Karolinerbloggen

Södermanlands regemente 1702-1704

Här kommer ett par bilder på hur karoliner från Södermanlands regemente kan ha sett ut vid slaget vid Poltava. Uniformerna har fått det utseende med vita strumpor som de hade vid  nymunderingen år 1702.  Dessvärre saknas beskrivningar på de uniformer som delades ut 1704.  För 1707 finns det uppgifter om att rekryter till regementet var utrustade med gula strumpor. När regementet nyuppsattes efter slaget vid Poltava hade de samma uniform som före 1702, det vill säga gula strumpor och en blågul karpus. 1715 fick södermanlänningarna blå strumpor och 1718 var de återigen gula.

Med andra ord är det mycket osäkert ifall södermanlänningarna hade vita strumpor utöver de två åren från 1702 till 1704. Och om man bortser från de allra sista åren av stora nordiska kriget (1718-1721) var Södermanlands regemente det enda med den klassiska karolinska enhetsuniformen som bar vita strumpor. Trots det är blågula karoliner med vita strumpor en väldigt vanligt syn i sentida illustrationer. Orsaken till att dessa lätt anakronistiska bilder är så vanligt förekommande kan bero på att man förr i tiden gjorde misstaget att utgå från att de karolinska uniformerna såg ut på samma sätt som frihetstidens uniformerna (som i bevarade illustrationer och uniformer är bättre dokumenterade). Eller så har man utgått från uppgifterna om Södermanlands regemente från 1702, trott att de var typiska för sin tid, tyckt att de var snyggare än de med gula strumpor och därmed ritat teckningar med vita strumpor som sedan influerat andra illustratörer.

Själv har jag för mina tennsoldater utgått ifrån att vita strumpor fortfarande användes av Södermanlands regemente vid Poltava och därmed målat dem med sådana. Egentligen tror jag att sannolikheten är klart högre för att de var gula men jag tycker det är mindre spekulativt att utgå från de senast kända uppgifterna än att göra en kvalificerad gissning. En effekt av detta beslut är ju också att jag får en större variation på mina tennsoldaters utseende vilket jag inte klagar över.

Här nedan följer en bild på sörmlänningarna där detaljerna syns bättre. Notera att den blå färgen utsätts för blekning av kamerablixten och därför är mörkare i verkligheten. Den gryniga kvalitén på bilden gör dessutom att den blå färgen inte är lika enhetlig som i verkligeheten. Alla mina tennsoldater ser mycket bättre ut i verkligheten än på bild! 

Så kommer till slut bilderna på mina sachsiska gardessoldater. August den starke hade två gardesregementen: det polska gardet samt det sachsiska (eller tyska) gardet. Men vilket garde som mina tennsoldater tillhör är inte bestämt ännu. Båda gardesregementena hade röda rockar med vita uppslag och de skiljdes åt genom att ett regemente hade tennknappar och det andra hade mässingknappar. Min litteratur är dock oenig om vilket garde som hade vilka knappar.

Visserligen målar jag vanligen inte ut knappar på mina tennsoldater men jag låter  knappfärgen bestämma vilken färg som skospännen, livremsspännen och handtag på värjorna har. I detta fall är de målade med mässingfärg vilket innebär att de tillhör det tyska gardet enligt Lars-Eric Höglund och det polska gardet enligt Daniel Schorr.  De olika buden om knapparna är tyvärr bara en i mängden av motstridande uniformsuppgifter från de båda herrarna och jag har ingen aning om vem jag ska fästa tilltro till. Daniel Schorr har dock under en längre tid angett att hans sidor är i behov av en revision och att en sådan är planerad. Förhoppningsvis kommer den att bringa klarhet huruvida skillnaderna beror på olika uppgifter i källorna eller rena slarvfel.

Enligt Lars-Eric Höglund hade båda gardena exakt samma fana medan Daniel Schorr anger två olika fanor (som dock är förvillande lika). Jag har använt mig av den fana som förekommer i Höglunds bok och som enligt Schorr tillhörde det Sachsiska gardet. Med andra ord fel fana ifall det är Schorr som har rätt om knapparna.

