Alla grenadjärer utbytta och fler livgardister

Nya tennsoldater

Livgardets 23 man starka grenadjärbataljon med grenadjärmössor har nu ersatts med soldater med trekantiga hattar. Likaså har 12 grenadjärer från andra regementen blivit ersatta med tennsoldater med trekantiga hattar.

Dessutom har jag passat på att gjuta och måla 18 musketerare som står i halt. Dessa är avsedda att användas i en stor skjutande bataljon (98 man) som jag nästan kan bilda genom att använda de skjutande livgardister från mina två minibataljoner. Det är egentligen bara pikenerare som nu saknas för att göra den komplett. Dessa kommer dock inte att gjutas tills Prince Augusts nya formar har kommit ut. Den stora bataljon som jag redan har, har blivit utökad med sex anfallande musketerare för att få proportionerna mellan musketerardivisionerna att passa bättre med pikenerardivisionen.

Gamla tennsoldater som har målats om (och "beskurits")

De gamla livgardesgrenadjärerna har målats om till ett grenadjärkompani tillhörande det sachsiska regementet (enda förändringen är att västarna har målats blåa).

De sex knäststående grenadjärerna från övriga regementen har gjorts om till dalkarlar (en förberedelse till en skjutande minibataljon tillhörande Dalregementet). Eftersom det finns belägg för att Dalregementet hade grenadjärmössor har två av dem fått behålla dessa, de övriga har gjorts om till karpusar.

Två marscherande grenadjärer har gjorts om till västmanlänningar iförda karpus (och dessutom fått sällskap av ytterligare nygjorda västmanlänningar, snart har jag en hel minibataljon).

De två handgranatkastande grenadjärer har fått halsdukarna ommålade från svart till vitt och därmed förflyttats från Smålands tremänningsregemente till Dalregementet.

Gamla grenadjärer innan de målades om och fick mössorna avklippta.

Slutligen kan jag visa ”före”-bilden av de sista grenadjärerna (vissa detaljer i mässing samt vita halsdukar hade dock redan blivit målade när bilden togs).

De två rödklädda grenadjärerna från Jönköpings regemente har sparats oförändrade eftersom deras mössor överensstämmer med en bevarad mössa från ett okänt regemente som ryssarna tog som krigsbyte.

De två underofficerarna med ljusblå strumpor har däremot inte bevarats eller målats om. De tillhörde livgardets grenadjärbataljon, men i likhet med denna så hade inte heller det sachsiska regementets underofficerare några grenadjärmössor. Jag har därmed ingen användning för dem. Deras påklistrade mössor har visserligen tagits av och gjorts om till karpusar som jag sedan placerat på två västmanländska pikenerare. Men kropparna kommer snart att smältas ned.

Tennet lär behövas för jag är långt ifrån klar, fortsättning följer…

Publicerat i Tennsoldater | Lämna en kommentar

Samtal med Göte Göransson

Jag har nu gjutit 66 soldater och påbörjat målningen av dem. De första färdiga tennsoldaterna kommer jag att kunna presentera nästa vecka.

Men det jag har tänkt skriva om idag är hur jag kom i kontakt med Göte Göransson, illustratören till boken Karoliner som skrevs av Alf Åberg och som är omistlig för alla oss som är intresserade av att måla Karl XII:s soldater. Han skickade ett mejl till mig i fredags och ville att jag skulle ringa honom. Tankarna susade när jag läste att han vill ta kontakt med mig av alla människor. I värsta fall kunde han ha synpunkter på att några av hans illustrationer från boken Karoliner finns på min hemsida? (visserligen med angivande av upphovsmannen) Göransson skrev dock att det han ville prata om var ”Arvid Horns triumftavlor”, vilket emellertid inte gjorde mig mycket klokare.

