Gredelina dragonfanor med mera

Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin

Gredelin är en färg som jag och nog de flesta svenskar enbart förknippar med Elsa Beskows sagotanter. När den första boken om dessa tanter gavs ut 1918 var gredelin ett vanligt ord för lila. Men eftersom tanternas kläder var omoderna redan 1918, och än mer så när den sista boken kom ut 1947, blev ordet gredelin förknippat med gammalmodiga tanter och föll därför ur bruk bland trendkänsliga kvinnor.

Nåväl, på 1700-talet var det annorlunda och tydligen kunde man då beskriva militära fanor som gredelina. Jag har nämligen fått ett mejl från Magnus Lindskog som innehåller väldigt intressanta brevavskrifter. Han har varit inne och kikat på Karl XII:s brev till Magnus Stenbock som förvaras i Ericsbergsarkivet, och upptäckt att Dückers dragonregemente skulle ha haft gredelin färg på sina ”standar”. Denna upptäckt och andra uppgifter från samma arkiv om de tyska dragonregementena i Karl XII:s armé är riktiga fynd eftersom det enligt Bertil Wennerholms bok ”Emporterade troféer” (sid 32) inte finns något känt svenskt källmaterial om dessa regementens fanor.

Vår kunskap om de tyska dragonregementenas fanor har hittills varit helt och hållet baserat på ryska beskrivningar av troféerna som de tog i Ukraina. I stort sett skiljer sig inte dessa från vad Magnus Lindskog hittade i Ericsbergsarkivet. Stenbocks/Hielms dragoner hade gula fanor och Taubes dragoner hade blå fanor. Men Dückers dragoner hade enligt ryssarna körsbärsröda fanor trots att breven från Karl XII visar att han hade tänkt sig gredelina fanor för detta regemente.

Så hur ska skillnaden körsbärsrött/gredelint i källorna förklaras? Ja, till att börja med så kan man inte vara säker på att den färgnyans som Karl XII hade beordrat faktiskt blev den som de nya fanorna fick. Sedan kan blekning också ställa till det så att den ursprungliga nyansen blev en helt annan efter några år. Men det skulle också kunna vara så att körsbärsrött/gredelint är olika tolkningar av samma färg. Visserligen kommer ordet ”gredelin” från franskan och betyder ”lin-grå”. Det borde alltså ursprungligen ha syftat på en grå nyans som går åt det lila hållet. På bilden ovan är också tant Gredelin klädd i en gråaktig lila klänning som knappast skulle kunna uppfattas som en röd nyans. Men konsulterar man Svenska akademins ordbok så beskrivs gredelin faktiskt som ”violett (lila); rödviolett”. Det verkar alltså vara fullt möjligt att körsbärsrött och gredelint kan ha syftat på samma färgnyans. Särskilt om man tänker på att körsbärsrött är en mörkare röd nyans än hallonrött som ryssarna också använde sig av när de beskrev troféer.

Nedan följer de brevavskrifter som Magnus Lindskog skickade mig och som behandlar de tyska dragonregementena. Dessutom finns det ett brev som handlar om uppsättandet av ”Grenadjärerna till häst” (vilket sedan blev Franska dragonregementet)

