Karolinerbloggen

Jag har ännu inte påbörjat någon sida om artillerister. Däremot har jag gjort smärre justeringar (än så länge opublicerade) på mina danska sidor och arbetat på en ny sida om den danska arméns organisation. Det borde emellertid inte dröja alltför länge innan både den och artillerisidan är klar.

Men arbetet med danska uniformer och den rådande årstiden har aktualiserat något som jag av och till har funderat på ända sedan jag började göra bilder av 1700-talsuniformer. Nämligen den stora frågan om vilken färg som egentligen avsågs med de olika udda namn på färger som förekommer så ofta i detta sammanhang. En av dessa är just feuille morte.

När jag först skulle avbilda den färgen gjorde jag en googlesökning och fick då fram bilder på höstlöv. Feuille morte är franska (uttalas ”föjle mårt” ) och betyder ordagrannt ”dött löv” och är det franska ordet för just höstlöv. Men eftersom höstlöv kommer i en mängd olika varianter från gult till rött var jag tvungen att göra en tolkning och jag tyckte det verkade troligast att färgen betydde ”orange”.

Även orange var dock ett färgnamn som ofta användes för att beskriva uniformer. När jag i somras arbetade med det danska infanteriets uniformer insåg jag att de regementen som uttryckligen hade orange färg på uppslagen vanligen växlade mellan orange och aurora när färgen beskrevs. Orange och aurora borde därför rimligen vara en och samma färg. Tidigare hade jag trott att aurora syftade på någon guldgul färg men när jag slog upp den i SAOB fick jag reda på att aurora är en ”benämning på den rödgula skiftning som framträder på himlen vid morgonrodnad”. Färgen orange/aurora på danska uniformer tycks även ha kallats mörkgul.

Men om nu orange och aurora avser en och samma färg blir det konstigt ifall även feuille morte skulle vara en orange färg. Alltför många regementen skulle isåfall ha samma färg trots att man strävande efter att ge varje regemente en egen färg. Dessutom skedde ingen samvariation mellan feuille morte och orange som liknade den som fanns mellan orange och aurora. Tydligen måste feuille morte ha uppfattats som en helt annan färg än orange.

Jag började därför titta närmare på de alternativa namn på feuillemorte-regementenas uppslagsfärg som förekommer i källorna. Dessa är: brungul, brandgul och rödbrun. Det som är tydligt här är att det finns en dragning åt det bruna hållet och att det kanske syftar mer på höstlöv som ligger och skräpar på marken än sådana som sitter kvar på trädet. Men det verkar ändå vara frågan om en orange färg. Brandgul var ju ännu i mitten av 1900-talet den vanligaste benämningen på just den orangea färgen.

En lösning på gåtan kan vara den att orange på 1700-talet inte uppfattades som en grundfärg. Att man ännu på 1900-talet sa ”brandgul” tyder på att man uppfattade det som en gul nyans. Orange kan därmed ha haft en mer begränsad användning som en beskrivning på en betydligt mer rödaktig nyans än dagens normala orangea färg. Lars-Eric Höglund har nämligen en uppgift om ett svenskt regemente vars orangea färg troligen var en mörk nyans som i praktiken kan beskrivas som ljusröd. Dessutom är ju himlens morgonrodnad avgjort mer röd än orange.

En plansch från 1716 över den danska arméns ärmyuppslag tycktes också stödja tanken på orange/aurora som mörk-orange. Feuille morte ville jag därmed ha som ljus-orange. Men på planschen framstod feuille morte som mer beige än orange.  Närmare bestämt som en mörkare variant av paille som var livgardets halmgula färg. Men jag valde att tolka det som ett exempel på blekning eftersom feuille morte tydligen kunde vara både brungul och brunröd.

I slutändan satsade jag på följande serie färgnyanser som skulle representera paille – feuille morte – orange/aurora .

Flera gånger under den här hösten har jag dock tvekat och undrat ifall jag inte borde göra feuille morte lite mer brun. Men varje gång har jag i slutändan valt att stå fast vid det val jag gjorde i somras. När jag har läst diskussioner på olika internetforum för figurmålare så visar det sig att osäkerheten är allmän om hur brun eller orange feuille morte ska vara. Dessutom finns det åsikter om att det kan ha varit en ganska mörk nyans, men från mitt skandinaviska perspektiv verkar det inte vara särskilt sannolikt.

Den räddningsplanka som finns för figurmålare i den här situationen är att hänvisa till 1700-talsuniformernas benägenhet att blekas med tiden. Man kan därför med gott samvete välja mellan nyanser inom ett brett spektrum och hävda att alla dessa är trovärdiga representanter för en specifik uniformsfärg.

