Metallproblem

Postat den 10 april 2011 av Örjan Martinsson

På bilden ovan ser ni en underofficer som tycks ha blivit träffad av en kanonkula. Han har nämligen ett stort hål som går rakt genom överkroppen. Underofficeren är ett exampel på vad som kan hända ifall man inte använder sig av Prince Augusts metall utan istället väljer ett lågbudgetalternativ. Den metall som resulterade i denna underofficer var faktiskt så dålig att jag inte ens brydde mig om att smälta ned den igen för ett nytt försök. Metallen kom från Tradera där jag hade köpt 1,5 kilo färdiggjutna tennsoldater för en hundring (inklusive frakten). Eftersom det hade använts till gjutning tidigare trodde jag att det skulle bli en enkel sak att smälta ned det och gjuta egna tennsoldater med det. Men tji fick jag. Metallen var besvärlig för mig på mer än ett sätt och det gick väldigt långsamt med gjutningen. Så när jag såg den här underofficeren valde jag att ge honom en chans som jag inte skulle ha gett ifall han var gjuten med en annan metall.

För bortsett från hålet och en grop på baksidan var den här figuren rätt okej. Jag fick därför idén att fylla igen bristerna med snickerispackel och sedan måla över det. Resultatet blev hyggligt. Ytan blev inte lika snygg som på de övriga underofficerarna men eftersom jag skulle måla honom som livgardist gjorde det inte så mycket. Jag har ju så många livgardesunderofficerare att en underofficer med några skavanker försvinner i mängden.

Det som gjorde metallen så besvärlig var att den hade en hög smältpunkt som låg på gränsen för vad min lilla kokplatta klarar av. Det tog evigheter att smälta en större mängd och innan allt hade smält färdigt började metallen stelna igen. Alltså medan kokplattan fortfarande var på max! Jag hade inget annat val än att smälta mindre portioner åt gången och jag fick vanligen bara ett lyckat försök innan jag var tvungen att låta kokplattan vila eftersom metallen började stelna innan den hann flyta ut i hela formen.

Men det var inte bara den höga smältpunken som var besvärlig. Metallen svalnade också väldigt snabbt. Jag behövde bara vänta några sekunder innan jag kunde öppna formarna och det dröjde inte länge innan jag kunde röra dem med fingrarna. Denna egenskap innebar dessvärre att figurer med långa smala utstickande delar (t. ex. skjutande musketerare) var nära nog omöjliga att gjuta eftersom metallen stelnade innan den hann rinna klart. Att jag kunde få en sådan lyckad underofficer som den på bilden är en gåta för mig.

För att göra mig av med 1,5 kilo av den här metallen var jag tvungen att koncentrera mig på de formar som var lättast att gjuta. Det visade sig vara trumslagare och musketerare som står i halt. Ryttare var också förhållandevis lätta att gjuta och det var kanske ingen slump att metallen i sitt ursprungliga skick bestod nästan enbart av ryttare. Så nytillskott som ni kan förvänta er att se på den här bloggen kommer att vara en skvadron östgötar och en bataljon södermanlänningar/dalkarlar som står i halt samt ett antal fristående trumslagare…

Av det som jag har skrivit här kan det framstå som om det egentligen är min kokplatta som det är fel på och inte på själva metallen. Med en kraftfullare kokplatta skulle jag väl inte ha haft några problem? Svaret är dock nej. Det fanns ännu fler problem med metallen som jag skulle kunna berätta mer om (till exempel hål och gropar på figurerna). Dessa är dock ganska typiska för den metall man får tag i på Tradera och jag kommer att ta upp dem i nästa bloggpost. Tills vidare får ni nöja er med ännu en bild på min sårade krigshjälte:


Jag måste nog erkänna att det inte bara var jobbig metall som fick mig att skona den här soldaten. Hålet rakt igenom kroppen påminde mig om en film jag såg för länge sedan. Det var en parodi på Kung Fu-filmer där de orealistiska inslagen överdrevs in absurdum. I en scen lyckades en person med bara händerna slå upp ett hål rakt igenom sin motståndares kropp. Det var inte bara motståndaren som blev chockad av detta. Även berättarrösten häpnade och utbrast: ”Såg ni vad han gjorde! … Hur är det ens möjligt att någon kan göra något sådant med bara händerna! … Och varför faller inte den andre död ned till marken när han har ett stort j-vla hål i kroppen!”. Så jag kunde inte låta bli att tänka tanken att min stackars underofficer hade kanske under slaget vid Poltava råkat ut för en ryss från östra Sibirien som kunde Kung Fu.