[Stenbocks dragoner (senare Hjelms dragoner)]
N:o 60
General Majoren Stenbock har utaf
dhe medell som här utj Elbingen up-
bäres att låta förfärdiga för
sitt i nåder anförtrodde Dragone
Regemente Åtta stycken Dammasch
Estandarer hwaribland ett hwitt
Dammask dhe andra guhla med
guhla och gull silkesfrantzar ock
banderoler, förgylta spetzar och be-
slagna stänger, jämwähl Ett par
Dragone puukor med samma slagz
guhla dammask puukfahnor, som
aoch sexton Dragone trummor
blå och guhla anstrukna. Datum
Elbingen d 6 December A:o 1703
Carolus
[Sigill]
Källa: Ericsbergsarkivet, Svenska kungliga autografer, kronologiskt, SE/RA/720266/01/Vol. 282-302/291, bildid: A0040372_00254
***
[Elbings brandskatt finansierar ”Estandarerna” m.m.]
N:o 58
Genral Majoren Stenbock har att
upbära så många penningar af
staden Elbingens pålagde brandskatt
till det Dragone Regementetz up-
rättande, som wij honom förme-
delst wår capitulation i nåder
updragit och sådant wijd des upbörd
att annotera. Elbingen d 6 De-
cember A:o 1703./.
Carolus
[Sigill]
Källa: Ericsbergsarkivet, Svenska kungliga autografer, kronologiskt, SE/RA/720266/01/Vol. 282-302/291, bildid: A0040372_00252
***
N:o 64
Dett befalles general majoren
Stenbock att låtta förfärdiga för
de twenne Regementer Dragoner wij i
nåder anförtrott öfwerstarna
Tauben och Dykert att uprätta så-
dana standarer och pukor, samt puk-
fanor och trummor som wij Eder be-
faltt låtha förfärdiga för Edert i
nåder anförtrodde Regement.
observerandes att den förras Es-
tandarder blifwa blå med gull och
silkes frantz och den senares
gredelin medh sijlwer och silkes
frantzar; Elbingen d: 13 december
A:o 1703
Carolus
Källa: Ericsbergsarkivet, Svenska kungliga autografer, kronologiskt, SE/RA/720266/01/Vol. 282-302/291, bildid: A0040372_00260
***
Här fanns även ett dokument om uppsättande av Grenadjärerna till häst (senare Franska dragonregementet):
”Carl med Gudz Nåde /…/
Wår ynnest ock nådige benägenheet med Gud Alzmektig; Troo Mann ock Tienare Ge:ral Lieutenant ock Director så och General Krigs Commissarie. Såsom Wij med Öfwersten Albrecht Otto von Hagen hafwa capitulerat om et Grenadier Regementes uprättande till häst, bestående af 600 Mann och 18 Corporaler uti 6 Compagnier fördehlte med där till hörige öfwer och under Officerare giort sådane Conditioner och wilkor som hos fölliande copia af sielfwa Capitulationen utwijsar; Altså och emedan honom till Qwarter för Regementet den Wilniske, Trokiske och Caueriske Districterne äre anwijste därsammastädes at upbära den allaredan påbudne men ännu innestående contributionen och däraf unfå så wäl wärfningzpenningarne som förplägningen för Regementet; Ty är hermed till Eder Wår nådige befallning, at I icke allenast meddela bemelte Öfwerste Albrecht Otto von Hagen öpne ordres och tillstånd at infordra Contributionen uti bem:te districter utan och tillordne honom en Commissarius som han är nögd med, hwilken skall hafwa at upbära medlen ock dem till Öfwersten att utlefwerera, samt för altsammans giöra richtig rede och räkning, hwarmed Wij befalle Eder Gud Alzmektig nådeligen. Jaroslovice den 13 Junij 1706.
Carolus
Källa: Ericsbergsarkivet, Svenska kungliga autografer, kronologiskt, SE/RA/720266/01/Vol. 282-302/292, bildid: A0040373_00132 ff
Enligt Lewenhaupts Karl XII:s officerare: ”von Hagen, Albrecht Otto, överste för ett värvat grenadierreg. till häst 1706 13/6; död s.å. 17/11 i Wien, ihjälstucken av generaladjutanten Frans Knorring. Utförlig berättelse härom finnes i Riksarkivet, revisionsakter, duellmål”

__________________________________________________

Även Bengt Nilsson har varit flitig och har apråpå diskussionen om karolinska harnesk skickat följande uppgifter som han har fått från Tartu:

Rijga Slotz Artollerie Archlie och Rustcammar Rächningh Pro A:1701(und Kobronschantz)
I den upptas ”Drabantharnesk”, ”Pikenerarharnesk, rygg- & bröststycken”, ”Ryttarharnesk” och ”Soldatharnesk, rygg och bröststycken”
Drabantharnesk: 200 hade kommit över från Stockholm och utkvitterades av en drabant.
Pikenerarharnesk, rygg- & bröststycken: 2 487 (överförda från motsvarande bok 1700 och vidare överförda till boken för 1702)
Ryttarharnesk: 1 269 (överförda från motsvarande bok 1700 och vidare överförda till boken för 1702)
Soldatharnesk, rygg & bröststycken: 2 201 (överförda från motsvarande bok 1700). Av dessa användes 55 för diverse ändamål, t.ex. beslag på en dörr i kruttornet på Kobron skans. Resten (2 156) fördes över till 1702.
Det här inlägget postades i Fanor & standar (källtexter), Färger, Vapen & harnesk. Bokmärk permalänken.

12 svar på Gredelina dragonfanor med mera

  1. Bengt Nilsson skriver:

    När det gäller Hagen och Zülich tror jag att det förhåller sig något annorlunda. Som framgår av brevet skulle Hagen få pengar från Litauen. Det var också där han befann sig vid sin död (efter att bl.a. ha friat till en av Lewenhaupts döttrar). I patentet (RR 13/6 1706) sägs att han skulle värva svenskar, finnar, tyskar och livländare.
    Zülichs regemente skulle, enligt RR 15/1 1707, sättas upp med de fransmän och schweizare som tagits av sachsarna vid Kalisz.

