Nygamla tennsoldater och ännu mer revision av Poltavasida

SAM_0141

Ja, då har jag för första gången på ett bra tag börjat måla igen. Något omfattande arbete var det dock inte eftersom jag bara målade om karpusena på mina två Västmanlandsbataljoner och en handfull närke-värmlänningar (på de sistnämnda har jag även ändrat färgen på byxorna). Med denna förändring befinner sig inte dessa karoliner vid Poltava längre utan vid Kliszow (eller Narva). Västmanlänningarna kan även befinna sig vid Fraustadt medan närke-värmlänningarna i så fall borde ha fått behålla de blå byxor de hade tidigare.

I blogginlägget från juli 2010 där jag presenterade min allra första Västmanlandbataljon kan ni se hur de ursprungligen såg ut.

Mina två kompletta Närke-värmlands-bataljoner med de svart-röda karpuserna som aldrig såg någon strid får tills vidare vara oförändrade då jag inte har bestämt mig för vilket slag dessa ska utkämpa. Eventuellt kommer jag ändå att behålla en bataljon i oförändrat skick och placera den i min ”minnenas allé”.

Förra veckan skrev jag att revisionen av Poltava-sidorna var över för den här gången, men si det var fel! Jag upptäckte att jag inte hade inkluderat Valerij Moltusovs uppskattningar av den ryska armén från boken ”Poltava 1709 – Vändpunkten”. Så jag skrev återigen om sidan och passade samtidigt på att ändra beskrivningen av Dorrells uppskattningar så att jag bara citerar de summor som han anger själv och inte beräknar egna genom att ta bort regementen som troligen inte var närvarande vid slagfältet (ett av dem befann sig ända borta i Karelen vid tiden för slaget).

Hur som helst noterade jag att Moltusov verker säga emot sig själv genom att ha två olika uppskattningar av det ryska kavalleriets styrka på samma sida! På sidan 93 räknar han först upp de olika kavalleriavdelningarna vid Poltava (inklusive styrkan som leddes Volkonskij) och summan av dessa blir 18 600 man. Men sedan i ett annat stycke skriver han att dragonerna utgjorde drygt 20 000 man och man får intrycket att den summan inte inkluderar Volkonskijs sex regementen. Den sistnämnda summan ligger på samma höga nivåer som Dorrells uppgifter medan den förstnämnda inte ligger så långt från de uppskattningar som förekommer i svensk litteratur. Möjligen är det olika sätt att definera ett regementes styrka som spökar här, men man får onekligen känslan av att Moltusov inte har full koll när han lämnar styrkebesked. Jag har ju tidigare i den här bloggen nämnt att han av någon obegriplig anledning redovisar hela 18 svenska bataljoner som deltagare i huvudstriden istället för korrekta 12. Fast trots att det finns en hel del underligheter i Moltusovs bok så betraktar jag den fortfarande som omistlig eftersom den ger en så bra inblick i Poltava-fälttåget från rysk synvinkel.

Publicerat i Litteratur, Tennsoldater, Uppdateringar på hemsidan | 2 kommentarer

Revision av Poltavasidorna klar

Ja, då har jag gjort de sista finslipningarna på mina Poltava-sidor för den här gången. Jag har gjort några ändringar på sidan med den ryska slaguppställningen. De två dragonregementen som försvarade Jakovtsy mot vallackerna har nu blivit identifierade och det Kargopolska infanteriregementet har angetts som deltagare genom att göra handräckningstjänst vid artilleriet. En grenadjärbataljon har även lagts till bland de regementen som stannade kvar i det befästa lägret. Att den har utelämnats beror på att slaguppställningen var ursprungligen baserad på Angus Konstams bok och det är tyvärr alltför vanligt att han gör sådana missar när han ska skriva av slaguppställningar till sina faktarutor.

Det viktigaste revideringarna den gångna veckan är dock att jag har skrivit om sidorna om den svenska och ryska arméns styrka. Det var ju för ett drygt år sedan som jag upptäckte Nicholas Dorrells bok om slaget vid Poltava med uppseendeväckande detaljerade uppgifter om de deltagande regementena. Att det är först nu som jag har inkluderat dessa i mina sidor vittnar om att arbetet på hemsidan inte går i någon rasande takt numera. Under resans gång har emellertid glansen falnat betydligt på Dorrells uppgifter och jag fäster inte speciellt mycket tilltro till dem. Men revisionen var ändå nödvändig eftersom jag upptäckte flera misstag som jag nu har rättat till.