Publicerat i Metall | 13 kommentarer

Slaget vid Narva och en ny framtid för tenngjutningshobbyn

Postat den 2 april 2011 av Örjan Martinsson

Nu har jag uppdaterat fältslagsdelen på hemsidan med slaget vid Narva. Jag kunde ju inte utelämna den allra största svenska segern under det stora nordiska kriget. För den som vill återskapa slaget vid Narva genom att måla tennsoldater kommer det dock bli besvärligt eftersom ryssarna inte hade västerländska uniform vid detta slag utan äldre uniformer av streltsermodell. Den svenska armén var inte heller formerad i en prydlig linje i detta slag utan slagordningen var så invecklad att jag var tvungen att skapa en särskild sida för att redovisa den. Slaget vid Narva kan dock vara särskilt intressant för finska tennsoldatsgjutare eftersom alla finska regmenten utom Österbotten deltog  i det.  Jag funderade tidigare på att täcka in den finska krigsinsatsen genom att skildra uniformern från slaget vid Storkyro 1714.  Men jag avstod från detta när jag insåg att alla regementen då hade samma tråkiga grå uniform. Så istället för ett slag som ägde rum på finsk mark får de väl nöja sig med ett slag som de faktiskt vann.

Men den stora nyheten är inte min uppdatering av hemsidan. Prince Augusts nyhetsbrev från i fredags innehöll information som kan revolutionera hela tenngjutningshobbyn. De är på väg att lansera limstift (gluesticks) som alternativ till metall för att gjuta tennsoldater. Ett alternativ som kommer att innebära en rejäl sänkning av kostnaderna för att bedriva den här hobbyn. Prince August som utlovar mer information den kommande månaden har beskrivit detta på den här sidan.

Jag har i en tidigare bloggpost uppmärksammat den chockhöjning av metallpriserna som Prince August nyligen har genomfört. Trenden är också att metallpriserna kommer att fortsätta stiga även iframtiden. Vi har nämligen en dryg miljard kineser som har fått för sig att de ska ha samma levnadsstandard som oss i västvärlden. Deras konsumtion driver upp råvarupriserna mot ständigt nya rekordnivåer. I det långa loppet kommer den här trenden att göra det ekonomiskt ohållbart att gjuta tennsoldater av metall. Prince August har förståss insett detta och för att rädda sitt företags framtid har de alltså letat efter alternativ till metall.

Edit:

Det visade sig när jag kollade deras sida en andra gång idag att det bara var ett första april-skämt från deras sida:

NOTE: This is an April Fool’s Day Post.

The concept of using glue is something we are developing but currently is only at very early stages. Interestingly I have gotten a lot of positive response on the idea, which is going to help us push for further research.

 Jaha, där blev man rejält blåst av Prince August. Jag borde ha begripit att det var något lurt när videodemonstrationen konstigt nog hoppade över själva gjutningsmomentet. Men det värsta är ändå att det kinesiska hotet mot tenngjutningshobbyn fortfarande finns kvar.

Publicerat i Metall, Prince August, Uppdateringar på hemsidan | 3 kommentarer

Nya fristående tennsoldater

Postat den 27 mars 2011 av Örjan Martinsson

Ännu en grupp tennsoldater har nu anlänt till min samling. Men vad är det här för figurer? Det skulle kunna vara en skara karoliner som kommit bort från sina förband och nu försöker fly från Poltavas slagfält. Från Roos’ styrka har vi tre västerbottningar som skjuter och tre dalkarlar som laddar sina musköter. Från huvudstriden har vi fyra grenadjärer som kastar handgranater. De med gula galoner på hattarna är småländska tremänningar och de med vita galoner är upplänningar. Två uppländska trumslagare har också anslutit till gruppen tillsammans med två underofficerare från Södermanlands regemente (som stred vid Poltavas belägringsverk).

Anledningen till att jag gjorde dessa figurer beror på att min småländska tremänningsbataljon ursprungligen hade två handgranatkastande grenadjärer. Eftersom jag senare insåg att deras grenadjärer med stor sannolikhet hade hattar bytte jag ut dem med två laddande musketerare. Konstigt nog tänkte jag då inte tanken att fila bort mössorna och ersätta dem med hattar. Detta trots att jag hade gjort den omvända processen många gånger. Men… bättre sent än aldrig. Nu har den småländska tremänningsbataljonen fått tillbaka sina handgranatkastande grenadjärer.

De gamla grenadjärerna med mössor (plus en likadan fristående grenadjär)  hade jag sparat eftersom jag gillar den figuren trots att den var en sällsynt syn under stora nordiska kriget. Och av samma anledning valde jag nu att bara byta ut mössan mot en hatt på en av dem och gjuta tre helt nya grenadjärer med hattar. På så sätt har jag nu sex handgranatkastande grenadjärer: två dalkarlar med mössor (som inte syns på bilden), två upplänningar med den typiska karolinska uniformen och två smålänningar med gula galoner på hattarna.

