En av de svårare figurerna att gjuta i Prince Augusts sortiment är underofficern i form 905. Den bär på en hillebard vars stång bildar små tunnlar i formen där luftfickor lätt bildas och förhindrar gjutmetallen från att fylla formen (även svärdsskidan hade samma problem). Min ursprungliga 905-form (inköpt på 80-talet) var så jobbig att jag var tvungen att skära bort en del av gummit för att eliminera dessa besvärliga tunnlar. Naturligtvis innebar det att figurerna inte blev så fina som skulptören hade avsett, men som barn var det ett pris som jag var beredd att betala för att kunna få underofficerare med hillebarder som inte var avbrutna.
Långt senare när jag började gjuta i stor skala igen började jag dock ångra det beslutet. För om jag använde modellmetall istället för vanlig gjutmetall skulle det ju inte alltför svårt att få snygga underofficerare. Så jag köpte en ny 905-form. Men jag upptäckte då att underofficern hade blivit omskulpterad. Den mest synliga skillnaden var att frisyren hade ändrats. Den äldre varianten hade en hästsvans medan den yngre hade hår som hängde fritt. Dessutom verkade det som om skulptören hade försökt göra figuren mer lättgjuten genom att minska längden på tunnlarna så att figuren blev mer ”kompakt”. Trots det var formen inte speciellt mer lättgjuten än den gamla. För mig var allt detta en besvikelse eftersom jag tyckte att originalet från 80-talet var snyggare.
Eftersom den gamla 905-formen inte gick att köpa i affärerna längre fick jag hålla utkik efter en begagnad 905:a på tradera. Det visade sig inte vara så lätt. För det första var den yngre varianten vanligare och för det andra var jag inte ensam om att använda kniven för att ”förbättra” formen. Jag gjorde misstaget att köpa en sådan förbättrad/förstörd 905:a som jag inte har någon användning av. Men i höstas hittade jag till slut vad jag sökte efter och den omgjorda Älvsborgsbataljonen blev den första som utrustades med denna underofficersvariant.
På bilderna ovan och nedan ser ni tre underofficerare som är gjutna med tre olika 905:or. Livgardisten som är målad enligt Åberg/Göranssons färgbeskrivningar (Ljusblå foder, uppslag och strumpor!) är gjuten i min gamla modifierade 905-form. Medan dalkarlen i mitten är av den yngre varianten med löst hängande hår och älvsborgaren till höger ser ut som underofficerarna var tänkta att se ut från början.
På baksidan syns skillnaden i frisyrerna tydligt. Notera också hålet mellan rockskörten ovanför svärdsskidan på älvsborgaren till höger. På min gamla form var svärdsskidan oftast avbruten på det stället när jag göt så det blev ett av de ställen som jag skar bort tunnlar med min kniv. Den yngre varianten i mitten har undvikit det problemet genom att inte ha en tunnel där utan bara en kompakt kropp.
Sett uppifrån syns den skada jag gjorde på min gamla form mycket tydligt. Det finns inget hål mellan vänsterarmen och hillebarden på livgardisten längst ned! (Ett annat irritationsmoment är att jag alltid upptäcker vilken slarvig målare jag är när jag tar sådana här närbilder…) Även mellan högerarmen och hillebarden har jag stympat min gamla form, vilket syns bäst om man tittar på figurens baksida snett underifrån (har ingen bild på det eftersom det blev en sen kväll).
En snäll sak som jag kan säga om min gamla form är att det var relativt lätt att med vanlig gjutmetall gjuta ända fram till spetsen på nederdelen av hillebardens skaft. På de två formar som jag köpte på Tradera var det praktiskt taget omöjligt att gjuta den delen även när jag använde modellmetall. Detta är förmodligen förklaringen till att man i formen med den yngre 905-varianten har böjt nederdelen av skaftet och anslutit en gjutkanal till den för att underlätta gjutning. För att kunna gjuta älvsborgaren med min nygamla tradera-form var jag tvungen att ventilera den genom att borra en gjutkanal från formens sida till skaftet. Eftersom kanalen är väldigt liten påverkar det inte utseendet på skaftet och jag får därmed inga av de nackdelar som drabbade min gamla form.