För den ryska armén har jag uppgett följande:

Ska man sammanfatta böckernas uppskattningar av den ryska arméns effektiva styrka så bestod infanteriet av ca 29 500 man (59 bataljoner) i det befästa lägret plus ytterligare 4 700 man i redutterna. Med en genomsnittsstorlek på mellan 425 och 600 man bör kavalleriets sammanlagt 30,5 regementen ha bestått av 13 000 – 18 000 man  (Nicholas Dorrells 21 000 – 27 000 dragoner inkluderar troligen icke tjänstdugliga) och kosackerna av 1 500 – 5 000 man. Lägg till drygt 2 000 artillerister och vi får en summa på någonstans mellan 50 000 och 60 000 man (exklusive Poltavas garnison på 4 200 man). Av dessa deltog 42 bataljoner och 17,5 dragonregementen i huvudstriden (mellan 28 500 och 31 500 man).

Den svenska effektiva styrkan var bara ca 20 000 (enligt Wennerholm var den totala styrkan 22 740 varav 10 % inte var tjänstdugliga) plus vallacker och kosacker.

Förra veckan höll jag på med uniformer och jag glömde då att berätta att jag hade lagt till en sida som visade de svenska infanteriregementenas uniformer år 1700 som en komplettering till den för 1709. Kavallerisidan innehåller nu både uniformer för 1700 och 1709.

Det är för övrigt länge sedan jag målade några tennsoldater senast så det kanske kommer något nästa vecka nu när jag är klar med Poltavasidorna.

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | Lämna en kommentar

Karpusen som aldrig såg några strider och mina nya planer

karpus

Enligt Erik Bellander beställdes 758 karpuser till Närke-Värmlands regemente den 6 mars 1705 som skulle ”levereras med det snaraste”. Ytterligare 232 karpuser beställdes året efter tillsammans med 1200 karpuser till Västmanlands regemente.  Båda regementenas karpuser skulle denna gång ha ett annorlunda utseende jämfört med de vanliga tvåfärgade varianterna. I Göte Göranssons tolkning såg Närke-Värmlands karpus ut som på bilden ovan och jag utgick från den bilden när jag målade mina två Närke-Värmländska bataljoner som skulle strida i slaget vid Poltava. Men Bengt Nilsson berättade ju förra veckan att han hade funnit källor som avslöjade att de beställda karpuserna från 1706 aldrig togs emot av Närke-Värmlands och Västmanlands regementen som av allt att döma bar hattar under det ryska fälttåget.

Men kunde åtminstone de första karpuserna som beställdes redan i mars 1705 för snarast möjliga leverans, ha levererats i tid till slaget vid Fraustadt ett knappt år senare. Jag frågade Lars-Eric Höglund om detta och han svarade att så troligen inte var fallet. Därmed kan inte mina Närke-Värmlänningar användas till slaget vid Fraustadt heller utan jag får måla om karpuserna så att de blir blå-röda istället. Då kan de i alla fall användas till slagen vid Narva och Kliszow. På sätt och vis är detta goda nyheter. Jag har tidigare klagat över att Närke-Värmlands regemente (och Västmanland) hade tre olika huvudbonader under kriget vilket begränsade vilka slag som mina tennsoldater kunde tänkas illustrera. Nu är det dock bara frågan om två huvudbonader och när jag blir tvungen att ersätta mina karpusbärande tennsoldater med hattbärande diton så kommer båda varianterna att vara väl representerade i min samling.

Bengt Nilssons upptäckter begränsade sig dock inte bara till Närke-Värmland och Västmanlands regementen. Utan även Nylands kavalleriregemente tycks ha haft en helt annan uniform än den jag tidigare avbildade dem med och jag lutar även åt att Dalregementet bar hatt under det ryska fälttåget. Jag har därför ändrat en hel del bilder på hemsidan under den här veckan och jag har även fått ändra mina planer för sommarens målande.