De två laddande musketerarna i smålandsbataljonen som med detta blev arbetslösa gjorde jag till dalkarlar genom att byta ut hattarna mot karpuser. Jag lät även komplettera dem med en nygjuten laddande musketerare som håller musköten vertikalt. På så sätt fick jag båda poserna i karpusvariant. För att få tag på de karpuser som behövdes till transplantationen använde jag form 906. Men när jag fick helt lyckade gjutningar tyckte jag att det var synd att smälta ner dem igen så jag behöll dem och målade dem som västerbottningar.

Det var annars min tanke att göra slut på det återstående tennet genom att gjuta figurer som i framtiden kan användas till att skapa en laddande  upplandsbataljon och en laddande bataljon med dalkarlar. Därav trumslagarna och underofficerarna. De sistnämnda blev dock målade som sörmlänningar på grund av problem med metall som jag köpt från tradera. Jag kommer att förklara dessa problem närmare i en senare bloggpost. Men det innebar att jag fick byta inriktning från en laddande bataljon till en bataljon södermanlänningar som står i halt. Dessa kan dock komma till användning för att åskådliggöra slaget vid Helsingborg då sörmlänningarna stod i den andra linjen.

Men dagens begivenhet var främst grenadjärer med hattar och här kommer en närbild på dem (som dessvärre är grynig):

Om någon undrar så kommer hattarna från formen med karolinermotståndar-trumslagare. Motståndarhattarna har tydligare detaljer och är inte lika tillplattade på sidorna som Prince Augusts karolinerhattar tenderar att vara.

Publicerat i Tennsoldater | 23 kommentarer

Befolkningssidorna har (delvis) uppdaterats

Postat den 20 mars 2011 av Örjan Martinsson

De allra mest populära sidorna på min hemsida handlar inte om tennsoldater. De handlar inte heller om svenska kungar (även om de har höga placeringar i topplistan). Nej, den mest populära delen av hemsidan är de engelskspråkiga sidorna med befolkningsstatistik. Jag har i dessa (och de svenska) försökt visa de europeiska ländernas historiska befolkningstal för vart tionde år. Eftersom de senaste befolkningstalen är för åren 2000 eller 2001 kan man tycka att det högt tid att uppdatera dessa nu. Jag har också nyligen lagt till nya uppgifter, men endast för de skandinaviska länderna. Resten får vänta till sommaren. Anledningen till dröjsmålet är att Sveriges och Finlands (och även Tysklands) befolkningstal utgår från läget den 31 december. Till skillnad från Danmark, Norge och Island som utgår från 1 januari. Sedan är  det alltid ett par månaders fördröjning innan befolkningstalet för den aktuella dagen publiceras. Tysklands motsvarighet till SCB hade fortfarande bara 2009 års befolkningstal när jag kollade senast. Sedan har vi Storbritannien som håller stora folkräkningar vart tionde år och de kommer att genomföra en sådan i april. Även för dem kommer det sedan att dröja ett tag innan de slutgiltiga siffrorna offentliggörs. Så om någon undrar har jag alltså inte glömt bort befolkningssidorna. Men med undantag för de skandinaviska sidorna kommer jag att vänta med uppdateringen tills alla länder har redovisat sina officiella siffror för 2010 eller 2011.

För att få plats med de utökade tabellerna har jag också gjort sidorna i den historiska atlasen bredare. Det är min avsikt att ändra alla befintliga sidor med bredden 732 bildpunkter (exklusive annonsblock) till 832 bildpunkter (+ ett 160 punkter brett annonsblock). Detta blir min slutgiltiga anpassning till bildskärmsformatet 1032 x 768 som verkar vara den vanligaste upplösningen. Det ska dock inte vara särskilt besvärligt att läsa sidorna även om man har upplösningen 800 x 600 bildpunkter (som förr i tiden var standard). Karolinersidorna är ännu bredare (980 bildpunkter) eftersom bilderna kräver mer utrymme, men även där ryms själva brödtexten (och brödbilderna) inom 800 bildpunkter.

Har ni orkat läsa ända hit kan ni vara intresserade av följande diagram som jag har skapat för den uppdaterade sidan om de svenska länens andel av rikets befolkning:

Svenska landsdelars andel av Sveriges befolkning (inom dess nuvarande gränser)

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | Lämna en kommentar

Nylands randiga standar

Postat den 13 mars 2011 av Örjan Martinsson

 

Nylands standar (1676-1709)

Efter tre veckors arbete med karolinska standar har jag äntligen framställt ett m/1673 standar till min nyländska skvadron. Dessvärre kan jag inte säga att jag är nöjd med resultatet eftersom det är väldigt svårt att se detaljerna. Till stor del beror det på att designen är väldigt plottrig och det blir lite grann av ett mission impossible att göra tydliga standar i den skala som jag använder till mina tennsoldater. Men jag borde ändå kunna förbättra kontrasten mellan detaljerna och bakgrunden om jag pysslar med standaret lite till. Detta får dock vänta till sommaren då jag kommer att fortsätta arbetet med karolinska standar. För just nu vill jag göra andra saker.

