Nya sörmlänningar och färgval

Nu är jag klar med större delen av min sörmlänska bataljon som står i halt. Sedan tidigare har jag två underofficerare och en grenadjär. Dagens omgång består av den andre grenadjären, två trumslagare och tio musketerare. Det som återstår är fem pikenerare samt en fanbärare och en officer.

Tanken är att dessa ska ingå i den andra linjen i slaget vid Helsingborg. Men de kan lika gärna föreställa dalkarlar i slaget vid Poltava om jag byter ut trumslagare och fanbärare. Huvudorsaken till att jag gjorde just dessa poser är dock de metallproblem som jag berättat om tidigare och som innebar att det blev svårt att gjuta andra poser.

Kanoner målade med Humbrol 109, Vallejo 962 och Humbrol 25

I vintras höll jag på att leta efter den rätta färgen att måla karolinska kanoner med men jag berättade aldrig hur det slutade. Humbrol 25 som jag använder till svenska uniformer (och tidigare till kanonerna) var för mörk så jag testade humbrol 109 istället. Den var bättre men ändå något för ljus. Dessvärre har inte Humbrol någon blå nyans som ligger mitt emellan 25 och 109. Jag beslöt därför att titta på Vallejos färger eftersom de har ett mycket bredare sortiment. Jag köpte färgen ”Flat Blue” (962) som verkade lovande. Men även om den var mitt emellan humbrolfärgerna så visade sig den vara för mörk (färgåtergivningen på fotot är som vanligt inte helt verklighetstroget). Det fanns visserligen fler vallejo-färger att välja emellan, men färgburkarna är dyra och jag vill inte förköpa mig på färg som jag inte kommer att använda. Mitt beslut blev därför att använda humbrol 109 till karolinska kanoner. Den är inte perfekt men den duger gott och väl. Och är någon överdrivet petig kan man ju alltid försvara sig med att Polens och Ukrainas sol har blekt den ursprungliga färgen.

Men vallejo-färgen som jag köpte kommer inte att ligga oanvänd. Eftersom jag har så många tennsoldater är det nödvändigt att märka dem på ett sådant sätt att det går att se vilket regemente de tillhör utan att behöva bläddra i böckerna. Det är framförallt befäl och trumslagare som behöver matchas med rätt manskap. Det system som jag använder mig av är att måla undersidan av fundamenten så att de liknar fanan för det regemente de tillhör.

På bilden ovan ser ni hur mitt märkningssystem ser ut. Södermanlands svarta grip har förenklats till en svart prick och Dalarnas korslagda pilar med krona har förenklats till ett gult kryss. Den blå färgen är förstås Vallejo 962. Att musketeraren (som tillhör dem som blev klara idag) är markerad med Dalarnas färger beror på att mitt system utgår från året 1709 då dessa uniformer bars av Dalregementet, och det är ändå min avsikt att samtliga figurer med den uniformen ska kunna användas till båda regementena. Sedan tidigare har jag dessutom en Södermanlandsbataljon med trekantiga hattar och vita strumpor, vilket ska föreställa dess uniformer för år 1709, och som helst inte ska ha samma märkning som karpusbärarna från 1710 (jag har gjort ett litet undantag för Södermanlands trumslagare som nu finns med såväl hatt som karpus). 

Avslutningsvis kan jag kommentera hur Vallejos färger förhåller sig till Humbrols. Humbrolfärgerna kommer i tre sorter: matta, blanka och satin. De matta färgerna har ett realistisk utseende och torkar snabbt men är dessvärre inte slitstarka. De blanka färgerna tar längre tid att torka men ger en slittålig och glansig yta som känns och ser metalliskt ut. Satin är en mittimellanvariant som resulterar i en slät och lätt glansig yta som ger ett plastigt intryck  när man ser och känner figurerna.

Vallejo har ingen uppdelning i matt, blank och satin men det står klart att deras färger närmast motsvarar Humbrols satinfärger. Så trots att Prince August rekommenderar Vallejo framför Humbrol sörjer jag inte att mina tennsoldater är målade med Humbrols matta färger.  Det plastiga intryck som Vallejos färger ger står sig slätt mot de matta Humbrolfärgernas mer realistiska känsla. Och tro inte nu att jag har dömt ut Vallejo på grund av en enda färg. Jag har faktiskt testat ytterligare två av deras färger, men det är något som jag kommer att berätta om vid ett annat tillfälle.

