Det var på håret men jag hann bli klar medan det fortfarande var söndag. Nu finns alla mina tennsoldater med sitt nuvarande utseende redovisade på hemsidan:
http://www.tacitus.nu/karoliner/tenngjutning/
En uppdatering som jag gjorde tidigare i veckan var sidan om Nordisk politik. Med anledning av årets val i Finland och Danmark uppdaterade jag diagrammen och tabellen.
När jag senast räknade mina tennsoldater i november 2010 hade jag 1023 tennsoldater. Tio månader senare har min samling växt med ytterligare 150 tennsoldater. Utöver dessa tennsoldater har jag även sju kanoner, två draghästar och en draganordning (samt en tvåfärgad häst som jag inte har gjutit själv).
Arbetet med att uppdatera tennsoldatsgalleriet pågår just nu och det tar sin tid. Jag har nämligen gjort så många småändringar på mina tennsoldater under det gångna året att det knappt finns några bilder som går att återanvända . Allting måste fotograferas på nytt.
Jag kan dock erbjuda följande bilder på hur bokhyllorna numera ser ut:
I vintras borrade jag nya hål i bokhyllorna så att jag kunde sätta in två nya hyllplan. Ett av dessa hyllplan har fått husera det svenska kavalleriet vid Poltava eftersom de inte längre får plats bland infanteriet som har växt och nu fyller ut två hyllplan. Sedan har gruppen fristående tennsoldater växt och fått ett helt hyllplan för sig själv.
Det hyllplan som är glesast är det som innehåller det svenska kavalleriet (60 soldater) följt av det med de fristående tennsoldater (71 stycken). Alla andra hyllplan har över hundra figurer (det största har 166). Det här innnebär att framtida nytillskott med största sannolikhet kommer att utgöras av svenska ryttare eftersom de måste få plats i nuvarande bokhyllor tills de är så fulla att en tredje bokhylla blir nödvändig.
Jag har fortfarande kvar en hel del tenn från ett inköp i våras och enligt mina beräkningar borde det räcka till 36 ryttare. Eller med andra ord: tre skvadroner och en drabantkår. Detta är förmodligen vad jag kommer att göra nästa år och sedan får vi se om jag nöjer mig med det.
Nu har jag äntligen målat färdigt hästar för det här året. Bytet från humbrolfärg till vallejofärg är visserligen inte helt klart, två små ryska skvadroner och den stora ryska skvadronen är fortfarande inte ommålad, men det tar jag nästa år.
Jag trodde att jag vid det här laget skulle ha fått svaret på frågan ”hur många hästar kan man måla med en vallejoburk?”, men min burk med German cam black brown är fortfarande inte slut. Jag har målat hela 95 hästar med den burken. Det blev fler skvadroner än jag först hade tänkt mig som fick den färgen eftersom jag gång på gång trodde att färgen skulle ta slut och att det därför inte var någon idé att spara den eftersom den ändå skulle torka ut innan det är dags att börja måla igen. Jag lät faktiskt gjuta ytterligare åtta ryttare bara för att göra slut på det allra sista i burken men trots det kommer det fortfarande ut färg ur den när jag klämmer på den.
Till skillnad från Humbrols burkar går det inte att se hur mycket färg som finns kvar i en vallejoburk. De har nämligen en pipett under korken som gör att man kan klämma ut precis så mycket färg man behöver vilket minimerar spill, men den gör också att man inte kan se burkens innehåll. En vallejoburk innehåller dock 17 ml jämfört med en humbrolburk som innehåller 14 ml. Och eftersom jag har målat 81 ryttare med humbrol 98 och då förbrukat två burkar samt nästan gjort slut på en tredje (som snart kommer att ha torkat ut) trodde jag att min vallejoburk skulle räcka till långt färre än 81 ryttare. Men jag lyckades alltså att överträffa det antalet med råge.
Förklaringen till att vallejos 17 ml räcker till 95 hästar medan Humbrols 3 x 14 ml bara räckte till 81 hästar är nog att jag målade med humbrolfärgen under en längre tidsperiod och att mycket färg försvann när burkarna torkade. Men även om detta är en viktig faktor så misstänker jag att Vallejos design på sina burkar gör att mindre färg går till spillo. När en humbrol-burk är halvfull bildas det väldigt snabbt en hinna över färgen medan jag inte tror att detta sker med vallejoburkarna. Fast jag ska väl inte vara så snabb att döma eftersom jag har bara gjort det här testet med en enda vallejofärg.
