Filmtips

 Jag har haft en hektisk söndag och hinner inte med något längre inlägg om historia eller tenngjutning. För övrigt har jag inte heller gjort något historierelaterat under den gångna veckan utöver att jag har sett två biofilmer som utspelar sig i historisk miljö, så jag kan ju lika gärna recensera dessa filmer, nämligen Les Miserables och Lincoln.

Båda filmerna var mycket bra och väl värda biobiljetten. Den sistnämnda filmen är en skildring av hur Abraham Lincoln januari 1865 fick igenom grundlagstillägget som förbjöd slaveriet. Trots att fullständig seger i inbördeskriget skulle uppnås inom några månader så var avskaffandet av slaveriet ingen självklarhet (enligt filmen åtminstone). Här får vi se en Lincoln som måste använda all sin politiska skicklighet och en del tvivelaktiga metoder för att i kamp mot klockan samla det nödvändiga antalet röster i representanthuset. Steven Spielberg har återigen gjort en film som helt säkert kommer att visas i många klassrum under de kommande åren som ett inslag i historieundervisningen (fast kanske främst i amerikanska klassrum eftersom 2,5 timmar är ganska mycket lektionstid som måste avvaras).

Den andra filmen, Les Miserables, är filmversionen av musikalversionen av Victor Hugos klassiska roman från 1862 som i svensk översättning heter ”Samhällets olycksbarn”. Även om historien är fiktiv så är den min favorit av de två och jag är väldigt sugen på att se den igen på bio (vilket jag aldrig har gjort med någon tidigare film). För musiken är väldigt stämningsfull och jag har svårt att tro någon kan se musikalen utan att bli berörd av vad som händer på duken. Handlingen utspelar sig 1815-1832 i Frankrike och skildrar Jean Valjeans livsöde, en förrymd fånge som har förbättrat sig och blivit en godhjärtad välgörare. Han jagas dock av skönlitteraturens mest nitiske polis, den helt kompromisslöse Javert som aldrig tar hänsyn till förmildrande omständigheter och aldrig visar medkänsla för förbrytare som han anser vara oförbätterliga. I bakgrunden till denna ”katt och råtta”-lek  mellan Valjean och Javert ser vi fattigdom och elände i 1800-talets Frankrike. Filmens upplösning utspelar sig under den misslyckade revolutionen 1832 då revolutionärerna sätter upp barrikader på Paris gator och strider mot soldater (en faktisk historisk händelse).

Det hör lite till allmänbildningen att känna till Victor Hugos ”Samhällets olycksbarn”. Boken är dock en av de längsta romanerna som någonsin har skrivits (lika lång som ”Krig och fred”) och det tar kanske emot för en del att sätta sig ner och läsa en bok som beroende på utgåvan är mellan 1 500 och 3 000 sidor lång. Musikalen är desto mer lättillgänglig och när det gäller trohet till förlagan så står den sig faktiskt rätt bra jämfört med andra filmatiseringar som har kapat och förenklat lite väl mycket av handlingen. Så som avslutning säger jag bara: Gå och se Les Miserables! (och Lincoln är inte så pjåkig den heller!)

Publicerat i Övrigt | 10 kommentarer

Svenska uniformer i holländsk tjänst – del 2 (nu med fanor)

Nu är jag fullt frisk men arbetet med översättningen går fortfarande i snigelfart. Det tycks alltid vara något som händer runtomkring som gör att jag just nu inte lägger ner speciellt mycket tid på min hobby.  Det är dock min fromma förhoppning att kunna bli klar med översättningen före månadsskiftet.

Under den gångna veckan har jag fått ett brev från ingen mindre än Lars-Eric Höglund. Han har uppmärksammat att jag sökt information om de svenska hjälptruppernas uniformer under pfalziska tronföljdskriget. 1988 hade Höglund skrivit en kort artikel i tidningen Carolinen (nr 20) om just detta ämne och han var vänlig nog att skicka en kopia av den till mig.  Det avsnitt av artikeln som beskriver fanor och uniformer följer nedan:

