Prins Christians regemente och västmanlänningar

Danska soldater tillhörande Prins Christians regemente

Min danska bataljon och västmanlandsbataljonen är nu klara och därmed är det dags att lägga tillbaka all tenngjutningsutrustning i den träkista som har blivit min ”lattjolajbanlåda”. Nästa omgång tennsoldater lär dröja till julen.

Anledningen till att jag har målat en dansk bataljon (Prins Christians regemente) beror på olika saker. När jag skannade in boken ”Kriget i Skåne” väcktes mitt intresse för det skånska fälttåget 1709-10 och dessutom hade jag en vinröd färgburk som var knappt använd och som passade perfekt för Prins Christians regemente. Jag hade köpt burken förra året enbart för att måla stången till de småländska tremänningarnas fana.

Men det fanns också en personlig dimension bakom beslutet. När jag läste om kriget i Skåne fick jag veta att Prins Christians regemente var i februari 1710 placerat vid Sinclairsholm för att bevaka en viktig bro över Almaån (som den svenska armén hade tänkt storma). Precis bredvid herrgården Sinclairsholm ligger Gumlösa kyrka som är välkänd som Nordens äldsta tegelkyrka. Men det råkar också vara den kyrka som jag är döpt i. Bara några kilometer väster om bron, herrgården och kyrkan ligger Fjärlöv där jag som barn tillbringade mina sommarlov tillsammans med släkten. Platsen där Prins Christians soldater låg i ställning ligger alltså i ett område som jag är väldigt hemtam i och tanken att gråklädda danskar med mörkröda uppslag patrullerade längs min barndoms å kittlar min fantasi.

Men slaget vid Sinclairsholm är ett slag som aldrig ägde rum eftersom isen la sig på Almaån innan svenskarna hann storma bron. Den danska armén som hade baserat sitt försvar på Almaån var tvungen att retirera när isen gjorde det möjligt för svenskarna att korsa ån varsomhelst utan problem. Det blev istället utanför Helsingborg som fälttåget avgjordes, och då under mindre gynnsamma förhållanden för danskarna. Prins Christians regemente råkade riktigt illa ut då eftersom de hade blivit avdelade för att stärka kavalleriet men kunde inte hålla jämna steg med ryttarna. Helt ensamma på sin del av slagfältet när det danska kavalleriet hade slagits tillbaka blev de en munsbit för de framryckande svenskarna.

Till sist en kommentar om de danska uniformerna. Som vanligt gör kamerablixten att färgerna blir blekare än i verkligheten, men den ljusgrå färgen på de danska uniformerna ska vara väldigt ljus. Så ljus att den ofta beskrivs i källorna som vit. Den färg som jag har valt (humbrol 147) lyckas i mitt tycke väldigt bra med att framställa uniformsrockar som är gråa men som kan uppfattas som vita och som dessutom har en svag dragning åt det blå hållet (vilket också nämns i källorna).

En bataljon tillhörande Västmanlands regemente

Den andra bataljonen är mina västmanlänningar som de facto kom att utgöra den andra linjen i den svenska slaguppställningen vid Poltava (de hamnade på efterkälken och kunde inte ta sin plats i första linjen innan arméerna drabbade samman.’

Det de har på huvudet är mitt valhänta försök att göra svarta karpusar med blå uppslag och gula galoner genom att måla avklippta grenadjärmössor. Det som glänser på pikarna är Karlssons klister som jag snart ska måla över med ett lager färg.

För att återgå till det Skånska fälttåget kan jag nämna att Västmanlands regemente hann inte få ut sina nya uniformer i tid till slaget vid Helsingborg och därför stred i civila bondekläder! Detta illustrerar hur beslutsamt Sverige agerade för att behålla Skåne. På den danska sidan fanns en helt annan inställning. Trots den danske befälhavaren i Skånes protester höll den danska krigsledningen kvar ett regemente på Själland i väntan på uniformsrockar med rätt färgnyans! De rockar som hade utdelats ansågs inte hålla måttet och därför fick regementet inte följa med till Skåne där det fanns stort behov av alla män som gick att uppbringa.  Man begriper varför det var Sverige och inte Danmark som blev en stormakt…