Vid sidan av german cam black brown har jag även målat några skvadroner med andra vallejofärger. Dessa har jag skrivit om vid ett tidigare tillfälle då jag även kritiserade färgen Cavalry Brown för att vara alldeles för röd. Sedan dess har jag haft den lilla hästen som är målad i Cavalry brown placerad på en hylla som jag passerat flera gånger om dagen. Gradvis har min motvilja mot den färgen luckrats upp och började tycka att färgen faktiskt passar som hästfärg. Kanske var det den inledande chocken och minnesbilden av den våta färgen, som är rödare än när den har torkat, som fick mig att betrakta även den brunare torra färgen som alltför röd. Jag gjorde därför ett nytt försök igår och målade en rysk dragonhäst med Cavalry brown. Men… näe! jag tycker fortfarande inte om färgen.
På bilden ser hästen inte fullt lika förskräcklig ut som i verkligheten. Och även i verkligheten kan Cavalry Brown se ut som en okej hästfärg om man betraktar den från avstånd och/eller i svag belysning. Men så fort man studerar den på nära håll så ser färgen väldigt konstig ut. Jag vet att det finns hästar som ser röda ut, men dessa har en brun färg i grunden som lyser rött när solen skiner på pälsen. Cavalry Brown lyckas inte fånga det utseendet utan ger ett orealistisk plast-rött intryck. Kanske är det bara jag som inte giller den färgen och att det finns andra som uppskattar Cavalry brown som en hästfärg. Vallejo verkar ju gilla den. Mitt beslut står dock fast och jag kommer inte att använda den färgen till mina tennsoldater.
Förhoppningsvis kommer jag hinna att uppdatera tennsoldatsgalleriet i nästa veckan så att ni får se bilder på skvadronerna i sina nya färger och alla andra ändringar och nytillskott som jag gjort det senaste året..
I samband med att jag målade om mina nylänningars hästar målade jag även röda uppslag, kragar och foder på uniformerna som tidigare var helt och hållet grå. Det är fortfarande meningen att dessa tennsoldater ska föreställa de nylänningar som deltog i slaget vid Poltava och jag har gjort den här förändringen trots att det inte har kommit fram någon ny information om deras uniformer.
Problemet är att Nylands uniformer är helt okända för perioden 1704-1709. Höglund nämner att rekryter vid Lewenhaupts armé hade grå vadmalsrockar 1708, men detta låter som en släpmundering eftersom dessa vanligen kom i den färgen och det materialet. Livmunderingen kan ha sett helt annorlunda.
När jag gjorde uniformsikonerna på hemsidan för de olika slagen utgick jag i regel från den senast kända uniformen och för Nylands regemente innebar det att deras Poltava-uniform blev den helgrå uniform som bars 1702-1704. Det sistnämnda året blev de nymunderade men uniformen som delades ut då har dessvärre inte blivit beskriven i källorna. Men ännu tidigare (1696) hade de en grå rock med röda uppslag som på bilden ovan. Vad är det som säger att de inte återvände till det gamla utseendet efter att under en kortare tid ha haft en billigare modell? Och om de inte gjorde det så vad är det som säger att de inte bytte till en blågul uniform 1704?
Alla tre alternativen är helt legitima gissningar. Idén att nylänningarna gick över till en blågul enhetsuniform stöds av att de två andra finska kavalleriregementena hade blå rockar 1708. Men dessa regementen ingick i Lewenhaupts armé som tycks ha varit extremt enhetligt klädd. Nylänningarna tjänstgjorde däremot i huvudarmén där systemet med att vissa regementen hade avvikande uniformer upprätthölls.
Det som har fått mig att luta mot grå rockar med röda uppslag är att de helgrå uniformerna, som infördes innan regementet ingick i huvudarmén, kan ha varit en ren besparingsåtgärd. Grått är ju ofärgat ylle och därför den absolut billigaste ”färgen”. Både Nylands och Åbo regementen fick helgrå rockar 1702 efter att tidigare ha haft röda uppslag. Karl XII var dock inte känd för att vilja minska kostnader genom att sänka kraven på uniformer och utrustning. Så han kan ha sett till att Nylands regemente fick tillbaka sina ”riktiga” uniformer vid nästa nymundering. Detta är iallafall hur jag tror att det har gått till.
