Att skära eller att inte skära

Min borttappade kamera har kommit tillbaka. Den hade trillat ut ur väskan hos min bror och han berättade inte att han hade den förrän jag frågade. Därmed kan jag skriva det inlägg om ventilation av formar som jag skulle ha skrivit förra veckan.

För att uppnå goda gjutresultat rekommenderar Prince August att man med kniv skär ut små luftkanaler i formen så att luften lättare strömmar ut från besvärliga ställen vid gjutning. De gör inte dessa själva vid tillverkningen eftersom varje form är unik och de besvärliga ställena kan variera. Problem-områdena är dock vanligen de smala utstickande delarna av figurerna. Dessa bildar återvändsgränder i formen där luftfickor uppstår som hindrar metallen från att fylla ut formen.

Själv har jag inte sysslat så mycket med ventilering eftersom det för mig känns som om man ”förstör” formen när man skär bort delar av dem. Av döma av de begagnade formar som säljs på tradera verkar det också som om detta är väldigt ovanligt bland gemene man. Jag har hittills bara stött på en traderaförsäljare som har sålt ventilerade formar.

När jag började med tenngjutning upptäckte jag att underofficeren i form 905 var bland de allra svåraste figurerna att gjuta. Hillebarden och svärdbaljan gick genom små tunnlar i formar där det nästan alltid uppstod luftfickor. Min lösning på det problemet kan egentligen inte kallas för ventilering eftersom jag inte skar ut kanaler. Det jag gjorde var att eliminera tunnlarna genom att skära bort små gummibitar från formen. Detta resulterade i figurer med mycket mindre luft mellan hillebarden och underofficeren, och det lilla hål som fanns mellan svärdbaljan och rockskörten försvann helt och hållet. Att hillebarden hade fått en onaturlig form märkte man bara ifall man betraktade den underifrån på baksidan. Det viktigaste var dock att det nu var mycket lättare att gjuta underofficerare även om de fortfarande var rätt besvärliga. Senare skulpterade Prince August om underofficeren på ett sätt som liknade det jag hade gjort kniven, men det är en annan historia. 

Jag försökte även förbättra formen med standarbäraren genom att bredda gjutkanalen som gick till själva standaret. Detta var dock inte framgångsrikt så jag var tvungen att använda modellmetall ända tills jag gick över till pappersstandar.

Första gången jag ventilerade en form ”på riktigt” var däremot så sent som i år. Ryttaren i form 931 kan vara rätt besvärlig att gjuta och eftersom det är en figur man behöver många av tar det sin lilla tid att bli färdig. Min första idé var att köpa ytterligare en Nr. 931 så att jag kunde halvera gjutningstiden genom att gjuta med två formar samtidigt. När jag öppnade formen upptäckte jag emellertid att Nr. 931 hade blivit omskulpterad av Prince August. Min nästan 20 år gamla form hade en trubbig värja medan den nya formen hade en spetsig värja. Eftersom värjan är en så pass framträdande del av figuren går det inte att använda båda formarna till samma skvadron.

Jag hade alltså två formar som jag inte kunde använda samtidigt. Men med två formar blev det också lättare att förmå mig själv att ”förstöra” den ena genom att skära ut en luftkanal från det besvärligaste stället, nämligen värjan. Den modifierade formen använde jag sedan till att gjuta en liten Östgötaskvadron (med trubbiga värjor så att den överensstämmer med den stora Östgötaskvadronen). Mitt intryck var att det skedde en dramatisk förbättring av antalet lyckade gjutningar med den ventilerade formen.

Formen till vänster är oförändrad medan jag har skurit ut en luftkanal från värjan i formen till höger (det är alltså inte gjutskägg på värjan)

En närbild på den luftkanal som kan skymtas ovanför värjan och som mynnar ut i höjd med hatten.

Senare under sommaren valde jag att gå vetenskapligt till väga och gjuta med båda formarna samtidigt för att se hur snabbt jag kom upp till åtta lyckade gjutningar vardera. Var det verkligen så mycket lättare att gjuta med en ventilerad form som jag trodde? Men det något överraskande svaret var att det inte blev någon skillnad. Jag uppnådde målen i stort sett samtidigt. Fast till viss del kan detta bero på att jag  är en erfaren gjutare. Den ventilerade formen tog en tidig ledning med sisådär tre figurer, men när jag väl hade hittat de rätta ställena att placera klämmorna på den oventilerade formen började den producera den ena lyckade gjutningen efter den andra och kom till slut i kapp (ett tag var den faktiskt i klar ledning innan den ventilerade formen gjorde ett ryck i slutet).

