Jag har haft en hektisk söndag och hinner inte med något längre inlägg om historia eller tenngjutning. För övrigt har jag inte heller gjort något historierelaterat under den gångna veckan utöver att jag har sett två biofilmer som utspelar sig i historisk miljö, så jag kan ju lika gärna recensera dessa filmer, nämligen Les Miserables och Lincoln.
Båda filmerna var mycket bra och väl värda biobiljetten. Den sistnämnda filmen är en skildring av hur Abraham Lincoln januari 1865 fick igenom grundlagstillägget som förbjöd slaveriet. Trots att fullständig seger i inbördeskriget skulle uppnås inom några månader så var avskaffandet av slaveriet ingen självklarhet (enligt filmen åtminstone). Här får vi se en Lincoln som måste använda all sin politiska skicklighet och en del tvivelaktiga metoder för att i kamp mot klockan samla det nödvändiga antalet röster i representanthuset. Steven Spielberg har återigen gjort en film som helt säkert kommer att visas i många klassrum under de kommande åren som ett inslag i historieundervisningen (fast kanske främst i amerikanska klassrum eftersom 2,5 timmar är ganska mycket lektionstid som måste avvaras).
Den andra filmen, Les Miserables, är filmversionen av musikalversionen av Victor Hugos klassiska roman från 1862 som i svensk översättning heter ”Samhällets olycksbarn”. Även om historien är fiktiv så är den min favorit av de två och jag är väldigt sugen på att se den igen på bio (vilket jag aldrig har gjort med någon tidigare film). För musiken är väldigt stämningsfull och jag har svårt att tro någon kan se musikalen utan att bli berörd av vad som händer på duken. Handlingen utspelar sig 1815-1832 i Frankrike och skildrar Jean Valjeans livsöde, en förrymd fånge som har förbättrat sig och blivit en godhjärtad välgörare. Han jagas dock av skönlitteraturens mest nitiske polis, den helt kompromisslöse Javert som aldrig tar hänsyn till förmildrande omständigheter och aldrig visar medkänsla för förbrytare som han anser vara oförbätterliga. I bakgrunden till denna ”katt och råtta”-lek mellan Valjean och Javert ser vi fattigdom och elände i 1800-talets Frankrike. Filmens upplösning utspelar sig under den misslyckade revolutionen 1832 då revolutionärerna sätter upp barrikader på Paris gator och strider mot soldater (en faktisk historisk händelse).
Det hör lite till allmänbildningen att känna till Victor Hugos ”Samhällets olycksbarn”. Boken är dock en av de längsta romanerna som någonsin har skrivits (lika lång som ”Krig och fred”) och det tar kanske emot för en del att sätta sig ner och läsa en bok som beroende på utgåvan är mellan 1 500 och 3 000 sidor lång. Musikalen är desto mer lättillgänglig och när det gäller trohet till förlagan så står den sig faktiskt rätt bra jämfört med andra filmatiseringar som har kapat och förenklat lite väl mycket av handlingen. Så som avslutning säger jag bara: Gå och se Les Miserables! (och Lincoln är inte så pjåkig den heller!)
Dagen före julafton har jag ägnat åt en speciell form av julpyssel. När jag proppar min bokhylla full med små karolinska bataljoner insåg jag att det är ganska besvärlig att placera hundratals individuella tennsoldaterna så att bataljonerna har jämna avstånd från varandra. För att lösa detta problem har jag sågat upp en masonitskiva i flera små bitar som jag kommer att använda som underlag till mina bataljoner. Idag blev det första underlägget klart och jag tilldelade det till min Älvsborgsbataljon som jag nyligen har förändrat till en anfallande bataljon.