Istället för att måla marscherande Poltava-bataljoner får jag ersätta sex karpus-bataljoner med hatt-bataljoner. Anledningen till att jag ville göra marscherande bataljoner var dock att jag hade så många överblivna marscherande pikenerare och detta problem har ju inte försvunnit utan snarare blivit större nu när jag ska ersätta två marscherande Västmanlandsbataljoner.  Så dessa färdiggjutna tennsoldater kommer nu att användas till göra den svenska slaglinjen vid Kliszow istället. De deltagande regementena i det slaget var i stort sett desamma som i slaget vid Poltava. Och med undantag för sex karpusbataljoner (Närke-Värmland, Västmanland och Dalregementet) så var även uniformerna identiska. Därmed kande flesta bataljoner användas för Poltava också.

Jag väljer att än så länge strunta i Bengt Nilssons uppgift om att Kalmarrekryter från 1708 hade vita hattband istället för blåvita och göra tolkningen att att de fortfarande var blåvita när armén marscherade iväg från Sachsen 1707. Östgötarna ska ju haft med blågula hattband 1707 enligt Höglund trots att Bengt Nilsson har hittat en notering i källorna om att deras rekryter hade gröna kantband 1708!

Men nu när jag ser fram emot ytterligare en målningssäsong som jag kommer att ägna åt att byta ut felaktiga tennsoldater så är jag än mer övertygad om att jag gör rätt i att vänta med att måla fler ryssar. Blir det fler karolinermotståndare i år så kommer det sannolikt att vara frågan om danskar, Livgardet och grenadjärkåren står näst på tur.

Publicerat i Statusrapporter, Uniformer, Uppdateringar på hemsidan | Lämna en kommentar

Närke-Värmlands huvudbonader och mer om Poltava

I förra veckans blogginlägg har Bengt Nilsson skrivit kommentarer med information om svenska huvudarméns uniformer 1707. Det mest intressanta uppgiften är att Närke-Värmlands regemente inte ville ta emot 232 stycken beställda karpuser eftersom de i Sachsen hade beställt hattar åt hela regementet. Vilket tyder på att Närke-Värmland bar hattar under slaget vid Poltava. Så med andra ord har jag nu två hela tennsoldatsbataljoner i min bokhylla som behöver bytas ut… Som tur var har jag inte börjat måla de två Närke-Värmländska bataljonerna som jag göt i höstas eftersom även dessa kommer jag nu att behöva gjuta om.

Idag har jag arbetat med mina Poltava-sidor. Den främsta orsaken till detta är att jag på något sätt bör inkludera Nicholas Dorrells ryska styrkebesked. Men jag har även passat på att lägga till saker som borde ha funnits där redan från början. Nämligen kartor över reduttstriderna och en redovisning av det svenska kavalleriets indelning i kolonner. Med anledning av allt detta har jag kluvit sidan om reduttstriden och Roos försvunna bataljoner i två separata sidor.

Reduttstridens första fas

 

Reduttstridens andra fas

Dessa bilder är egentligen ett provisorium och jag har tänkt byta ut dem mot bättre varianter vid ett senare tillfälle (vilket troligen innebär att de kommer att ligga på hemsidan väldigt länge). Jag gjorde till exempel ett misstag med den första bilden när jag ritade alldeles för stora bataljoner. När jag sedan ritade den andra bilden upptäckte jag att de inte fick plats på sina nya positioner så jag fick pressa ihop dem. Andra bildens mindre bataljoner är alltså inte mitt försök att illustrera den svenska arméns förluster under reduttstriden utan något som jag hoppas kunna snygga till någon gång i framtiden.

Publicerat i Uniformer, Uppdateringar på hemsidan | 10 kommentarer

Besvär med ryssar

Efter att återigen tagit ett längre uppehöll har jag återgien börjat översätta en del sidor. Jag är snart klar med delmålet att översätta alla sidor i fältslagsdelen. Det är bara några Poltavasidor som är kvar och som jag behöver revidera först innan jag kan översätta dem. Och där börjar mina problem igen…

Jag har tidigare berättat om en bok av Nicholas Dorrell om slaget vid Poltava som anger mycket exakta styrkebesked och fånglistor för ryska och svenska regementen. Jag har enda sedan dess haft som avsikt att lägga till dessa upgifter på min hemsida. Listan över svenska fångar visade sig dock vid en närmare granskning i höstas vara helt opålitligt så jag har struntat i den.  Nu har jag dock börjat lägga in styrkebesked för de ryska regementen men även för dessa verkar det finnas frågetecken. På den här sidan har jag angett Dorrells styrkebesked för de regementen som deltog i huvudstriden. Den enda uppgift som fanns där innan var för Astrachanska regmenten som enligt Generalstaben bestod av 920 man. Enligt Dorrell hade dock just det regementet hela 1 800 man efter slaget. Även utan Generalstabens uppgift blir man misstänksam mot en så hög siffra eftersom regementet bara bestod av två bataljoner under slaget vid Poltava.

