Vad är feuille morte för färg?

Jag har ännu inte påbörjat någon sida om artillerister. Däremot har jag gjort smärre justeringar (än så länge opublicerade) på mina danska sidor och arbetat på en ny sida om den danska arméns organisation. Det borde emellertid inte dröja alltför länge innan både den och artillerisidan är klar.

Men arbetet med danska uniformer och den rådande årstiden har aktualiserat något som jag av och till har funderat på ända sedan jag började göra bilder av 1700-talsuniformer. Nämligen den stora frågan om vilken färg som egentligen avsågs med de olika udda namn på färger som förekommer så ofta i detta sammanhang. En av dessa är just feuille morte.

När jag först skulle avbilda den färgen gjorde jag en googlesökning och fick då fram bilder på höstlöv. Feuille morte är franska (uttalas ”föjle mårt” ) och betyder ordagrannt ”dött löv” och är det franska ordet för just höstlöv. Men eftersom höstlöv kommer i en mängd olika varianter från gult till rött var jag tvungen att göra en tolkning och jag tyckte det verkade troligast att färgen betydde ”orange”.

Även orange var dock ett färgnamn som ofta användes för att beskriva uniformer. När jag i somras arbetade med det danska infanteriets uniformer insåg jag att de regementen som uttryckligen hade orange färg på uppslagen vanligen växlade mellan orange och aurora när färgen beskrevs. Orange och aurora borde därför rimligen vara en och samma färg. Tidigare hade jag trott att aurora syftade på någon guldgul färg men när jag slog upp den i SAOB fick jag reda på att aurora är en ”benämning på den rödgula skiftning som framträder på himlen vid morgonrodnad”. Färgen orange/aurora på danska uniformer tycks även ha kallats mörkgul.

Men om nu orange och aurora avser en och samma färg blir det konstigt ifall även feuille morte skulle vara en orange färg. Alltför många regementen skulle isåfall ha samma färg trots att man strävande efter att ge varje regemente en egen färg. Dessutom skedde ingen samvariation mellan feuille morte och orange som liknade den som fanns mellan orange och aurora. Tydligen måste feuille morte ha uppfattats som en helt annan färg än orange.

Jag började därför titta närmare på de alternativa namn på feuillemorte-regementenas uppslagsfärg som förekommer i källorna. Dessa är: brungul, brandgul och rödbrun. Det som är tydligt här är att det finns en dragning åt det bruna hållet och att det kanske syftar mer på höstlöv som ligger och skräpar på marken än sådana som sitter kvar på trädet. Men det verkar ändå vara frågan om en orange färg. Brandgul var ju ännu i mitten av 1900-talet den vanligaste benämningen på just den orangea färgen.

En lösning på gåtan kan vara den att orange på 1700-talet inte uppfattades som en grundfärg. Att man ännu på 1900-talet sa ”brandgul” tyder på att man uppfattade det som en gul nyans. Orange kan därmed ha haft en mer begränsad användning som en beskrivning på en betydligt mer rödaktig nyans än dagens normala orangea färg. Lars-Eric Höglund har nämligen en uppgift om ett svenskt regemente vars orangea färg troligen var en mörk nyans som i praktiken kan beskrivas som ljusröd. Dessutom är ju himlens morgonrodnad avgjort mer röd än orange.

En plansch från 1716 över den danska arméns ärmyuppslag tycktes också stödja tanken på orange/aurora som mörk-orange. Feuille morte ville jag därmed ha som ljus-orange. Men på planschen framstod feuille morte som mer beige än orange.  Närmare bestämt som en mörkare variant av paille som var livgardets halmgula färg. Men jag valde att tolka det som ett exempel på blekning eftersom feuille morte tydligen kunde vara både brungul och brunröd.

I slutändan satsade jag på följande serie färgnyanser som skulle representera paille – feuille morte – orange/aurora .