Med en ventilerad form tycks det som om man rätt enkelt kan få bra resultat redan vid de första gjutningarna. Men en erfaren gjutare kan uppnå lika goda resultat med en oventilerad form genom att förlita sig på sin fingertoppskänsla och därigenom placera klämmorna på rätt ställe. Har man hittat de rätta ställena blir det ofta rena ketchupeffekten och man får nästan 100 % lyckade gjutningar. 

Jag har på olika vägar fått en samling på nio klämmor. Det kan tyckas vara onödigt många, men jag har nytta av dem eftersom de kan justeras så att de klämmer olika hårt. För när jag gjuter letar jag alltid efter jämviktsläget där klämmorna sitter tillräckligt hårt så att metallen inte rinner ut , men inte mer än så eftersom jag vill att all luft ska kunna slinka ut ur formen.  Uppenbarligen var denna teknik fullt tillräcklig för att hålla jämna steg med en ventilerad form.

Jag kommer därför även i fortsättningen att vara restriktiv med att skära i mina formar. Men för den ovane gjutaren och den som inte vill köpa så många klämmor framstår ventilering som en enkel metod för att öka antalet lyckade gjutningar. Startsträckan blir dessutom kortare än om man använder sig av mitt tillvägagångssätt.

 

Publicerat i Övrigt | 8 kommentarer

Kameraproblem

Idag hade jag tänkt skriva om mina erfarenheter av att ventilera gjutformar, vilket är en teknik där man skär ut kanaler i formen så att luften leds bort från besvärliga ställen och därmed gör det lättare att få lyckade gutníngar. Dessvärre får det vänta till ett senare tillfälle eftersom jag inte lyckades hitta min kamera när jag skulle fota en ventilerad form. Jag har letat på alla möjliga ställen utan att hitta den. I värsta fall har den trillat ut ur min väska någonstans och är då borta för alltid.

Att kameran är borttappad är för övrigt inte mitt enda kameraproblem. Under de senaste veckorna har jag försökt ta bilder på slagfältscener med mina tennsoldater med syftet att ersätta de gamla bilderna som pryder olika sidor på hemsidan. Men detta är inte rätt årstid att ta foton på tennsoldater. Det krävs nämligen dagsljus eftersom ljuset från glödlampor ger ett alltför gulaktigt sken. Men de få timmar det är ljust ute tycks vädret alltid vara mulet.

Jag har ett bord som är bräddat med plankor och klätt med en gräsmatta omgärdat av plankor med himmelsblå tapet. På detta bord står mina tennsoldater uppställda i väntan på rätt väder. Men vill det sig inte får jag snart skrinlägga mina planer och vänta på ljusare tider.

De danska tennsoldaterna med sina ljusgrå rockar gör också uppgiften så mycket svårare. Kommer jag för nära dem med kameran reflekterar deras rockar så mycket ljus att de blir vita. Men har jag kameran för långt bak blir de alldeles för mörka. Det rätta mellanläget finns inte så länge belysningen är undermålig.

För ljus
För mörk

Med den bild som finns på sidan om den dansk-norska arméns fälttåg hade jag samma problem. Fast då fuskade jag genom att i efterhand manipulera bilden så att den blev ljusare (vilket gjorde att den himmelsblå tapeten i bakgrunden blev grå, dvs. mulet väder istället för nattmörker när jag egentligen ville ha en solig dag). Jag vill dock spänna bågen lite högre när det gäller bilder som förmodligen kommer att finnas på hemsidan i många år framöver så tanken var att även den bilden skulle ersättas med en proffsigare bild. Fast det är frestande att bara acceptera att jag är en lika dålig fotograf som jag är målare och nöja mig med amatörmässiga bilder. Men förhoppningsvis är det bara bristen på dagsljus som ställer till det för mig och får jag bara en riktigt solig dag så kan det ännu bli några bra bilder.

