Errata och Adelsfanan

I förra veckans inlägg gjorde jag ett fatalt misstag när jag använde C. Grills ”Statistiskt sammandrag af indelningsverket” för att visa vilka indelningar som fanns i de indelta regementena. Problemet med detta är att Grill inte redovisar indelningar utan bara boställen, vilket inte är samma sak. En indelning bestod vanligen av två saker: ett boställe samt öronmärkta skatteintäkter från andra gårdar. Men det fanns även boställen som var så värdefulla att innehavaren istället för att erhålla skatteintäkter var tvungen att betala tillbaka ett överskott. Och framförallt, det fanns indelningar som helt saknade boställen och uteslutande bestod av öronmärkta skatteintäkter. Eftersom Grill bara redovisar boställen finns dessa indelningar inte med i hans sammandrag och detta förklarar om inte alla så åtminstone de flesta skillnader i regementsorganisationerna som jag upptäckte.

Extra pinsamt för mig är att det i ingressen till Adelsfanans tabell över boställen klart och tydligt står att Södermanlands, Närkes och Värmlands kompani bara hade indelningar och inga boställen. Hade jag bara läst texten mer noggrant så skulle jag inte ha behövt undra ifall indelningsverket hann införas i detta kompani. Detta är ett tydligt tecken på att jag stundom har alldeles för bråttom när jag ska skriva dessa blogginlägg! Det skulle dock vara intressant att veta varför just detta kompani var så annorlunda jämfört med alla andra.

I en fotnot till Livregementets tabell står också:

”1:e Predikanten räknades till Lif-Comp., 2:e d:o till Öfv.-Lieutnantens Comp., o. s. v. Likaså voro Pistolsmederne indelte understundom vid serskilda Companier. För vissa grader funnos icke alltid boställen, endast indelningar, såsom här t. ex. för Barberaren vid några Companier: vid andra Regementer för 2:e Trumpetarne, o. s. v.”

Livregementet hade fem boställen för barberare så ifall det fanns fler än så som hade indelningar så lutar det åt att varje kompani hade en barberare. Likaså verkar varje kompani ha haft en predikant vardera även om det i likhet med barberarna bara fanns 2-5 boställen per regemente. Dessutom tycks det ha funnits två trumpetar-indelningar i varje kompani även om det bara var livkompanierna som hade två trumpetar-boställen.

Allt detta innebär att den indelta kavalleriorganisationen nu framstår som betydligt mer enhetlig. Men det finns fortfarande ett par suspekta avvikelser. Endast Adelsfanan hade ett boställe för en regementspräst och är också det enda regemente som inte hade några boställen för predikanter. Tillsammans med de skånska regementena är Adelsfanan dessutom ensamt om att ha ett boställe för en regementsfältskär samtidigt som dessa tre regementen är de enda som inte har boställen för barberare. För mig ser det i dessa fall ut som att man antingen hade det ena eller det andra men inte båda två. Även när det gäller hantverkarna är jag inte säker på att antalet var detsamma i alla regementen.

Adelsfanan

Uppgifterna om Adelsfanan i det här avsnittet, som kommer från Grill och Nordisk familjebok, verkar inte vara särskilt trovärdiga. Läs nästa inlägg för bättre information.

Avslutningsvis kan jag berätta lite mer om Adelsfanan vars avvecklingshistoria är av det märkligare slaget. Grill berättar (sidan 11) att detta förband inte uppsattes efter 1720. Istället skulle de rusttjänstspliktiga adelsmännen betala vakansavgifter för ryttare.  Detta var visserligen inte unikt för Adelsfanan, för även i de andra indelta regementen infördes vakansavgifter som en besparingsåtgärd under frihetstiden. Men i Adelsfanans fall var detta början på slutet eftersom vakanserna blev permanenta.

Enligt nordisk familjebok hölls mönstringar årligen för Adelsfanan till 1729 varefter det skedde bara vart tredje år. Sista gången var 1743 då styrkan bestod av 395 man, vilket är förvånansvärt många för ett regemente som när det var fulltaligt bestod av 550 man och som alltså (enligt Grill) inte skulle ha haft någon nyrekrytering sedan 1720. Det borde därmed ha varit frågan om synnerligen ålderstigna soldater vilket förvisso skulle förklara varför man struntade i mönstringarna efter 1743.

Men det märkligaste med Adelsfanans avveckling är att alla indelningarna hölls besatta ända fram till 1793. En full uppsättning officerare försörjdes på skattebetalarnas bekostnad trots att det inte fanns några ryttare att föra befäl över! Detta visar väldigt tydligt vilka prioriteringar som frihetstidens politiker hade. Skär gärna ned på försvaret, men rör inte officerstjänsterna som istället borde ökas i antal! Och det var väl också mer än en tillfällighet att när ekonomin till slut blev så illa att även officerstjänster drogs in så kunde Gustav III genomföra en statskupp med stöd av militären.

Efter Gustav III:s död tillsattes dock inte längre några nya officerare vid Adelsfanan och det beslutet bekräftades formellt 1809. Helt personalfritt blev inte förbandet förrän 1823 och det skulle dröja ända tills indelningsverkets avskaffande 1901 som Adelsfanan blev formellt nedlagt.