Detta sätter också fingret på ett stort osäkerhetsmoment när det gäller karolinska uniformer i största allmänhet. Trots den stora mängden detaljer i Höglunds bok så är kunskapsluckorna av allt att döma mycket stora. För det verkar som om åtminstone fältförbanden kunde få ut nya uniformer så ofta som vartannat år. Jag har visserligen aldrig stött på någon uppgift om hur lång tid det skulle gå mellan nymunderingarna, och de regementen som lämnades kvar i hemlandet kunde få vänta mycket länge på nya uniformer. Men flera fältregementen blev nymunderade både 1702 och 1704, och enligt Karsten Skjold Petersen skulle danska regementen få nya rockar vartannat år (vilket efter kriget ändrades till vart tredje år). Fast det kan också vara så att danskarna satte ribban högt eftersom jag har en känsla av att de utmärkte sig genom att inte var snåla med sina soldaters utrustning. Hur som helst tror jag dock att nylänningarna vid tiden för slaget vid Poltava hade hunnit byta ut sina okända uniformer från 1704. Så det är möjligt att de vid Fraustadt och Poltava bar två olika uniformer och att ingen av dessa var identisk med de två föregångarna. Fast isåfall kan jag ju alltid hävda att mina nylänningar stred i slaget vid Narva (och frånvaron av handskar beror då på att finnar inte är så mjäkiga att de behöver sådana i november).
Tillägg den 9 april 2013:
Det verkar som om mina nylänningar för strida i slaget vid Narva istället (eller möjligen också Fraustadt). Bengt Nilsson har nämligen hittat följande upplysningar i Riksarklivet:
”I samma bunt handlingar finns också något som möjligen ändrar bilden av Nylands och Tavastehus läns kavalleriregementes munderingar. En officer därifrån kvitterade nämligen den 27 april 1707 ut bl.a. 168 kappor av fint blått kläde med fint gult boj till foder samt 291 stycken rockar av fint blått kläde med fint blått boj till foder.”
För två veckor sedan skrev jag att jag hade bestämt mig för att använda två av fem inköpta vallejofärger till att måla mina hästar. Men trots det hade jag inte gett upp hoppet om att få än mer variation på hästfärgerna och på den här sidan fick jag tips om ytterligare två hästfärger som jag nu har testat. Färgerna är ”flat earth” och ”burnt umber” (första och fjärde hästen från vänster på bilden ovan) och jag kommer att använda dessa färger i fortsättning tillsammans med ”flat brown” och ”German cam black brown” (andra och femte hästen på bilden). av de tre färger som jag fick nys om på en annan sida är det en som jag kan tänka mig att använde, nämligen ”hull red” (tredje hästen). Men som synes av bilden är ”hull red” väldigt svår att skilja från ”flat brown” så det blir ju inte mer variation. De två färger som jag inte kommer att använda är ”English uniform” och ”cavalry brown” (bilderna nedan).
Den häst som syns på dessa bilder är en och samma häst som jag använt för att testa färger. Jag har inte gjutit den själv utan den ingick i ett parti tenn som jag köpte i våras.
Anledningen till att jag ratade dessa färger är att de i mitt tycke inte är tillräckligt bruna för att passera som hästfärger. Cavalry brown uppfattar jag som en röd färg och olämplig som hästfärg. Men till min förvåning säljer Vallejo ett särskilt hästfärgpack bestående av 16 stycken ”Equestrian colors” där just Cavalry brown ingår. Av de övriga färger som jag har redovisat här är det bara flat brown som också ingår i färgpacket. Vallejos uppfattning om bra hästfärger skiljer sig tydligen från min. Frågan är vem som är mest korrekt. Jag kan knappast göra anspråk på att vara en hästkännare eftersom min sexåriga brorsdotter har demonstrerat att hon har bättre kunskaper om hästfärger och hästterminologi än vad jag har. Men jag har svårt att föreställa mig hela skvadroner med ”cavalry brown”-röd päls så jag kommer nog även i fortsättningen att avstå från den färgen.
De ovanstående färgerna är de som jag har valt ut till dragonhästar. En ljusare variant (flat earth) och två mörkare varianter. Den som är längst till höger (hull red) är något mörkare än den i mitten (flat brown), men man får titta väldigt noga för att upptäcka någon skillnad.