Så på lördagen ringde jag den nu 89-årige mannen vars bilder på karoliner jag har växt upp med. Han berömde min hemsida och mina tennsoldater och förklarade sedan att när han på 70-talet bedrev efterforskningar om utseendet på karpusen använde han sig av en detalj i Arvid horns triumftavla som skildrade övergången av Düna. De karpusar han ritade är baserades på den (vilka nu är allmänt förekommande i illustrationer, till skillnad från äldre rekonstruktioner som mer liknar tomteluvor). Göransson berättade dock att det fanns en till triumftavla som föreställde slaget vid Narva. När han skulle undersöka detaljerna på den visade det sig emellertid att det bara var ramen som fanns kvar. Någon hade skurit ut målningen och stulit den från Nordiska museets samlingar. Viktig information har därmed försvunnit och är inte tillgängligt för forskningen.

Det Göte Göransson ville fråga om var ifall jag visste något mer om den där tavlan, dvs. om den hade kommit tillrätta igen. Tyvärr kunde jag inte svara på den frågan eftersom jag visste mindre om dessa triumftavlor än vad han gjorde. Så samtalet utvecklades därefter till en stunds småprat om… ja, karoliner och historia i största allmänhet samt om de projekt han arbetar med just nu (han gör bland annat illustrationer av spindlar vilket han skrattande utgick från att det låg långt från mitt intresseområde).

Men det som var mest intressant att höra från honom var att det var han som var drivkraften till boken Karoliner.  Alf Åberg kopplades in i projektet eftersom Göte Göransson var en illustratör och förlaget utgick ifrån att illustratörer inte kunde skriva. Senare har dock Göte Göransson fått böcker om historia utgivna som han både har illustrerat och skrivit själv.

Räknat i betydelse för historieforskningen var det här samtalet mer obetydligt än en fis i rymden, men jag tycker ändå att det var häftigt att få prata med en person som åtminstone i mitt universum är en av de stora kändisarna.

Mer information om Göte Göransson finns på den här sidan (som dock bara fokuserar på hans karriär som serietecknare).

Publicerat i Övrigt | Lämna en kommentar

Ommålade ryssar

Det har varit två väldigt intensiva veckor för mig. Tyvärr har intensiteten inte handlat om gjutning och målning av tennsoldater utan om mycket mer världsliga saker. Jag har därför inte hunnit med att göra allt som jag hade hoppats. Nu är i alla fall alla ryska hästar ommålade och sedan tidigare har trumpetaren bytts ut mot en pukslagare och de ryska kanonernas svarta beslag har målats om till den korrekta gula färgen. Det som inte är klart ännu är de rektangulära dragonfanorna som ska ersätta de nuvarande kvadratiska. Dessa finns dock utskrivna så det är bara att klippa av de gamla dragonfanorna och klistra fast de nya, vilket jag kommer att göra imorgon.

Nu är jag dock ledig så det ska äntligen kunna bli mer tempo med arbetet på mina tennsoldater. Vi får se nästa vecka exakt hur högt det tempot kommer att bli.

Publicerat i Tennsoldater | Lämna en kommentar

Den svenska högerflygeln vid Poltava

Eftersom jag vid ett par tillfällen har nämt att jag har skvadroner som föreställer Livregementet till häst och Smålands regemente kan det vara läge att visa bilder på den. De båda regementena ingick tillsammans med Södra Skånska i den högra flygeln under slaget vid Poltava och bilderna visar i vilken ordning de stred: Livregementet med ljusblå uniform och vitt standar följt av smålänningarna med gult standar och Södra Skånska med blågult standar.

Som synes är smålänningarnas skvadron mindre än de andra. Jag skulle kunna säga att smålänningarna hade råkat ut för hårda strider vid redutterna och därför blivit decimerade. Men den verkliga förklaringen är att det där var allt jag hann med i höstas innan tennet tog slut. Jag var tvungen att sätta punkt eftersom ett inköp av mer tenn skulle bara leda till att ett annat förband blev halvfärdigt och därmed fresta mig att återigen köpa mer tenn i en ständigt pågående ond cirkel…  Jag ska dock under sommaren försöka komplettera Smålandsskvadronen. Men det kommer i så fall ske först efter att jag är klar med att byta ut alla dessa grenadjärer.

