Rote och Rotemästare

Den allra minsta enheten i den svenska armén utgjordes av roten som leddes av en rotemästare. Det exakta antalet i en rote har dock varierat genom tiderna. I Alf Åberg och Göte Göranssons bok ”Karoliner” leds man till att tro att det var sex man i varje rote under stora nordiska kriget. En uppfattning som även stöds av tjusiga diagram över karolinsk excersis i ”Karl XII på slagfältet” och i ”Svea Livgardes historia”. Men antalet män i en rote bestäms av hur många led en bataljon skulle vara formerad i, och under stora nordiska kriget var detta fyra. Lars Eric Höglund har i del 2 av sina uniformsböcker ett utdrag ur en mönsterrulla för Nieroths livländska regemente år 1701 (sid 58) och där framgår det klart och tydligt att regementet var organiserat i fyrmannarotar.

Titeln rotemästare eller rotmästare härstammar från de tyska landsknektarna (”rottenmeister” eller ”rottmeister”) och var benämningen på den man som skulle stå i det första ledet och som hade befäl över männen bakom. Själva ordet rote kommer från latinets ”rupta” och betyder ”del”.

Den svenska militären var under  1500-talet organiserat enligt tysk modell i fänikor med rotar på 10 man (inklusive rotemästaren). Dessutom parades rotarna ihop två och två så att den ena rotemästaren hade titeln ”överrotemästare” och befäl över den andre rotemästaren. Överrotemästaren var en föregångare till korpralen och han var i sin tur underordnad en kvartermästare som förde befäl över flera rotar (5-6 rotar fram till Erik XIV:s regeringstid och därefter 10). Till skillnad från regementskvartermästaren hade dessa kvartermästares titlar inget med lägerplatser att göra utan syftade bara på de block som en stridsformation var indelat i.

I infanteriet försvann inte bara överrotemästarna utan även kvartermästarna i samband med Gustav II Adolfs reformer och ersattes av nya typer av befäl. Gustav II Adolf förminskade även roten till sex man och detta var något som spred sig till andra länder och förblev standard fram till 1680 varefter antalet led i bataljonerna minskade i alla länder.

Vid sidan av rotemästare fanns det redan under 1500-talet även en underrotemästare i varje rote vars uppgift var att stå i det bakre ledet. Tanken var alltså att de mest pålitliga soldaterna skulle stå längst fram och de näst mest pålitliga längst bak så att de minst pålitliga soldaterna var fångade i mitten. Som om detta inte var nog fanns det även en halvrotemästare som skulle stå i det fjärde ledet i en sexmannarote och i det tredje ledet i en fyrmannarote. Ifall en bataljon på sex led fick ordern att ”dubblera sina rotar” skulle den andra halvan av varje rote avancera fram och bilda en ny tremannarote så att det första ledet kom att bestå av alla rotemästare och halvrotemästare.

I Sverige behölls titeln rotemästare men i Tyskland ersattes den under 1600-talet av titeln ”Gefreiter” som finns kvar än idag i tyskspråkiga länders militärer. Ordet betyder ”befriad” och syftar på att gefreitern slapp vakttjänstgörning och dylikt i utbyte mot att han hade den mest riskfyllda positionen vid strid. Efterhand blev titeln mest en belöning till dugliga soldater för lång och trogen tjänst. Världshistoriens mest berömda gefreiter var en person som inte kom från Böhmen och som aldrig hade graden korpral. Kanske borde vi på svenska kalla honom för rotemästare? Den engelska benämningen på rotemästare var för övrigt ”filemaster”

Rotemästarna åtnjöt även den stora fördelen att de hade bättre lön än vanliga meniga. År 1624 hade de följande löner (enligt ”Svenska underofficerarnas historia” del 1 , sid 74):

  • Korpral för pikenerare – 11 daler
  • Korpral för musketerare – 10 daler
  • Rotemästare för pikenerare – 9 daler
  • Rotemästare för musketerare – 8 daler
  • Underrotemästare – 7 daler
  • Gemena pikenerare – 7 daler
  • Gemena musketerare – 6 daler

Senare under 1600-talet tycks löneskillnaderna mellan pikenerare och musketerare ha försvunnit eftersom Folke Wernstedt anger följande löner för livgardister år 1696 (”Svea Livgardes historia” band 4, sid 288):

  • Korpral – 63-66 daler silvermynt
  • Rotemästare – 50 dsm
  • Underrotemästare – 41 dsm
  • Menig gardeskarl – 36 dsm

En intressant fråga i sammanhanget är exakt när det blev det standard för svenska bataljoner att ställa upp sig i fyra led och därmed ha en indelning i fyrmannarotar? Jag har inget bra svar på det, men en ledtråd finns på sidan 171 i ovannämnda band av Folke Wernstedt. Där beskrivs hur Karl XI den 21 april 1694 fastställde ”det nya manéret” för hur bataljonerna skulle avlossa sina musköter. Detta nya manér skulle användas vid sidan av det ”förra manéret” från 1680 års infanterireglemente, men i båda fallen skulle bataljonen formeras på fyra led. Så om det inte skedde tidigare kan det ha varit år 1694 som den karolinska taktiken gick över till bataljoner på fyra led. Detta förhindrade dock inte svenska bataljoner från att även senare formera bataljonerna på sex led när omständigheterna gjorde detta lämpligt (slaget vid Fraustadt).