Tills vidare ser standarbäraren ut så här:

Gammal och ny kornett som visar vapensidan på standaren

Gammal och ny kornett som visar chiffersdan på standaren

Det hade varit så mycket lättare ifall nylänningarna hade haft standar av m/1686 som Olof Hoffman hade målat. Då hade jag kunnat använda mig av hans modellritningar och varit klar på några minuter. Men istället hade Nylands regemente standar broderade av Catharina Kragh 1674  (utdelade 1676). Så vitt jag vet finns inget  av dessa standar bevarade. Sju av dem gick förlorade vid Poltava och brann senare upp. Det åttonde förlorades dock till brandenburgarna redan under skånska kriget och skulle därför kunna vara bevarat någonstans. Men för att rekonstruera ett standar broderadt av Catharina Kragh har jag varit hänvisad till en svartvit bild av ett västgötastandar i danskt förvar.

Västgötastandar broderat av Catharina Kragh 1674

Västgötastandarets design är för övrigt väldigt underlig. Svarta dekorationer på svarta fält är inte något lyckat val ifall man vill kunna se vad de föreställer. Jag skulle tro att det var detta standar som man hade i åtanke när man i 1686 års förordning skrev att lagerkransarna skulle ha en kontrasterande färg gentemot bakgrunden.

Nylands standar hade dock inte samma problem. Palmbladen beskrevs av brandenburgarna som ”blau” och när Georg Ulrich 1684 ersatte  standaret som brandenburgarna tog beskrev han palmbladen som ”blåachtige”. Jag tolkar detta som att de var gjorda av blått silke och broderade med silvertråd, vilket borde ha gett dem en gråblå färg. Silverdetaljer framställdes på detta sätt medan gulddetaljer broderades med guldtråd på gult silke.

Kronan var av guld (enligt brandenburgarna) men guldfärgen på spegelmonogrammet, lagerkransen och årtalen är helt och hållet en gissning från min sida. För de sistnämnda detaljerna finns det faktiskt inga belägg på att de överhuvudtaget existerade än mindre att de var av guld. Jag har dock bedömt det som sannolikt att de fanns eftersom de skriftliga beskrivningar ofta är snåla på detaljer och koncentrerar sig mer på det som skiljer dem från andra standar.  Att Catharna Kraghs bevarade västgötastandar saknar årtal kan bero på slitage och inte på att de medvetet har utelämnats.

Själva regementssymbolen (Södra Finlands vapen) har jag hämtat från Nylands infanteriregementes fana som finns bevarad i Ryssland. Den var tillverkad i Riga och inte av Olof Hoffman. Jag tycker visserligen att Hoffmans riddarhälm med två korslagda svenska fanor är snyggare men den Riga-tillverkade riddarhjälmen har proportioner som gjorde den lättare att placera in i lagerkransen. Dessutom hade den inte lika mycket gulddetaljer vilket överensstämmer bättre med brandenburgarnas beskrivning av hjälmen som blå. Fast allt detta blir ju egentligen överkurs när det slutliga formatet blir så litet att det blir väldigt svårt att ens se vad motivet föreställer.

Det stora problemet med föregångarna till m/1686 är ju att alla dessa detaljer som är gemensamma för alla regementen innebär att den detalj som skiljer regementena åt blir så liten att den inte går att se. Och nu talar jag inte bara om tennsoldater. De verkliga standaren var bara lite drygt en halv meter stora på bredden och höjden. Med fransar och lagerkransar blir därför utrymmet för regementssymbolen i bästa fall bara ca 20 cm.  För att känna igen standaren på avstånd fick man gå på färgerna och det var därför som Nylands standar hade rödgula ränder. Även de två andra finska landskapsregementen hade heraldiska vapen med röd bakgrund och för att skilja dem åt fick Nyland randiga och Åbo & Björneborg orangea standar. Bara det Karelska regementet fick ha heraldiskt korrekta röda fanor.

Publicerat i Fanor & standar, Tennsoldater | 43 kommentarer

M/1675 och småländska standar

Postat den 6 mars 2011 av Örjan Martinsson

Jag har ägnat den här veckan åt att fördjupa mig i hur de karolinska standaren såg ut för att för att kunna lista ut hur Nylands standar såg ut. Problemet är att de inte var av m/1686 utan av m/1675. Ett sådant standar skulle utöver landskapsvapnet även ha en lagerkrans och årtal i hörnen. Men för Nylands finns det inga uppgifter i källorna om dessa detaljer. Varken i specifikationen från tillverkaren Catharina Kragh eller från Brandenburgska och ryska trofébeskrivningar. Kunde de därmed ha haft ett utseende som förutom de rödgula ränderna såg precis ut som m/1686?