Publicerat i Färger, Tennsoldater | 5 kommentarer

Ny utrustning

Min nya kokplatta bredvid den gamla

Den senaste veckan har jag haft så mycket annat att göra att jag inte kunnat slutföra det lilla som återstår av det här halvårets tennsoldatsproduktion. Jag har däremot skaffat ny utrustning. Min gamla kokplatta hade tidigare i år problem med att hålla värmen när jag smälte tenn. Jag trodde först att det berodde på den höga smältpunkten på den metall jag göt med, men det visade sig senare att problemet återkom när jag göt med vanlig metall. Kokplattan har troligen haft en termostat som gått sönder och efter elva års trogen tjänst var det dags att pensionera den och köpa en ny kokplatta.

Jag har även köpt de nya pikenerarformerna Nr. 912 och 913 från Prince August. Hästgrenadjärerna får vänta till ett senare tillfälle. I varje pikenerarform ingick tre små pikskaft av koppar. Dessa har en storlek som ska motsvara 4 meter i verkligheten och är därmed alldeles för korta för att användas till svenska pikenerare. Deras pikar var ju 5,5 meter långa. Men jag sörjer inte för det eftersom jag har inte haft för avsikt att börja köpa dyra kopparskaft från Prince August när vanlig bindtråd från en trädgårdshandel duger alldeles utmärkt. Att gjuta pikspetsar och borra hål i dem för att fästa dem på skaften verkar också alldeles för bökigt för min smak.

Tyvärr var den ena formen som jag köpte ett måndagsexemplar. På en av pikenerarnas rygg ser det nämligen ut som om någon har rispat formen med ett vasst föremål (se bilden till höger). Detta får som följd att när man gjuter en sådan pikenerare får denne något som ser ut som en rem på ryggen som går över axeln.

Jag provgöt formen med min nya kokplatta och resultatet syns nedan. Problemet var inte värre än att det gick att fila bort på en minut och jag har dessutom bara tänkt att gjuta sex stycken pikenerare i den posen i sommar. Men det är ändå störande att att köpa en sprillans ny form och sedan upptäcka att den har ett fabriksfel som tvingar en till merarbete. Skulle jag i framtiden vilja göra många tennsoldater i den posen kommer jag nog att köpa en ny form.

Publicerat i Prince August | 18 kommentarer

Slaget vid Gadebusch

Nu har jag äntligen publicerat sidorna som visar svenskarnas och danskarnas uniformer i slaget vid Gadebusch. Det finns fortfarande en hel del frågetecken som jag skulle vilja räta ut men jag kan inte sitta på dessa sidor hur länge som helst. Det första utkastet gjordes klart redan i augusti och sedan reviderade jag de danska uniformerna i början av det här året för att sedan inte göra värst mycket fram till idag.

Ett problem med slaget vid Gadebusch är att det inte verkar finnas så mycket skrivet om det på den detaljnivå som jag är ute efter. Det framstår som det bortglömda slaget i svensk historieskrivning. En stor svensk seger som dock omintetgörs av en kapitulation vid Tönningen ett halvår senare. I vilket annat krig som helst skulle det här slaget ha blivit mycket omskrivet men i det stora nordiska kriget överskuggas det av det stora antalet svenska segrar. Och eftersom det utkämpades utomlands får det rent av mindre uppmärksamhet än betydligt mindre drabbningar som utkämpades på hemmaplan (Stäket 1719 till exempel).

Det som gör slaget vid Gadebusch intressant för tennsoldatsmålare är att det till skillnad från Helsingborg nu var rödklädda danskar som ställdes mot de blåklädda svenskarna. Tyvärr är dock danskarna så röda att skillnaderna mellan de olika regementena är väldigt små. Och de sachsare som deltog i slaget vid Gadebusch var även de klädda i röda rockar.

Såvida det inte visar sig att en hel del av danskarna fortfarande inte hunnit byta ut de  ljusgrå rockarna mot de röda m/1711-rockarna så skulle det vara väldigt enformigt att måla tennsoldater till detta slag. Och troligen hade alla danskarna fått ut de röda rockarna eftersom jag vill minnas att det var ordnat på så sätt att värvade regementen fick nya rockar med 1,5 års mellanrum.