Publicerat i Organisation & löner, Taktik | 2 kommentarer

Knappologi

Karolinska uniformer enligt Erik Bellander

Svenska uniformer enligt Erik Bellander

När jag för över en månad sedan presenterade nya uniformsikoner för infanteriet hade jag försett dem med ficklock som hade sju knappar. Detta överensstämmer med ficklocken på de tre bevarade karolinska uniformerna (Karl XII, Drakenhielm och Fredrik av Hessen) och är det antal som brukar återfinnas på de allra flesta illustrationer på karoliner som till exempel Erik Bellanders m/1706 ovan. Anders Larsson kommenterade dock det inlägget genom att lämna uppgifter som tydde på att det verkliga antalet knappar var betydligt färre än så, åtminstone under den senare delen av stora nordiska kriget.

Sju knappar på vardera ficklock innebär en åtgång på 14 knappar och om knapparna även ska räcka till för att knäppa själva rocken bör totalen ha legat på åtminstone 30 knappar. Men de manskapsrockar vars knappantal jag känner till hade följande antal:

  • 48 knappar (Dalregementet 1688)
  • 42 knappar (Närke-Värmland 1691)
  • 30 knappar (Södermanland, Kronoberg och Pommerska kavalleriet 1702)
  • 25-26 knappar (Livgardet 1704)
  • 24 knappar (Livregementet 1706)
  • 21 knappar (De la Gardies regemente 1707?)
  • 19 knappar (Adelsfanan 1709)
  • 21 knappar (Jämtland 1710)
  • 21 knappar (Västgöta 5-männingar 1712)
  • 18 knappar (Kronoberg 1714)
  • 20 knappar (Bohus dragoner ca 1715)

Det är som synes en tydlig trend att antalet knappar minskar under stora nordiska kriget och under den senare delen kan det knappast ha gått åt 14 knappar till ficklocken. Men beror trenden på att fickornas knappar minskar? Redan år 1700 uppges Livregementet till häst ha haft enbart tre knappar på vardera ficklock och detta upprepas även 1709 för Adelsfanan.  När jag sedan studerar Erik Bellanders uniformsbok och följer hans hänvisningar till Folke Wernsteds ”Kungl Svea Livgardes Historia” (band 4 sid 460-461) finner jag att även de meniga livgardisterna hade tre knappar per ficklock 1707, korpraler hade dock fem stycken.

Faktum är att det verkar inte finnas något belägg för att meniga karoliner fick ut rockar med fler än tre knappar på sina ficklock. De rockar som delades ut till sörmlänningarna, kronobergarna och pomrarna 1702 skulle visserligen kunna tänkas ha haft fler knappar. Men en liten detalj gör detta mindre sannolikt. I december 1706 skickade Karl XII ett brev till statskontoret där han gav instruktioner om hur uniformerna skulle se ut. Brevet har ansetts utgöra introduktionen av den ”yngre karolinska uniformen” och innebar bland annat att knappraden på rocken skulle sluta vid midjan och inte längre gå ända ned. Detta borde rimligen ha medfört en rejäl reduktion av antalet knappar och innebära att de tre regementena från 1702 inte skiljer sig från de senare. Dalregementets och Närke-Värmlands uniformer från 1688-1691 var troligen av samma modell som under skånska kriget och inga egentliga karolinska uniformer

Folke Wernstedt specificerar Livgardets 25-26 knappar år 1707 på följande sätt:

  • 11-12 framtill ”som karlen är lång till”.
  • 1 i vardera sidan.
  • 3 till vardera ficklocken (5 för korpraler).
  • 3 (små) nedtill i vardera ärmen.

Specifikationen överensstämmer exakt med Karl XII:s uniform vid Fredrikshald med undantag för att han hade sju knappar på ficklocken. I båda fallen tycks det dessutom inte ha funnits några axelklaffar som krävt knappar.