Flera gånger under den här hösten har jag dock tvekat och undrat ifall jag inte borde göra feuille morte lite mer brun. Men varje gång har jag i slutändan valt att stå fast vid det val jag gjorde i somras. När jag har läst diskussioner på olika internetforum för figurmålare så visar det sig att osäkerheten är allmän om hur brun eller orange feuille morte ska vara. Dessutom finns det åsikter om att det kan ha varit en ganska mörk nyans, men från mitt skandinaviska perspektiv verkar det inte vara särskilt sannolikt.

Den räddningsplanka som finns för figurmålare i den här situationen är att hänvisa till 1700-talsuniformernas benägenhet att blekas med tiden. Man kan därför med gott samvete välja mellan nyanser inom ett brett spektrum och hävda att alla dessa är trovärdiga representanter för en specifik uniformsfärg.

När jag reviderade sidan om danska uniformer i februari 2024 skapade jag nya uniforms-bilder (det är därför de gamla bilderna inte syns ovan). På de nya bilderna gjorde jag feuille morte ett snäpp mer brun än vad den hade varit innan. I övrigt är färgerna oförändrade.

Nya bilder med paille (vänster). feuille morte (mitten) och orange/aurora (höger)
En gammal bild med min gamla tolkning av feuille morte.
Publicerat i Färger | 1 kommentar

Danska kavalleriet har anlänt

Den 24 oktober 1711 beslutande Fredrik IV att den danska armén skulle byta ut sina grå uniformer mot röda. 300 år senare har jag äntligen blivit klar med sidan om det danska kavalleriets uniformer.  Det som återstår av det arbete, som av och till har pågått i drygt två år,  är artilleriet och den norska arméns uniformer. Artilleristerna borde jag ha färdiga nästa vecka men jag vet inte när jag kommer att bli klar med norrmännen.

http://www.tacitus.nu/karoliner/armeer/danmark/kavalleri.htm

Förutom kavallerisidan har jag även justerat färgerna på infanterisidan. Den viktigaste förändringen är att jag har gjort rockarna ljusare så att de blir mer trovärdiga som ”nästan vita”. Dessutom har bilderna på fältslagssidorna uppdaterats med anledning av allt detta. Jag har inte blivit klokare när det gäller huruvida de olika kavalleriregementena hade hunnit få ut sina m/1711-uniformer i tid till slaget vid Gadebusch. Men i och med att jag har avbildat dem med kyller i ljust skinn blir det inte så stor skillnad mellan m/1711 och m/1699.

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | Lämna en kommentar

Danska kavalleriet är på väg

Just nu håller jag på med sidan om det danska kavalleriets uniformer som förhoppningsvis är klar nästa vecka. Dessvärre är inte Karsten Skjold Petersens bok lika informationsrik när det gäller kavalleriet som den är med infanteriet. Flera regementen är helt utelämnade i uniformsredovisningen, däribland alla själländska kavalleriregementen. Och för dem som är medtagna uppges uniformerna före m/1711 oftast vara helt okända. För den mest intressanta perioden (1700-1712) är jag därför hänvisad till  uniformsförordningen från 1699 och diverse ögonvittnesskildringar som Torstein Snorrason har redovisat.

Trots detta väntar stora förändringar av mina bilder på de danska kavalleriuniformerna vid Helsingborg och Gadebusch. De grå eller röda rockarna kommer nämligen att bytas ut på det egentliga kavalleriet och ersättas med kyller av älgskinn som tydligen var vad danskarna bar vid strid (tillsammans med harnesken).  Tyvärr finns det knappt några uppgifter alls om hur uppslagen på dessa kyller såg ut, men jag får gissa att de hade samma färg som rockarnas uppslag. Rockarna kommer också att redovisas på den särskilda uniformssidan tillsammans med kyllren.

En försmak av vad som kommer att komma är följande bilder på Livgardet till hästs uniformer från 1708:

Publicerat i Uniformer | 5 kommentarer

Plastsoldater

Förutom tennsoldater lekte jag som barn även med plastsoldarer i skalan 1:72 ( 25 mm). På den tiden gick det dock inte att köpa plastsoldater som föreställde karoliner utan mina plastgubbar föreställde olika arméer från Napoleonkriget och framåt. Dessa tillverkades av Esci som är ett företag som inte längre finns kvar. Deras figurer ingår emellertid i Italeris sortiment så de går fortfarande att köpa.