 

Publicerat i Övrigt | Lämna en kommentar

Statusrapport 7 – Lugna tider framöver

Som tidigare har meddelats kommer det inte att bli så mycket nya tennsoldater fram till nästa sommar. Jag har åtta halvmålade östgötaryttare som jag har tänkt avsluta under julen, men det är allt. Tanken är istället att jag ska fokusera mer på hemsidan fram till sommaren och göra klart saker som jag aldrig hann med att göra medan jag höll på med tenngjutningen.

Jag har den senaste tiden hållit på med just detta och gjort klart sidorna om den danska arméns uniformer. Norrmännen återstår att göra, men just de är inte så prioriterade. Det skulle vara mer intressant att göra ett liknande projekt om den sachsiska armén. Jag har visserligen inte alls lika många uniformsuppgifter om sacharna men det borde å andra sidan göra arbetet betydligt mindre tungrott än vad som har varit fallet med danskarna (och norrmännen).

Ett annat ouppklarat projekt är Karl XII:s brev som jag hade tänkt digitalisera. Även om det är mycket osäkert ifall kommer att bli klar med dem i nästa år så kommer jag åtminstone försöka få upp  ett tempo och inte låta det vara helt stillastående som under 2011. Jag har även en annan kortare källtext som är intressant nog att lägga upp på hemsidan. Nämligen Gustav Abraham Pipers skildring av sina upplevelser under det ryska fälttåget som en ung färnrik.

Sedan finns det en mängd småsaker som till exempel nya bilder på hemsidan som jag ska försöka fixa. Dessutom lär jag väl under den kommande tiden få idéer på nya sidor som jag vill göra och beroende på dagsformen kommer jag även att förverkliga dem.

’När jag väl börjar gjuta och måla tennsoldater igen kommer jag dock inte att som tidigare har sagt göra kavalleriskvadroner. Jag har blivit allt mer intressarad av att åtminstone delvis översätta karolinersidorna till engelska. Men ska jag översätta tennsoldatsgalleriet vill jag göra texterna kortare och slippa längre redogörelser över varför det svenska infanteriets slaglinje vid Poltava inte har enhetliga poser. Det är på tiden att jag färdigställer den delen av min samling. De två livgardesbataljonerna som står i halt och upplandsbataljonen som anfaller bör alltså bytas ut mot skjutande bataljoner. Sedan vill jag även byta ut de marscherande pikenerare mot mer lämpliga stående pikenerare från de nya formarna. Sammanlagt kommer detta innebära att minst 71 tennsoldater (av 276) ska bytas ut ur slaglinjen. Det kommer också innebära att min samling av fristående tennsoldater kommer att svälla ytterligare (vilket är anledningen till att jag först ville dröja med att göra detta). Jag kommer dock inte att överge ryttarspåret helt och hållet. Åtminstone en skvadron drabanter ska jag kunna hinna med.

Publicerat i Statusrapporter | Lämna en kommentar

Danska artilleriuniformer och arméorganisation

Då var jag äntligen klar med sidorna om det dansk-norska artilleriet och arméns organisation. Det tar alltid längre tid än vad jag tror. Fortfarande finns det saker som jag hade velat få med, men som jag inte hann göra. Sedan finns det också saker som jag hade velat få med, men som jag saknade information om. Min litteratur är fokuserad på uniformer och den ende författare som även tar upp den danska arméorganisationen beskriver bara den situation som rådde 1699. Jag har dock gott om indikationer om att stora förändringar ägde rum före och under den period som är mest intressant för svenskar (1709-1712). Fast nu är jag mest glad över att få slippa hålla på med danska armén framöver. Men någon gång lär jag väl få anledning att återvända för slutföra allting. Den norska armén saknas ju fortfarande.

Förutom de ovannämnda sidorna som är helt nya har jag även gjort en hel del ändringar på de andra sidor. Bland annat har jag inkluderat de mindre förbanden som till exempel Bornholms milis.

Slutligen kan jag nämna att det verkar som om de danska artillerilavetterna var röda med gulmålade metallbeslag. Detta är goda nyheter eftersom ryssarnas lavetter hade samma utseende. Med andra ord kan mina ryska kanoner även föreställa danska pjäser.

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | Lämna en kommentar

Vad är feuille morte för färg?