Tydligen fungerade antalet knappar på ficklocken som en form av gradbeteckning och det är en tolkning som får mycket starkt stöd ifall man bläddrar vidare till sidan 308 i Wernstedts bok. Där står det nämligen att livgardister år 1693 skulle ha följande knappantal på ficklocken:

  • 9 för officerare
  • 7 för underofficerare och meniga drabanter
  • 5 för korpraler
  • 3 för gemena

Att Karl XII beskrevs som att han gick klädd som en underofficer kan därför även ha berott på knappantalet och inte bara på avsaknaden av guldgaloner. Men eftersom Drakenhielm och Fredrik av Hessen också hade sju knappar kan det kanske ha skett en reducering av antalet knappar för officerare. Eller så var nio knappar bara något som gällde för Livgardesofficerare. Anders Larsson som har studerat bevarade officersporträtt har meddelat mig att det tycks ha funnit stora variationer bland officerarna och han har funnit porträtt med alltifrån 3 till 12 knappar på fickorna.

Oavsett hur många knappar officerarna hade så verkar det dock som att manskapet med största sannolikhet hade enbart tre knappar under stora nordiska kriget, från dess början till dess slut. Därmed är de flesta illustrationer på karoliner felaktiga. Det får en också att undra ifall det egentligen är någon skillnad mellan Bellanders m/1706 och m/1756 på bilden ovan. Av allt att döma var det i princip exakt samma uniform som den svenska armén använde från åtminstone 1706 till 1765.

Publicerat i Uniformer | 2 kommentarer

Till minne av Göte Göransson

Göte Göransson, född 1 mars 1921, död 8 mars 2015

Idag är det nästan exakt ett år sedan Göte Göransson dog och följde Alf Åberg (1916-2011) i graven. Tillsammans skapade de boken ”Karoliner” som förmodligen är den enskilda bok som har påverkat mig allra mest. Det var Göte Göranssons illustrationer som sög in mig tenngjutningshobbyn och skapade mitt överdrivna intresse för alla pyttesmå detaljer kring stora nordiska kriget, och därmed är orsaken till att den här bloggen finns.

Göte Göransson började sin bana som skämt- och serietecknare men skulle senare även vara verksam som illustratör för läromedel. När jag själv gick i högstadiet hade jag en historiebok som var illustrerad av honom och där varje kapitel inleddes med en stor bild som i bästa skolplansch-stil kryllade av detaljer som beskrev den aktuella historiska epoken.

Det är dock boken ”karoliner” som han är mest känd för. Ursprunget till detta verk var en idé om att göra en bok som skildrade vapen och uniformer i Norden under de senaste 1000 åren (arbetstiteln var ”nordisk krigsman”). Förläggarna var dock skeptiska till ifall ett sådant ambitiöst verk skulle kunna bli lönsamt, så till slut blev bokprojektet begränsat till stora nordiska kriget. Dessutom kopplades Alf Åberg in i projektet som textförfattare eftersom förlaget ville ha ett känt namn, och kanske inte heller litade på att en illustratör även skulle kunna skriva en bok. Hur som helst blev boken när dem kom ut 1976 en stor framgång och Göte Göransson skulle senare göra två uppföljare (”Gustav Vasa och hans folk” samt ”Gustav II Adolfs och hans folk). Dessa böcker skrev han själv och de skiljer sig från den första boken genom att inte begränsa sig till militären utan istället skildra hela samhället.

Själv fick jag nöjet att i juli 2010 prata med Göte Göransson över telefonen i ett kort samtal. Det var han som kontaktade mig efter att han hade hittat min hemsida och han var nyfiken på att höra ifall jag visste om en av Arvid Horns triumftavlor hade kommit till rätta. Det var nämligen så att förutom triumftavlan som skildrade övergången Düna (vilken har behandlas i flera blogginlägg här under vintern) så fanns det även en triumftavla om slaget vid Narva som hade stulits från Nordiska muséet innan Göte Göransson hade kunnat studera den i samband med arbetet på boken ”karoliner”. Tyvärr visste jag ingenting om den saken, men jag skrev iallafall ett blogginlägg om samtalet. En oväntad konsekvens av detta blogginlägg var att jag vid minst två tillfällen fick mejl från branschfolk som ville använda Göranssons bilder men som inte kunde få tag i hans kontaktuppgifter. Men när de sökte efter hans telefonnummer på internet så kom mitt blogginlägg upp och de frågade ifall de kunde få hans nummer. Jag gav dem hans telefonnummer och förhoppningsvis tjänade Göte Göransson några extra slantar tack vare mig.

För den som vill veta mer om allt som Göte Göransson har gjort så har hans anhöriga lagt upp en hemsida om honom:

Göte Göransson – En sida om illustratören och författaren Göte Göransson

Där kan man bland annat läsa att Alf Åberg finns avbildad i Karoliner-boken i form av en trumslagare från Tavastehus regemente!

Publicerat i Litteratur, Övrigt | Lämna en kommentar

Artikel om Poltava och återanvändning av fanor

Den andra artikeln från The Great Northern War Compendium är nu översatt till svenska och upplagd på hemsidan. Den får kort och gott heta Slaget vid Poltava eftersom den skildrar hela slaget, även om dess fokus ligger på Roos försvunna bataljoner (som en annan sida har som titel). Jag har dock inte gjort några egentliga ändringar på kompendieartikeln eller de övriga Poltava-sidorna så det finns en hel del överlapp mellan dem. Vid ett senare tillfälle får jag göra om strukturen på dessa sidor, men just nu vill jag inte sjunka ner i det arbetet utan istället återgå till det jag höll på med innan kompendiet kom ut.