Värre är det för min bror som är 9 år och 363 dagar äldre än mig. De plastsoldater som han helst lekte med tillverkades av Matchbox som också har upphört med verksamheten och endast en del av deras sortiment säljs fortfarande (av Revell). Jag lyckades dock köpa några gamla Matchbox-askar med soldater på tradera och gav dem till honom i födelsedagspresent i fjol. Hans stående önskelista är nämligen att få nostalgipresenter med hans gamla plastsoldater och dittills hade fått nöja sig med Airfix som han inte tyckte var lika bra som Matchbox. Tanken är väl också att hans son ska leka med dem när denne har blivit lite äldre. Just nu är grabben mer intresserad av att äta plastsoldater än att leka med dem.

För den som blir nostalgisk av bilder på gamla plastsoldater är den här sajten oumbärlig:

http://www.plasticsoldierreview.com

Den innehåller inte bara bilder på alla plastsoldater som har givits ut, utan också recensioner som redogör för hur välskulpterade och historiskt korrekta de är med mera.

Nu för tiden går det även att köpa plastsoldater som utkämpar det stora nordiska kriget tack vare ett par ryska företag som gett sig in i branschen. Dessa är ett alternativ för dem som tycker att tennsoldater är för dyrt och/eller tar för stor plats. Jag vet att det finns flera läsare av den här bloggen som målar just dessa plastsoldater. Främst dem som tillverkas av Zvezda. Strelets figurer är i mitt tycke groteska och framstår som seriefigurer. Jag har inte heller stött på någon annan som gillar deras utseende.

Länkar till de olika figurerna från stora nordiska kriget finns tillgängliga på den här sidan:

http://www.plasticsoldierreview.com/PeriodList.aspx?period=15

Själv tycker jag att det är intressant att läsa recensionerna av dessa produkter. Det finns saker där jag är oenig med recensenten. Zvezdas ask med svenska infanterister får till exempel ett lågt betyg på historisk korrekthet eftersom de anger att figurerna hör hemma i tidsperioden 1687-1721 trots att figurerna är enbart klädda i den så kallade yngre karolinska uniformen. Recensenten hävdar att dessa infördes först 1706 och ansluter sig till den traditionella uppfattning som Erik Bellander företräder i ”Dräkt och uniform”. Lars-Eric Höglund har dock i del 1 av sin trilogi uttryckt tvivel till att det skedde en tydlig övergång så sent som 1706 och i del 2 har han rent av ifrågasatt ifall den äldre karolinska uniformen någonsin har existerat. Troligen är den äldre karolinska uniformen ett missförstånd baserad på gamla uniformer som fortfarande var i bruk efter 1687 och som felaktigt identifierades med modelluniformer som finns i Armémuseums samlingar (som förmodligen bara var ett förslag och aldrig antogs som riktiga uniformer). Zvezda har därmed fått oförtjänt dålig kritik av recensenten som inte har tagit till sig Lars-Eric höglunds tolkning (om han överhuvudtaget kände till den).

Ett urval av figurer i Zvezdas "Swedish Dragoons of Charles XII" varav en är en trumpetare...

Det finns dock ett mycket grovt fel från Zvezdas sida som dess recensent har missat. I asken med svenska dragoner finns det en figur som föreställer en trumpetare, men dragoner var beridet infanteri och hade därför trumslagare istället för trumpetare. Zvezda måsta ha insett misstaget i efterhand eftersom de några år senare även gav ut ryska dragoner och den asken innehöll helt korrekt en trumslagare och inte en trumpetare.

En stor brist när det gäller plastsoldater är annars bristen på pikenerare. Strelets har inga och Zvezda har bara tre stycken (av 43) som dessutom har för korta pikar och är beväpnade med pistoler (instoppade under bältet). Det är knappast troligt att svenska pikenerare hade pistoler även om recensenten i just detta fall uttrycker sig mer försiktigt och säger att det är osäkert eftersom källorna är ofullständiga.