Livregementet till häst var intressant att måla av flera orsaker. Dels var det i egenskap av kungens livregemente ett högstatusförband och dels var det indelt i mina hemtrakter i Mälardalen. Men framförallt var det intressant eftersom de hade ljusblå uniformer istället för karolinernas vanliga mörkblå och ger på så sätt mer variation till min samling. Tillsammans med Södra Skånska som hade ljusblå uniformer 1701-1703 var Livregementet ensamma om att ha den färgen under det stora nordiska kriget.

På tal om grenadjärer kan ni på den översta bilden skymta Skaraborgs bataljon som innehåller två soldater med grenadjärmössor (endast en av dem syns). Om det är någon som mot förmodan har järnkoll på de bilder av mina tennsoldater som finns på hemsidan vet ni att skaraborgarna saknar grenadjärmössor på dessa. Det ursprungliga beslutet att inte ha mössor utgick från Lars-Eric Höglunds påstående att deras grenadärer år 1700 var enbart utrustade med hattar. Men sedan fick jag idén att de mycket väl kan ha fått ut mössor när de nymunderades åren efter och därmed  ha burit sådana i slaget vid Poltava. Så jag bytte ut dem bara för att några månader sedan komma till insikt att frånvaron i källorna med största sannolikhet även motsvarades av en frånvaro i verkligheten. Finns det inget belägg på skaraborgska grenadjärmössor så existerade de förmodligen inte. Därmed är jag tvungen att byta ut deras grenadjärer en andra gång…

PS. I samma veva som detta inlägg skrevs uppgraderade jag bloggens mjukvara till den senaste versionen. Plötsligt framgick det på kontrollpanelen förstasida varför bloggen inte syns när man söker på google. Bloggens ”privacy settings” var inställt på att blockera sökmotorer. Jag hade tidigare misstänkt att det hade varit fallet men jag kunde inte hitta någon sådan funktion på kontrollpanelen. Nu är det iallafall åtgärdat och därmed borde besökssiffrorna öka något.

Publicerat i Tennsoldater | Lämna en kommentar

Nya standar utdelade

Jag har nu bytt ut de gamla handmålade standaren till min stora östgötaskvadron genom att klippa bort metallbitarna de satt på och ersätta dem med datorutskrivna pappersfanor. Min livregementsskvadron som redan tidigare hade ett pappersstandar påklistrat på metallen har också fått ett nytt genom att använda samma teknik som för östgötarna. Dessutom har smålandsskvadronen och en ensam ryttare med ett livstandar fått riktiga standar istället för som tidigare bara ha ett gul- respektive vitmålat metallstandar.

På bilden ovan visas samtliga svenska standarbärare före det stora bytet. Notera att jag hade tjuvstartat arbetet eftersom jag redan hade klippt av ett av östgötastandaren. De två längst till vänster är de två blanka standaren som skulle bli Smålands respektive ett livstandar. De två längst till höger föreställer Södra Skånska och Nylands standar och jag är så nöjd med deras utseende att jag kommer att behålla dem. Detta trots att Nylands standar är m/1686 och närmare studier har visat att de använde ett äldre rödgult-randigt standar i slaget vid Poltava. Jag kommer därför att bli tvungen att gjuta en ny standarbärare för Nylands regemente som har ett korrekt standar.

Och här har vi slutligen efter-bilden. Nylands och Södra Skånskas standar längst till vänster är som sagt oförändrade men de övriga bär nya papperstandar och resterna av de gamla metallstandaren liggandes framför dem.

Arbetet med att skapa digitala standar till de svenska skvadroner har varit rätt frustrerande eftersom nästan alla standar som användes i slaget vid Poltava var föregångare till m/1686. Dessa utmärkte sig genom att ha en mycket plottrig design som är väldigt svår att få till i det lilla format som jag använder mig av. Tyvärr har jag lyckats med att få ett enhetligt utseende på dem och jag tror därför inte att detta är den slutgiltiga versionen. Men de får duga tills vidare eftersom jag har så många andra sakar som måste göras den här sommaren (och förmodligen även under hösten).