Jag har ännu inte påbörjat någon sida om artillerister. Däremot har jag gjort smärre justeringar (än så länge opublicerade) på mina danska sidor och arbetat på en ny sida om den danska arméns organisation. Det borde emellertid inte dröja alltför länge innan både den och artillerisidan är klar.

Men arbetet med danska uniformer och den rådande årstiden har aktualiserat något som jag av och till har funderat på ända sedan jag började göra bilder av 1700-talsuniformer. Nämligen den stora frågan om vilken färg som egentligen avsågs med de olika udda namn på färger som förekommer så ofta i detta sammanhang. En av dessa är just feuille morte.

När jag först skulle avbilda den färgen gjorde jag en googlesökning och fick då fram bilder på höstlöv. Feuille morte är franska (uttalas ”föjle mårt” ) och betyder ordagrannt ”dött löv” och är det franska ordet för just höstlöv. Men eftersom höstlöv kommer i en mängd olika varianter från gult till rött var jag tvungen att göra en tolkning och jag tyckte det verkade troligast att färgen betydde ”orange”.

Även orange var dock ett färgnamn som ofta användes för att beskriva uniformer. När jag i somras arbetade med det danska infanteriets uniformer insåg jag att de regementen som uttryckligen hade orange färg på uppslagen vanligen växlade mellan orange och aurora när färgen beskrevs. Orange och aurora borde därför rimligen vara en och samma färg. Tidigare hade jag trott att aurora syftade på någon guldgul färg men när jag slog upp den i SAOB fick jag reda på att aurora är en ”benämning på den rödgula skiftning som framträder på himlen vid morgonrodnad”. Färgen orange/aurora på danska uniformer tycks även ha kallats mörkgul.

Men om nu orange och aurora avser en och samma färg blir det konstigt ifall även feuille morte skulle vara en orange färg. Alltför många regementen skulle isåfall ha samma färg trots att man strävande efter att ge varje regemente en egen färg. Dessutom skedde ingen samvariation mellan feuille morte och orange som liknade den som fanns mellan orange och aurora. Tydligen måste feuille morte ha uppfattats som en helt annan färg än orange.

Jag började därför titta närmare på de alternativa namn på feuillemorte-regementenas uppslagsfärg som förekommer i källorna. Dessa är: brungul, brandgul och rödbrun. Det som är tydligt här är att det finns en dragning åt det bruna hållet och att det kanske syftar mer på höstlöv som ligger och skräpar på marken än sådana som sitter kvar på trädet. Men det verkar ändå vara frågan om en orange färg. Brandgul var ju ännu i mitten av 1900-talet den vanligaste benämningen på just den orangea färgen.

En lösning på gåtan kan vara den att orange på 1700-talet inte uppfattades som en grundfärg. Att man ännu på 1900-talet sa ”brandgul” tyder på att man uppfattade det som en gul nyans. Orange kan därmed ha haft en mer begränsad användning som en beskrivning på en betydligt mer rödaktig nyans än dagens normala orangea färg. Lars-Eric Höglund har nämligen en uppgift om ett svenskt regemente vars orangea färg troligen var en mörk nyans som i praktiken kan beskrivas som ljusröd. Dessutom är ju himlens morgonrodnad avgjort mer röd än orange.

En plansch från 1716 över den danska arméns ärmyuppslag tycktes också stödja tanken på orange/aurora som mörk-orange. Feuille morte ville jag därmed ha som ljus-orange. Men på planschen framstod feuille morte som mer beige än orange.  Närmare bestämt som en mörkare variant av paille som var livgardets halmgula färg. Men jag valde att tolka det som ett exempel på blekning eftersom feuille morte tydligen kunde vara både brungul och brunröd.

I slutändan satsade jag på följande serie färgnyanser som skulle representera paille – feuille morte – orange/aurora .

Flera gånger under den här hösten har jag dock tvekat och undrat ifall jag inte borde göra feuille morte lite mer brun. Men varje gång har jag i slutändan valt att stå fast vid det val jag gjorde i somras. När jag har läst diskussioner på olika internetforum för figurmålare så visar det sig att osäkerheten är allmän om hur brun eller orange feuille morte ska vara. Dessutom finns det åsikter om att det kan ha varit en ganska mörk nyans, men från mitt skandinaviska perspektiv verkar det inte vara särskilt sannolikt.