Jag skulle kunna fortsätta ett tag till med alla problem jag har haft med att skildra den sachsiska arméns uniformer på grund av litteraturens motstridiga uppgifter. Men istället för att ta upp de aspekter av min hobby som ger mig gråa hår ska jag visa ännu en bild på det som gör hobbyn rolig, nämligen det färdiga resultatet:

Mina sachsiska tennsoldaters placering i bokhyllan, framför det norska regementet Vesterlenske.

Efter att jag målade två ryska miniskvadroner (med blå respektive gröna rockar) för snart ett år sedan köpte jag nya formar från Prince August. Dessa formar tillhör en äldre serie (skapad av Holger Eriksson på 60-talet) som ersattes av den moderna 900-serien i slutet av 80-talet. De moderna formarna är visserligen mer välgjorda men de har inte ett lika stort utbud som den äldre serien. Bland annat saknas pukslagare och ryttare som skjuter med pistol och karbin. Så för att kunna gjuta tennsoldater med dessa poser måste man beställa de äldre formarna från Prince Augusts hemsida, vilket var vad jag gjorde.

Tanken var först att byta ut de främre leden i min ryska skvadroner med pistolskjutande ryttare och ersätta trumpetarna med pukslagare (dragoner hade trumslagare istället för trumpetare men både kavalleri och dragoner hade en pukslagare per regemente). Problem med att få tag i den målarfärg jag använt till den gröna skvadronen har dock ställt till med problem för mig (mer om det i en senare bloggpost).

Jag lyckades emellertid reformera den blå skvadronen och fick därmed ett antal ”arbetslösa” blå ryttare som i ommålat skick bildade stommen i en helt ny röd skvadron. Det främre ledet i den röda skvadronen fick som synes av bilden ovan  ryttare som sköt med karbiner. Anledningen till att jag gjorde mig besväret att måla om de blå ryttarna istället för att måla en ny blå skvadron var de möjligheter som en röd skvadron erbjöd. Såväl  sachsare som danskar hade nämligen röda uniformer och genom att bara byta ut fanbäraren kunde den röda skvadronen ingå i tre olika arméer i framtida dioramor.

Men ska man måla en rysk skvadron med röda rockar så finns det inte många regementen att välja på. Det var antingen Sjeremetevs livskvadron eller den Ranenburgska dragonskvadronen. Som redan framgått av rubriken valde jag det sistnämnda förbandet. Detta eftersom det ingick i den styrka som attackerade Roos bataljoner i Jakovetskijskogen.

Ranenburgska dragonskvadronen i strid mot Dalregementet vid Jakovetskijskogen

Utöver de röda rockarna med blå uppslag har jag ingen information om hur Ranenburgska skvadronen såg ut. Det blåvita sadeltäcket och pistolstrumporna har jag hämtat från uniformsbeskrivningarna av den sachsiska armén, närmare bestämt Dünewalds dragonregemente som deltog i slaget vid Fraustadt. Målar jag en ny fanbärare har jag alltså allt jag behöver för att formera en sachsisk skvadron tillhörande Dünewalds regemente. Tyvärr har jag inte hittat en lämplig dansk skvadron som kan representeras av mina Ranenburgare. Men är man inte alltföt petig med de historiska detaljerna kan man ändå låtsas om att de är danskar som stred vid slaget i Helsingborg eller Gadebusch.

Slutligen kan jag nämna att den nya skvadronens dragonfana skiljer sig från mina tidigare ryska dragonfanor genom att vara rektangulär istället för kvadratisk. Den rektangulära fanan har de rätta historiska proportionerna, men för att få till den har jag varit tvungen att klippa bort den kvadratiska metallbiten som utgör fanan på tennsoldaterna och ersätta den med en pappersfana. Tanken är att jag ska göra likadant med de övriga ryska fanorna vid ett senare tillfälle. (Ranenburgskas fana är för övrigt helt och hållet spekulativ)

Under den gångna hösten har jag fortsatt att måla nya tennsoldater. Detta har dock inte märkts på hemsidan eftersom jag har väntat med att lägga upp bilder på dem tills jag är klar med allt som jag har planerat göra innan jag tar en längre paus från hobbyn. Tanken var att jag skulle vara färdig i januari och uppdatera hemsidan i februari. Men som det ser ut nu kommer det att dröja och jag får vara glad ifall tennsoldatsdelen på hemsidan blir uppdaterad före sommaren.