För övrigt har Magnus Lindskog återigen skickat mig en avskrift från en källa som handlar om fanor. Denna gång från 1712 och något så intressant som en förteckning över gamla fanor som inte längre brukades men som kunde återanvändas. Här hittar vi bland annat  dragonfanor med Skånes vapen som 1714 delades ut till Upplands ståndsdragoner (efter att två arméer gått förlorade var det inte längre så noga med att följa m/1686 och m/1700!).

Alla dessa fanor var dock inte begagnade. Dalregementets fyra m/1686-fanor tillverkades 1700 av Olof Hoffman som ett led i en omorganisation av de indelta regementena från åtta kompanier med 150 man till till 12 kompanier med 100 man. Syftet med detta var att öka antalet officerare. Indelningsverkets struktur gjorde det dock besvärligt att genomföra en sådan förändring så man återgick snart till den gamla kompaniorganisationen och införde fördubblingsofficerare istället. Dalregementet hann dock få fyra nya fanor tillverkade innan detta skedde och tydligen tänkte ingen på dessa när regementet skulle få en ny uppsättning fanor 1709. Men efter Tönningen kom tre av dessa till användning tillsammans med en nytillverkad livfana. Av besparingsskäl delade man då bara ut fyra fanor per regemente.

_________________

Stockholm d: 16 sept. 1712
Högwälborne Hr Grefwe Kongl. May:tz Råd Fält Marskalk och Praesident så och högwälborne wälborne Edle och wälb. Grefwe och herrar respective Kongl. May:tz Råd och General Lieutenant och samtel. KrigsRåd och krigzCommissarie.
Hoos oss andrager KlädeCammarförwaltaren Anders Girss genom Memorial af d:n 30 Junii sistl: hurusom effter Hrr Kongl. Rådens FältMarskalkens och Praesidentens samt Kongl: KrigzCollegii begiäran han har aflefwererat de på hoosfölliande förteckning opförde persedler, bestående af Estandarer, Fahnor, Banderoller etc. som uti KlädeCammaren funnitz uti behålld att tillgå, skohlandes wid giord påminnelse om återställandet af de sorter som icke warit brukelige wijd Regimenternes å nyo upprättande åhr 1709, bekommit ett sådant swar att de samma uti Kongl. May:tz Arsenalhuus blefwit inlagde, att där wijd påfordrar wara wid handen, utan att honom derå något qvittens är gifwit, och ty anhåller om wårt promotorial hwarmedelst slijkt må honom warda meddelt till dess Räkningz verification; fördenskull och emädan Hrr Kongl. Råden Fältmarskalken och Praesidenten samt K:l KrigzCollegii låtit emottaga slijka sorter att under deras disposition hafwas i förwahr, till att däraf see facon och modellen som för hwart Regimente kommer att förfärdigas;
Altså föranlåtes wij här med begära, det behagade Hrr Kongl. Råden Fältmarskalken och Praesidenten samt Kongl. KrigzCollegium befalla wederbörande meddela bem:te KlädeCammar förwaltare behörigt qvittence öfwer de på ofwan åberopade Specification antecknade persedler så wida de till fullo finnos aflefwererte, på det han där af till dess Rächningz verification må kunna sig betiena.
Och wij befalle Hrr Kongl: Råden Fältmarskalken och Praesidenten samt Kongl. KrigzCollegii Gud allsmächtig. Stockholm d:n 5 septemb: 1712
Uppå Kongl. May:tz nådigste befallning samt dragande kall och Embetes wägnar
N. Stromberg
[m.fl]
***
 