Ett urval figurer i Zvezdas "Swedish Infantry" varav en pose är en pikenerare med annorlunda beväpning.

En annan nackdel med plastsoldater är att om man ska bygga formationer som jag har gjort med mina tennsoldater så kommer man att få sanslösa mängder med överblivna figurer. Alla figurer i varje truppslag kommer ju i samma förpackning och går inte att köpa separat. Så det är en rätt liten risk att jag skulle byta inriktning. Men hade man kunnat köpa plastkaroliner redan på 80-talet när jag var barnhade kanske min samling haft ett helt annat utseende idag.

Publicerat i Uniformer, Övrigt | 3 kommentarer

Svenska fanor och standar

I våras ägnade jag mycket tid åt att komma underfund med hur de svenska standaren såg ut i verkligheten så att jag kunde göra standarark till hemsidan. Tanken var inte bara att avbilda standar som var bevarade utan även att rekonstruera icke bevarade standar som endast är beskrivna i skrift.  Det senare tänkte jag uppnå genom att samla in stilprov från de olika personer som tillverkade fanor och standar. Med hjälp av dessa skulle jag sedan rekonstruera fanor och standar under sommaren.

Nu blev det inte så. Jag fyllde visserligen de viktigaste luckorna redan under våren men sommaren ägnade jag mig främst åt danska uniformer. Insamlingen av stilprov fortskred dock hela tiden och jag kom snabbt upp i en ohanterlig mängd länkar till Digitalt museum. Jag var tvungen att organisera dem i ett växande antal webbsidor och använde mig av den numrering som finns i Rudolf Cederströms inventering från 1901. Därifrån var steget inte långt till att även inkludera fanor som finns i andra muséer och därmed få en komplett inventering av de bevarade fälttecken som var kända 1901.

Denna förteckning som omfattar en bra bit över tusen nummer fördelade på nio webbsidor har jag nu gjort tillgänglig på hemsidan:

http://www.tacitus.nu/karoliner/kallor/Cederstrom/

Fanorna och standaren finns bevarade på flera olika muséer, men det är tre ställen som dominerar: Armémuseum i Stockholm, Töjhusmuseum i Köpenhamn och Artillerimuseum i S:t Petersburg (om nu detta finns kvar). Endast Armémuseums föremål är tillgängliga på Internet och det är dessa som gör den här förteckningen intressant. De övriga numren är bara en trist uppräkning av vad som fanns år 1901. Fast Digitalt museum har redan expanderat till Norge så man får hoppas att även Danmark finns med i deras planer. I så fall skulle jag i framtiden kunna lägga till länkar till Töjhusmuseums föremål. Dessa är egentligen de mest intressanta eftersom de innehåller fanor som fördes vid fälttågen i Skåne och norra Tyskland. Armémuseums fanor från den karolinska tiden domineras dessvärre kraftigt av fanor som tillverkades efter 1713. S:t Petersburg har också intressanta fanor men inga från Poltava eftersom dessa förstördes i en brand redan på 1700-talet.

Men det ursprungliga syftet var ju som sagt att samla stilprov. Dessvärre visade det sig att en och samma tillverkare kan variera stilen rätt mycket så mina rekonstruktioner är dömda till att bli väldigt osäkra. Se till exempel följande Västmanlandsfanor som alla är målade av Johan Wikman:

Johan Wikman 1714

Johan Wikman 1717

Johan Wikman 1730

Eventuellt finns det även en fjärde variant av Johan Wikmans Västmanlandsfanor. Sviten som delades ut 1710 och som finns bevarad i Köpenhamn och S:t Petersburg var nämligen tillverkad av antingen honom eller Daniel Stawert.