  2. Örjan Martinsson skriver:

    Hoppsan! Jag var så fokuserad på de gredelina standaren att jag inte noterade att brevet om hästgrenadjärerna var skrivet före slaget vid Kalisz då fransmännen ska ha ingått i en infanteribataljon (ledd av en H. G. Krüger enligt Lars-Eric Höglund).

    Innebär då detta att ”Grenadjärerna till häst” och ”Franska dragonregementet” som Höglund listar som alternativa namn på samma regemente i själva verket var två olika regementen? Och vad hände då med von Hagens manskap när han dog?

  3. Magnus Lindskog skriver:

    I Riksregistraturet den 13/6 1706 finns fullmakterna för regementsofficerarna vid A O von Hagens grenadjärregemente till häst:
    -Överste Albrecht Otto von Hagen
    -Överstelöjtnant Nils Hammarhjelm (-> överstelöjtnant vid Helsinge regemente 1707)
    -Major Johan Carl Ramsey (-> major vid Östgöta inf.regemente 1708 12/8)
    Skall ”nosa” vidare efter regementets öde.

  4. Bengt Nilsson skriver:

    Jag misstänker att det inte hade hunnit bli så mycket av Hagens värvningar när han dödades i duellen. Lewenhaupts memoarer (som förvisso inte är någon oantastlig källa) tecknar ett starkt negativt porträtt av Hagen och hans olika idéer om var manskap kunde skaffas.

  5. Bengt Nilsson skriver:

    Jag satt på RA och tog fram akten om Hagens död samt tittade på en del Lewenhauptkorrespondens från den aktuella tiden. På ett ställe står att Hagen sade sig ha värvat 200 man, så någon slags början till ett regemente fanns kanske. Jag tvivlar dock på att det kom så mycket längre.

  6. Johan Gaerdin skriver:

    Hej, det har ar inte direkt relaterat till gredelint men koppling till farger kan val duga…jag undrar alltsomoftast over den konvention (?) som gor att nutida avbildningar och figurer visar underofficerares uppslag och strumpor i en bla farg som markerat avviker fran rockens. Nar jag borjade mala figurer var detta ett knep som medgav battre visuell upplosning, men finns det faktiska belagg for den (oftast) ljusare nyansen? Klart att olika material kan se olika ut beroende pa en massa faktorer, men som sagt, ar det en signifikant skillnad, egentligen?

  7. Örjan Martinsson skriver:

    Nej, det finns ingenting som tyder på att uppslag och foder hade en ljusare blå färg. Jag följde själv först Göte Göranssons bilder med kontrasterande blå nyanser när jag målade mina tennsoldater, men jag har sedan dess ändrat dem (sidhuvudet på den här bloggen är en gammal bild):

    http://blogg.tacitus.nu/?p=377

    Den enda skillnad som tycks finnas är att fodret hade en annan yta. Det var gjort av boj som var ett tättvävt och ruggat tyg. Men någon signifikant skillnad i färgen bör inte detta ha resulterat i.

  8. Leif Törnquist skriver:

    Hej Örjan
    Vill bara orientera Dig om att min bok ”Infanteriets fanor m/1686 nu utkommit i form av Svenska Vapenhistoriska Sällskapets skrifter, nya serien XXX, Norrköping 2015. Går nu vidare med kavalleriets och dragonernas dukar vilket jag vill minnas var ett önskemål från Din sida. Har först nu tagit del av de intressanta uppgifterna om ”gredelina dukar”. Hälsningar och skön sommar
    Leif

  9. Örjan Martinsson skriver:

    Det var roligt att höra! Jag ska genast beställa boken och ser även fram mot fortsättningen.

  10. Anders Larsson skriver:

    Angående färgen gredelint så kommer jag osökt att tänka på en trumma som ryssarna har i sitt förvar, från Karl XII:s tid och med den färgen (ser det ut som ska tilläggas). Något infanteriförband eller dragonförband borde då haft denna färg som sin färg kan man tycka. Om man skall tolka trummans målning i övrigt så kan inget landskapsvapen skönjas utan bara Karl XII monogram och små guldkronor runt om.

  11. Örjan Martinsson skriver:

    Det var intressant! Var någonstans kan man se en bild på den trumman?

  12. Anders Larsson skriver:

    Har en i datorn som jag kan skicka dig. Fick den ifrån Ryssland. Färger kan förändras genom århundraden och man vill gärna examinera föremålet på närmare håll, men jag törs nog ändå säga att färgen är gredelin.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *