Heidelbergs slottsruin

Framsida

När jag var och reste i Tyskland besökte jag inte bara Höchstädts slott utan även Heidelbergs slott (eller åtminstone det som är kvar av det), en gång tiden sätet för kurfurstarna av Pfalz. Även om slottet inte har några tennsoldater eller någon svensk-koppling (utöver att det var ockuperat av Sverige 1633-1635) så har det en liten koppling till Höchstädts slott.

Ovansida

Höchstädts slott byggdes 1589-1603 av Philipp Ludwig av Pfalz-Neuburg som styrde området och detta slott kom att användas som livgeding åt hans änka Anna av Jülich-Kleve-Berg 1615-1632. Deras son Wolfgang Wilhelm var likhet med föräldrarna fostrad som lutheran men han konverterade till katolicismen. Anledningen var den tronföljdskris som bröt ut i Jülich-Kleve-Berg när dess hertigätt dog ut. Wolfgang Wilhelm gjorde anspråk på dessa territorier som gränsade till Nederländerna. De övriga motkandidaterna var kurfurstarna av Brandenburg och Sachsen, två stater som båda var mäktigare än Pfalz-Neuburg. Men de var också protestanter och som katolik kunde Wolfgang Wilhelm få stöd från Habsburgarna (såväl spanska som österrikiska) och dessutom från Bayern som han hade gift in sig med. Tronföljdskrisen var nära att resultera i ett religionskrig, som tyskarna dock slapp uppleva för ytterligare några år till, men Wolfgang Wilhelm var delvis framgångsrik. Han fick Jülich och Berg medan övriga territorier tillföll Brandenburg (Kleve, Mark och Ravensberg). För den katolska kyrkan var detta också en stor framgång eftersom Wolfgang Wilhelm skulle mot givna löften förtrycka sina protestantiska undersåtar.

Pfalz-Neuburg i lila och Jülich-Kleve-Berg i rosa.

Hoppar vi en mansålder fram i tiden hamnar vi en ny tronföljdskrig som denna gång resulterade i ett fullskaligt europeiskt storkrig. 1685 dog nämligen huvudgrenen av den pfalziska ätten ut och Wolfgang Wilhelms son Philipp Wilhelm stod näst på tur att ärva Kurpfalz. Detta kurfustendöme hade varit en av de viktigaste protestantiska staterna och dess huvudstad Heidelberg huserade ett universitet som var det ledande kulturcentret bland tyska kalvinister. Att en katolik skulle ärva Kurpfalz var därför mycket oroande för protestanter men det var inte därför som det blev krig. Ludvig XIV såg nämligen chansen att lägga beslag på Kurpfalz genom att stödja anspråket från sin svägerska Elisabeth Charlotte som var syster till den pfalziske kurfursten som hade dött 1685.

Bild inifrån ruinen, till skillnad från de två ovan är detta foto och de nedan tagna av mig.

Det pfalziska tronföljdskriget varade 1688-1697 och fransmännen popularitet i Kurpfalz sjönk rejält under detta krig. Förstörelsen var nämligen enorm och det var då Heidelbergs slott (som härstammade från 1200-talet) blev en ruin. Hela Kurpfalz ödelades hösten 1688 när fransmännen tillämpade brända jordens taktik och brände ned slottet som sprängde det stora tornet. Snabba reparationer ledde till att slottet kunde hålla stånd mot ytterligare franska attacker 1691 och 1692, men 1693 lyckades fransmännen inta slottet en andra gång. Denna gång såg de till att slottet blev fullständigt ödelagt och det kom sedan att förbli en ruin till våra dagar.

Samma torn som på föregående bild

Men man kan ju undra varför ett strategiskt välplacerat slott ovanför huvudstaden Heidelberg inte blev återuppbyggt. Svaret på den frågan är religiösa motsättningar. Den nye kurfursten var katolik och föredrog att stanna i sin gamla huvudstad Düsseldorf längre ned längs Rhen eftersom invånarna i Heidelberg var mycket fientligt sinnade till katolicismen och motsatte varje försök från sin kurfurste att gynna katolicismen. Det gick så långt att kurfursten av Pfalz lät anlägga en helt ny huvudstad på andra sidan Rhen där det ödelagda Mannheim återuppbyggdes. 1720 var ett praktfullt slott uppfört i Mannheim och kurfursten kunde nu flytta in där på behörigt avstånd från kalvinisterna i Heidelberg.