Specification uppå dhe Estandar och Fahnor sampt Fahne Spettzar, Tänglickor, skrufsnören, Bantroller och qvastar, som warit i behåll wedh Kongl. May:tz Commiss- och KlädeCammar, hwilcka till Kongl. Krigz Collegium äre lefwererade Nembl:n
Estandarer
Fyra stycken målade Estandar, 1 för Adels Fahnan i Swärige och Finland, dhe andra för Kongl. May:tz Lijfregemente, medh sillkes frantzar och släta förgylta spetzar uppå sampt läder öfwerdrag och alt tillbehör.
Twå stycken af hwitt dammast Borderade Estandar som slagne med beslagne stakar med förgylta spetzar uppå sampt gull och silfwer qwastar, öfwerdragne med foder af iufft.
Twå stycken Estandar gemehna, Ett hwitt och Ett rödt af dammast, uthan Zirath af Borderingh eller måhlning med frantzar omkring sydda.
Ett stycke sönderskutit Estandar på Een afbruten staka, med spetz, qwastar och frantzar.
Ett stycke Borderar Estandar på gult och swart dammast med gull och silfwer, frantzar i gult och swart sillke brukadt
Fahnor
Åtta stycken fahnor, Nembl:n Een Lijffahna med Rijkzens wappn sampt siuu stycken Compagnie dito af rött och guhlt tafft i 4 Rutor, målade för Smålandz Regemente.
Fyra Nya fahnor, af blått dubbelt tafft för Dhala Regemente
Fyra stycken blå fahnor med Dhalpijlar målade
Ett stycke fahna af swart och guhlt tafft för Wästgiötha Dhals regemente, med Een rödh oxe.
Ett stycke fahna af blått och Carmosin tafft i 4 rutor uthan måhlning.
Tålf stycken målade fahnor, med högst Sahlig konungh Carl Gustafs Nampn af diverse Colleur hwar af Een är anslagen på Een stångh med spetz uppå.
Tree stycken Dragoune fahnor med beslagne stafar af gult dammast, uthan måhlning med frantzar, qwastar och öfwerdragh.
Siuu stycken Brandguhla dragoune fahnor, målade med Skånska wapnet och frantzar omkring sydda.
Åtta stycken måhlade fahnor, som det Saxiska manskapet tillförende brukadt, Nembl:n 4 st:n af dammast och 4 st:n Tafft med tillhöriga stakar och öfwerdrag af iufft, doch är uppå 2:ne st:n spetzarna borta
Spetzar, Tänglickor, skrufsnören, Bantroller och qwastar
Fyra stycken släta af Järn förgylta Fahne spetzar med skrufwar
Trettijo ahl:r blå sillkes skrufsnören
Sexhundrade stycken förgylte mässingz Tänglickor
Ett par Trumpete Bantroller med sina näth och 5 st:n hängande qwastar till hwar af sillke
item ett par lösa binda qwastar till hwardera med litz af blått och gult sillke, med något silfwer och gull i qwatarna och wahlknutarna
Ett par Puuka Bantroller med äfwen lika qwastar och litzer af silkke
Tree par Estandar qwastar af gull och silfwer i gult sillke
Fyra par dito af silfwer i gult och hwitt sillke
Ett par dito af hwitt sillke
Ett par dito Carmosin röda
Siuu par dragoune qwastar af Brandgult sillke.”
 
Källa: Krigskollegium Krigskollegii kansli, Krigskollegii brevböcker, SE/KrA/0001/E c/76 (1712), bildid: A0065990_00316 ff
Publicerat i Fanor & standar (källtexter), Uppdateringar på hemsidan | Lämna en kommentar

Svenska armén 1700-1721

Den artikel om svenska armén som jag skrev åt Steve Klings kompendium har nu översatts till svenska och lagts upp på hemsidan. Sammanlagt består den av åtta A4-sidor så det är en hel del att läsa även om det bara är en introduktion till ämnet. Detta är en artikel som jag är väldigt intresserad av att utöka i framtiden så att det blir en mer heltäckande skildring. Det finns dock några andra ofullbordade projekt som jag måste avsluta först innan börjar med något sådant.

Det engelska originalet kommer att läggas upp imorgon då jag inte hann med det idag. Nästa vecka hoppas jag även lägga till artikeln om Roos försvunna bataljoner. Fast då får jag stuva om lite grann på hemsidan eftersom jag redan har en sida om det ämnet om än med ett annat fokus.

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | Lämna en kommentar

Sachsare och hannoverare

I förra inlägget skrev jag om felaktigheter i mina artiklar i ”Great Northern War Compendium” som jag var oskyldig till. Så i rättvisans namn får jag väl nu även ta upp saker som jag gjorde fel!

I min artikel om den svenska arméns organisation gjorde jag en storleksjämförelse med dess fiender. Den sachsiska arméns styrka angav jag till 30 000, vilket är en siffra som ofta nämns för August den starkes armé men som när den tidsbestäms hör hemma i slutet av hans regeringstid. Med utgångspunkt från organisationsplanerna för sachsiska regementen i Daniel Schorrs artikel tyckte jag mig då ändå kunna uppskatta att armén borde ha haft ungefär samma styrka vid krigsutbrottet 1700 (ett osäkerhetsmoment var huruvida grenadjärkompanierna var inkluderade i planerna eller något som tillkom). Mitt stora fel var att jag gjorde antagandet att den sachsiska armén var fulltalig när kriget började.