Gemensamt för samtliga var blå rockar med tennknappar, svarta hattar med kantband. Byxor, camisoler (västar) och gehäng av naturfärgat skinn, samt, med undantag för Bielkes regemente, svarta patronväskor.
 Rekonstruktionsförsök
Samtliga fanor, med undantag för Lewenhaupts, är rekonstruktionsförsök. Några avbildningar finns inte bevarade. Om det förekom flammor även från sidorna och palmqvistar under monogrammet kan jag därför tyvärr inte svara på. Däremot torde de i samtliga fall varit försedda med Karl Xl:s namnchiffer. Vi har ett fullgott vittnesbörd i form av Magnus Stenbock, som var major på Bielkes. I sin meritförteckning refererar han till sin tid för slaget vid Fleurus,  där hans bataljon var den sista som i god ordning retirerade f rån slagfältet. Han säger att han då ”haft sin Konungs heder”, vars namn han såg på fanorna. ”för ögonen och därav i följe ej velat låta driva sig från fältet”. 
Den läsare som besitter tålamod och har tungan där den skall vara, kan dessutom förse trummorna med en vapensköld. Motivet skall i så fall vara respektive regementschefens på samtliga trummor’
 Lewenhaupts reg:
Uppslag, strumpor och hattband gula. Fana blå med monogram etc i guld. Trummor d:o. Guldgalon.
 Holsteinska reg:
Uppslag, strumpor och hattband orange. Fana blå/orange i rutor. Trummor d:o. Silvergalon.
 Bielkes reg:
Uppslag och strumpor karmosinröda. Hattband ”rött”. Officerare bar scharlakansröd rock och underofficerare karminröd. Patronväskor röda med mässingsbeslag. Fana vit och karmin. Trummor d:o. Silvergalon.
 Erskins reg:
Uppslag strumpor och hattband röda. Fana röd med vita flammor. Trummor röda. Guldgalon
 Tiesenhausens reg:
Uppslag och strumpor karmosinröda. Hattband rött/vitt. Fana röd med röd/vit kant och vita flammor i hörnen. Trummor röda med vita flarnmor. Silvergalon.
 Nieroths reg:
Uppslag, strumpor och hattband vita. Fana blå med silverflammor. Trummor d:o. Guldgalon.

Till skillnad från bilderna jag visade i inlägget för två veckor sedan ska alltså strumporna vara i uppslagsfärgen. Inte heller byxor och västar ska vara blå utan de ska istället vara skinnfärgade. Det Holsteinska regementet i Höglunds artikel hade Putbus som sekundchef och den orangea uppslagsfärgen överensstämmer också med Putbus-bilden i det förra inlägget. Bielkes regemente verkar dock ha en helt annan uniform på bilden i det inlägget jämfört med Höglunds text. Jag vet inte heller om det i samma inlägg avbildade Knorrings regemente motsvaras av något av de regementen som Höglund har räknat upp.

Den svenska styrka som deltog i det pfalziska tronföljdskriget var inte obetydlig. De sex infanteriregementen som Höglund räknar upp bestod vardera av 12 kompanier á 70 man. Inklusive befäl och spel skulle varje regemente bestå av 1 008 man. Tillsammans utgjorde dessa den ursprungliga styrkan på drygt 6 000 man. Men denna styrka utökades senare till 9 700 man (enligt boken German Armies sidan 364) och bör då ha inkluderat Barnekows kavalleriregemente.  Dessutom skickade Sverige även hjälptrupper till kejsaren om vilka Bengt Nilsson berättade följande i kommentarerna till ”Det bortglömda kriget”:

”Enligt Georg Tessin skulle den fördragsmässigt bestå av 6 000 man, men tydligen nådde man aldrig dit. Han uppger 4 000 för 1690, 2 050 för 1691 och samma för 1692.

Med all information jag har fått från olika håll så är det frestande att skriva ihop en artikel om de svenska hjälptrupperna. Men jag behöver nog göra en del efterforskningar innan det kan bli möjligt. Dessutom hade jag liknande planer på att skriva en artikel om pikar när Bengt Nilsson presenterade massa uppgifter om piklösa regementen i kommentarerna till några av höstens blogginlägg. Det gick så långt så att jag begav mig till Stockholms stadsbibliotek för att låna band av det danska generalstabsverket, bara för att upptäcka att magasinet där de förvarades hade stängts av för utlåning på grund av arbetsmiljöskäl. Vilket kanske var lika bra eftersom jag hittar på nya projekt snabbare än jag hinner avsluta dem! Så min artikel om svenska hjälptrupper kommer nog att dröja. Som tur, har ju Höglund redan en artikel om de första sex regementena och han tipsade mig även om att han i förra året skrev en artikel för samma tidskrift om Sparres regemente (blivande Royal Suedois).