Efter att ha studerat foton på bevarade standar av m/1675 och jämfört dem med tillverkarnas specifikationer och fiendens trofébeskrivningar har jag dock kommit fram till att lagerkransar och årtal väldigt ofta utelämnas i beskrivningarna trots att de bevisligen fanns. Alla bevarade standar av m/1673 och m/1675 har en lagerkrans varför det är rimligt att utgå från att detta även gällde dem som inte är bevarade. Även årtal tycks ha funnits på samtliga standar av den typen, eventuellt med ett undantag. Ett standar tillhörande Västgöta regemente saknar årtal men jag kan inte utesluta att årtalen har funnits men sedan fallit av (vilket är en vanlig typ av slitage). Detta västgötastandar är för övrigt tillverkade av samma Catharina Kragh som gjorde de nyländska standaren… Jag kommer dock ändå att sätta ut både lagerkrans och årtal på mitt Nylandsstandar.

Ett annat problem med att göra standarark som jag har blivit medveten om är de stora skillnader i det konstnärliga utformandet som finns mellan olika tillverkare. För att illustrera detta har jag gjort ett litet galleri med Småländska standar eftersom detta regemente har väldgt många standar som är bevarade.

Smålandstandar broderat av Georg Ulrich 1674

De allra första Smålandsstandaren med landskapsvapnet (m/1673) tillverkades av Georg Ulrich. Fyra stycken 1674 och ytterligare fyra året efter. Två av dessa erövrades av danskarna i slaget vid Lund 1676. Danskarna erövrade sedan ytterligare två standar i slaget vid Landskrona 1677 och ett tredje blev då sönderskjutet (ett av dessa var livstandaret). Fyra av Georg Ulrich Smålandsstandar finns nu i Armémuseum (inklusive ett mycket fragmenterariskt livstandar) vilket borde utesluta möjligheten att något av dessa standar fördes i slaget vid Poltava.

Möjligt utseende på de Smålandsstandar Ziegler och Schatzberger broderade 1677.

För att ersätta förlusterna under skånska kriget fick Michael Ziegler och Daniel Schatzberger i uppdrag att brodera två nya standar 1677 och ytterligare fem året efter. Dessa fördes sedan av regementet ända fram till slaget vid Poltava. De ryska troféförteckningarna efter slaget redovisar fyra standar från regementet och årtal anges som överensstämmer med Ziegler och Schatzbergers tillverkning. Tyvärr brann alla Poltavatroféer upp 1737  och det exakta utseendet är därför inte känt. Jag har använt mig av Ziegler och Schatzbergers Östgötastandar från 1676 ) för att rekonstruera deras Smålandsstandar. Själva lejonet är en krympt version av Georg Ulrichs lejon.

Enligt ett kungligt beslut 1679 skulle Smålands regemente utökas till tolv kompanier och medel anslog för nya standar till dessa. Det verkar dock inte finnas några uppgifter om när dessa utlämnades och om vem som tillverkade dem. När regementet blev indelt efter kriget hade det återigen bara åtta kompanier.

Olof Hoffmans modellritning från 1687-88

Så här skulle Smålands standar se ut enligt Olof Hoffmans modellritningar från 1687-88. Han fick dock aldrig tillfälle att måla några riktiga Smålandsstandar.

Johan Wikmans målade Smålandsstandar från 1710

När Smålands regemente skulle återuppsättas efter slaget vid Poltava var det troligen Johan Wikman som fick uppdrag att måla standaren som sedan fördes i slaget vid Helsingborg. Ett av dem finns bevarat i armémuseum. De grå ränderna i i fransen är mitt försök att gestalta silvertrådarna som skulle ha funnits i den. Men de var nog så uppblandade med det röda att de förmodligen inte skulle synas i det här lilla formatet.

Smålandsstandar broderade av Tobias Leij d. ä. 1734

Wikmans standar tjänstgjorde ända till 1734 då Tobias Leij den äldre broderade en ny fansvit. Ett av de standaren finns bevarat i armémuseum. Fransen är dock borta så jag har använt mig av en frans från ett östgötastandar som Leij tillverkade 1731. Jag känner inte till vilken färg fransen hade på Smålandsstandaret så jag har inte ändrat på Östgötafransens färg (som i likhet med Wikmans frans var röd från början men numera brun).

Jag vet inte när Leijs standar togs ur bruk men det kan ha varit så sent som 1776 då de fick nya standar (enligt denna sida med standarark för Gustav III:s krig). Under frihetstiden byttes fanor och standar ut allt mer sällan och trots att Leijs standar är broderade är de ändå mer slitna än Wikmans målade standar (målade standar var en lågbudgetvariant som normalt slets ut mycket fortare än dem som broderades med intarsiateknik).