Riktigt illa blir det dock när jag skulle gå över till redutternas garnison. Sedan tidigare hade jag exakta uppgifter om dessa regementen från en rysk historiker vid namn Krotov som Bengt Nilsson hade vidarebefordrat till mig. Krotovs och Dorrells uppgifter är emellertid inte särskilt samstämmiga:

reduttgarnison

Enligt Dorrell ska dock redutternas totala garnison ha bestått av sammanlagt 4 730 man (precis som Krutov) trots att hans regementsuppgifter bara summerar till 2 031 man (eller 3 781 enligt mina beräkningar). Men med dessa iakttagelser börjar jag få kalla fötter och undrar nu ifall jag inte ska låta sidorna vara som de är. För varje gång jag skrapar på ytan på information om den ryska armén så blir jag bara mindre klok på den.

Ytterligare något som har spätt på min osäkerhet om slaget vid Poltava är den här gamla diskussionstråden på Skalman som jag upptäckte nyligen. I den hänvisas till en (numera död) länk som uppger att de ryska trofélistorna från slaget vid Poltava inte rapporterar en enda pik trots att de noggrant anger till exempel antalet spadar och yxor som de tagit från svenskarna. Hade svenskarna då inga pikar vid Poltava? Ja, jag vet inte vad jag ska tro även om jag förhåller mig skeptisk till den uppgiften. En förklaring  som anges i tråden att alla pikar skulle ha gått sönder, ”tappats bort” eller används som brännved under det ryska fälttåget känns inte heller så trovärdig. Den svenska armén bör ju ha haft flera tusen pikar och varenda en kan väl rimligen inte ha försvunnit under fälttåget. Min gissning, ifall uppgiften stämmer, är att den ryske skrivaren har sjabblat och missat en rad i förteckningen. Med hänsyn tagen till hur opålitlig den ryska listan över svenska krigsfångar var, så var det nog lite si och så med kanslipersonalens noggrannhet.

Men, men… imorgon återvänder jag till saltgruvan och nästa vecka borde hela slagfältsdelen vara översatt. Med eller utan Nick Dorrells uppgifter.

Publicerat i Litteratur, Stora nordiska kriget, Uniformer | 5 kommentarer

Pensionerad lattjolajbanlåda och nytt bilbatteri

SAM_0104

Inför en nyårsafton för länge sedan köpte min pappa en trälåda som innehöll en stor fyrverkeritårta. När fyrverkerierna var avklarade så fanns en praktiskt trälåda kvar som jag sedan under många år har använt till att förvara mina tenngjutningsgrejer. Min egen lilla lattjolajbanlåda. Med tiden växte dock min samling med formar och annan utrustning så det blev besvärligt att hämta saker från lådan när man var tvungen att nästan tömma den för att hitta det man ska ha. Målerigrejerna avknoppades tidigt till en egen träväska som jag hade gjort på träslöjden. Men till slut hade jag alldeles för många formar för att det skulle vara praktiskt att fortsätta förvara dem i lådan (se bilden ovan). Jag åkte därför tidigare i år till Ikea och köpte en hurts som skulle ersätta lattjolajbanlådan. Min gamla låda fick dock ett nytt användningsområde som förvaringslåda för vanliga verktyg såsom skruvmejslar, hammare och borrmaskin med mera.

Idag använde jag den gamla lattjolajbanlådan för första gången som en vanlig verktygslåda. Jag upptäckte nämligen att mitt bilbatteri hade dött och startkablarna kunde inte rädda det. Istället fick jag åka till OK och köpa ett nytt batteri samt ytterligare två vändor till olika järnhandlar för att hitta rätt verktyg för att få loss en mutter med. Klantig som jag var råkade jag dessutom sätta det nya batteriet på bilsätet medan jag letade efter verktyg varpå batteriet välte och hällde ut destillerat vatten i bilen. Så jag fick även köpa batterivatten under en vända till järnhandeln. Det var min söndag det… Nu fungerar dock bilen igen och jag kan nu pricka av dött batteri på listan över bilrelaterade missöden som jag har råkat ut för.