Den räddningsplanka som finns för figurmålare i den här situationen är att hänvisa till 1700-talsuniformernas benägenhet att blekas med tiden. Man kan därför med gott samvete välja mellan nyanser inom ett brett spektrum och hävda att alla dessa är trovärdiga representanter för en specifik uniformsfärg.

När jag reviderade sidan om danska uniformer i februari 2024 skapade jag nya uniforms-bilder (det är därför de gamla bilderna inte syns ovan). På de nya bilderna gjorde jag feuille morte ett snäpp mer brun än vad den hade varit innan. I övrigt är färgerna oförändrade.

Nya bilder med paille (vänster). feuille morte (mitten) och orange/aurora (höger)
En gammal bild med min gamla tolkning av feuille morte.
Publicerat i Färger | 1 kommentar

Danska kavalleriet har anlänt

Den 24 oktober 1711 beslutande Fredrik IV att den danska armén skulle byta ut sina grå uniformer mot röda. 300 år senare har jag äntligen blivit klar med sidan om det danska kavalleriets uniformer.  Det som återstår av det arbete, som av och till har pågått i drygt två år,  är artilleriet och den norska arméns uniformer. Artilleristerna borde jag ha färdiga nästa vecka men jag vet inte när jag kommer att bli klar med norrmännen.

http://www.tacitus.nu/karoliner/armeer/danmark/kavalleri.htm

Förutom kavallerisidan har jag även justerat färgerna på infanterisidan. Den viktigaste förändringen är att jag har gjort rockarna ljusare så att de blir mer trovärdiga som ”nästan vita”. Dessutom har bilderna på fältslagssidorna uppdaterats med anledning av allt detta. Jag har inte blivit klokare när det gäller huruvida de olika kavalleriregementena hade hunnit få ut sina m/1711-uniformer i tid till slaget vid Gadebusch. Men i och med att jag har avbildat dem med kyller i ljust skinn blir det inte så stor skillnad mellan m/1711 och m/1699.

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | Lämna en kommentar

Danska kavalleriet är på väg

Just nu håller jag på med sidan om det danska kavalleriets uniformer som förhoppningsvis är klar nästa vecka. Dessvärre är inte Karsten Skjold Petersens bok lika informationsrik när det gäller kavalleriet som den är med infanteriet. Flera regementen är helt utelämnade i uniformsredovisningen, däribland alla själländska kavalleriregementen. Och för dem som är medtagna uppges uniformerna före m/1711 oftast vara helt okända. För den mest intressanta perioden (1700-1712) är jag därför hänvisad till  uniformsförordningen från 1699 och diverse ögonvittnesskildringar som Torstein Snorrason har redovisat.

Trots detta väntar stora förändringar av mina bilder på de danska kavalleriuniformerna vid Helsingborg och Gadebusch. De grå eller röda rockarna kommer nämligen att bytas ut på det egentliga kavalleriet och ersättas med kyller av älgskinn som tydligen var vad danskarna bar vid strid (tillsammans med harnesken).  Tyvärr finns det knappt några uppgifter alls om hur uppslagen på dessa kyller såg ut, men jag får gissa att de hade samma färg som rockarnas uppslag. Rockarna kommer också att redovisas på den särskilda uniformssidan tillsammans med kyllren.

En försmak av vad som kommer att komma är följande bilder på Livgardet till hästs uniformer från 1708:

Publicerat i Uniformer | 5 kommentarer

Plastsoldater

Förutom tennsoldater lekte jag som barn även med plastsoldarer i skalan 1:72 ( 25 mm). På den tiden gick det dock inte att köpa plastsoldater som föreställde karoliner utan mina plastgubbar föreställde olika arméer från Napoleonkriget och framåt. Dessa tillverkades av Esci som är ett företag som inte längre finns kvar. Deras figurer ingår emellertid i Italeris sortiment så de går fortfarande att köpa.