Karl Teodor som blev ny kurfurste 1742 ville dock flytta tillbaka huvudstaden till Heidelburg och en långsamt återuppbyggnad inleddes. Men denna gick om intet 1764 när blixten slog ned två gånger i rad på slottet och tände eld. Kurfursten såg detta som ett tecken från gud och avbröt återuppbyggnaden. När romantiken svepte in i Tyskland i slutet av 1700-talet började man uppskatta slottet just som en ruin från fornstora dar och man bestämde sig att den skulle förbli en ruin för all framtid. Och som sådan är det ett mycket populärt resmål för turister.

Samma torn som på bilden ovan.
Publicerat i Sevärdheter | Lämna en kommentar

Tennsoldater från Höchstädt (Blenheim)

Höchstädt är en stad med 7000 invånare som ligger vid Donau nära Bayerns västra gräns. Dess strategiska läge har medfört att inte mindre än tre fältslag har utkämpats dörr mellan. Första gången var september 1703 då en fransk-bayersk armé besegrade den tyska riksarmén. Andra gången var augusti 1704 då en koalitionsarmé ledd av hertigen av Marlborough och Eugen av Savojen besegrade samma fransk-bayerska armé. Slutligen år 1800 då fransmännen besegrade österrikarna. Det är dock det andra slaget vid Höchstädt som har är mest känt, och då under sitt engelska namn Blenheim (som syftar på det närliggande byn Blindheim).

Slottet hade inga tennsoldater men väl tre mannekänger i skala 1:1 (en brittisk ryttare kom inte med på bilden)

Två år i rad (2020-2021) besökte jag Höchstädt. Syftet var att ta en titt på det stora dioramat med över 9 000 tennsoldater som åskådliggör slaget vid Blenheim. Jag var tvungen att besöka stället två gånger eftersom jag hade inte gjort min hemläxa inför besöket. Det finns nämligen två museum i Höchstädt. Ett fältslagssmuseum i slottet med samma namn och sedan ett hembygdsmuseum i centrala Höchstädt. Det var det sistnämnda som huserade tennsoldaterna och det hade mycket begränsade öppettider. Endast söndagar mellan kl. 14:00 och 17:00 från april till september! Mitt första besök i Höchstädt var inte på en söndag…

Höchstädts slott

Nåväl, själva fältslagsmuseumet i slottet var förvånansvärt bra för att vara ett museum på landsbygden som är tillägnat ett över 300 år gammalt fältslag som få ”vanliga” människor har hört talas om. De hade även stakat ut en cykelväg med hållplatser så att man med hjälp av en karta kunde utforska det gamla slagfältet. Men jag kunde ändå inte förstå varför de hade gömt undan tennsoldaterna i det sällan besökta hembygdsmuseet.

Hembygdsmuseet med öppettider

När jag året efter äntligen kunde se dessa tennsoldater kunde jag konstatera att det fanns två mindre dioramor och ett större. Det första dioramat är troligen det allra första slaget vid Höchstädt medan resten handlar om slaget vid Blenheim.

Diorama 1

Vänstra halvan av det första dioramat (föreställer främst tyska riksarmén)
Högra halvan av det första dioramat (föreställer främst den fransk-bayerska armén)

Diorama 2

Slaget vid Blenheim mellan kl. 13:00 och 14:00. Det går att se de danska bataljonerna i bakgrunden.

Diorama 3

Slaget vid Blenheim mellan kl. 16:30 och 17:30.

Eftersom man lätt blir lite sjösjuk av mina videor bifogar jag även följande stillbilder från det stora dioramat (nummer 3):

Publicerat i Sevärdheter | Lämna en kommentar

Underhåll av hemsidan

Ännu en bild från ”Sagan om Grålle” som jag har använt till min nya presentationsida om medeltiden

De senaste veckorna har jag fixat och donat på hemsidan. Jag gjorde samma sak för exakt ett år sedan, men hann inte med allt då och jag har inte hunnit med allt nu heller. Det här kommer nog att bli en återkommande novembertradition.