Ja, det var allt för den här gången. Alla dessa nya standarark har också lagts upp på hemsidan. Kanske, kanske har jag äntligen ett färdigt Nylandsstandar nästa vecka.

Publicerat i Fanor & standar, Uppdateringar på hemsidan | Lämna en kommentar

Nya standarark

Postat den 27 februari 2011 av Örjan Martinsson

Nylands kavalleriregementes standar av m/1686

Jag har uppdaterat sidan med karolinska standar. De fyra standararken som jag hade sedan tidigare har blivit reviderade. Dessutom har jag lagt till ytterligare tolv standarark. 

Anledningen till att jag framställer standarark just nu är att jag ska byta ut standarbäraren i min Nyländska skvadron. Den nuvarande standarbäraren har ett handmålat standar av m/1686 (vilket är vad bilden till vänster föreställer). Men det verkar inte som om ett sådant standar någonsin blev utdelat till nylänningarna. Fram till slaget vid Poltava ska de ha haft ett äldre standar med rödgula ränder. När regementet återuppsattes utgjorde dess fördubblingsregemente stammen och de behöll sina standar som härstammade från det trettioåriga kriget. Sedan efter Karl XII:s död var det inte längre aktuellt att ha en chiffersida med spegelmonogram som bestod av bokstaven C.  Även de övriga finska kavalleriregementena har samma historia med äldre standar fram till Poltava och därefter ännu äldre fördubblingsstandar. Det Karelska regementet ska dock ha fått ut standar 1681 som ska ha varit väldigt likt m/1686.

Ironiskt nog har jag gjort tolv nya standar utan att göra det standar som var orsaken till att började göra alla dessa standar. För ju mer jag fördjupar mig i gamla standar uppstår det allt fler frågetecken. Innan jag fortsätter vill jag därför samla på mig mer litteratur om ämnet.  Jag är dock långt före tidsplanen i det här fallet eftersom min ursprungliga tanke var att vänta med detta till sommaren.

Publicerat i Fanor & standar, Uppdateringar på hemsidan | Lämna en kommentar

Nya danskar och höjda priser

Postat den 20 februari 2011 av Örjan Martinsson

Drottningens livregemente, Fynska regementet och Prins Christians regemente.

Som synes har jag nu tre danska bataljoner (och jag glömde bort vilken bildstorlek som är lämplig på bloggen). Men innan jag börjar beskriva den Fynska bataljonen kan jag berätta om vad som har hänt hos Prince August. Det bästa sättet att köpa gjutmetall med bra kvalitet är att köpa mycket på en gång och direkt från Prince August.  I november gav jag också detta tips till en person som i ett mejl hade frågat om hur man får tag på billig metall (jag berättade även om ännu billigare sätt att skaffa metall, men att det sker till priset av sämre kvalitet). Hursomhelst räknade jag då ut att PA:s paket på 100 tackor standardmetall kostade nästan 2000 kr inklusive frakten, vilket innebar ett styckpris som var mindre än hälften av vad man får betala i hobbybutikerna.

För några dagar sedan fick jag samma fråga från en annan mejlare och gav då denne en kopia av det mejl jag skickade i slutet av november. Men efteråt kom jag att tänka på att euron hade tappat i värde under vintern och det var kanske ännu billigare nu? Jag kollade Prince Augusts hemsida och till min förskräckelse hade det inte blivit billigare. Det ovannämnda paketet som i november kostade 180 euro (plus 26 euro för frakten) kostar nu 280 euro plus frakt!!! Trots den starka kronan innebär det att priset har ökat från knappt 2000 till omkring 2700 kr. Det är en rejäl prisökning.

Det är inte heller endast metall som har gått upp i pris. En karolinerform kostar nu 12,50 euro (ca 109 kr) om man köper direkt från PA exklusive frakt. Vilket, om jag minns rätt, innebär en prisökning på 1,25 euro. Mitt tips till er som fundera på att köpa formar eller metall är därför att inte vänta utan köp nu. När hobbybutikerna väl ska fylla på sortimentet från PA kommer det nya prisläget att slå igenom även där.

Fynska regementet

Ovan ser ni det Fynska regementets återkomst till min samling. Jag hade nämligen en sådan (stor) bataljon på den tiden jag målade med blanka färger. Men när jag smälte ned de gamla tennsoldaterna för att börja om från början valde jag att skippa den bataljonen och använda metallen till att istället göra en rysk kavalleriskvadron. Till saken hör också att jag på den tiden trodde att de var norrmän tillhörande Akershus regemente. PA nämnde aldrig vilket regemente deras målningsbeskrivningar föreställde. Däremot nämnde de vilka färger de norska regementena hade och Akershus hade också grönt som regementsfärg, vilket fick mig att tro att det var dem som bilderna föreställde. Fanan tillhörde dock det Fynska regementet och inget annat.