I en annan artikel i kompendiet skildrar nämligen Alexander Querengasser den sachsiska armén och han presenterar avvikande siffror. När August tillträdde som kurfurste av Sachsen ärvde han en armé på 12 000 man och under de följande åren lade han ner mycket kraft på att utöka den. Vid krigsutbrottet hade han dock inte mer än 18 000 man. Den nominella styrkan på armén var 27 006 man våren 1702, men enbart i infanteriet saknades en tredjedel av den officiella styrkan (4 991 vakanser). Ytterligare nyuppsatta regementen skulle under sommaren ha utökat arméns faktiska styrka till 25 000 man om det inte hade varit för förlusterna i slaget vid Kliszow. Efter detta sjönk den sachsiska arméns styrka ända fram till freden i Altranstädt för att därefter utökas så att den bestod av 29 900 man år 1717.

Dessa siffror inkluderar dock inte lantmilisen som var en form av värnpliktssystem som skulle skydda hemlandet mot invasioner. När invasionen väl kom så valde dock de flesta att stanna hemma och de få som anslöt sig till sina förband återvände hem istället för att göra motstånd. Som en följd av detta reorganiserade August lantmilisen 1709 så att den kom att bestå av åtta kretsregementen, var och en bestående av tre bataljoner. Dessa regementen upplöstes sedan 1716

Jag får även göra en liten korrektion när det gäller den hannoverska armén. I artikeln skrev jag att den bestod av 20 000 man, vilket är vad Höglund angav i volym 3 i sina uniformsböcker. Detta är visserligen en helt korrekt siffra eftersom armén var så pass stor under spanska tronföljdskriget. Men efter freden minskades dess storlek till 15 000 man och det var dessa män som var aktuella för tjänstgöring mot svenskar. Enligt Steve Kings kompendium hade Hannover 14 140 man infanteri och 5 293 man kavalleri år 1711 vilket tre år senare hade minskat till 10 220 infanterister och 4 357 kavallerister (samt 210 artillerister).

And now for something completely different…

Som avslutning kan jag även nämna att Lars-Eric Höglund har meddelat mig att hans böcker går numera att köpa i Brigadmuséet i Karlstad. För exakt ett år sedan lade han ju ner verksamheten på sitt förlag och därefter gick det bara att köpa böckerna ifall man kontaktade honom personligen.

Publicerat i Litteratur, Stora nordiska kriget | Lämna en kommentar

Great Northern War Compendium

För några dagar sedan hämtade jag ut ett paket som innehöll ett helt nytt verk om stora nordiska kriget på engelska. Sammanlagt består det av 626 rikt illustrerade sidor fördelat på två volymer och 73 artiklar skrivna av 43 författare från 11 olika länder. Och en av dessa författare är faktiskt jag!

Upprinnelsen till detta verk är att en amerikan vid namn Steve Kling utvecklade ett brädspel om stora nordiska kriget som tillät spelarna att utkämpa åtta historiska fältslag. Han tog kontakt med mig 2014 för att få hjälp med historisk information för spelet. När arbetet var färdigt fick han idén att komplettera spelet med ett kompendium som innehöll artiklar om stora nordiska kriget. I augusti 2014 frågade han mig ifall han kunde använda mina texter om den ryska arméns styrka vid Poltava samt vad som hände med Roos bataljoner. Den senare texten var dock inte skriven på ett sätt som lämpade sig för en artikel så det slutade med att jag samma månad skrev en helt ny artikel om slaget vid Poltava med fokus på Roos. Den förstnämnda texten om ryssarna skulle däremot under processens gång försvinna helt från kompendiet.

För vad som från början var tänkt som bonusmaterial till ett brädspel som skulle ha en upplaga på hundra exemplar började dock växa till en helt egen produkt i och med att Steve Kling anlitade allt fler artikelförfattare från olika länder. I oktober 2014 blev jag återigen kontaktad av Steve Kling som frågade om jag ville skriva en artikel om den svenska arméns organisation eftersom han hade författare till de övriga länderna. Jag tackade ja, men eftersom jag hade mycket att göra just då så dröjde det till strax efter nyår innan jag skickade in en i mitt tycke anspråkslös introduktion till ämnet. Jag trodde att jag var i senaste laget med att göra färdig artikeln, men Steve Klings projekt hade fortsatt att växa och det skulle dröja ytterligare ett år innan verket var färdigt. Och då var det ljusår från den ursprungliga brädspels-bilagan som jag hade trott att jag skrev för. Istället var det en riktigt påkostad lyxutgåva där jag, något generad, fann mig ha hamnat i riktigt fint sällskap.

Kompendiet är huvudsakligen riktad till den amerikanska marknaden (och jag upptäckte att mina artiklar skrivna på brittisk engelska hade fått stavningen amerikaniserad). Men ”internationella köpare” skulle kunna köpa den via amerikanska amazon.com (där den dock redan är ”currently unavailable”). Mina artiklar lär dock snart bli tillgängliga på min hemsida.