Min nya hurts med tenngjutningsgrejer ser iallafall ut så här (kan jag kalla den för lattjolajbanhurts?):

SAM_0140

I förgrunden ser vi förstås den gamla lådan. Hurtsen består av tre lådor med verktygen i den översta, formarna i 900-serien i den understa och övriga formar i den mellersta. Det är betydligt lättare att komma åt formarna nu. Fast hurtsen är trots hjulen besvärligare att flytta omkring än den gamla lådan som har handtag.

Publicerat i Övrigt | Lämna en kommentar

De danska regementenas symboler

Danska riksvapnet 1699-1819

På min hemsida har jag fanark för Jyllands, Fyns och Själlands regementen. Var och en innehåller symboler som är hämtade från det danska riksvapnet. Även kavalleriregementen och regementen från senare tider använde sig av samma symboler som deras landskapsfränder från de gamla nationella infanteriregementena. Man skulle därför lätt kunna tro att det var frågan om Danmarks motsvarigheter till våra landskapsvapen som pryder de svenska indelta regementenas fanor. Men riktigt så är det inte.

När Danmark satte upp sina landskapsregementen under 1600-talet hade de inga landskapsvapen som kunde användas på regementenas fanor. Istället plockade de ganska godtyckligt från de heraldiska vapen som förekom i riksvapnet. Dessa vapen representerade egentligen alla verkliga eller påhittade kungadömen som ingick i de danska kungarnas titlar. Tillvägagångssättet påminner om hur svenska regementen med de geografiska namnen ”Svea” och ”Göta” fick tre kronors-vapnet respektive folkungalejonet som symboler.

Själlands regemente

I det övre vänstra fältet i det danska riksvapnet syns tre blå leoparder i ett gyllene fält med röda hjärtan. Det är egentliga Danmarks vapen och det kom att brukas av regementen från Själland. Det yxbärande lejonet i det övre högra fältet är Norges vapen och kom helt naturligt att brukas av norska regementen.

Vesterlenske regemente (med Norges lejon i övre inre hörnet)

Under det norska lejonet finner vi en variant av egentliga Danmarks vapen. En blå leopard ovanför röda hjärtan i ett gyllene fält. Det var ursprungligen ett vapen som användes av hertigarna av södra Halland och Samsö på 1200-talet. Detta hertigdöme var kortlivat men vapnet återanvändes med ny betydelse 1449 när de danska kungarna började kallas sig för ”gothers konge”. På 1600-talet tilldelades vapnet till Jyllands regementet och eftersom det senare kom att användas i många olika jylländska sammanhang började det gotiska vapnet att uppfattas som Jyllands vapen.

Jyllands regemente

Under det gotiska vapnet finner vi i riksvapnet den vendiska lindormen (i guld på ett rött fält).  De danska kungarna underkuvade de slaviska venderna omkring år 1200 och började då kalla sig för ”vendernes konge”, vilket de fortsatte att göra till 1972 trots att Vendland förlorades redan 1229. Kungatiteln gjordes mer imponerande genom att den översattes till latin som ”rex vandalorum”. De danska kungarna påstod alltså ända fram till 1972 att de härskade över goter och vandaler! Vilket i och för sig även de svenska kungarna gjorde. Titeln”vendes konung” var  ju Gustav Vasas hämnd för att danskarna snyltade på hans gotiska anspråk.  Hur som helst fick det fynska regementet äran att föra vendernas vapen. Till skillnad från jyllänningarna har dock inte Fyn ensamrätt till sitt vapen. Även Bornholm använder sig av detta vapen (dock med blått fält) och i Sverige brukades vapnet av det Skåne-baserade Wendes artilleriregemente. När Fyns tre amt 1970 slogs samman till ett gemensamt amt för hela Fyn valde de konstigt nog inte att använda sig av lindormen. Istället utgick de ifrån att H. C. Andersens hade liknat Fyns form med ett Humlelöv och skapade ett vapen med tre humlelöv som representerade de tre tidigare amten.