Värre är det för min bror som är 9 år och 363 dagar äldre än mig. De plastsoldater som han helst lekte med tillverkades av Matchbox som också har upphört med verksamheten och endast en del av deras sortiment säljs fortfarande (av Revell). Jag lyckades dock köpa några gamla Matchbox-askar med soldater på tradera och gav dem till honom i födelsedagspresent i fjol. Hans stående önskelista är nämligen att få nostalgipresenter med hans gamla plastsoldater och dittills hade fått nöja sig med Airfix som han inte tyckte var lika bra som Matchbox. Tanken är väl också att hans son ska leka med dem när denne har blivit lite äldre. Just nu är grabben mer intresserad av att äta plastsoldater än att leka med dem.

För den som blir nostalgisk av bilder på gamla plastsoldater är den här sajten oumbärlig:

http://www.plasticsoldierreview.com

Den innehåller inte bara bilder på alla plastsoldater som har givits ut, utan också recensioner som redogör för hur välskulpterade och historiskt korrekta de är med mera.

Nu för tiden går det även att köpa plastsoldater som utkämpar det stora nordiska kriget tack vare ett par ryska företag som gett sig in i branschen. Dessa är ett alternativ för dem som tycker att tennsoldater är för dyrt och/eller tar för stor plats. Jag vet att det finns flera läsare av den här bloggen som målar just dessa plastsoldater. Främst dem som tillverkas av Zvezda. Strelets figurer är i mitt tycke groteska och framstår som seriefigurer. Jag har inte heller stött på någon annan som gillar deras utseende.

Länkar till de olika figurerna från stora nordiska kriget finns tillgängliga på den här sidan:

http://www.plasticsoldierreview.com/PeriodList.aspx?period=15

Själv tycker jag att det är intressant att läsa recensionerna av dessa produkter. Det finns saker där jag är oenig med recensenten. Zvezdas ask med svenska infanterister får till exempel ett lågt betyg på historisk korrekthet eftersom de anger att figurerna hör hemma i tidsperioden 1687-1721 trots att figurerna är enbart klädda i den så kallade yngre karolinska uniformen. Recensenten hävdar att dessa infördes först 1706 och ansluter sig till den traditionella uppfattning som Erik Bellander företräder i ”Dräkt och uniform”. Lars-Eric Höglund har dock i del 1 av sin trilogi uttryckt tvivel till att det skedde en tydlig övergång så sent som 1706 och i del 2 har han rent av ifrågasatt ifall den äldre karolinska uniformen någonsin har existerat. Troligen är den äldre karolinska uniformen ett missförstånd baserad på gamla uniformer som fortfarande var i bruk efter 1687 och som felaktigt identifierades med modelluniformer som finns i Armémuseums samlingar (som förmodligen bara var ett förslag och aldrig antogs som riktiga uniformer). Zvezda har därmed fått oförtjänt dålig kritik av recensenten som inte har tagit till sig Lars-Eric höglunds tolkning (om han överhuvudtaget kände till den).

Ett urval av figurer i Zvezdas "Swedish Dragoons of Charles XII" varav en är en trumpetare...

Det finns dock ett mycket grovt fel från Zvezdas sida som dess recensent har missat. I asken med svenska dragoner finns det en figur som föreställer en trumpetare, men dragoner var beridet infanteri och hade därför trumslagare istället för trumpetare. Zvezda måsta ha insett misstaget i efterhand eftersom de några år senare även gav ut ryska dragoner och den asken innehöll helt korrekt en trumslagare och inte en trumpetare.

En stor brist när det gäller plastsoldater är annars bristen på pikenerare. Strelets har inga och Zvezda har bara tre stycken (av 43) som dessutom har för korta pikar och är beväpnade med pistoler (instoppade under bältet). Det är knappast troligt att svenska pikenerare hade pistoler även om recensenten i just detta fall uttrycker sig mer försiktigt och säger att det är osäkert eftersom källorna är ofullständiga.

Ett urval figurer i Zvezdas "Swedish Infantry" varav en pose är en pikenerare med annorlunda beväpning.

En annan nackdel med plastsoldater är att om man ska bygga formationer som jag har gjort med mina tennsoldater så kommer man att få sanslösa mängder med överblivna figurer. Alla figurer i varje truppslag kommer ju i samma förpackning och går inte att köpa separat. Så det är en rätt liten risk att jag skulle byta inriktning. Men hade man kunnat köpa plastkaroliner redan på 80-talet när jag var barnhade kanske min samling haft ett helt annat utseende idag.