Publicerat i Fanor & standar, Uppdateringar på hemsidan | Lämna en kommentar

Hästfärgerna igen

I samband med att jag uppdaterade tennsoldatsgalleriet behövde jag även ändra sidan där jag listade vilka färger jag har använt mig av. Antalet färger som jag använder, och har använt, är dock rätt stort så jag kände mig manad att skapa en särskild sida för just hästfärger. Den sidan blev klar idag och finns nu på hemsidan:

Färger till att måla hästar

Texten på den sidan är i princip en sammanfattning av det jag har skrivit på den här bloggen de senaste månaderna. Jag har dock tagit några nya bilder. Denna gång valde jag inte att som vanligt bara fota tennsoldaterna på mina möbler av björkfanér utan jag använde min inköpta gräsmatta som underlag. Och med det menar jag inte en riktig gräsmatta utan en sådan man använder till modelljärnvägar. I fortsättningen ska jag försöka använda gräsmattan oftare eftersom det visade sig vara lättare att ta foton som ger en rättvis återgivning av färgerna om man har mattan som bakgrund.

Publicerat i Färger, Uppdateringar på hemsidan | Lämna en kommentar

Tennsoldatsgalleriet uppdaterat

Det var på håret men jag hann bli klar medan det fortfarande var söndag. Nu finns alla mina tennsoldater med sitt nuvarande utseende redovisade på hemsidan:

http://www.tacitus.nu/karoliner/tenngjutning/ 

En uppdatering som jag gjorde tidigare i veckan var sidan om Nordisk politik. Med anledning av årets val i Finland och Danmark uppdaterade jag diagrammen och tabellen.

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | 3 kommentarer

Jag har 1173 tennsoldater

När jag senast räknade mina tennsoldater i november 2010 hade jag 1023 tennsoldater. Tio månader senare har min samling växt med ytterligare 150 tennsoldater. Utöver dessa tennsoldater har jag även sju kanoner, två draghästar och en draganordning (samt en tvåfärgad häst som jag inte har gjutit själv).

Arbetet med att uppdatera tennsoldatsgalleriet pågår just nu och det tar sin tid. Jag har nämligen gjort så många småändringar på mina tennsoldater under det gångna året att det knappt finns några bilder som går att återanvända . Allting måste fotograferas på nytt.

Jag kan dock erbjuda följande bilder på hur bokhyllorna numera ser ut:

I vintras borrade jag nya hål i bokhyllorna så att jag kunde sätta in två nya hyllplan. Ett av dessa hyllplan har fått husera det svenska kavalleriet vid Poltava eftersom de inte längre får plats bland infanteriet som har växt och nu fyller ut två hyllplan. Sedan har gruppen fristående tennsoldater växt och fått ett helt hyllplan för sig själv.

Det hyllplan som är glesast är det som innehåller det svenska kavalleriet (60 soldater) följt av det med de fristående tennsoldater (71 stycken). Alla andra hyllplan har över hundra figurer (det största har 166). Det här innnebär att framtida nytillskott med största sannolikhet kommer att utgöras av svenska ryttare eftersom de måste få plats i nuvarande bokhyllor tills de är så fulla att en tredje bokhylla blir nödvändig.

Jag har fortfarande kvar en hel del tenn från ett inköp i våras och enligt mina beräkningar borde det räcka till 36 ryttare. Eller med andra ord: tre skvadroner och en drabantkår. Detta är förmodligen vad jag kommer att göra nästa år och sedan får vi se om jag nöjer mig med det.

Publicerat i Tennsoldater | 9 kommentarer

Inga fler hästar kvar att måla i år

Nu har jag äntligen målat färdigt hästar för det här året. Bytet från humbrolfärg till vallejofärg är visserligen inte helt klart, två små ryska skvadroner och den stora ryska skvadronen är fortfarande inte ommålad, men det tar jag nästa år.

Jag trodde att jag vid det här laget skulle ha fått svaret på frågan ”hur många hästar kan man måla med en vallejoburk?”, men min burk med German cam black brown är fortfarande inte slut. Jag har målat hela 95 hästar med den burken. Det blev fler skvadroner än jag först hade tänkt mig som fick den färgen eftersom jag gång på gång trodde att färgen skulle ta slut och att det därför inte var någon idé att spara den eftersom den ändå skulle torka ut innan det är dags att börja måla igen. Jag lät faktiskt gjuta ytterligare åtta ryttare bara för att göra slut på det allra sista i burken men trots det kommer det fortfarande ut färg ur den när jag klämmer på den.