Fyns regemente (med en silverfärgad lindorm, senare fanor för detta regemente hade dock den korrekta gyllene lindormen)

I det nedre vänstra hörnet av riksvapnet finner vi tre kronors-vapnet som representerar Sverige. Danskarna tog aldrig bort det från sitt stora riksvapen när Sverige bröt sig ut ur Kalmarunionen (till skillnad från det norska vapnet som försvann 1819). Numera hävdar dock danskarna att tre kronors-vapnet representerar minnet av Kalmarunionen och inte Sverige. Hursomhelst var de kloka nog att inte tilldela något regemente den symbolen.

Under tre kronors-vapnet finns ytterligare en variant av egentliga Danmarks vapen. Detta vapen med enbart två leoparder representerar Slesvig och användes följdaktligen av Slesvigska regementen. Dessvärre har jag ännu inte gjort något fanark för ett regemente från Slesvig så jag får avsluta det har inlägget utan någon bild.

Publicerat i Fanor & standar | 4 kommentarer

Tatarnikovs bok om ryska uniformer

Jag har gjort ett försök att hämta uniformsuppgifter från Tatarnikovs bok om den ryska fältarmén 1700-1730 från 2008. Den är på ryska men med hjälp av google translate går det att hitta rätt mycket information där. Jag upptäckte dock att det inte var så enkelt att bara komplettera Bespalov/Höglunds uppgifter med dem från Tatarnikov. Det finns en del motstridiga uppgifter och jag vill nog göra en fullständig inventering av Tatarnikovs uniformsuppgifter innan jag börjar revidera bilderna på hemsidan. Förmodligen kommer det hela att utmynna i liknande sidor som dem jag har gjort för de danska och sachiska arméerna.

Men eftersom översättningsarbetet går i snigelfart och jag dessutom har ett stort antal tennsoldater som väntar på att målas så kommer det nog att dröja länge innan jag påbörjar ett nytt projekt. För dem som inte vill vänta så länge så kan jag hänvisa er till den länk som innehåller hela boken i pdf-format:

http://www.reenactor.ru/ARH/PDF/Tatarnikov.pdf

Avsnittet som går igenom uniforms- och utrustningsuppgifter för enskilda regementen börjar på sidan 115.

Daniel Schorr har översatt rubrikerna till engelska:

INTRODUCTION
PART I HISTORIOGRAPHY OF THEME AND THE
SURVEY OF SOURCES
CHAPTER ONE. HISTORIOGRAPHY OF THEME
CHAPTER TWO. SURVEY of SOURCES

PART II ORGANIZATION, UNIFORMS, EQUIPMENT AND
TACTICS OF FIELD ARMY
CHAPTER THREE. ORGANIZATION OF FIELD ARMY
CHAPTER FOUR. HUNGARIAN DRESS …. Uniform and equipment of infantry at the beginning of 1700s Uniform and equipment of dragoon at the beginning of 1700s
CHAPTER FIVE. UNIFORM OF WEST EUROPEAN MODEL
a. Uniform through 1710
b. Uniform 1711 – beginning 1700
c. Uniform 1712-1720
d. Uniform 1720-1730
CHAPTER SIX. ARMAMENT AND AMMUNITION .
CHAPTER SEVEN. HORSE ATTIRE
CHAPTER EIGHT. GRENADIERS
CHAPTER NINE. PIKES
CHAPTER TEN. NON-COMISSIONED OFFICERS AND
CORPORALS
CHAPTER ELEVEN. NONCOMBATANT RANKS
CHAPTER TWELVE OFFICERS
CHAPTER THIRTEEN. REGIMENTAL THINGS . a.Banners (Colours)
b. Musical Instruments
c. Camp and Camp Equipment
d. Convoy
e. Entrenching and worker tools
g. Regimental Artillery
CHAPTER FOURTEEN. LINEAR TACTICS
a. Infantry
b.Dragoons