Notera att hattarna har gula galoner. Jag har litteratur om danska uniformer från fyra olika författare: Lars-Eric Höglund, Torstein Snorrason, C. A. Sapherson och Anthony Moore.  Enligt Höglund hade de guldgaloner medan Snorrason och Sapherson säger att de var gula. Slutligen uppger Moore att de var vita. Och för att splittra enigheten mellan  Snorrason och Sapherson kan jag nämna att den förre säger att officerarna hade guldgaloner medan den senare säger att de hade silvergaloner. *stön*

Jag har valt att följa Snorrason eftersom han är mest detaljerad och citerar källan från 1702 som beskriver det Fynska regementets uniformer. Denne källa uppger även att de hade röda kragar. Prince Augusts formar för karolinermotståndare har dock inte kragar så jag målade istället halsdukarna röda. Vilket enligt Sapherson troligen var vad källan egentligen beskrev. Av döma av 1710-talets uniformer var dock inte danskarna främmande för konstiga färgkombinationer på kragar och uppslag.

Förutom de tre fanorna kan ni på bilden ovan notera färgerna på strumporna och de livbindlar som var officerarnas kännetecken. Drottningens livregemente hade vita livbindlar och Prins Christians hade röda (troligen mörkröda). Det Fynska regementet är dock okänt. Jag har gissat på rött eftersom kragarna (eller halsdukarna) var röda. Dessutom uppger Snorrason att regementena som var uthyrda till sjömakterna  hade orangea (Holland) eller röda (Storbritannien) livbindlar. En del av det Fynska regementet var också uthyrd till någon av sjömakterna, fast de kom inte tillbaka förrän 1714. Men rött får ändå ses som en god gissning.

När den röda bataljonen hette Vesterlenske hade officerarna vita strumpor eftersom de uppges ha haft det 1704 (när deras rockar var grå). När jag sedan konverterade den till Drottningens livregemente kunde jag till min glädje upptäcka att även deras officerare hade vita strumpor. Men sedan började jag tänka, det är endast två dansk-norska regementen som färgen på officersstrumporna är kända och båda hade vita. Min personliga gissning är därför att alla officerare hade vita strumpor och jag målade därför om mina officerare från Prins Christians regemente.

Danska trumslagare

Som avslutning på detta långa inlägg har jag då en närbild på mina danska trumslagare. Förra veckans bild var inte så tydlig. Jag har avstått från att måla särskilda galoner på de fynska trumslagarna (annars är gula galoner ett alternativ). Drottningens och Prins Christian har däremot fått de kungliga rödvitblå-randiga färgerna. För att få kontrast till de röda rockarna valde jag samma mörkröda färg som jag använde till Prins Christians regemente (humbrol 73).  Det är svårt att måla trefärgade galoner och med hänsyn tagen till min begränsade målningstalang är jag  ganska nöjd med resultatet. 

Men se nu till att köpa de grejer ni är intresserad av innan det är försent.

Publicerat i Metall, Prince August, Tennsoldater | Lämna en kommentar

Drottningens livregemente

Postat den 13 februari 2011 av Örjan Martinsson

Drottningens livregemente

Datorn är tillbaka (hutlösa priser för reservdelar) och jag har nu gjort de nödvändiga justeringarna för att förvandla min norska bataljon tillhörande Vesterlenske regemente till en dansk bataljon tillhörande Drottningens livregemente.

Förutom att jag har bytt ut fanan har hattarnas galoner blivit gula och silverdetaljer målats om till mässing. Trumslagarna har fått galoner i rött-vitt-blått,  officerarnas livbindlar (”sashen” runt midjan) har målats vita och grenadjärmössorna har fått nytt utseende. Livgehängen som tidigare var bruna har ändrats till ljust skinn i linje med alla andra tennsoldater i min samling. Slutligen har även vapenmetallen målats om, fast med samma humbrolfärg som förut (Nr. 53). Den burk jag använde första gången hade troligen legat oanvänd alltför länge eftersom färgen blev alldeles för mörk.

Att hattarna ska ha gula galoner är en gissning från min sida. Det är få regementen där färgen på galonerna anges i min litteratur. Torstein Snorrason nämner dock i sin artikel (som fanns tillgänglig på Daniel Schorrs hemsida) att det fanns två system för hur galoner skulle se ut. Ett äldre där hattarna skulle ha galoner i samma färg som på uppslagen och ett senare där färgen skulle vara densamma som knapparna på rocken (dvs. gula ifall de hade mässingknappar och vita ifall de hade tennknappar). Men vad som kan ha gällt vid tiden för slaget vid Helsingborg har jag dessvärre ingen aning om och det fanns bevisligen regementen som inte följde något av dessa system (Jylländska regementet hade rödvitrandiga galoner). Men med Drottningens livregemente är vi så lyckligt lottade att uppslagsfärgen var gul och att det verkar som om knappfärgen var mässing när slaget vid Helsingborg ägde rum. Därmed är det mycket troligt att de hade gula galoner.