Publicerat i Uniformer, Övrigt | 3 kommentarer

Svenska fanor och standar

I våras ägnade jag mycket tid åt att komma underfund med hur de svenska standaren såg ut i verkligheten så att jag kunde göra standarark till hemsidan. Tanken var inte bara att avbilda standar som var bevarade utan även att rekonstruera icke bevarade standar som endast är beskrivna i skrift.  Det senare tänkte jag uppnå genom att samla in stilprov från de olika personer som tillverkade fanor och standar. Med hjälp av dessa skulle jag sedan rekonstruera fanor och standar under sommaren.

Nu blev det inte så. Jag fyllde visserligen de viktigaste luckorna redan under våren men sommaren ägnade jag mig främst åt danska uniformer. Insamlingen av stilprov fortskred dock hela tiden och jag kom snabbt upp i en ohanterlig mängd länkar till Digitalt museum. Jag var tvungen att organisera dem i ett växande antal webbsidor och använde mig av den numrering som finns i Rudolf Cederströms inventering från 1901. Därifrån var steget inte långt till att även inkludera fanor som finns i andra muséer och därmed få en komplett inventering av de bevarade fälttecken som var kända 1901.

Denna förteckning som omfattar en bra bit över tusen nummer fördelade på nio webbsidor har jag nu gjort tillgänglig på hemsidan:

http://www.tacitus.nu/karoliner/kallor/Cederstrom/

Fanorna och standaren finns bevarade på flera olika muséer, men det är tre ställen som dominerar: Armémuseum i Stockholm, Töjhusmuseum i Köpenhamn och Artillerimuseum i S:t Petersburg (om nu detta finns kvar). Endast Armémuseums föremål är tillgängliga på Internet och det är dessa som gör den här förteckningen intressant. De övriga numren är bara en trist uppräkning av vad som fanns år 1901. Fast Digitalt museum har redan expanderat till Norge så man får hoppas att även Danmark finns med i deras planer. I så fall skulle jag i framtiden kunna lägga till länkar till Töjhusmuseums föremål. Dessa är egentligen de mest intressanta eftersom de innehåller fanor som fördes vid fälttågen i Skåne och norra Tyskland. Armémuseums fanor från den karolinska tiden domineras dessvärre kraftigt av fanor som tillverkades efter 1713. S:t Petersburg har också intressanta fanor men inga från Poltava eftersom dessa förstördes i en brand redan på 1700-talet.

Men det ursprungliga syftet var ju som sagt att samla stilprov. Dessvärre visade det sig att en och samma tillverkare kan variera stilen rätt mycket så mina rekonstruktioner är dömda till att bli väldigt osäkra. Se till exempel följande Västmanlandsfanor som alla är målade av Johan Wikman:

Johan Wikman 1714

Johan Wikman 1717

Johan Wikman 1730

Eventuellt finns det även en fjärde variant av Johan Wikmans Västmanlandsfanor. Sviten som delades ut 1710 och som finns bevarad i Köpenhamn och S:t Petersburg var nämligen tillverkad av antingen honom eller Daniel Stawert.

Publicerat i Fanor & standar, Uppdateringar på hemsidan | Lämna en kommentar

Hästfärgerna igen

I samband med att jag uppdaterade tennsoldatsgalleriet behövde jag även ändra sidan där jag listade vilka färger jag har använt mig av. Antalet färger som jag använder, och har använt, är dock rätt stort så jag kände mig manad att skapa en särskild sida för just hästfärger. Den sidan blev klar idag och finns nu på hemsidan:

Färger till att måla hästar

Texten på den sidan är i princip en sammanfattning av det jag har skrivit på den här bloggen de senaste månaderna. Jag har dock tagit några nya bilder. Denna gång valde jag inte att som vanligt bara fota tennsoldaterna på mina möbler av björkfanér utan jag använde min inköpta gräsmatta som underlag. Och med det menar jag inte en riktig gräsmatta utan en sådan man använder till modelljärnvägar. I fortsättningen ska jag försöka använda gräsmattan oftare eftersom det visade sig vara lättare att ta foton som ger en rättvis återgivning av färgerna om man har mattan som bakgrund.

Publicerat i Färger, Uppdateringar på hemsidan | Lämna en kommentar