När jag reviderade sidan om danska uniformer i februari 2024 skapade jag nya uniforms-bilder (det är därför de gamla bilderna inte syns ovan). På de nya bilderna gjorde jag feuille morte ett snäpp mer brun än vad den hade varit innan. I övrigt är färgerna oförändrade.

Nu har jag äntligen målat färdigt hästar för det här året. Bytet från humbrolfärg till vallejofärg är visserligen inte helt klart, två små ryska skvadroner och den stora ryska skvadronen är fortfarande inte ommålad, men det tar jag nästa år.

Jag trodde att jag vid det här laget skulle ha fått svaret på frågan ”hur många hästar kan man måla med en vallejoburk?”, men min burk med German cam black brown är fortfarande inte slut. Jag har målat hela 95 hästar med den burken. Det blev fler skvadroner än jag först hade tänkt mig som fick den färgen eftersom jag gång på gång trodde att färgen skulle ta slut och att det därför inte var någon idé att spara den eftersom den ändå skulle torka ut innan det är dags att börja måla igen. Jag lät faktiskt gjuta ytterligare åtta ryttare bara för att göra slut på det allra sista i burken men trots det kommer det fortfarande ut färg ur den när jag klämmer på den.

Till skillnad från Humbrols burkar går det inte att se hur mycket färg som finns kvar i en vallejoburk. De har nämligen en pipett under korken som gör att man kan klämma ut precis så mycket färg man behöver vilket minimerar spill, men den gör också att man inte kan se burkens innehåll. En vallejoburk innehåller dock 17 ml jämfört med en humbrolburk som innehåller 14 ml. Och eftersom jag har målat 81 ryttare med humbrol 98 och då förbrukat två burkar samt nästan gjort slut på en tredje (som snart kommer att ha torkat ut) trodde jag att min vallejoburk skulle räcka till långt färre än 81 ryttare. Men jag lyckades alltså att överträffa det antalet med råge.

Förklaringen till att vallejos 17 ml räcker till 95 hästar medan Humbrols 3 x 14 ml bara räckte till 81 hästar är nog att jag målade med humbrolfärgen under en längre tidsperiod och att mycket färg försvann när burkarna torkade. Men även om detta är en viktig faktor så misstänker jag att Vallejos design på sina burkar gör att mindre färg går till spillo. När en humbrol-burk är halvfull bildas det väldigt snabbt en hinna över färgen medan jag inte tror att detta sker med vallejoburkarna. Fast jag ska väl inte vara så snabb att döma eftersom jag har bara gjort det här testet med en enda vallejofärg.

Vid sidan av german cam black brown har jag även målat några skvadroner med andra vallejofärger. Dessa har jag skrivit om vid ett tidigare tillfälle då jag även kritiserade färgen Cavalry Brown för att vara alldeles för röd. Sedan dess har jag haft den lilla hästen som är målad i Cavalry brown placerad på en hylla som jag passerat flera gånger om dagen. Gradvis har min motvilja mot den färgen luckrats upp och började tycka att färgen faktiskt passar som hästfärg. Kanske var det den inledande chocken och minnesbilden av den våta färgen, som är rödare än när den har torkat, som fick mig att betrakta även den brunare torra färgen som alltför röd. Jag gjorde därför ett nytt försök igår och målade en rysk dragonhäst med Cavalry brown. Men… näe! jag tycker fortfarande inte om färgen.

På bilden ser hästen inte fullt lika förskräcklig ut som i verkligheten. Och även i verkligheten kan Cavalry Brown se ut som en okej hästfärg om man betraktar den från avstånd och/eller i svag belysning. Men så fort man studerar den på nära håll så ser färgen väldigt konstig ut. Jag vet att det finns hästar som ser röda ut, men dessa har en brun färg i grunden som lyser rött när solen skiner på pälsen. Cavalry Brown lyckas inte fånga det utseendet utan ger ett orealistisk plast-rött intryck. Kanske är det bara jag som inte giller den färgen och att det finns andra som uppskattar Cavalry brown som en hästfärg. Vallejo verkar ju gilla den. Mitt beslut står dock fast och jag kommer inte att använda den färgen till mina tennsoldater.

Förhoppningsvis kommer jag hinna att uppdatera tennsoldatsgalleriet i nästa veckan så att ni får se bilder på skvadronerna i sina nya färger och alla andra ändringar och nytillskott som jag gjort det senaste året..