Så här ser iallafall de nya standaren ut på nära håll:

Östgöta kavalleriregementes standar (i bruk 1683-1709)

Smålands kavalleriregementes standar (i bruk 1674-1709)

Standar för Livregementet till häst, Vadsbo kompani (i bruk 1679-1709)

Livstandar m/1686 till valfritt regemente

(Dessa standar blev ersatta av reviderade versioner i mars 2011. De nya versionerna finns tillgängliga på denna sida.)

Publicerat i Fanor & standar, Tennsoldater | Lämna en kommentar

Statusrapport 3 – på västfronten intet nytt

Det har gått tre månader sedan den senaste statusrapporten så det är väl dags för en nu. När det gäller google har ingen förändring skett. Den här bloggen är helt osynligt för den som söker på google och så vitt jag kan bedöma är det lika illa ställt med alla andra sökmotorer.

Har min blogg på något mystiskt sätt blivit svartlistad av alla sökmotorföretag? Jag har svårt att tänka mig att en blogg om tennsoldater skulle väcka en sådan anstöt att någon har dragit igång en kampanj för att få min blogg spärrad. Eller är det kanske mina sympatier för ett republikanskt statskick som jag har uttryckt på profilsidan som har ställt till det för mig….

Det underliga är att bloggen regelbundet besöks av sökrobotar från Google, Yahoo och MSN samt att sidor som enbart har varit länkade från bloggen syns när man söker på Google. Men själva bloggen är alltså osynlig. Det är inte så att jag fäller några tårar för att min blogg inte är tillräckligt offentlig. Jag är bara väldigt förbryllad och nyfiken på orsaken till detta. Det är kanske hög tid att jag skickar ett mejl till Google  och frågar om den.

Bloggens genomsnittliga antal besökare per dag var i januari och februari drygt 4 stycken.  Från och med mars månad har jag haft ungefär 6-7 besökare per dag. Sökrobotarna är inte inkluderade i den här statistiken. Men med tanke på att hela min hemsida har omkring 1000 dagliga besökare är bloggen  mycket glest besökt. Jag har dock inga planer på att lägga ner bloggen, men det står klart att det är lika bra att inriktningen på bloggen begränsas till tennsoldater och stora nordiska kriget. När jag sedan tar en paus från tenngjutningshobby (förmodligen nästa år) kommer även bloggen att läggas i träda.

Vad gäller uppdateringar på hemsidan har arbetet med att skanna in Karl XII:s brev legat still de senaste två veckarna. Jag ska väl snart fortsätta med att beta av några brev då och då men det står klart att enbart Karl XII:s brev kommer att ta ett år att skanna in med nuvarande takt. Arbetet med att skanna in Lewenhaupts berättelse får därför vänta till följande år.

Slutligen kan jag berätta att jag har precis påbörjat den näst sista etappen av min åtgärdslista över saker som ska korrigeras på mina tennsoldater. Det är denna åtgärdslista som har gjort att jag väntat med att uppdatera tennsoldatssektionen med bildar på alla nya tenssoldater som gjordes under sensommaren och hösten förra året. Det som sker just nu är att hästarna på min stora ryska skvadron målas om samt att alla ryska standar (utom ett) kommer att bytas ut (tillsammans med östgötaskvadronens och livregementet till hästs standar). Den allra sista etappen kommer att äga rum i juli då jag ska ersätta alla mina grenadjärer med felaktiga huvudbonader.