Nytt för i år är att jag har delat upp sektionen om ”Svenska kungar” i tre stycken: vikingatiden, medeltiden och nya tiden. Dessutom har jag gjort ytterligare sammanslagningar av sidor. I ett fall innebar det även en utökning av innehållet. Sidorna om medeltida drotsar och marskar blev en sida om riksämbetsmännen som leder upp till inrättandet av statsministerämbetet 1876. Syftet med dessa förändringar är att göra sidor med mer fördjupat innehåll mer framträdande, istället för som tidigare då man fick klicka sig förbi sidor med mer översiktlig information för att hitta dem.

Jag kan även passa på att nämna en förändring med mina rubriker. Om någon har fått för sig att jag har ändrat typsnittet på mina sidors huvudrubriker så har de fel. Jag har ända sedan starten 2002 använt mig av ett och samma typsnitt, nämligen Batang som då ingick i standardutbudet i alla Microsofts produkter. På den tiden var Internet explorer lika dominerande bland webbläsare som Google är bland sökmotorer. Efterhand tappade dock Microsoft marknadsandelar till andra webbläsare som inte hade Batang förinstallerat och till slut försvann typsnittet även från Microsofts produkter. Jag blev då tvungen att ladda ned Batang från nätet varje gång jag skaffade en ny dator eller surfplatta så att min hemsida skulle se ut som jag hade tänkt mig. Men mina läsare var inte medvetna om detta och i deras webbläsare ersattes det för dem icke existerande Batang med ett helt annat typsnitt.

För att komma till rätta med typsnittsproblemet ersatte jag först sidhuvudets ”Tacitus.nu” med en bild, men det var först i november förra året som jag började byta ut rubrikerna på varje enskild sida med bilder. Jag har nu gjort detta på alla svenskspråkiga sektioner utom den om regentlängder. På engelskspråkiga Tacitus har jag inte hunnit med mer än att skrapa lite på ytan.

Nu kan ni förstås undra varför jag har gjort det så besvärligt för mig. Varför inte bara byta ut Batang mot ett annat typsnitt? Jo, jag tänkte på det, men jag lyckades inte hitta ett som jag gillade. Dessutom finns risken att samma problem upprepar sig i framtiden om det typsnitt jag väljer som ersättning också försvinner från grundsortimentet. Med bilder får man en större kontroll över hemsidans utseende och det är därför som jag även ersätter länkarna på den gula kantlisten med bilder. I det fallet är det inte på grund av typsnitt utan för att slippa problem med oönskad radbrytning då textens storlek varierar i olika webbläsare.

Nästa november blir jag kanske helt klar med övergången till bilder och då kan mitt årliga underhåll fokusera på andra saker. Som till exempel fler bilder och en översyn av själva texterna.

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | Lämna en kommentar

Kriget mot Danmark 1700

Bertil Almquists tolkning av landstigningen vid Humlebæk (från barnboken ”Sagan om Grålle”)

Danmarks första deltagande i stora nordiska kriget blev väldigt kort. De invaderade Holstein-Gottorp i mars 1700 och inledde en belägring av Tönningen i april som de tvingades avbryta när en svensk-lüneburgsk undsättningshär invaderade Holstein i maj (holländare anslöt sig också efteråt). Därefter blev det en tids stiltje i kriget innan Karl XII landsteg på Själland den 25 juli under beskydd av en kombinerad svensk-holländsk-engelsk flotta. Med detta var spelet förlorat för Danmark som tvingades avsluta kriget genom att underteckna fördraget i Traventhal den 8 augusti.

Man skulle kunna tro att allting gick precis som Sverige hade planerat och att Danmark aldrig hade en chans inför en så mäktig koalition av garanter för Holstein-Gottorps självständighet. Men riktigt så enkelt var det inte. Danmark hade kalkylerat med att Sjömakterna inte skulle agera som garanter för Altona-fördraget från 1689 som hade återupprättat Holstein-Gottorps självständighet efter den senaste danska ockupationen. Tanken var att Danmark skulle lova att bistå dem med hjälptrupper i ett kommande krig vilket Sverige hade visat sig vara ovillig att göra. Men det första som skedde efter den danska inmarschen i Holstein-Gottorp var att Karl XII ratificerade ett färdigförhandlat alliansfördrag med sjömakterna. Sverige var en starkare stat än Danmark så för Sjömakterna var det enkelt val att välja Sverige ifall båda länderna ville alliera sig med dem. Men helst ville de ha hjälptrupper från både Sverige och Danmark så de ville därför inte förstöra relationen med Danmark alltför mycket. Av den anledningen var de ute efter att få ett snabbt slut på konflikten och återgå till status quo, till skillnad från Karl XII som ville lösa den holstein-gottorpska frågan en gång för alla.

Även Lüneburgarna hade Danmark hoppats avskräcka från att delta i det holsteinska fälttåget. I detta fall genom att hota dem från söder med en sachsisk hjälpkår. Men August den starke var mannen som alltid lovade mer än han tänkte hålla och hjälpkåren som danskarna fick var i ett bedrövligt dåligt skick. Deras attack mot Lüneburgarnas territorier slutade med ett fiasko och misslyckades med att förmå lüneburgarna att dra tillbaka trupper från undsättningsarmén. Lägg sedan till det faktum att norrmännen inte lyckades genomföra några avlastningsattacker mot Sverige som det var planerat så stod det klart att Danmarks strategi hade råkat ut för ett präktigt misslyckande.

Men det hade inte gått enligt plan för svenskarna heller. Karl XII:s ursprungliga plan var nämligen inte att landsätta armén på Själland. Han ville landsätta den i Tyskland och förstärka undsättningshären för att sedan gå till attack mot den danska huvudarmén. Detta motarbetades av Sjömakterna som inte ville hjälpa honom med att skydda överskeppningen från den danska flottan. Anledningen var rädslan för att Karl XII i så fall skulle kunna agera alltför självständigt och omintetgöra förhoppningen om en snabb fred. De föreslog istället en landstigning på Själland eftersom den svenska arméns säkerhet då skulle bli beroende av närvaron av sjömakternas flotta. Slöt Danmark fred skulle Karl XII inte ha något annat val än att acceptera detta eftersom hans armé då skulle bli strandsatt på en dansk ö som den danska huvudarmén lätt skulle kunna skeppas över till.

Landstigningen av Själland var inte heller någon riskfri operation även när Sjömakternas flotta stod till förfogande. Den svenska landstigningsstyrkan bestod av 8 bataljoner (4 800 man) som landsattes i två omgångar. Den danska styrkan som försvarade stranden utgjordes av ca 350 ryttare och lika många uppbådade bönder. De försvarade sig så gott de kunde, men mot en så överlägsen styrka var utgången given på förhand. Svenskarna tog kontrollen över stranden och byggde ett befäst läger. Men därefter började problemen för svenskarna. Dåligt väder förhindrade landsättningen av fler svenska trupper. Den medhavda provianten skulle bara räcka för fem dagar och då de inte hade något kavalleri var det alltför farligt att skicka ut provianteringspatruller. Det danska kavalleriet höll sig i närheten och tog tillfånga svenskar som ändå försökte. Det svenska försörjningsläget höll på att bli väldigt kritiskt men den 30 juli tillät äntligen vädret att man återupptog överskeppningen.

Medan svenskarna hoppades på bättre väder bestod Köpenhamns garnison av 5 000 fotsoldater och 700 ryttare. Dessutom tillkom flottans personal. Det höjdes röster för att skicka ut en mobil styrka på 8 000 soldater och matroser för att bekämpa den svenska armén när den fortfarande var sårbar. Tanken var att borgare och matroser skulle kunna försvara Köpenhamn mot en överraskningsattack medan de reguljära trupperna var borta. En mindre incident vid Dragør kom dock vid ett psykologiskt olämpligt tillfälle. En svensk flottstyrka gjorde nämligen ett försök att lägga beslag på några danska skutor. Räden slogs visserligen tillbaka men den skrämde upp danskarna så mycket att de övergav alla planer på att skicka iväg trupper från Köpenhamn. Därmed var det bara vädret som kunde rädda Danmark och även det svek dem till slut, varför den danske kungen fick bråttom att sluta fred innan den svenska armén kunde sätta sig i rörelse.

Karta som visar Karl XII:s befästa läger i mitten. Humlebæk till vänster, Espergærde i det högra hörnet och Tibberup längst upp (bifogat som en bilaga i band 1 av det danska generalstabsverket).
Publicerat i Stora nordiska kriget | Lämna en kommentar

Landstigningen som inte ägde rum vid Humlebæk

Röd linje anger stranden där svenskarna landsteg

En gång för länge sedan åkte jag bil från Helsingör och Köpenhamn. Jag passade då på att göra ett stopp vid Humlebæk för att se hur platsen för Karl XII:s landstigning såg ut. Dumt nog hade jag inte läst på om ämnet innan jag besökte Humlebæk. Jag upptäckte nämligen att stranden vid Humlebæk var väldigt brant och det kunde rimligen inte ha varit där Karl XII landsatte sina trupper. I somras gjorde jag ett nytt besök och beväpnad med generalstabsverkets kartor hade jag bättre lycka med att finna platsen som alltså inte låg vid Humlebæk utan strax norr om det i ett område som heter Tibberup. Dessvärre är det inte så mycket man kan se eftersom hela området är bebyggt med dyra villor och med undantag av någon enstaka snutt är stranden helt privatiserad.

Resterna av en skans bland träden (fotograferat från stranden). Sannolikt fanns det inga träd vid skansen när landstigningen ägde rum, men resten av området kan nog ha sett ut sådär innan alla husen byggdes.

För den som inte är militärhistoriskt intresserad är Humlebæk mest känt för konstmuseet Louisiana som ligger vid den allra nordligaste änden av tätorten. Går man ner till stranden vid Louisiana och promenerar norrut så har man på ena sidan en väldigt fin badstrand och på den andra sidan en riktig gammal lövskog (eller kanske rättare sagt skogsdunge). Detta ställe ger förmodligen den bästa uppfattningen om hur det kan ha sett ut när karolinerna landsteg där. Bland träden på kullen finns rester av en gammal skans som var i bruk när svenskarna landsteg.

Stranden sedd från kullen där skansen var belägen.

Men denna skans bör ha beskjutit svenskarnas södra flank som befann sig ett stenkast längre norrut. Dessvärre går det en kommungräns just där och Helsingörs kommun har bebyggt allting på sin sida om gränsen. Ägarna till villatomterna har varit noga med att förse alla ingångar till stranden med grindar och skyltar som upplyser folk om att det är privat mark.

”Privat område”
Privat badstrand. Det fanns inget hus på tomten men likväl var det inhägnat och skyltat som privat! Detta var inte heller det enda stället som man hade gjort så här.

I mitten av landstigningsområdet fanns det visserligen en smal badstrand som var öppen för allmänheten och längst norrut fanns det en än så länge obebyggd tomt där det gick att promenera ned till stranden. Det sistnämnda stället skulle enligt generalstabsverkets karta ha kunnat vara den norra änden av den strand som upplänningarna landsteg i under den andra vågen (tillsammans med Kalmar regemente på den södra sidan, Livgardet och en bataljon av Malmö garnisonsregemente utgjorde den första vågen).

Den nordligaste änden av landstigningsområdet? (fotografen har ryggen mot norr)

Att just ”Humlebæk” valdes som plats för landstigningen berodde på att stranden där var förhållandevis flack och att det dessutom var nära till kustvägen mellan Helsingör och Köpenhamn.

Nästa inlägg kommer att innehålla färre semesterbilder och mer historia om landstigningen vid Humlebæk (jag var faktiskt på väg att glömma att jag skulle skriva ett blogginlägg idag).

Publicerat i Sevärdheter | Lämna en kommentar

Holstein-Gottorps armé (igen) och kommande planer

De senaste två veckorna har jag fortsatt att arbeta med den nya sidan om Holstein-Gottorps armé, för jag var tydligen inte alls klar med den. Dagen efter att jag hade publicerat sidan googlade jag efter ”Holstein-Gottorps armé” och fann en gammal diskussionstråd på Skalman om just detta ämne. En av deltagarna var ingen mindre än Ben som har kommenterat på den här bloggen under sitt riktiga namn Bengt Nilsson. Han hade letat upp en bok som heter ”Das Heerwesen des Fürstentums Schleswig-Holstein-Gottorf 1600-1715” och redovisade uppgifter från den. Jag noterade att bland dessa fanns ett regemente som inte alls var inkluderat i min sida, nämligen von Dürings regemente som existerade 1696-1698. Jag insåg att jag var tvungen att leta upp just den boken och komplettera min egen sida.

När jag väl fick tag på boken, som varken fanns i krigsarkivets eller armémuseums bibliotek men väl i Stockholms stadsarkiv (!), kunde jag konstatera att det var inget mer regemente som jag hade missat. Men jag fick en bättre översikt över hur den holsteinska arméns organisation hade utvecklats och lade till ett sådant avsnitt. Och när jag väl höll på att skriva om sidan lade jag även till text som beskrev den holsteinska arméns fälttåg med fokus på de två belägringarna av Tönningen 1700 och 1713-1714. Dessutom lade jag även till ett avsnitt om fanor (med bilder!) eftersom jag uppmärksammade motstridig information om detta i min litteratur, men som även skulle kunna ge ledtrådar till regementenas uniformer (främst Livregementet). Någon gång i framtiden lär jag väl behöva göra en djupdykning i de källor som Höglund och Steve Kling har använt sig av för att reda ut vem det är som har missförstått vad om holsteinarnas fanor och uniformer. Sedan återstår det även frågetecken om holsteinska regementschefer eftersom vissa av dem dog innan deras kända efterträdare tog över. Men allt detta kommer med största sannolikhet vänta till en väldigt avlägsen framtid eftersom jag redan nu har ägnat långt mycket mer tid åt detta projekt än vad som var tänkt från början.

Jag har tidigare fått önskemål om att även skildra Hannovers armé, vilket jag då bedömde som mindre sannolikt. Men nu när jag har inkluderat Holsteins armé känns det väl som oundvikligt att även Hannovers armé måste redovisas. Fast med tanke på att sidorna om Preussen och Holstein tog mycket längre tid än beräknat så är detta ett lågprioriterat projekt.

Högsta prio nu är att ta itu med den danska armén (efter ett par månaders höstpaus) och jag bävar för hur lång tid det kommer att ta. Min förhoppning är att kunna utöka tidsperioden så att den även innefattar skånska kriget (vilket redan är fallet med den norska armén), redovisa exakt vilka platser varje regemente befann sig under stora nordiska kriget, samt gå igenom alla dess organisationsförändringar. Detta kan kanske vara för ambitiöst så vi får väl se om det blir verklighet.

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | Lämna en kommentar

Den isländska… nej, holsteinska armén!

Livfana för von Bautzens regemente och kompanifana för Prins Christian August regemente (bilden tagen från Höglund/Sallnäs)

Ja, då är jag äntligen klar med min sida om Holstein-Gottorps armé. Eller nästan klar, det blev stressigt i slutet och det återstår lite småfix. Sedan kommer jag nog även att putsa lite på sidan under den kommande veckan. Men sidan är i ett presentabelt skick och all den viktiga informationen finns där. Ja, förutom fanorna då som jag nog inte kommer att inkludera inom den närmaste framtiden. Det har nämligen sedan länge varit min plan att ta itu med fanorna för de olika arméerna i ett samlat svep. Men det är alltid en massa andra saker som behöver göras först så jag har aldrig ens vågat mig på en prognos för när det kommer ske. Men jag lovar, någon gång kommer det att ske!

Fast det som är intressant med den holsteinska arméns fanor är att de ser ut som den danska arméns fanor, men med en isländsk flagga i hörnet istället för Dannebrogen. Jag har aldrig lyckats luska ut historien bakom detta. Men 1774 fick Oldenburg en flagga som var mörkblå med rött kors. Vilket är intressant eftersom det var samma år som hertigen av Holstein-Gottorp bytte sin andel av Holstein till den danske kungen och fick Oldenburg istället. Med stor sannolikt är det därför Holsteins-Gottorps gamla flagga (i ny utformning?) som blev Oldenburgs nya flagga vid maktskiftet. Att ett furstehus som härstammar från danska kungar och som gifte in sig i det svenska kungahuset väljer att ha en korsflagga är väl inte så konstigt. Men jag vet inte när det skedde och varför de valde just de isländska färgerna.

För övrigt är jag även klar med uppdateringen av den svenska uniformsöversikten så att det nu finns information om varenda regemente i den svenska armén.