För dem som har läst eller kommer att läsa mina artiklar i kompendiet så skulle jag dock vilja nämna att dessa texter har genomgått större förändringar än bara amerikanisering av stavningen sedan jag skickade in dem. Även formuleringar har ändrats i många fall. Nu är engelska inte mitt modersmål så jag bör väl inte sätta mig till doms över alla dessa ändringar. Dock noterar jag att flera felaktigheter finns i de redigerade texterna som inte fanns i mina ursprungliga versioner.

Problemet när man ändrar formuleringar och ordval utan författarens medverkan är ju att texten förlorar sin ursprungliga precision. Ett exempel på det är texten om Poltava där jag nämner att den ryska besättningen i redutterna bestod av antingen ”3,000 or 4,700 infantry”. I den publicerade texten har detta ändrats till ”3 to 5,000 infantry”. Bortsett från att den senare siffran har avrundats uppåt så har även själva innebörden av meningen ändrats genom byte av preposition, två alternativ har istället blivit ett intervall.

Ett annat exempel är när jag hänvisar till den relation som Roos skrev om slaget. I min ursprungliga text skrev jag om hans val att dra sig tillbaka österut till Jakovetskij-skogen snarare än västerut:

”That could also help to understand why he made the fatal decision to retreat from the redoubts to the east rather than to the west (although that was according to himself motivated by the fact that Yakovetski woods were closest to him).”

I den publicerade versionen har detta ändrats till:

”That could also help to understand why he made the fatal decision to retreat from the redoubts to the east rather than to the west as he claimed in his memoirs.”

Här har den som redigerade min text helt missuppfattat vad jag skrev. Genom att klippa bort parentesen och lägga till en hänvisning till för mig okända memoarer har meningen fått en helt annan och felaktig innebörd.

Även i texten om den svenska armén har felaktigheter uppstått vid redigeringen. Jag nämnde vid ett tillfälle termen ”rusthåll” som en svensk vet är inte samma sak som ”rusthållare”. Men redaktören trodde tydligen det och hyperkorrigerade ”rusthåll” till ”rusthållare” så att vi fick den här missvisande meningen:

The “rusthallare” was normally a wealthy peasant but in central Sweden there were also many cases of noblemen acting as “rusthallare” and these individuals could be in charge of more than one “rusthallare”.

En del av skulden för detta får dock läggas på mig då jag inte förklarade skillnaden mellan rusthåll och rusthållare utan dumt nog tog det för givet att läsaren förstod detta.

Sedan upptäckte jag en lustig felskrivning i samma artikel där det stod att livdragonregementet: ”eventually became a 1,500 strong army”.  I min ursprungliga text hade jag av misstag utelämnat verbet så att det stod: ”eventually 1 500 men strong (also the only new enlisted regiment from that region during the war)”. Återigen har en parentes klippts bort och nya ord lagts till i slutet av meningen så att den blev felaktig.

Det finns en risk att fler saker har ändrats till det sämre eftersom jag inte har lusläst de olika versionerna utan bara kollat det som fick mig att haja till. Detta blogginlägg är dock inte menat som en misstroendeförklaring från min sida utan jag tycker fortfarande att det hela har varit en väldigt kul grej att vara med om. Däremot måste jag ju av hänsyn till mitt ego påpeka att jag är oskyldig till dessa felaktigheter. Och om någon hittar fler felaktigheter så låter jag gärna folk tro att även dessa är redigerarens fel…

Publicerat i Litteratur | 6 kommentarer

Arbete med nya uniformsikoner (igen)

Karolin med hatt2Hösten 2013 höll jag på med att göra nya uniformsikoner till hemsidan som var baserad på Göte Göranssons teckning på sidan 95 i hans bok ”karoliner”. Resultatet var bilden ovan och de följande veckorna gjorde jag även ikoner för kavallerister och artillerister. Dessa bilder hamnade dock inte på hemsidan eftersom jag vill inte byta ut de gamla karoliner-ikonerna förrän jag även hade uppdaterat fiendernas ikoner. Men som så ofta gick arbetet i stå och jag blev aldrig klar med. Nu har jag emellertid återupptagit arbetet och jag just nu ser de infanteri-ikonerna för svenskar, danskar och sachsare ut på följande sätt:

Karolin sommarDansk till fotSachsare till fotSom synes har jag ändrat posen eftersom de stora uppslagen på de icke-svenska soldaterna gjorde att de skymde hela vänsterarmen på Göte Göransson-posen vilket fick figuren att se konstig ut. Dessutom underlättar det att musköten står vid sidan av när man ska göra ändringar på uniformen.

En annan ändring är att värjan har justerats så att den inte skymmer ficklocken. Att man inte kunde se ficklocken på Göte Göransson-posen var en stor nackdel eftersom det är en viktig detalj på uniformen. Men efter att jag hade gjort dansken och sachsaren upptäckte jag att utrymmet på rocken inte räckte till för att avbilda de svenska ficklocken. Återigen fick jag justera posen så att handen håller värjfästet och inte skymmer ficklocken. Jag avstod från att göra samma justering på de övriga nationaliteterna eftersom jag tyckte att det var för mycket jobb (och så var jag inte heller helt nöjd med hur jag hade avbildat svenskens vänsterarm). Att svenskarna och deras fiender har olika poser får väl symbolisera svenskarnas förkärlek för strid med blanka vapen.