Publicerat i Statusrapporter | Lämna en kommentar

Fanor

Den teknik jag har använt mig för att göra fanor till mina tennsoldater går ut på att med hjälp av en kopieringsmaskin skapa svartvita mallar som jag sedan målar för hand och klistrar fast på tennsoldatens fanstång. Nackdelen med denna teknik är att det tar lång tid att måla dem för hand och gör jag ett misstag får jag oftast gilla läget eller börja om från början. En annan nackdel är förstås att detaljerna aldrig blir helt bra eftersom jag är en väldigt medioker figurmålare (om ens det!). När jag började med att måla tennsoldater på 90-talet var detta dock den enda teknik som stod till buds. Det fanns inga färgbilder på karolinska fanor som var tillgängliga för mig och jag hade dessutom varken skanner eller färgskrivare.

Senare fick jag dock tillgång till allt detta men valde att fortsätta i samma stil så att utseendet på de nya fanorna inte skulle avvika från de gamla. Men med mina gamla fanor hade jag gjort ett misstag genom att måla heraldiska motiv i guld med guldfärg.  Senare insåg jag  att dessa egentligen skulle ha en gulaktig färg. Därmed blev det aktuellt med en större revision av mitt fanbestånd och jag kunde på allvar överväga att byta teknik. Dvs. att gå ifrån handmålade fanor till digitala fanor utskrivna från datorn.

Livgardets fanor var de första som fick ett nytt utseende, vilket skedde i höstas i samband med en större revision av tennsoldaterna från detta förband. Resultatet syns nedan.

Livgardets fanor "före" (vänster) och "efter" (mitten) samt Upplands livfana (höger)

Det nya utseendet skiljer sig betydligt från det gamla vilket också framgår av bilden även om den är för liten för att man ska kunna se hur skärpan på detaljerna har förbättrats. I samma veva gjorde jag en livfana till Upplands regemente med lika bra resultat. Den enda nackdelen med det digitala formatet är att man kan ana de individuella pixlarna om man studerar fanan på riktigt nära håll. Men jämfört med de handmålade fanornas alla små skönhetsfel är de digitala fanorna trots allt mycket bättre.

Men detta var vita fanor. När det gällde röda fanor var det inte lika enkelt. Min skanner klarade inte av att skanna in röda fanor med en jämn färgåtergivning. Och även om jag försökte korrigera detta manuellt lyckades jg aldrig få fram en röd färg som hade samma lyster som de handmålade när jag skrev ut fanarken från min skrivare. Jag valde därför att måla över de digitala utskrifterna för hand. På så sätt slapp jag åtminstone de vita fläckarna som jag inte kunde undvika att få när jag arbetade med svartvita mallar. Resultatet blev detta:

Upplands gamla fana och två nya som jag gjorde i höstas.

Fast när jag var klar upptäckte jag något mycket irriterande. Motivet på den ena sidan befann sig för långt bort från stången (se fanan i mitten). Jag trodde först att detta berodde på att jag hade råkat göra fanorna för långa och i efterhand trimmat ner den bortre sidan så att motivet på den ena sidan inte längre var centrerat i mitten. Detta var fel förklaring men i vilket fall som helst såg jag inget annat val än att göra om allting.

Efter denna motgång hade jag emellertid tröttnat på att måla fanor för hand så jag beslöt att gå över till det heldigitala formatet trots att skapandet av mallen krävde en större arbetsinsats än vad jag tidigare hade räknat med. För när väl mallen är skapad är det hur enkelt som helst att göra nya fanor om det sker ett misstag.

En av de "nya fanorna" har nu ersatts av en helt digital fana (vänster).

Dessvärre avbröt jag arbetet i höstas och det var först igår som jag avslutade det. På bilden ovan syns den splitter nya digitala fanan som ersatte höstens handmålade modell (resterna av den ligger i förgrundens mitt). Den nya fanan är blekare än de gamla, men inte fullt så blek som bilden kan få er att tro. Det är nämligen kamerablixten som spökar som vanligt. Tydligen reflekterar den digitala fanan mer ljus än de handmålade så att den framstår som blekare än vad den egentligen är.