Publicerat i Fanor & standar, Uppdateringar på hemsidan | Lämna en kommentar

Fler svenska uniformer på hemsidan

Stades garnisonsregemente. En av dess bataljoner var i Holsteinsk-Gottorps tjänst 1699-1714.

Jag håller på för fullt med att uppdatera hemsidan så att den innehåller uniformsbeskrivningar för samtliga svenska regementen. Den uniformsöversikt som jag gjorde i vintras inkluderade bara de indelta regementena och de regementen som deltog i de fältslag som redovisas på hemsidan. Men har jag kompletta beskrivningar för de övriga arméerna så bör jag även ha det för Sverige. Jag hade hoppats bli kvar idag, men det saknas fortfarande främst männingsförband på infanterisidan. Kavalleriet är dock komplett.

Anledningen till att gör detta just nu beror på en kedjereaktion. Jag har nämligen varit i krigsarkivet och fotograferat varenda sida av de tio banden i det danska generalstabsverket: ”Bidrag til den Store Nordiske Krigs Historie”. Detta verk håller hög klass och är riktig guldgruva för den som vill studera stora nordiska kriget. I och med att jag tänker revidera mina sidor om den danska armén så kommer den att vara till mycket stor nytta. Jag upptäckte dock att den innehöll mycket information om Holstein-Gottorps armé så jag fick idén att bryta ut de holsteinska regementena från redovisningen av den svenska armén och skapa en särskild sida för den holsteinska armén. Detta är något jag önskat göra länge, men jag har tvekat eftersom jag har haft svårt att kombinera de fragmentariska uppgifter om den som jag har hittat från olika håll.

Nåväl, jag satte igång med miniprojektet och eftersom de holsteinska armén även bestod av utlånade regementen från Wismars och Stades garnisoner behövde jag även skildra dem, vilket jag inte hade gjort tidigare. Och med tanke på att jag skulle bryta ut de holsteinska regementena från de svenska sidorna innebar det att både en utökning och en ommöblering blev oundviklig. Och när jag väl satte igång insåg jag att det var lika bra att göra sidorna helt komplett. Vilket var bra eftersom när jag började rota i mina digitala anteckningar blev jag påmind om att jag satt på uniformsuppgifter om den baltiska lantmilisen som inte finns i Höglunds böcker

Så det är detta jag har hållit på med i en dryg vecka och förhoppningsvis är allting färdigt (svenskar och holsteinare) när det är dags för nästa blogginlägg. Därefter tänker jag ta en höstpaus från hemsidan innan jag tar itu med danskarna under vintern.

Publicerat i Statusrapporter, Uppdateringar på hemsidan | 2 kommentarer

Preussiska uniformer och slaget vid Stresow

Sommarlovet är över, men jag jag har inte hållit mitt löfte till mig själv att inte pyssla med hemsidan under sommaren. I tron att det skulle gå fort så valde jag att revidera de preussiska uniformsikonerna. Men detta resulterade även i en större revisions av sidorna om den preussiska arméns fälttåg och slaget vid Stresow. Trots att innehållet har utökats så har de nu slagits ihop till en sida vardera.

Istället för att ha två sidor om preussiska arméns fälttåg 1702-1715 respektive 1740-1763 har de nu blivit en enda sida som dessutom innehåller ett avsnitt om den preussiska arméns uniformer under stora nordiska kriget (1715-1720). Sidan består därmed av tre separata delar och jag hade kunnat göra ett bättre jobb att knyta ihop dem. Men det skulle ha inneburit ett mycket mer omfattande arbete, vilket jag inte är beredd att göra för en armé som trots allt hade en mycket begränsad roll under stora nordiska kriget. Kanske gör jag det i framtiden istället (långt i framtiden i så fall).

Det enda slag som preussarna deltog i var Stresow och jag hade inte mindre än fyra sidor som behandlade det slaget. Men när jag reviderade sidorna för att göra dem mer lättöverskådliga så insåg att jag att det var bäst att slå ihop dem till en enda sida. Innehållet i den sidan har dessutom utökats rejält så att man nu ska få en nära nog fullständig redogörelse av slaget. Till skillnad från sidan om den preussiska armén är jag väldigt nöjd med resultatet av Stresow-sidan. I framtiden kommer jag att revidera sidorna om de övrigs fältslagen på ett liknande sätt.