Det är mycket möjligt att jag fortsätter att göra justeringar på dessa bilder och om ni ser någon detalj som har blivit fel så är det bara att meddela mig. Annars tänker jag nu fortsätta med kavalleriet.

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | 6 kommentarer

Bataljplan över slaget vid Kliszow

Medan jag samlar kraft för att lägga till ett par sidor om slaget vid Düna till hemsidan (och eventuellt göra en översyn av alla sidor i fältslagssektionen) så kan jag passa på att visa den här fina bilden som föreställer slaget vid Kliszow (klicka på den för att se den i full storlek):

Kliszow

Bilden är en av planscherna som återfinns i generalstabsverket ”Karl XII på slagfältet” och visar det allra mest kritiska skedet då svenskarna (i gult och blått) var nästan omringade av sachsare (rött) och polacker (grönt).

”Karl XII på slagfältet” har många fina planscher som gör att jag inte har ångrat mitt köp av detta verk trots att det kostade ett par tusen. Det enda tråkiga med mitt exemplar är att det inte är komplett. Planscherna sträcker sig nämligen bara till och med slaget vid Fraustadt, vilket jag inte noterade när jag köpte det men som förklarar varför jag fick det till ett förhållandevis lågt pris. Tydligen levererades inte alla planscherna till det särskilda plansch-bandet samtidigt, utan de kom i omgångar i häften som man skulle samla i plansch-bandet. Den som först köpte mitt exemplar av verket tycks emellertid ha avbrutit prenumerationen på dessa.

Publicerat i Litteratur, Stora nordiska kriget | Lämna en kommentar

Sachsarna vid Düna

Horn-detalj2

Detalj från Johan Henrik Schildts målning av slaget vid Düna (“Arvid Horns triumftavla”).

Efter två inlägg om svenskarna vid Düna kan det vara lämpligt att även ta en titt på sachsarnas slagordning och uniformer. För Lars-Eric Höglund har även observerat intressant sachsisk uniformsinformation i Arvid Horns triumftavla. Tittar man närmare på kavalleristriden så ser man nämligen en svensk drabant i färd med stöta sin värja i en gråklädd ryttare. Ovanför dem ser man ytterligare gråklädda ryttare som har röda uppslag. Officiellt skulle sachsarna bara ha röda rockar men denna tavla tyder på att de inte alls var enhetligt klädda i slaget vid Düna.

En av sachsarna bär en vit dragonfana och det borde vara en livfana tillhörande Milchaus regemente eftersom det var det enda dragonregemente som deltog i slaget. De rödklädda ryttarnas gula uppslag stämmer också överens med detta regementes officiella uniform.

Den första sachsiska styrka som attackerade de landstigande svenskarna bestod av en del av Milkaus dragonregemente samt hela Drottningens och Kurprinsens kyrassiärregementen (vilka också hade gula uppslag). Infanteriet utgjordes av Drottningens, Kurprinsens och Thilaus regementen. Sammanlagt bestod den styrkan av ungefär 3 500 man och de attackerade svenskarna två gånger. Först organiserade på två träffen och sedan i en enda linje.

Första fasen av slaget vid Düna

Första fasen av slaget vid Düna

Efter de två första attackerna anlände sachsiska förstärkningar i form av Livregementet till häst, Steinaus kyrassiärsregemente och resten av Milchaus dragonregemente. Dessutom anlände de tyska och polska gardena samt Steinaus infanteriregemente. Detta innebar att hela den sachsiska fältarmén i Kurland förutom Livdragonregementet nu var samlade mot svenskarna. Eftersom sachsarna nu var dubbelt så starka var den tredje attacken som följde den allra farligaste och den fokuserade på svenskarnas utsatta högra flank (den flank som återfinns i förgrunden i alla bataljmålningar av slaget). Svenskarna höll emellertid stånd och när även en fjärde attack misslyckades så valde sachsarna att lämna slagfältet eftersom styrkeförhållandena skulle bara bli allt mindre gynnsamma för sachsarna hädanefter. Det stora sveket från sachsisk synvinkel var den nästan 18 000 man starka ryska hjälpkår som avstod från att delta i slaget. Bloggen Oderint Dum Probent har en redogörelse av hjälpkårens komposition.

Svenska slaglinjen under de senare skedena i slaget vid Düna. Kartan tagen från generalstabsverket ("Karl XII på slagfältet")

Slutskedet av slaget vid Düna

Publicerat i Stora nordiska kriget, Uniformer | 5 kommentarer