Ja, då har jag för första gången på ett bra tag börjat måla igen. Något omfattande arbete var det dock inte eftersom jag bara målade om karpusena på mina två Västmanlandsbataljoner och en handfull närke-värmlänningar (på de sistnämnda har jag även ändrat färgen på byxorna). Med denna förändring befinner sig inte dessa karoliner vid Poltava längre utan vid Kliszow (eller Narva). Västmanlänningarna kan även befinna sig vid Fraustadt medan närke-värmlänningarna i så fall borde ha fått behålla de blå byxor de hade tidigare.
I blogginlägget från juli 2010 där jag presenterade min allra första Västmanlandbataljon kan ni se hur de ursprungligen såg ut.
Mina två kompletta Närke-värmlands-bataljoner med de svart-röda karpuserna som aldrig såg någon strid får tills vidare vara oförändrade då jag inte har bestämt mig för vilket slag dessa ska utkämpa. Eventuellt kommer jag ändå att behålla en bataljon i oförändrat skick och placera den i min ”minnenas allé”.
Förra veckan skrev jag att revisionen av Poltava-sidorna var över för den här gången, men si det var fel! Jag upptäckte att jag inte hade inkluderat Valerij Moltusovs uppskattningar av den ryska armén från boken ”Poltava 1709 – Vändpunkten”. Så jag skrev återigen om sidan och passade samtidigt på att ändra beskrivningen av Dorrells uppskattningar så att jag bara citerar de summor som han anger själv och inte beräknar egna genom att ta bort regementen som troligen inte var närvarande vid slagfältet (ett av dem befann sig ända borta i Karelen vid tiden för slaget).
Hur som helst noterade jag att Moltusov verker säga emot sig själv genom att ha två olika uppskattningar av det ryska kavalleriets styrka på samma sida! På sidan 93 räknar han först upp de olika kavalleriavdelningarna vid Poltava (inklusive styrkan som leddes Volkonskij) och summan av dessa blir 18 600 man. Men sedan i ett annat stycke skriver han att dragonerna utgjorde drygt 20 000 man och man får intrycket att den summan inte inkluderar Volkonskijs sex regementen. Den sistnämnda summan ligger på samma höga nivåer som Dorrells uppgifter medan den förstnämnda inte ligger så långt från de uppskattningar som förekommer i svensk litteratur. Möjligen är det olika sätt att definera ett regementes styrka som spökar här, men man får onekligen känslan av att Moltusov inte har full koll när han lämnar styrkebesked. Jag har ju tidigare i den här bloggen nämnt att han av någon obegriplig anledning redovisar hela 18 svenska bataljoner som deltagare i huvudstriden istället för korrekta 12. Fast trots att det finns en hel del underligheter i Moltusovs bok så betraktar jag den fortfarande som omistlig eftersom den ger en så bra inblick i Poltava-fälttåget från rysk synvinkel.
