Karolinerbloggen

Drottningens livregemente

Datorn är tillbaka (hutlösa priser för reservdelar) och jag har nu gjort de nödvändiga justeringarna för att förvandla min norska bataljon tillhörande Vesterlenske regemente till en dansk bataljon tillhörande Drottningens livregemente.

Förutom att jag har bytt ut fanan har hattarnas galoner blivit gula och silverdetaljer målats om till mässing. Trumslagarna har fått galoner i rött-vitt-blått,  officerarnas livbindlar (”sashen” runt midjan) har målats vita och grenadjärmössorna har fått nytt utseende. Livgehängen som tidigare var bruna har ändrats till ljust skinn i linje med alla andra tennsoldater i min samling. Slutligen har även vapenmetallen målats om, fast med samma humbrolfärg som förut (Nr. 53). Den burk jag använde första gången hade troligen legat oanvänd alltför länge eftersom färgen blev alldeles för mörk.

Att hattarna ska ha gula galoner är en gissning från min sida. Det är få regementen där färgen på galonerna anges i min litteratur. Torstein Snorrason nämner dock i sin artikel (som fanns tillgänglig på Daniel Schorrs hemsida) att det fanns två system för hur galoner skulle se ut. Ett äldre där hattarna skulle ha galoner i samma färg som på uppslagen och ett senare där färgen skulle vara densamma som knapparna på rocken (dvs. gula ifall de hade mässingknappar och vita ifall de hade tennknappar). Men vad som kan ha gällt vid tiden för slaget vid Helsingborg har jag dessvärre ingen aning om och det fanns bevisligen regementen som inte följde något av dessa system (Jylländska regementet hade rödvitrandiga galoner). Men med Drottningens livregemente är vi så lyckligt lottade att uppslagsfärgen var gul och att det verkar som om knappfärgen var mässing när slaget vid Helsingborg ägde rum. Därmed är det mycket troligt att de hade gula galoner.

Trumslagarnas galoner i rött-vitt-blått ska ha varit de färger som bars av alla trumslagare vid livregementena (”household regiments”). Det verkar därför som om jag även behöver måla om trumslagarna i min bataljon tillhörande Prins Christians regemente. Dessa trumslagare hade jag målat med vita galoner eftersom jag hade läst att det fanns ett system att trumslagarnas galoner, i likhet med hattgalonerna, bestämdes av knappfärgen. Jag vet emellertid inte vilken knappfärg Prins Christians regemente hade vid Helsingborg men valde vitt eftersom jag tyckte det såg bättre ut än gult. Fast om Prins Christians ska ha randiga galoner slipper jag stödja mig på en teori om knappfärgens inflytande som jag inte är helt övertygad om (jag saknar konkreta exempel på att detta system faktiskt var i bruk i Danmark).

När det gäller grenadjärmössorna övervägde jag att måla dem röda med gula uppslag (förutom den svarta skärmen). Men i Snorrasons artikel står det bara att mössorna var gjorda av gul plysch med en svart sammetskärm med silverdekorationer. Så jag antar att det bara var dessa färger som användes till mössorna.

Anledningen till att jag målade en norsk bataljon för lite drygt två år sedan var att jag gav några tennsoldater som födelsdagspresent till en norsk arbetskamrat. Och jag passade då på att göra en hel bataljon åt mig själv (samt inledde en väldigt intensiv period av tenngjutning). Efter närmasre efterforskning uppstod det dock tveksamheter ifall norrmän i dessa uniformer någonsin var inblandade i några strider mot svenskar. Hursomhelst var Vesterlenskebataljonen var en isolerad företeelse i min samling och när jag sedan skaffade mig en dansk bataljon tyckte jag att det var bättre att konvertera Vestelenske till Drottningens. För då öppnas möjligheten till ett litet fristående galleri som handlar om slaget vid Helsingborg. Och om allt går väl kan en tredje bataljon tillkomma redan nästa vecka.

Som lite kuriosa kan det dock nämnas att även Drottningens livregemente har en koppling till Norge. De ingick faktiskt i Fredrikshalds garnison när Karl XII belägrade fästningen 1718. En av dessa tennsoldater kan därför ha varit den som sköt Karl XII! Fast då var uniformerna annorlunda. Strumpor, byxor och västar var röda och knapparna var av tenn.

Jag är nu äntligen klar med min östgötabataljon. De sista tolv musketerarna har stått framme på målarbordet i ett halvfärdigt skick  i över en månad.  Men med dessa östgötar har ytterligare en bataljon i den svenska slaglinjen vid Poltava blivit kvar. Det som saknas nu är bara två livgardesbataljoner och en upplandsbataljon. Men jag har tillräckligt med tennsoldater från dessa regementen för att redan nu fullborda slaglinjen, under förutsättning att jag inte är så noga med att alla bataljoner har samma pose.

Det speciella med Östergötlands regemente är att deras hattar hade galoner med blågula ränder och röda halsdukarna. På de meniga soldaterna syns dock inte de röda halsdukarna eftersom Prince August inte har tagit med en sådan detalj i just dessa poser. Det  är alltså bara underofficerarna och trumslagarna som det lyser rött runt halsen. För officerarna har jag i avsaknad av information om uniformerna valt ha vita halsdukar som standard. Fast nu börjar jag redan fundera ifall jag  inte borde låta även officerarna ha röda halsdukar.

En annan mer osäker detalj är galonerna på trumslagarnas rockar. Enligt Höglund hade de galonerna men det står inte vad de hade för färg. Som synes på bilden nedan har jag valt silvergaloer eftersom deras hattar ska ha haft silvergaloner. Ett annat möjligt alternativ är dock att de kan ha varit blågula som på manskapets hattar.

När det gäller de blågula ränderna på hattarna har jag valt att använda en ljusare blå nyans än den vanliga (humbrol 109 istället för 25). Förra gången när jag målade randiga galoner (Kalmar regemente) valde jag humbrol 25  för den blå färgen och det resulterade i att det blev svårt att skilja den  mörkblå humbrol 25 från hattarnas svarta färg. Hattarnas galoner framstod därför som svartvita istället för blåvita. Genom att använda humbrol 109 slapp jag detta problem och jag bestämde mig för att upprepa framgången genom att måla om Kalmariterna. Fast i deras fall var inte ens humbrol 109 tillräckligt ljus för att kontrastera mot den svarta färgen. Tydligen blir det en optisk  illusion när kontrasten mellan blått och vitt är större än mellan blått och svart så att den blå färgen smälter ihop med den svarta. När man har en gul färg istället för vit blev det bättre balans. Trots detta blev det ändå en viss förbättring när jag bytte ut den blå  nyansen på kalmariternas hattarna, om än väldigt liten.

Kalmariter iförda sina gamla hattar med mörkblå nyans på galonerna.

Kalmariternas nya hattar med en ljusare blå nyans på galonerna.

Tyvärr är det svårt att illustrera de subtila förändringar som det är frågan om här eftersom kamerablixten alltid påverkar hur färgerna uppfattas. Den största förändringen berodde faktiskt mer på att jag målade det vita sist den här gången än på att jag bytte blå färg. Den vita färgen är mer tjockflytande än den blå så ränderna blev därför något bredare än vad de var innan. Med ökad bredd blir det visserligen lite lättare att uppfatta att färgen mellan de vita ränderna skiljer sig från det svarta. Dessvärrre råkade det ofta bli så att det bara var de vita ränderna som blev bredare så jag har en känsla av att jag kommer att återkomma till problemet med kalmariternas blå färg.

 Det får dock vänta tills jakten på den rätta blå färgen till de karolinska kanonerna är över.