Tyvärr kommer även den nya digitala fanan att skrotas. För på baksidan är motivet lika dåligt centrerat som dess företrädare. Jag har nu insett att felet berodde på att jag använde samma bild till både fram- och baksidan när jag skapade fanarket. Motiven på karolinska fanor var nämligen inte helt centrerade utan de var placerade lite närmare fanstången för att ge intryck av att vara helt centrerade. Istället för att bara kopiera framsidans bild till baksidan borde jag därför ha spegelvänt den först.

Det har jag nu gjort på mallen nedan. Men jag väntar ett par veckor till med att skriva ut nya fanark. Min färgpatron håller nämligen på att ta slut och jag vill vänta med att inviga en ny färgpatron tills jag ska byta ut samtliga fanor i min tennsoldatssamling. Och för att det ska ske måste jag först under sommaren göra mallar till samtliga karolinska landskapsregementens fanor (vilket dock inte ska ta så lång tid nu när jag kan använda mig av Upplands fana som mall till de övriga).

Fanark för tennsoldater tillhörande Upplands regemente

Publicerat i Fanor & standar, Tennsoldater | Lämna en kommentar

Prince Augusts nya formar och Karl XII:s brev

Den 11 april skrev jag om att Prince August skulle lansera nya formar i karolinerserien. I deras nyhetsbrev hade de meddelat att de skulle publicera bilder på de nya poserna samma månad.  Detta skedde dock inte eftersom Prince August har ändrat sig och vill vänta tills senare i sommar då nytillskotten är bättre utvecklade. Men tack vare ett mejl från Adam Zayer har jag ändå nyligen fått se en bild på de nya pikenerarna (och information om dröjsmålet). Han har nämligen själv mejlat till Prince August och fått en ”preview”.

Eftersom Prince August ville avvakta med att släppa bilderna ska jag inte publicera bilden här. Men de två poserna som jag förväntade mig att finna bland de fyra nya pikenerarna fanns där. Nämligen en pikenerare i en defensiv pose med dragen värja och piken framåtlutad och stödd mot marken sam en pikenerare som står i halt. En tredje pikenerarpose som var ganska självklar, men som jag inte tänkte på när jag skrev blogginlägget i april, är en pikenerare i en defensiv pose med piken i ett horisontalt läge. Denna pose är väl lämplig som försvarsställning mot anfallande infanteri medan den förra är lämpad för försvar mot kavalleri.  Den fjärde posen skiljer sig dock inte så mycket från n:r 1. Båda har dragen värja och piken framåtlutad och stödd mot marken. Skillnaden är att n:r 1 håller värjan intill kroppen med spetsen framåt medan n:r 4  sträcker ut värjan med spetsen bakåt.

Fast innan jag planerar hur jag ska ersätta mina befintliga pikenerare i höst med de nya kommer jag dock att behöva läsa på mer om pikenerare.  För jag antar att alla de nya poserna fyller viktiga och specifika funktioner trots att två av dem är så snarlika. Mitt antagande att de framåtlutande pikenerarna enbart är avsedda för försvar mot kavalleri är kanske inte heller helt rätt.  Wikipedia-artiklen om pikenerare innehåller nämligen bilder där framåtlutande pikar och horisontella pikar samsas i samma formationer.

Till sist kan jag nämna att arbetet med att skanna in Karl XII:s brev stadigt går framåt. Jag har nyligen lagt till ett av de mest berömda breven. Nämligen det där kungen uppger att ”nyligen hafver iagh bränt up een hel stadh och hängt bårgarna”. För alla som ogillar Karl XII är den meningen guld värd men Bengt Nilsson har forskat om detta och kunnat visa att den verkliga händelsen inte var så hemsk som Karl XII:s egna ord ger intryck av.

Publicerat i Prince August, Uppdateringar på hemsidan | Lämna en kommentar

Konvertering av grenadjärer till musketerare

Som jag har nämnt några gånger på den här bloggen så har jag ett problem i och med att jag har målat två grenadjärer till alla utom en minibataljon (+ en  grenadjärbataljon) och sedan insett att grenadjärmössor var väldigt ovanliga i Karl XII:s armé.