Men tills vidare kan jag ifall bjuda på bilder på de nya tennsoldaterna i min nya blogg. Först ut är de bataljoner som kom bort från huvudstyrkan under inledningsskedet av slaget vid Poltava och sedan blev nedkämpade vid Jakovetskijskogen. Av en ursprunglig styrka på 3000 man återstod det bara 400 när Roos kapitulerade i ett kloster som hans styrka tog sin tillflykt till efter dagens olyckliga strider.

Roos bataljoner i slagordning vid Jakovetskijskogen

På bilden står fyra svenska bataljoner uppställda för att möta fienden som kom ifrån norr. Förlusterna som de hade drabbats av tidigare under dagen hade tvingat fram en omorganisation från sex till fyra bataljoner. Närke-Värmlands livbataljon (längst till vänster) skyddade ena flanken medan Dalregementen (längst till höger) skyddade den andra flanken och fick ta emot ett angrepp från fem ryska dragonregementen. I mitten stod Jönköpings regemente (i röda uniformer) och Västerbottens regemente (i vita uniformer) beredda att ta emot attacken från fem ryska infanteribataljoner.

Närke-Värmlands livbataljon

Jag har sedan tidigare målat en skjutande Närke-Värmlandsbataljon. Det var den som inte kom bort från huvudstyrkan utan som deltog i huvudstriden.  Bataljonen ovan är livbataljonen som stod under Roos befäl och har en annan pose i och med att de är beredda för närstrid.

Pikenerarna i mitten är faktiskt ursprungligen från den gamla bataljonen. Jag bytte ut dem och ersatte dem med marscherande pikenarare eftersom jag tyckte att sådana passar något bättre ihop med en skjutande bataljon. Pikenerare håller knappast sina pikar i horisontalt läge medan de väntar på att musketerarena ska skjuta färdigt så jag var tvungen att byta ut pikenerarna i samtliga skjutande bataljoner.

Jönköpings regemente

Här har vi dock en bataljon som är helt ny. Ja, med undantag för fanbäraren då som finns med på bilderna på hemsidan. Jag kommer emellertid att göra en revision av fanorna under våren och då kommer kanske Jönköpingsfanan att bli utbytt.

Notera också att officern har blivit utrustat med en halvpik. I den karolinska armén var alla officerare beväpnade med ett sådant vapen men i den form som jag har använt mig av för att göra officerarna är de endast beväpnade med värja. För att göra officern korrekt har jag därför tagit en halvpik från en annan officersform och limmat fast den på denna. Det funkar dock bara om officerarna befinner sig i en defensiv pose. I de andra fallen får jag låtsas som om det regnar och låta officerarna gå utan halvpikar.

Västerbottens regemente

Även tennsoldaterna tillhörande Västerbottens regemente (och Dalregementet) är helt nya sånär som på fanbärarna. Apråpå officernas halvpikar så kan jag även nämna att jag har bytt ut samtliga pikar på de meniga soldaterna. Tidigare hade de en längd som motsvarande fyra meter men i den karolinska armén var tydligen pikarna betydligt längre än så, nämligen fem och en halv meter.

Dalregementet

Slutligen kommer vi då till en suddig bild av Dalregementets sista strid. Dalkarlarna har förmodligen helt ohistoriskt fått behålla sina fyra meter korta pikar. Anledningen till det är att jag använde officerformen Nr 903 för att gjuta Dalregementets pikenerare eftersom de stred mot dragoner och kan ha behövt rikta sina pikar längre upp. Men som jag redan har nämnt på hemsidan (angående tennsoldaterna som föreställer Smålands tremänningar) går det inte att göra pikarna längre eftersom spetserna redan vid denna längd hamnar något för högt upp för att posen ska bli trovärdig. Jag har dock en känsla av att jag i framtiden kommer att byta ut dessa pikenerare och ersätta dem med vanliga pikenerare.

Ytterligare information om Roos bataljoner finns på denna sida