Dessa tre färger kommer jag att använda till kavallerihäster. Och ja, den till vänster är samma ryttare som på den föregående bilden. Jag har nämligen övergivit min tidigare idé att ha en strikt åtskillnad mellan dragonernas och kavalleristernas hästfärger, så det kommer istället att bli en viss överlappning. Den avgörande orsaken till denna förändring är att ”burnt umber” (mellersta hästen) visade sig inte vara så mörk som jag först trodde. De färgkartor som Vallejo tillhandahåller är värdelösa och ger ingen bra vägledning till hur färgerna kommer att se ut när de har målats på figurerna.
Vid sidan av dessa fem bruna nyanser kommer jag nog även att använda svart färg den dagen det blir dags att måla drabantkåren. Det mest exklusiva kavalleriförbandet ska givetvis ha kolsvarta hästar. Problemet med svarta hästar är dock hur man ska uppnå kontrast med remtyget som också är svart. Figurmålare brukar vanligen måla remtyget med ljus färg ifall hästen är mörk (och vice versa), men även om det är en estetisk tilltalande lösning så är det inte verklighetstroget. Jag funderar på ifall man kan uppnå åtminstone lite kontrast om man använder Humbrols matta färg till remtyget och Vallejos glansiga färg till hästen.
Hästarnas remtyg brukar jag för övrigt kalla för betsel. Men min brorsdotter har upplyst mig om att det minnsan heter ”tränsar”. När jag undersökte saken närmare visade det sig att ”betsel” numera är en föråldrad term i hästvärlden.
Ja, då är jag äntligen klar med min livdragonskvadron, vilket även är min allra första svenska dragonskvadron. Det var på tiden att jag skaffade en sådan, även om det bara är fanan som avslöjar att dessa tennfigurer är dragoner.
Endast de meniga ryttarna är nya eftersom standrabäraren och pukslagaren är gamla östgötar som jag målade om. Något som röjer pukslagarens östgötska ursprung är utformningen av galonerna på ärmuppslagen. Östgötarna var det första kavalleriregemente som jag målade och då följde jag Prince Augusts målningsbeskrivning för den karolinska trumpetaren och målade silverkvadrater på ärmarna. Det är dock svårt för mig att få rutorna att se snygga ut och dessutom är Prince Augusts trumpetarbild den enda gången jag sett sådana ”rutor” så de andra regementenas trumpetare har fått ränder på sina ärmuppslag istället. Livdragonerna har dock fått rutor på ärmarna eftersom jag valde att måla över min före detta östgötske pukslagares silverdekorationer med guld istället för att täcka dem med blå färg och börja om från början.
Själva puktrumman är täckt med en pukfana med samma färger som schabraken. Jag skulle dock tro att de riktiga pukfanorna var vita med gulddekorationer (Karl XII:s namnchiffer?). Vit pukfana på en vit häst blir dock inte så bra och jag är inte skicklig nog att måla dekorationer så det fick bli en spartansk puktrumma.
Slutligen har jag även målat ytterligare sju östgötar:
Dessa östgötar som är de absolut sista nya tennsoldaterna under detta år ska förstärka min stora Östgötaskvadron. Tillsammans med fristående officer som hade blivit över vid en tidigare omorganisation kommer dessa att öka styrkan på den stora östgötaskvadronen från 34 ryttare till 42 ryttare. Anledningen till denna utökning är att min stora livgardesbataljon har förstärkts i flera omgångar och eftersom skvadronen och bataljonen från början var i samma skala är det lämpligt att även förstärka skvadroner.
Ett långsiktigt mål som hägrar är att komma upp i skala 1:1 och ha ett helt kompani med 125 meniga ryttare plus befäl. Min stora skvadron har visserligen två standar och ska därför representera två kompanier med sammanlagt 250 meniga plus befäl, men det bygger på en felaktig uppfattning att karolinska skvadroners storlek (vilket möjligen kan ha varit korrekt i början av kriget men inte vid Poltava). När jag först gjorde Östgötaskvadronen utgick jag från Prince Augusts instruktioner som då innehåll två standarbärare (numera har de bara en standarbärare i sin skvadronplan).
En skvadron på 125 ryttare känns dock i nuläget väldigt avlägset. Jag är nämligen rätt trött på att måla tennsoldater just nu och det ska bli skönt att ta en längre paus från målandet. Helt klar för i år är jag emellertid inte eftersom jag hållar på att måla om hästar på de befintliga skvadronerna. Detta kommer nog att ta några veckor så uppdateringen av tennsoldatsgalleriet kommer att skjutas upp till september.