Följande bilder på fanor kommer från den förstnämnda artikeln av Höglund och de är även beskrivna i texten som jag citerade ovan:

Pfalziska tronföljdskriget3

 

Publicerat i Allmän historia, Litteratur, Uniformer | 4 kommentarer

Arbetet nere på grund av sjukdom

Den här veckan hade jag tänkt ägna åt att översätta mina karoliner-sidor till engelska. Dessvärre har jag förmodligen fått influensa och varit sjuk i en hel vecka. Det värsta är väl över nu men jag är fortfarande inte kry. Jag har därför inte orkat göra så mycket på den engelskspråkiga versionen av hemsidan utöver ändra på designen så att den kan husera en helt ny del. Jag har valt att kalla den ”Great Northern War”, inte så fantasifullt men man fattar ju vad det handlar om (om man kan 1700-talets historia).

Faran med mer originella namn är ju att de kan missförstås. När jag för länge sedan bytte namn på min hemsida från ”Svensk historia” till ”Tacitus.nu” efter den berömde romerske historikern anade jag inte att var och varannan person skulle ha besvär med att uttala det. En hel del vill säga ”Takitus” istället för ”Tasitus”. Båda varianterna är visserligen korrekta (klassiskt latin respektive medeltidslatin), men s-uttalet är det helt dominerande bland fackmännen. Ett värre misstag är att läsa det som ”taktikus” som förvånansvärt många gör.

Nåväl, förhoppningsvis är jag kryare imorgon så att jag kan påbörja översättningen. Exakt hur länge översättningen kommer att pågå vet jag inte. Allt ska dock inte översättas och tanken är att ha fyra underavdelninger (armies, battles, gallery och resources). När detta sedan är klart ska jag måla två omgångar tennsoldater.  Därefter ska jag uppdatera tennsoldatsgalleriet vilket jag har avvaktat med för att slippa det merarbete som annars skulle bli aktuellt vid ett senare tillfälle om jag inte väntade in de nya tennsoldaterna.

Publicerat i Statusrapporter | Lämna en kommentar

Svenska uniformer i holländsk tjänst

Erskines, Bielkes och Putbus regementen

Erskines, Bielkes och Putbus regementen

När jag tidigare skrev om det bortglömda kriget 1688-1697 (pfalziska tronföljdskriget) nämnde jag att jag hade stött på en blogg som beskrev vilka uniformer de svenska regementena i holländsk tjänst hade, men att jag hade glömt bort adressen till den (hmm… en bortglömd blogg om ett bortglömt krig!). Nåväl, nu tror jag att jag har hittat den igen:

Uniform guide for William III’s allies during the NYW

Min minnesbild var dock inte korrek. Jag mindes att uniformerna bestod av blå och grå rockar med uppslag i gult, rött och blått, men bloggen anger att samtliga svenska regementen hade blå rockar och uppslagsfärgen anges bara för två regementen (bilderna ovan kommer från en annan sida).

Som källa anger bloggen:  ”The Dutch Army of William III” av C. A Sapherson. Jag har sedan tidigare ett häfte om den danska armén under spanska tronföljdskriget av samme författare, men det var bortkastade pengar eftersom han som källa använde Vaupels opålitliga verk från 1800-talet. Jag använde visserligen hans uppgifter om den danska arméns organisation år 1699, men dessa hade han hämtat från det danska generalstabsverket (också från 1800-talet). Så jag lär inte rusa till den virtuella bokhandeln för att beställa fler av hans häften om arméer.  Att bara sammanställa information från gamla översiktsverk är ju något som jag kan göra själv. Men om man bara är ute efter målningsinstruktioner och inte vill göra sig något större besvär med efterforskningar så bör hans häften vara intressanta (under förutsättning att han som källor inte har använt sig av ytterligare verk á la Vaupell)

Lewenhaupts , Oxenstiernas och Knorrings regementen

Lewenhaupts , Oxenstiernas och Knorrings regementen

Men för att återgå till svenska uniformer i holländsk tjänst så har jag även stött på en annan och mer detaljerad sida varifrån alla bilder i detta inlägg kommer ifrån:

Album 11: Nederlandse Infanterieuniformen omstreeks 1700 – Uniformdocumentatie collectie De Wilde

De svenska regementena finns längst ned på sidan (klädda med blå rockar).  Alla regementen är avbildade med blå strumpor men texterna nämner aldrig strumpfärgerna så den blå färgen är kanske bara en gissning från illustratörens sida. Snittet på uniformerna är dessutom holländsk men det är väl inte orimligt att tro att de i själva verket hade svenska karolineruniformer under åtminstone det senare skedet av kriget? Lars-Eric Höglund har ju ifrågasatt existensen av den så kallade äldre karolinska uniformen med stora uppslag och ouppvikta rockskört.