Till skillnad från Humbrols burkar går det inte att se hur mycket färg som finns kvar i en vallejoburk. De har nämligen en pipett under korken som gör att man kan klämma ut precis så mycket färg man behöver vilket minimerar spill, men den gör också att man inte kan se burkens innehåll. En vallejoburk innehåller dock 17 ml jämfört med en humbrolburk som innehåller 14 ml. Och eftersom jag har målat 81 ryttare med humbrol 98 och då förbrukat två burkar samt nästan gjort slut på en tredje (som snart kommer att ha torkat ut) trodde jag att min vallejoburk skulle räcka till långt färre än 81 ryttare. Men jag lyckades alltså att överträffa det antalet med råge.

Förklaringen till att vallejos 17 ml räcker till 95 hästar medan Humbrols 3 x 14 ml bara räckte till 81 hästar är nog att jag målade med humbrolfärgen under en längre tidsperiod och att mycket färg försvann när burkarna torkade. Men även om detta är en viktig faktor så misstänker jag att Vallejos design på sina burkar gör att mindre färg går till spillo. När en humbrol-burk är halvfull bildas det väldigt snabbt en hinna över färgen medan jag inte tror att detta sker med vallejoburkarna. Fast jag ska väl inte vara så snabb att döma eftersom jag har bara gjort det här testet med en enda vallejofärg.

Vid sidan av german cam black brown har jag även målat några skvadroner med andra vallejofärger. Dessa har jag skrivit om vid ett tidigare tillfälle då jag även kritiserade färgen Cavalry Brown för att vara alldeles för röd. Sedan dess har jag haft den lilla hästen som är målad i Cavalry brown placerad på en hylla som jag passerat flera gånger om dagen. Gradvis har min motvilja mot den färgen luckrats upp och började tycka att färgen faktiskt passar som hästfärg. Kanske var det den inledande chocken och minnesbilden av den våta färgen, som är rödare än när den har torkat, som fick mig att betrakta även den brunare torra färgen som alltför röd. Jag gjorde därför ett nytt försök igår och målade en rysk dragonhäst med Cavalry brown. Men… näe! jag tycker fortfarande inte om färgen.

På bilden ser hästen inte fullt lika förskräcklig ut som i verkligheten. Och även i verkligheten kan Cavalry Brown se ut som en okej hästfärg om man betraktar den från avstånd och/eller i svag belysning. Men så fort man studerar den på nära håll så ser färgen väldigt konstig ut. Jag vet att det finns hästar som ser röda ut, men dessa har en brun färg i grunden som lyser rött när solen skiner på pälsen. Cavalry Brown lyckas inte fånga det utseendet utan ger ett orealistisk plast-rött intryck. Kanske är det bara jag som inte giller den färgen och att det finns andra som uppskattar Cavalry brown som en hästfärg. Vallejo verkar ju gilla den. Mitt beslut står dock fast och jag kommer inte att använda den färgen till mina tennsoldater.

Förhoppningsvis kommer jag hinna att uppdatera tennsoldatsgalleriet i nästa veckan så att ni får se bilder på skvadronerna i sina nya färger och alla andra ändringar och nytillskott som jag gjort det senaste året..

Publicerat i Färger | 3 kommentarer

Nylands nya uniformer

I samband med att jag målade om mina nylänningars hästar målade jag även röda uppslag, kragar och foder på uniformerna som tidigare var helt och hållet grå. Det är fortfarande meningen att dessa tennsoldater ska föreställa de nylänningar som deltog i slaget vid Poltava och jag har gjort den här förändringen trots att det inte har kommit fram någon ny information om deras uniformer.

Problemet är att Nylands uniformer är helt okända för perioden 1704-1709. Höglund nämner att rekryter vid Lewenhaupts armé hade grå vadmalsrockar 1708, men detta låter som en släpmundering eftersom dessa vanligen kom i den färgen och det materialet. Livmunderingen kan ha sett helt annorlunda.

När jag gjorde uniformsikonerna på hemsidan för de olika slagen utgick jag i regel från den senast kända uniformen och för Nylands regemente innebar det att deras Poltava-uniform blev den helgrå uniform som bars 1702-1704. Det sistnämnda året blev de nymunderade men uniformen som delades ut då har dessvärre inte blivit beskriven i källorna. Men ännu tidigare (1696) hade de en grå rock med röda uppslag som på bilden ovan. Vad är det som säger att de inte återvände till det gamla utseendet efter att under en kortare tid ha haft en billigare modell? Och om de inte gjorde det så vad är det som säger att de inte bytte till en blågul uniform 1704?

Alla tre alternativen är helt legitima gissningar. Idén att nylänningarna gick över till en blågul enhetsuniform stöds av att de två andra finska kavalleriregementena hade blå rockar 1708. Men dessa regementen ingick i Lewenhaupts armé som tycks ha varit extremt enhetligt klädd. Nylänningarna tjänstgjorde däremot i huvudarmén där systemet med att vissa regementen hade avvikande uniformer upprätthölls.

Det som har fått mig att luta mot grå rockar med röda uppslag är att de helgrå uniformerna, som infördes innan regementet ingick i huvudarmén, kan ha varit en ren besparingsåtgärd. Grått är ju ofärgat ylle och därför den absolut billigaste ”färgen”. Både Nylands och Åbo regementen fick helgrå rockar 1702 efter att tidigare ha haft röda uppslag. Karl XII var dock inte känd för att vilja minska kostnader genom att sänka kraven på uniformer och utrustning. Så han kan ha sett till att Nylands regemente fick tillbaka sina ”riktiga” uniformer vid nästa nymundering. Detta är iallafall hur jag tror att det har gått till.

Detta sätter också fingret på ett stort osäkerhetsmoment när det gäller karolinska uniformer i största allmänhet. Trots den stora mängden detaljer i Höglunds bok så är kunskapsluckorna av allt att döma mycket stora. För det verkar som om åtminstone fältförbanden kunde få ut nya uniformer så ofta som vartannat år. Jag har visserligen aldrig stött på någon uppgift om hur lång tid det skulle gå mellan nymunderingarna, och de regementen som lämnades kvar i hemlandet kunde få vänta mycket länge på nya uniformer. Men flera fältregementen blev nymunderade både 1702 och 1704, och enligt Karsten Skjold Petersen skulle danska regementen få nya rockar vartannat år (vilket efter kriget ändrades till vart tredje år). Fast det kan också vara så att danskarna satte ribban högt eftersom jag har en känsla av att de utmärkte sig genom att inte var snåla med sina soldaters utrustning.  Hur som helst tror jag dock att nylänningarna vid tiden för slaget vid Poltava hade hunnit byta ut sina okända uniformer från 1704. Så det är möjligt att de vid Fraustadt och Poltava bar två olika uniformer och att ingen av dessa var identisk med de två föregångarna. Fast isåfall kan jag ju alltid hävda att mina nylänningar stred i slaget vid Narva (och frånvaron av handskar beror då på att finnar inte är så mjäkiga att de behöver sådana i november).

Tillägg den 9 april 2013:

Det verkar som om mina nylänningar för  strida i slaget vid Narva istället (eller möjligen också Fraustadt). Bengt Nilsson har nämligen hittat följande upplysningar i Riksarklivet:

”I samma bunt handlingar finns också något som möjligen ändrar bilden av Nylands och Tavastehus läns kavalleriregementes munderingar. En officer därifrån kvitterade nämligen den 27 april 1707 ut bl.a. 168 kappor av fint blått kläde med fint gult boj till foder samt 291 stycken rockar av fint blått kläde med fint blått boj till foder.”

Publicerat i Tennsoldater, Uniformer | 3 kommentarer