Gammal och ny standarbärare tillhörande Södra Skånska
Idag har jag målat klart en ny tennsoldat, nämligen standarbäraren till höger som kommer att ersätta den till vänster i min Södra Skånska-skvadron. Anledningen till bytet är att jag vill att alla mina standarbärare ska ha datorutskrivna pappersfanor istället för handmålade tennfanor. Den gamla standarbäraren kommer jag dock att behålla som en fristående tennfigur eftersom jag är rätt nöjd med min tolkning av Skånegripen.
En annan skillnad är att den nye ryttaren inte har några handskar på sig. Jag tror nämligen inte att det var så populärt att bära handskar under högsommaren i Ukraina 1709. Pistolstrumpan har också fått ett annat utseende som tillsammans med schabraken egentligen överensstämmer med Norra Skånska. Södra Skånskas pistolstrumpor och schabrak är okända men med hänsyn tagen till hur standaret ser ut så är det väl rimligt att även söderskåningarna hade randiga kanter.
Fast den mest iögonfallande förändringen är färgen på hästen. Den gamla ryttaren var målad med Humbrol 98 (”Chocolate”). Jag hade valt den färgen eftersom det var den allra mörkaste bruna humbrolfärgen jag kunde hitta och som jag har berättat om tidigare skulle kavallerihästar ha mörka färger. Helt nöjd med den var jag dock inte och när jag köpte de nya formarna från Prince August medföljde målningsbeskrivningar som hänvisade till Vallejofärger. Den färg som rekommenderades till pikskaften samt hästgrenadjärernas hår och karbiner var Nr. 822 (”German Cam Black Brown”). Den såg ut som den färg som jag hade letat efter när jag fick nöja mig med Humbrol 98. Nämligen en färg som är precis i gränslandet mellan svart och brun och kontrasterar mot det svarta remtyget, manen och svansen.
Kanske är den lite väl svart, men jag beslutade att ersätta humbrol 98 med vallejo 822 och åtminstone måla om en del av de befintliga skvadronerna med den färgen. Södra Skånskas skvadron är redan ommålad och östgötarna står på tur.
Den färg som Prince August hade rekommenderat till hästgrenadjärernas hästar (984 ”Flat Brown”) var dock också intressant.
Livdragonen till vänster (en före detta östgötsk standarbärare med livstandar som har målats om) har målats med ”Flat Brown” och som synes är det en mer realistisk hästfärg än Humbrol 113 (”rust”) som jag har använt till mina ryska dragoner. Att Vallejos färger blir lätt glansiga är snarast en fördel när man ska måla hästar eftersom dessa borde bli rätt svettiga när de rider runt på slagfältet.
Jag har ett system att jag använder en färg för kavallerihäster och en annan färg för dragonhästar. Det är tänkt att ge en viss variation på hästfärgerna samtidigt som det då åtminstone finns en detalj som skiljer kavalleristerna från dragonerna i min samling. Men när jag hade hittat två utmärkta hästfärger från Vallejo fick jag mersmak och funderade ifall jag inte borde utöka variationen med att ha två färger vardera för kavallerister och dragoner. Jag hittade färgtips i den här forumtråden och köpte ytterligare tre Vallejofärger som jag tänkte testa. Samme kille hade även rekommenderat de två ovannämnda vallejofärgerna som jag gillade. Tyvärr läste jag inte hans färgtips noggrannt och tänkte därför inte på att man skulle blanda färgerna med svart för att få till de rätta nyanserna. Och sådant är jag inte så hågad att hålla på med.
De färger jag köpte var 982 ”Cavalry Brown”, 921 ”English Uniform” och 985 ”Hull Red” och de kan (ifall man blandar dem med svart) användas till hästfärgerna ”Dark Brown”, ”Dun” och en till ”Dark Brown”. Redan när jag såg burkarna i affären blev jag dock misstänksam. Den förstnämnda färgen såg väldigt röd ut. Men, men… heter den ”Cavalry Brown” så borde den ju vara brun så jag testade den hemma och upptäckte då att den påminde om Falu rödfärg. Dess spanska namn ”Marron rojo” betyder brunröd och färgen är som sagt mer röd än brun. Hur denna färg kan kallas ”Cavalry Brown” övergår mitt förstånd.