Intressant nog är Oxenstiernas regemente (som deltog i Ramillies, Oudenaarde och Malplaquet) avbildad med blå uppslag med orangea kanter. I det tidigare inlägget har jag emellertid angett att Oxenstiernas regemente (i likhet med Lewenhaupts etniskt svenska svenskregemente) hade gula uppslag. Den informationen kommmer från en diskussionstråd i forumet League of Augsburg och den motstridiga informationen förklarades så här av medlemmen Turrabear:

”not sure if this will be a help . clause -peter golberg in die
vereingten niederlande  has oxenstierna with a  blue coat faced yellow .
the afbeeldingen collectie has oxenstierna as having a blue coat faced
blue with an orange border round the cuff’s . the only flag that i have
seen for oxenstierina is white with a yellow flame in each corner.hope
this will help you.”

”Afbeeldingen collectie” borde vara samma sida som jag nyss länkade till och Goldbergs  ”Die Vereingten Niederlande 1701-1704” går att köpa på CD för 20 pund på denna sajt om man är intresserad.

Oxenstiernas regemente kan mycket väl ha haft olika uniformer vid olika tidpunkter men tyvärr så framgår det inte av den information som jag har tillgänglig när de fick ut dessa uniformer.  Jag tilltalas dock av tanken att Oxenstiernas regemente utkämpade de stora fältslagen under det spanska tronföljdskriget iklädda blågula uniformer och hoppas därför att den färgkombinationen är den rätta för den tiden. Fast då lär de garanterat ha haft holländskt snitt på sina uniformer. Hur som helst är deras uniformsfärger av rent akademiskt intresse. Det kommer ju knappast att bli aktuellt för mig att måla tennsoldater från det spanska tronföljdskriget. Eller…?

Publicerat i Litteratur, Uniformer | Lämna en kommentar

German Armies – War and German politics 1648-1806

german-armies

Under  julen har jag läst ut boken ”German Armies – War and German politics 1648-1806”  av Peter H. Wilson (1998). Denna bok är ett utmärkt översiktsverk som skildrar de tyska staternas militära uppbyggnad och deltagande i krigen efter Westfaliska freden och fram till det Tyskromerska rikets upplösning 1806. Ämnet är ganska otacksamt att tackla eftersom det går ut på att redogöra handlingar från ett mycket stort antal aktörer över en lång tidsperiod. När han tar upp perifera saker som händelsutvecklingen kring det stora nordiska kriget så ger han också intryck av att vara på djupt vatten och fel-letaren har en hel del att anmärka på där.

Men bortsett från mina synpunkter på skildringen av stora nordiska kriget så ger boken en mycket god bild av hur det gick till när de tyska staterna skaffade sig stående arméer som sedan bara växte och växte. Att de tyska staterna hade överdimensionerade arméer under 1700-talet är ju allmänt känt och en vanlig förklaring till detta är att arméerna fungerade som en inkomstkälla för sina furstar som hyrde ut regementen till stormakterna.  Wilson visar dock att detta inte stämmer. Armérna skapades inte för att hyras ut, utan detta var bara ett sätt att få ned kostnaderna för dem.

Upprinnelsen till de tyska staternas militärisering var det holländska kriget 1672-78. När Frankrike invaderade Rhenlandet var det Tyskromerska riket tvunget att organisera ett gemensamt försvar. Vissa stater hade egna arméer men många saknade sådana. För att fördela bördan rättvist bidrog de beväpnade staterna med regementen medan de obeväpnade staterna fick i uppgift att försörja dem när de låg i vinterkvarter. Detta system fungerade dock mycket dåligt och de beväpnade staterna utnyttjade situationen till att suga ut sina grannar, och i vissa fall var även deras självständighet hotad. Småfurstarna insåg att det var mycket lönsammare att skapa egna stående arméer än att tvingas inkvartera andra staters regementen. Men att ha stående arméer var mycket dyrt och därför tog de vara på varje tillfälle att hyra ut dem när stormakterna kallade.

Att ha egna arméer gav också större inflytande i de gemensamma institutioner som fanns i det Tyskromerska riket. Många furstar lockades dessutom av möjligheten till ”befordring”, antingen genom att till exempel upphöjas till kurfurste (Hannover 1692) eller kung (Preussen 1701), eller genom att vinna ära som befälhavare över riksarmén. Allt detta förutsatte att de bidrog med mycket stora truppkontingenter. Framgången var emellertid inte garanterad och Württembergs hertig som skickade som mest 16 000 man under Sjuårskriget 1757-1763 (en hisnande summa för en så liten stat) fick inte den kurfurstetitel han önskade så mycket.

Ja, det finns egentligen mycket mer att berätta och jag rekommenderar alla som är intresserade av att veta vad som hände i hela det Tyskromerska riket (och inte bara Österrike och Preussen) att skaffa boken. Notera dock att fokus ligger mycket mer på tysk politik än på själva krigen som behandlas väldigt översiktligt.

Sachsiska armén

Som avslutning vill jag emellertid kommentera bokens uppgifter om den sachsiska armén som är av speciellt intresse för svenskar. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit lite om den sachsiska arméns styrka och med hjälp av Daniel Schorrs artikel räknade jag då ut att när den var som störst i slutet av kriget i Polen så bestod den på papperet av ca 42 000 man . Sedan är det förstås en helt annan fråga hur stor den var i verkligheten.  Peter H. Wilson har dock på ett par ställen tagit upp den sachsiska arméns styrka:

”Though his army’s paper strenght rose to 27,000 by 1702, the infantry alone were 31 per cent (5,000 men) below strenght and in practise he never had more than 15,000 effectives in Poland, maintained by constant drafts from Saxony’s dwindling manpower.” (sidan 131)

Fast dessa siffror tycker jag verkar vara lite väl låga. Enbart i slaget vid Kliszow deltog sachsarna med 16 500 man enligt Robert Frosts ”The Northern Wars” (2000). Senare i slaget vid Fraustadt deltog 13 700 sachsare enligt Oskar Sjöströms bok från 2008, och då fanns det ytterligare en sachsisk armé i östra Polen som var ungefär 6 000 man stark.

I en fotnot anger Peter H. Wilson som källor ett antal verk som alla är minst hundra år gamla. Ett av dem är en bok om den sachsiska armén av Schuster och Franke från 1885. Jag har stött på uppgifter från den boken i andra sammanhang och varje gång har det varit frågan om siffror som skildrar den sachsiska armén i en alltför ljus dager (låga siffror för sachsiska styrkor och höga siffror för svenska styrkor).

Ytterligare information om den sachsiska arméns styrka återfinns på sidan 141 och även här hänvisar han till Schuster och Franke (med flera):

”Augustus mustered only 9,000 soldiers when he re-entered the war in 1709, and though conscription and the hire of Ansbach, Bayreuth and Meiningen units raised this to a nominal 28.732 by November 1713, there were never more than 22,000 effectives, while the Poles barely numbered 12,000, whose pay arrears stood at a staggering 85 million zloties in 1717.”

För bättre information om den sachsiska arméns styrka läs inlägget Sachsare och hannoverare från 21 februari 2015.

Andra konstigheter som jag uppmärksammade är att Wilson på vissa ställen ger en felaktig eller missvisande bild av händelseutvecklingen under stora nordiska kriget (samt konsekvent stavar fel på segraren från Helsingborg och Gadebusch: ”Steenbock”!). Men med hänsyn tagen till hur komplext bokens ämne är, så är det fullt förståeligt att det slinker in en del felaktigheter om mer perifera händelser.

 

Publicerat i Allmän historia, Litteratur, Stora nordiska kriget | Lämna en kommentar

Älvsborgare på nytt underlag

SAM_0100Dagen före julafton har jag ägnat åt en speciell form av julpyssel. När jag proppar min bokhylla full med små karolinska bataljoner insåg jag att det är ganska besvärlig att placera hundratals individuella tennsoldaterna så att bataljonerna har jämna avstånd från varandra. För att lösa detta problem har jag sågat upp en masonitskiva i flera små bitar som jag kommer att använda som underlag till mina bataljoner. Idag blev det första underlägget klart och jag tilldelade det till min Älvsborgsbataljon som jag nyligen har förändrat till en anfallande bataljon.

SAM_0101

Med underlägget är det nu mycket lättare att flytta bataljonerna. Ju fler bataljoner som får sådana underlägg desto lättare kommer det sedan att vara plocka ut mina tennsoldater från bokhyllan och arrangera dem i scenerier som jag kan fota till min hemsidan.

Notera att jag inte har limmat fast tennsoldaterna på dessa underlägg utan jag vill även i fortsättningen ha kvar friheten att kunna ställa upp mina tennsoldater på flera olika sätt. Eftersom det är metallfigurer står de ändå rätt stadigt så behovet att limma fast dem är inte så stort.

SAM_0102

Hörnen på underläggen har jag kapat eftersom dessa är i vägen när man ska flytta runt bataljonerna i bokhyllan. Dessutom tycker jag att de blir snyggare utan vassa hörn. Fast på just den här bilden syns dock ett fult hörn som jag borde ha slipat jämnare än vad jag gjorde.

Som avslutning kan jag uppmärksamma er på trumslagarna vars trummor jag målade om tidigare i år. Förut hade jag målat alla trummor blå med gula ”uppslag” men det brukliga i den karolinska armén var att trummorna hade samma utseende som fanor. I Älvsborgs fall innebär det att trummorna ska ha getingränder. Egentligen ska det även ha Älvsborgs vapen (Göteborgs vapen fast med lejonet vänt åt andra hållet) på trumman, men jag är inte en tillräckligt bra målare för att försöka mig på något sådant.

 

Publicerat i Tennsoldater | 3 kommentarer

Älvsborgare, dalkarlar och en upplänning

052 (600x211)

Med nöd och näppe hann jag bli klar med dessa tennsoldater medan det fortfarande var söndag. Egentligen var de nästan klara redan förra veckan men de har stått på målarbordet i minst en månad. Arbetet med mina tennsoldater går just nu mycket långsamt.

Hur som helst så består dessa tennsoldater av ersättningsmanskap till de bataljoner som jag har plockat marscherande karoliner ifrån. Min gamla marscherande Älvsborgsbataljon bytte regementstillhörighet till Skaraborg (vilket var lätt eftersom de hade samma uniformer). Fanbäraren och trumslagarna kunde jag dock inte lika lätt byta regementstillhörighet på, och eftersom jag även hade två överblivna anfallande pikenerare i lämplig uniform passade jag på att göra en anfallande bataljon. Den nye officern blev klar i förra omgången och med dagens 12 musketerare, tre pikenerare och två underofficerare blev den nya bataljonen komplett.

Älvsborgs regemente deltog i slaget vid Helsingborg så det skulle kunna vara lämpligt att ställa upp denna bataljon tillsammans med min Magnus Stenbock på motsatt sida gentemot mina danska bataljoner. Men eftersom de har samma uniforrmer som Skaraborgs regemente så har jag även möjligheten att använda den anfallande posen i en Poltava-uppställning.

Utöver älvsborgarna har jag även målat nya pikenerare och trumslagare som ersättningsmanskap till en av Dalregementets bataljoner. Jag har ju nu två eller tre sådana bataljoner beroende på hur man räknar och jag är på väg att måla ytterligare två (marscherande bataljoner).  De nya tennsoldaternas poser (stående trumslagare och anfallande pikenerare) valdes därför för att ge största möjliga variation i min samling. Holger Erikssons stående trumslagare är annars nte någon av mina favoriter eftersom den är så grovt skulpterad, men man kan ju inte ha hur många marscherande trumslagare som helst från samma regemente.

Slutligen har vi en marscherande officer från Upplands regemente. Av de marscherande tennsoldater som jag göt i höst är han den förste som jag har målat färdig. En färdig, 302 kvar…

Publicerat i Tennsoldater | Lämna en kommentar

Nytt utseende på bloggen

Bloggen har fått ett nytt theme som har gett den ett mer tilltalande utseende och  gjort den mer läsvänlig. Textstorleken är nu större och sidorna är bredare så att jag nu får plats med större bilder. Tidigare använde jag default-versionen av WordPress där jag bara kunde ändra färgerna men inget annat. Nu har jag dessutom en bild på suídhuvudet som visar vad bloggen handlar om.