PART III INFANTRY AND DRAGOON REGIMENTAL
RECORDS
A.INFANTRY
Azov infantry regiment
Arkhangelogorod infantry regiment
Astrakhan infantry regiment
Belgorod infantry regiment
Butyrskiy infantry regiment
Velikolutskiy infantry regiment
Vladimir infantry regiment
Vologodskiy infantry regiment
Voronezh infantry regiment
Vyborg infantry regiment
Vyatsky infantry regiment
Galacian infantry regiment
First grenadier regiment
First grenadier regiment
Second grenadier regiment
Grenadier regiment of Kampenhausen
Grenadier regiment of Lacy
Ivangorodskiy infantry regiment
Ingermanlandskiy infantry regiment
Kazan infantry regiment
Kiev infantry regiment
216 Koporye infantry regiment
Lefort infantry regiment
Moscow infantry regiment
Narva infantry regiment
Neva infantry regiment
Nizhniy-Novgorod infantry regiment
Novgorod infantry regiment
228 Permian infantry regiment
Pskov infantry regiment of
Rentselev (Saxe) infantry regiment
Rostov infantry regiment
Ryazansk infantry regiment
St. Petersburg infantry regiment
Siberian infantry regiment
Smolensk infantry regiment
Tver infantry regiment
Tobolsk infantry regiment
Troitskies is infantry regiments
Ustyuzhskiy infantry regiment
Chernigov infantry regiment
Schlisselberg infantry regiment
Yamburgskiy infantry regiment
Yaroslavl infantry regiments

B. DRAGOONS
Azov dragoon regiment
Arkhangelogorod dragoon regiment
Astrakhan dragoon regiment
Vladimir dragoon regiment
Vologodskiy dragoon regiment
Vyatsky dragoon regiment of
Grenadier dragoon regimento of Kropotova
Grenadier dragoon regiment of der Ropp
Grenadier dragoon regiment of Khlopova
Ingermanlandskiy dragoon regiment
Kazan dragoon regiment
Kargopolskiy dragoon regiment
Kiev dragoon regiment
Leib Squadron
Lutskiy dragoon regiment
Moscow dragoon regiment
Narva dragoon regiment
Neva dragoon regiment of
Nizhniy-Novgorod dragoon regiment
Novgorod dragoon regiment
Novotroitskiy dragoon regiment
Olonetskiy dragoon regiment
Perm dragoon regiment
Rostov dragoon regiment
Ryazansk dragoon regiment
St.Petersburg dragoonr regiment (to 1719 Leib Regiment) Siberian dragoon regiment
Tver dragoon regiment
Tobol’sk dragoon regiment
Troitskies dragoon regiment
Yamburgskiy (to 1712 Ustyuzhskiy] dragoon regiment
Yaroslavl dragoon regiment

CONCLUSION
SOURCES AND LITERATURE
A. ARCHIVE DOCUMENTS
Russian state military history archive military board
Office of military board (military office)artillery [povyte] of military board
[Komissariatskoe] [povyte] of military board
[Mundirnoe] [povyte] of military board
military commissions of military board
Cabinet Affairs
Office of the General- Field Marshal the Graf Burkhard von minikha Office of the Lieutenant General Baron Philip von
Schwerin
Northern War 1700-1721
Conducting army infantry and dragoon shelves
1720-1721
Military- scientific archive
Russian Public Archive of ancient reports
Office of Peter I
Finances
The matters military
Offices of state and duty into the reign of
Peter I
Discharge orders
Senate
Armory Chamber
Positional orders
Archive of the military history museum of artillery, engineers
and the troops of connection
Order of artillery

B. THE PUBLISHED SOURCES AND THE LITERATURE
Published sources
Memoirs
Monographs and articles

Publicerat i Litteratur | 1 kommentar

Jakten på den ursprunglige underofficern i form 905

SAM_0109_Edited (640x199)

En av de svårare figurerna att gjuta i Prince Augusts sortiment är underofficern i form 905. Den bär på en hillebard vars stång bildar små tunnlar i formen där luftfickor lätt bildas och förhindrar gjutmetallen från att fylla formen (även svärdsskidan hade samma problem). Min ursprungliga 905-form (inköpt på 80-talet) var så jobbig att jag var tvungen att skära bort en del av gummit för att eliminera dessa besvärliga tunnlar. Naturligtvis innebar det att figurerna inte blev så fina som skulptören hade avsett, men som barn var det ett pris som jag var beredd att betala för att kunna få underofficerare med hillebarder som inte var avbrutna.

Långt senare när jag började gjuta i stor skala igen började jag dock ångra det beslutet. För om jag använde modellmetall istället för vanlig gjutmetall skulle det ju inte alltför svårt att få snygga underofficerare. Så jag köpte en ny 905-form. Men jag upptäckte då att underofficern hade blivit omskulpterad. Den mest synliga skillnaden var att frisyren hade ändrats. Den äldre varianten hade en hästsvans medan den yngre hade hår som hängde fritt.  Dessutom verkade det som om skulptören hade försökt göra figuren mer lättgjuten genom att minska längden på tunnlarna så att figuren blev mer ”kompakt”. Trots det var formen inte speciellt mer lättgjuten än den gamla. För mig var allt detta en besvikelse eftersom jag tyckte att originalet från 80-talet var snyggare.