Jag visste inte vad ”dun” var för typ av hästfärg men vallejofärgen ”English uniform” kan beskrivas som en khaki-färg. Påminner väldigt mycket om Humbrol 110 (Wood) som jag använde som hästfärg innan jag gick över till Humbrol 98. Så jag antar att jag kommer att få använda ”English uniform” till hårfärg när min burk med Humbrol 110 tar slut. För till hästar kommer jag inte att använda den till.
Slutligen har vi färgen ”Hull red” som till skillnad från ”Cavalry Brown” faktiskt är en brun färg och inte en röd. Den fungerar som hästfärg men den är intill förväxling lik Vallejofärgen ”Flat Brown”. Så även om jag kan använda den till att måla hästar uppnår jag inte mer variation. Så just nu ser det ut som om jag kommer att stå fast vid mitt tvåfärgssystem. Men de två färger som jag hädanefter kommer att använda mig av är åtminstone mer realistiska än de tidigare.
Jag har nu uppdaterat befolkningssidorna med 2010 års befolkningstal. Egentligen hade jag hoppats genomföra en mer grundlig revidering av befolkningssidorna, men det visade sig vara mer besvärligt än vad jag trodde att få tag i statistiken och tiden räckte inte till. Det enda spåret av min tidigare ambition är att sidan om Benelux-länderna nu inkluderar provinsernas befolkningstal. Storbritannien genomförde i våras den folkräkning som de håller vart tionde år, men tydligen kommer inte de första resultaten att publiceras förrän i september 2012.
Även historiska källor-delen har reviderats så att den nu har samma bredd på sidorna som karoliner-delen. Detta har medfört en hel del layoutförändringar och ommöbleringar. Till exempel har jag använt det ökade utrymmet till att lägga till förklarande kartor till några isländska sagor. Den viktigaste förändringen är dock att jag har publicerat ännu en översättning av Germania (N. E. Hammarstedts från 1916) sida vid sida med Per Perssons från 1929. För den som är intresserad av Germania eller översättning i största allmänhget bör det vara värt att titta närmare på Germania-sidorna och jämföra hur de två översättarna har valt att tolka Tacitus originaltext.
Min ursprungliga plan var att bredda alla sidorna på hemsidan så att den får ett mer enhetligt format. Men allt detta tar sin lilla tid så jag kommer nog att vänta tills nästa år med att ta itu med Svensk historia-delen. För nu vill jag inget annat än att lämna datorn och ta det lugnt några dagar innan jag sätter igång med att avsluta målningen av de återstående tennsoldaterna (som sedan ska upp på hemsidan).
Det blev inte så mycket tennsoldater eller karoliner den här gången, men jag kan tipsa om ett videoklipp med livs levande 2000-talskaroliner som mejlades till mig i fredags och som nog kan vara av intresse för er. Det är en fem minuter lång sekvens av stridande karoliner från 1700- talshelgen vid Gräfsnäs slott:
Sista omgången med sprillans nya pikenerare är nu klar. Tio livgardister som håller piken vertikalt samt fem småländska tremmänningar och en upplänning som håller piken horisontalt. Två före detta småländska tremänningar har blivit ommålade till livgardesofficerare.
Med dessa livgardister är nu hela infanterilinjen vid slaget vid Poltava klar. Låt vara att bataljonerna vid den främre linjen har tre olika poser (sju skjutande, två som står i halt och en anfallande).
Den småländska tremänningsbataljonen har fått soldater utbytta vid flera tillfällen, men med dagens fem nya pikenerare har den fått sin slutgiltiga form.
Slutligen gjorde jag en upplänning i den här omgången eftersom jag vill ha alla poser representerade i min samling. Prince Augusts nya formar innehåller ju fyra nya pikenerarposer men en av dem är i praktiken en dublett som jag har svårt att hitta ett användningsområde för. Så det blev inte mer än en enda fristående tennsoldat med den posen.
Det som återstår nu är endast en omgång ryttare. När den är klar kan jag sedan sätta igång med att uppdatera tennsoldatsgalleriet på hemsidan.
Den gångna veckan har jag inte varit alltför flitig och när jag väl satte igång igen visade det sig att jag hade mer att göra än vad jag trodde. Danskarnas randiga uppslag och oklara färgnyanser har upprepade gånger vållat mig huvudbry under ett års tid nu. Men den här gången blev jag iallafall klar med sidan om det danska infanteriet. Återstår sedan att se när jag blir klar med kavalleriet och den norska armén.