Trumslagarnas galoner i rött-vitt-blått ska ha varit de färger som bars av alla trumslagare vid livregementena (”household regiments”). Det verkar därför som om jag även behöver måla om trumslagarna i min bataljon tillhörande Prins Christians regemente. Dessa trumslagare hade jag målat med vita galoner eftersom jag hade läst att det fanns ett system att trumslagarnas galoner, i likhet med hattgalonerna, bestämdes av knappfärgen. Jag vet emellertid inte vilken knappfärg Prins Christians regemente hade vid Helsingborg men valde vitt eftersom jag tyckte det såg bättre ut än gult. Fast om Prins Christians ska ha randiga galoner slipper jag stödja mig på en teori om knappfärgens inflytande som jag inte är helt övertygad om (jag saknar konkreta exempel på att detta system faktiskt var i bruk i Danmark).

När det gäller grenadjärmössorna övervägde jag att måla dem röda med gula uppslag (förutom den svarta skärmen). Men i Snorrasons artikel står det bara att mössorna var gjorda av gul plysch med en svart sammetskärm med silverdekorationer. Så jag antar att det bara var dessa färger som användes till mössorna.

Anledningen till att jag målade en norsk bataljon för lite drygt två år sedan var att jag gav några tennsoldater som födelsdagspresent till en norsk arbetskamrat. Och jag passade då på att göra en hel bataljon åt mig själv (samt inledde en väldigt intensiv period av tenngjutning). Efter närmasre efterforskning uppstod det dock tveksamheter ifall norrmän i dessa uniformer någonsin var inblandade i några strider mot svenskar. Hursomhelst var Vesterlenskebataljonen var en isolerad företeelse i min samling och när jag sedan skaffade mig en dansk bataljon tyckte jag att det var bättre att konvertera Vestelenske till Drottningens. För då öppnas möjligheten till ett litet fristående galleri som handlar om slaget vid Helsingborg. Och om allt går väl kan en tredje bataljon tillkomma redan nästa vecka.

Som lite kuriosa kan det dock nämnas att även Drottningens livregemente har en koppling till Norge. De ingick faktiskt i Fredrikshalds garnison när Karl XII belägrade fästningen 1718. En av dessa tennsoldater kan därför ha varit den som sköt Karl XII! Fast då var uniformerna annorlunda. Strumpor, byxor och västar var röda och knapparna var av tenn.

Publicerat i Tennsoldater, Uniformer | Lämna en kommentar

Statusrapport 5 – Datorproblem

Postat den 3 februari 2011 av Örjan Martinsson

Jag har just lämnat in min dator  för lagning så jag kommer att ha dålig tillgång till Internet under helgen. Det blir därför ingen bloggpost på söndag. Men gårdagens inlägg om Prince Augusts nya formar och detta inlägg räcker väl gott och väl.

Arbetet med tennsoldaterna har sedan början av december varit lågintensivt och jag kan inte lova något slutdatum eftersom jag hela tiden tycks skjuta upp det. Men tennsoldatssektionen på hemsidan kommer att uppdateras när allt är klart, dvs. en mindre ommålning av den norska bataljonen till en dansk bataljon och en helt ny dansk bataljon tillhörande det Fynska regementet, plus en handfull nya fristående tennsoldater och andra justeringar på de gamla tennsoldaterna (främst ommålning av de svenska kanonerna).

När detta är klart är det meningen att jag ska ta en längre paus från tenngjutningen. Men de nya formarna är en sådan händelse att jag kanske fortsätter  iallafall. Fast i så fall blir det något mindre projekt under sommaren och inte alls samma skala som jag hållit på med under de två senaste åren.

Det som jag egentligen har lagt ner mest energi på den senaste tiden är sidor om den dansk-norska arméns uniformer. Det är dock ett ganska stort projekt och jag har problem med att litteraturen kommer med motstridiga uppgifter. Förhoppningen är dock att det kommer att bli klart någon gång under våren och att vi då även kommer att få se sidor om uniformerna i slaget vid Gadebusch.

Något som är helt stendött är tyvärr arbetet med att skanna in Karl XII:s brev. Jag har inte gjort någonting sedan sommaren och det lär väl inte hända något mer med det förrän tidigast under sommaren.

Det var allt för den här gången och förhoppningsvis får jag tillbaka min dator på måndagen.

Publicerat i Statusrapporter | 2 kommentarer