En bild på sidhuvudet har jag länge önskat mig, men jag är inte särskilt tekniskt lagd så det var först nu som jag listade ut ett sätt att göra det möjligt. Redan från början fanns det visserligen themes som man kunde välja och som tillät bilder, men bara dem som ingick i själva themet och jag var inte så intresserad av generiska naturmotiv.  Nu gick jag dock in manuellt i fil-hanteraren och bytte ut en av dessa generiska naturbilder med min egen. Jag skulle nog ha gjort detta för länge sedan och möjligen finns det ännu enklare sätt men jag är som sagt inte så kunnig på detta område.

Bilden som jag lade till är den som jag använder på startsidan till hemsidans karoliner-del. Proportionerna stämmer dock inte överens med wordpress-temat så den har blivit utdragen sidleds och något tillplatted i höjdled vilket förklarar det suddiga intrycket. Men bilden är bara provisorisk tills jag får tid över till att ställa upp mina tennsoldater i någon lämplig stridscen och fota dem. Detta var emellertid något jag hade tänkt göra redan i fjol och det är fortfarande inte gjort så det kan nog dröja ganska länge innan det blir av.

Något som dock kommer att bli av redan nästa veckan är nymålade tennsoldater och det är inte som ni kanske har gissat, marscherande tennsoldater. Jag sysslar aldrig med bara ett projekt i taget, det är ju därför som de tar så lång tid för mig att bli klara…

Publicerat i Övrigt | Lämna en kommentar

Karoliner på marsch mot Poltava

Under den gångna veckan göt jag de sista tennsoldater som ska ingå i mina 18 marscherande bataljoner. Sammanlagt har jag gjutit 303 tennsoldater och tillsammans med 106 stycken som jag redan hade kommer hela uppställningen att bestå av 409 figurer. Storskaligheten i detta projekt gör det svårt att ta foton som visar helheten men ändå gör det möjligt att se detaljer. Jag har därför fuskat lite och roterat bilderna så att de ska få plats här. Ni får helt enkelt vrida era huvuden åt sidan för att betrakta bilderna!

Kolonn 4 och 3 (Kalmar, Skaraborg, Livgardet och Dalregementet

Den enda bataljon i den första bilden som (med undantag för trumslagarna) är helt målad är Skaraborgs regemente. De var från början älvsborgare men med undantag för fanan och trummorna har de exakt samma utseende så det var en enkel sak att ändra deras regementstillhörighet. Fanbäraren bär den m/1686-fana som Skaraborg tydligen inte bar vid Poltava och som jag därför bytte ut i slaglinjen i somras (samma sak gäller för Kalmars fanbärare). I övrigt består de målade tennsoldaterna i den här bilden av pikenerare som jag bytte ut när Prince Augusts nya formar kom ut samt en fanbärare från Livgardet som tillhörde grenadjärbataljonen innan jag insåg att grenadjärna inte hade några fanor.

Kolonn 2 (Uppland, Östergötland och Västerbotten och kolonn 1 (Jönköping, Närke-Värmland och Västmanland)

Även i bild 2 finns det pikenerare som blev överblivna när jag göt nya med hjälp av Prince August nya pikenerarformar. Två bataljoner är helt färdigmålade och det är Västmanlands två bataljoner som tidigare ingick i min version av den svenska slaglinjen vid Poltava. Jag har inget intresse av att ha dubbla uppsättningar med marscherande västmanlänningar så slaglinjen får hädanefter klara sig utan sin bakre linje.

En hel del av bild 2:s tennsoldater är rödmålade eftersom jag upptäckte att min burk med rödfärg höll på att torka ut så jag passade på att göra slut på all rödfärg. Jag märker också att  Upplandsbataljonen längst upp saknar en officer. Han står just nu på målningsbordet tillsammans med de pikar som jag tog bort från hans pikenerare. För i samband med detta projekt kommer jag även att ändra placeringen på pikarna så att de håller dem lite högre upp och inte så nära marken. Från början var dessa tänkta att vara substitut för pikenerare som står i halt (som jag föreställde mig hade piken stående på marken) men nu ska de ju vara riktiga marscherande pikenerare med piken högt upp i vädret så att det blir riktigt jobbigt att ställa upp dem i bokhyllan…

Allt som allt har jag smält ner ungefär 50 tackor  i höst för att åstadkomma allt detta. Nu återstår målningen som jag hoppas kommer att vara klar i slutet av sommaren. Men det är en väldigt ambitiös tidsplan och jag brukar inte hålla mina tidsplaner så det lär nog ta längre tid än så. Dessutom har jag några andra tennsoldater som väntar på bli målade men mer om det vid ett senare tillfälle.