I och med att armésektionen kommer att innehålla fullständiga redogörelser av arméernas uniformer så är det läge för fältslagssektionen att byta fokus. Istället för uniformer blir fokuset att redogöra vilka regementen som deltog, var de befann sig, hur starka de var och hur höga deras förluster var. Detta är information som det finns stort behov av eftersom de siffror som cirkulerar, inte bara på nätet utan även i litteraturen, har dels högst varierande grad av pålitlighet och dels ofta jämför äpplen med päron. Jag har gjort en första preliminär tabell över de deltagande arméernas styrka i de olika slagen. Jag har efter bästa förmåga försökt jämföra äpplen med äpplen, men tabellen kommer helt garanterat att revideras allt eftersom jag får möjlighet att närmare studera de olika fältslagen.

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | Lämna en kommentar

Mer uniformer, men nu sommarlov

Livgardets m/1765-uniformer

Det här blir mitt sista inlägg innan jag tar sommarlov från hemsida och blogg. Nästa inlägg kommer inte förrän den 27 augusti. Det finns ju långt bättre saker att göra under sommaren än att sitta hemma framför datorn.

Nåväl, den sista uppdateringen innan jag tar ledig är en översyn av mina fördjupningsartiklar om Livgardet och Närke-Värmland. Framförallt den förstnämnda har blivit rejält utökad. Syftet är att göra dem mer kompletta och dessutom enhetliga så att man hittar samma typ av information i båda artiklarna (och i framtida regementsartiklar).

Även om mitt fokus förblir stora nordiska kriget har jag även breddat sidorna så att de även täcker in frihetstiden (därav bilderna på regementenas m/1765-uniformer). Anledningen är att den karolinska uniformen fortsatte att brukas i nästan oförändrat skick fram till 1765. Det blir därför ett minimum av ansträngning från min sida att göra uniformsikoner för den perioden. Vilket kan vara till glädje för någon som vill använda Prince Augusts gjutformar till att återskapa hattarnas ryska kriget eller pommerska kriget. Dessutom har Prince August, till skillnad från stora nordiska kriget, faktiskt ett bra utbud av gjutformar för Sveriges motståndare i de krigen.

Och det blir även passande att avsluta unifomsbeskrivningarna med Jacob Gillbergs fina modellritningar av m/1765 som jag kan använda istället för att göra egna. Det finns förvisso även liknande modellritningar för den gustavianska periodens uniformsförordningar, men jag sätter punkt med m/1765 då det är just frihetstidens uniformshistoria som har blivit styvmoderligt behandlad medan det är ganska lätt att hitta information om gustavianska uniformer. Se till exempel wikipedia-artiklen om m/1779. Det finns dessutom en relativt nyutkommen bok om Gustav III:s armé av Martin Markelius. Sedan har vi också en hemsida om gustavianska uniformer och fanor som dessvärre är nedlagd sedan 2019 men som fortfarande är tillgänglig via Internet Archive. Den hade ett liknande upplägg som min hemsida och det var därifrån jag först fick idén att täcka in frihetstiden för att på så fylla igen luckan mellan våra två hemsidor.

Om jag täcker in frihetstidens uniformer måste jag förstås även täcka in dess fanor också, vilket är en enkelt sak tack vare Leif Törnquists böcker. Men genomgången av regementenas rörelser, rekrytering och förluster kommer även fortsatt att begränsa sig till stora nordiska kriget.

Det jag inte kan svara på är när nästa fördjupningsartikel kommer att komma. Förutom mitt behov av sommarlov har jag fortfarande inte gjort klart revisionen av uniformssidorna med danskar och preussare. Och sedan är det även min förhoppning att få pyssla med den historiska atlasen. Men jag kan inte heller vänta hur länge som helst med att måla färdigt mina tennsoldater och tills nya regementsartiklar läggs till är det bara livgardister och närke-värmlänningar som jag kan åtgärda (vilket i och för sig kan hålla mig sysselsatt ganska länge).

Nåväl, nu är det sommarlov!

Närke-Värmlands m/1765-uniformer
Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | 2 kommentarer