sin bok på föråldrad rysk forskning skulle man kunna förlåta honom. Dessvärre visar hans böcker upp en mängd tecken på att de var hastigt skrivna.  Om det var någon som korrekturläste böckerna så har den personen inte förtjänat sin lön. Man förundras över hur inkonsekvent stavningen av ryska och svenska regementen är och himlar med ögonen när kronologin uppger att Stenbock besegrade danskarna i slaget vid Helsingfors.

Faktarutorna i böckerna är fulla med misstag. Enligt dessa leddes den svenska armén i slaget vid Ljesna av general Sheremetiev. Ett återkommande fel i faktarutorna är annars att vissa regementen saknas i listor där de borde vara med.

Illustrationerna i boken är också en källa för klagomål. En bild som ska föreställa slaget vid Ljesna skildrar ett regemente som inte var där. I bilden för slaget vid Poltava kan man se det Preobrazjenska gardets berömda grenadjärhjälmar (som dock inte delades ut förrän 1712). Nästan alla ryska soldater är avbildade med vita strumpor, vilket är osäkert och för artilleriet direkt felaktigt eftersom det framgår av bokens text att deras strumpor var blåa eller blåvitrandiga. Kanonlavetterna är avbildade med svarta beslag när de borde vara gula.

Ja, jag skulle kunna fortsätta ett bra tag till med att rabbla upp fel i boken. De jag har just nämnt är bara de som jag i skrivande stund kom att tänka på först. De allvarligaste felen är dock de som jag  inte har upptäckt. För trots allt är Konstams böcker min huvudsakliga källa till kunskap om den ryska armén. Lars-Eric Höglund anlitade visserligen en rysk historiker när han skrev sin bok så hans uppgifter borde vara korrekta. Men Höglunds bok är rätt torftig eftersom den i stort sett begränsar sig till att bara vara målningsinstruktioner till tennsoldater. Utrustning och taktik i den ryska armén har förvisso behandlats av Gunnar Artéus i boken ”Karolinsk och europeisk stridstaktik 1700-1712” från 1972, men även hans bok är torftig i jämförelse med Konstam och den verkar inte heller vara mer tillförlitlig.

Desto mer tillförlitlig är boken ”Vägen till Poltava” som skrevs av Einar Lyth och Pavel Konovaltjuk 2009. Det den skriver om rysk utrustning och taktik (framförallt pikenerarna) får en att undra ifall det finns något som håller för en kritisk granskning i Konstams böcker. Tyvärr behandlar ”Vägen till Poltava”  bara det ryska fälttåget och inte hela Peter den stores regeringstid vilket Konstams böcker gör. Detta innebär att jag inte kan kasta Ospreyböckerna i den papperskorg där de hör hemma. Förhoppningsvis kommer en heltäckande bok om den ryska armén att ges ut i framtiden (gärna en översättning av ett ryskt verk). Men till dess får jag alltså stå ut med Konstams hafsverk.