Eftersom den gamla 905-formen inte gick att köpa i affärerna längre fick jag hålla utkik efter en begagnad 905:a på tradera. Det visade sig inte vara så lätt. För det första var den yngre varianten vanligare och för det andra var jag inte ensam om att använda kniven för att ”förbättra” formen. Jag gjorde misstaget att köpa en sådan förbättrad/förstörd 905:a som jag inte har någon användning av. Men i höstas hittade jag till slut vad jag sökte efter och den omgjorda Älvsborgsbataljonen blev den första som utrustades med  denna underofficersvariant.

På bilderna ovan och nedan ser ni tre underofficerare som är gjutna med tre olika 905:or. Livgardisten som är målad enligt Åberg/Göranssons färgbeskrivningar (Ljusblå foder, uppslag och strumpor!) är gjuten i min gamla modifierade 905-form. Medan dalkarlen i mitten är av den yngre varianten med löst hängande hår och älvsborgaren till höger ser ut som underofficerarna var tänkta att se ut från början.

SAM_0111 (640x218)

På baksidan syns skillnaden i frisyrerna tydligt. Notera också hålet mellan rockskörten ovanför svärdsskidan på älvsborgaren till höger. På min gamla form var svärdsskidan oftast avbruten på det stället när jag göt så det blev ett av de ställen som jag skar bort tunnlar med min kniv. Den yngre varianten i mitten har undvikit det problemet genom att inte ha en tunnel där utan bara en kompakt kropp.

SAM_0114 (640x340)

Sett uppifrån syns den skada jag gjorde på min gamla form mycket tydligt. Det finns inget hål mellan vänsterarmen och hillebarden på livgardisten längst ned! (Ett annat irritationsmoment är att jag alltid upptäcker vilken slarvig målare jag är när jag tar sådana här närbilder…) Även mellan högerarmen och hillebarden har jag stympat min gamla form, vilket syns bäst om man tittar på figurens baksida snett underifrån (har ingen bild på det eftersom det blev en sen kväll).

En snäll sak som jag kan säga om min gamla form är att det var relativt lätt att med vanlig gjutmetall gjuta ända fram till spetsen på nederdelen av hillebardens skaft. På de två formar som jag köpte på Tradera var det praktiskt taget omöjligt att gjuta den delen även när jag använde modellmetall. Detta är förmodligen förklaringen till att man i formen med den yngre 905-varianten har böjt nederdelen av skaftet och anslutit en gjutkanal till den för att underlätta gjutning. För att kunna gjuta älvsborgaren med min nygamla tradera-form var jag tvungen att ventilera den genom att borra en gjutkanal från formens sida till skaftet. Eftersom kanalen är väldigt liten påverkar det inte utseendet på skaftet och jag får därmed inga av de nackdelar som drabbade min gamla form.

Publicerat i Tennsoldater | Lämna en kommentar

Snapphanetiden i barn- och ungdomsböcker

snapphanetiden

Nedan följer min uppsats om hur Skånes övergång från Danmark till Sverige har skildrats i barn- och ungdomsböcker från 1800-talet till våra dagar.  För att inte ska bli alltför långa blogginlägg har jag delat upp uppsatsen i tre inlägg.

Bilden ovan kommer från den bästa bok om Sveriges historia som någonsin har skrivits. Nämligen Bertil Almqvists bok ”Sagan om Grålle” (fast han är väl mest känd för sina historiska böcker om en stenåldersfamilj vid namn Hedenhös).

Rubriker i uppsatsen är:

Inledning

Syfte & metod

Tidigare forskning

Presentation av de utvalda böckerna

RESULTAT-DELEN

Allmänna drag i snapphanelitteraturen

Göingehövdingen

Hur skildras snapphanarna?

Hur skildras svenskarna?

Hur skildras danskarna?

Vad är böndernas inställning till nationsfrågan

Uniformer och historisk korrekthet

Avslutande diskussion

Sammanfattning

Jag har inte tagit med litteraturförteckningen och notapparaten men om någon skulle vara intresserad av det så kan jag mejla hela uppsatsen i word-format.

Publicerat i Litteratur | Lämna en kommentar