Publicerat i Tennsoldater | Lämna en kommentar

Litteratur om europeiska storkrig under 1600- och 1700-talet

När jag för två veckor sedan skrev om det Pfalziska tronföljdskriget så nämndes det i kommentarerna att det är svårt att hitta information om detta krig. Jag har själv sökt efter ett översiktsverk om kriget utan att hitta det. Tyvärr är jag hänvisad till engelsspråkig litteratur eftersom jag i ungdomligt oförstånd inte lade ner någon större flit i att lära mig tyska när jag hade chansen. Men den engelska litteraturen är mer intresserad av vad som hände på deras hemmaplan under den aktuella tidsperioden. Det finns därför en hel del lättillgänglig litteratur om slaget vid Boyne och fälttåget på Irland men inte så mycket om de kontinentala krigsskådeplatserna och ”svenskslaget” vid Fleurus. Den bästa boken som jag har om detta ämne är ”The Wars of Louis XIV 1667-1714” av John A. Lynn.  Fast den täcker ju in en större tidsperiod än enbart Pfalziska tronföljdskriget, och eftersom Frankrike var i krig nästan oavbrutet samt vanligen utkämpade dem på många fronter blir krigsskildringarna mycket översiktliga.

The Wars of Louis XIV 1667-1714

Nu är det inte heller bara Pfalziska tronföljdskriget som är dåligt uppmärksammat i den anglosaxiska världen. Rent allmänt är det svårt att få tag i riktigt bra engelskspråkiga böcker om europeiska storkrig under 1600- och 1700-talet (Sjuårskriget undantaget). Man kan tycka att det Spanska tronföljdskriget borde intressera engelsmännen eftersom deras store krigshjälte Marlborough firade triumfer under detta krig. Men det stora förlaget för militärhistorisk litteratur Osprey publishing har bara gett ut en bok om det kriget, nämligen slaget vid Blenheim (jag räknar inte The French Wars 1667-1714 som är en kortare version av John A. Lynns ovannämnda bok).  De logiska uppföljarna om slagen vid Ramillies, Oudenaarde och Malplaquet har uteblivit och dessa slag utgör därmed något så underligt som stora fältslag med brittiskt deltagande som det knappt går att få tag i någon som helst detaljerad information om på nätet. Till exempel så skulle jag vilja veta var någonstans i dessa slag som det blivande Royal Suédois och Bengt Oxenstiernas svensk-holländska regemente stred.

Det finns dock en bokserie som har gjort mycket för att fylla hålen i denna bemärkelse och det är ”Modern wars in perspective”. John A. Lynns tjocka bok ingår i den serien och av speciellt intresse för svenskar är Robert Frosts ”The Northern Wars 1558-1721” som skildrar kampen om Östersjön. Böckerna i denna serie går inte i första hand in på att ge detaljerade skildringar av fälttåg och slag utan de  är mer inriktade på att lyfta fram hur de militära apparaterna var uppbyggda och vilka resurser som staterna lade ner på krigen samt hur de påverkade samhället. För den militärhistoriskt intresserade är böckerna i denna serie omistliga. Själv har jag sju titlar i min bokhylla och alla håller en hög nivå. Dessutom har jag idag beställt ytterligare två böcker som en julklapp till mig själv. Ju fler böcker som de ger ut i denna mycket allmänbildande serie desto bättre.

Men jag vill också ha böcker som är fullproppade med onödiga faktauppgifter om pyttesmå detaljer, vilket är Ospreys domän. Mitt hopp ligger i att deras redaktörer en vacker dag drar slutsatsen: ”hörru, vi har nu gett ut en bok om varenda lilla aspekt om andra världskriget som vi kan komma på,  kanske är det dags att vidga våra vyer?”

Publicerat i Litteratur | 3 kommentarer