Sammanlagt har jag målat 11 karolinska minibataljoner med grenadjärer samt 1 grenadjärbataljon. Av dessa är det endast Dalregementet och Södermanlands regementen som det finns belägg för att de hade grenadjärmössor. De övriga grenadjärerna är jag därför tvungen att byta ut eller konvertera till musketetere. Det sistnämnda alternativet är det enklaste, men det är endast möjligt för de bataljoner som har karpus som huvudbonad (Närke-Värmland och Västerbotten).

Grenadjärerna från mina två Närke-Värmländska bataljoner och den Västerbottniska bataljonen.

Tennsoldaterna ovan var därför de enda av sammanlagt 40 övertaliga som på ett enkelt sätt gick att konvertera till musketerare. Notera förresten att tofsen på grenadjären längst till höger har lossnat. Detta skedde när jag flyttade för ett par månader sedan. Det var ren tur att det var en grenadjär som skulle konverteras som råkade ut för det, för annars hade jag blivit riktigt missnöjd…

Steg 1

Konverteringen inleddes med att jag använde en avbitartång för att klippa av topparna på grenadjärmössorna till en lagom höjd för en karpus.

Steg 2

Sedan filade jag det som återstod av grenadjärmössorna så att de fick en rund form. Notera att den mittersta grenadjärens mössa lossnade helt och hållet när jag filade den. Den avslöjar därmed hur jag hade gått till väga för att skapa sådana grenadjärer. Det finns nämligen ingen grenadjärform med den posen så jag var tvungen att slipa bort en trekantig hatt och sedan klistra fast en grenadjärmössa på dem. De knästående skyttarnas mössor sitter däremot som gjutet.

Steg 3

Till sist var det bara att måla tennklumparna på soldaternas huvuden till något som liknade karpusar. För en av dem var jag förstås tvungen att återigen limma fast tennklumpen.

Nu är det bara 34 övertaliga grenadjärer kvar. Dessa måste jag dock ersätta genom att gjuta och måla helt nya tennsoldater. De 22 grenadjärer som ingår i min grenadjärbataljon kommer att målas om så att de föreställer ett grenadjärkompani från det sachsiska regementet (sachsiska krigsfångar i svensk tjänst som deltog i slaget vid Helsingborg). De resterande 12 övertaliga grenadjärerna kommer jag tills vidare att låta vara som de är och bli en samling fristående tennsoldater som inte ingår i någon formation. Men behöver jag fler karoliner med karpusar kan även dessa bli konverterade.

Publicerat i Tennsoldater | Lämna en kommentar

Kalmar läns karoliner

I förra veckan visade jag en bild på en minibataljon av livgardet som jag gjorde i höstas. I samma veva gjorde jag också en minibatajon från Kalmar regemente. Som framgår av bilden ovan stod kalmarbataljonen och livgardesbataljonerna bredvid varandra under slaget vid Poltava.

Nedan en närbild på regementet som hade en av de snyggaste fanorna i den karolinska armén.

Jag har tidigare nämnt att kamerablixten bleker den blå färg som mina karoliner har. Detta är även fallet här, men denna gång ledde det till en oväntad förbättring. Kalmar regementes hattar hade nämligen blåvit-randiga galoner men när jag målade sådana på mina tennsoldater resulterade det i att den mörkblå färgen blev svår att skilja från hattens svarta färg. På fotot syns de dock  tydligt.

En annan grej, som avslöjar att de målades före julen, är att Kalmarbataljonens grenadjärer har grenadjärmössor. Jag insåg under julen att sådana mössor var väldigt ovanliga i den karolinska armén och jag kommer därför att bli tvungen att ersätta dessa Kalmaritiska grenadjärer (samt flera andra) med vanliga musketerare någon gång under sommaren.

Publicerat i Tennsoldater | Lämna en kommentar