Slaget vid Helsingborg är därför roligare att måla eftersom det ger större variation på uniformerna. Men för den som räknar Västgöta-Dals regemente som ”sitt” regemente är det Gadebusch som gäller. Detta var nämligen det enda fältslag under hela kriget som Västgöta-Dals deltog i.

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | 9 kommentarer

Ny östgötaskvadron

Det blir en kort bloggpost den här gången eftersom jag har haft så mycket annat att göra idag. Men så finns det inte heller så mycket att säga. Den nya östgötaskvadronen med 10 ryttare som blev klar idag har varit utannonserad sedan en längre tid tillbaka. Och eftersom jag sedan tidigare har en stor östgötaskvadron med 34 ryttare bör uniformerna vara välbekanta.

Alla tennsoldaterna blev dock inte klara först idag. Standarbäraren och trumpetaren är gamla fristående tennsoldater från förra sommaren då den förstnämnde blev gjuten & målad medan den sistnämnde var en övertalig ryss som blev ommålad.

Publicerat i Tennsoldater | 11 kommentarer

Något annorlunda ryssar

De ryska tennsoldater som syns på bilden är desamma som jag har haft sedan vintern 1996-97. Men det är något som är annorlunda med dem. Och då syftar jag inte på kanonernas hjul som nu är järnskodda utan gul färg . Den ändringen gjorde jag redan för ett halvår sedan. Nej, den stora skillnaden mellan den här bilden och de jag har på hemsidan är att ryssarna nu är ljushåriga istället för att enbart ha svart hår. 

När jag först målade tennsoldater i början av 90-talet visste jag inte vad som var en lämplig fördelning av olika hårfärger. Jag valde då att helt enkelt låta en tredjedel ha gult hår, en annan tredjedel brunt hår och den sista tredjedelen svart hår. Förmodligen var jag inpirerad av mina playmobil-gubbar som hade just den fördelningen. Men när jag började titta närmare på min omgivning insåg jag ju att svart hår är extremt ovanligt bland etniska svenskar. Så när det 1996-97 blev dags att gjuta om mina tennsoldater, och måla dem med matta färger, valde jag att hädanefter låta gula och bruna nyanser dominera. Närmare bestämt Humbrolfärgerna 24, 62, 63, 74 och 110 som används i samma utsträckning samt någon enstaka tennsoldat i varje formation som fick den svarta färgen 33. Senare har jag tagit bort den svarta färgen helt och hållet och istället låtit Humbrol 98 representera dem med riktigt mörkt hår.

För ryssarna gjorde jag dock tvärtom 1996-97 och målade istället samtliga med svart hår. För i brist på information om vilka nyanser som är vanliga bland ryssar valde jag att göra det lätt för mig genom att använda samma svarta färg som jag använde till hattarna och halsdukarna. Jag insåg dock senare att min mentala bild av ryssar som ett mörkhårigt folk var grovt felaktig. Men jag fortsatte att måla dem svarta eftersom jag fortfarande inte visste vilka de rätta proportionerna var.

Det var först när jag gjorde en sachsisk dragonskvadron som det blev hög tid att rätta till de ryska hårfärgerna. Sachsarna hade nämligen identiska uniformer med en tidigare rysk skvadron med annorlunda poser och avsikten var att båda skulle kunna användas som såväl ryssar som sachsare. Fast då kan de inte ha svart hårfärg när de håller en musköt och vara blonda när de skjuter med pistol eller håller en värja.

Jag började därför söka på Internet efter information om ryska hårfärger.  Men det enda stället där jag stötte på detaljerad information var ett forum för ryska nynazister. Det var inte direkt en källa som man skulle ange på en skoluppsats, men där stod det att endast en halv procent av de etniska ryssarna hade svart hår. Sedan visades bilder på ”typiska ryssar” och deras hårfärger såg ut precis som våra svenska. Så den slutsats jag kunde dra av detta var att det inte finns någon anledning att avbilda ryssarna på ett annat sätt än vad jag har gjort med mina skandinaver och tyskar. De ryska tennsoldaternas hår blev därför ommålade och troligen är de nu mindre rasistiska än vad de var innan.

Publicerat i Färger, Tennsoldater | 3 kommentarer

Statusrapport 6 – Tenn i överflöd

I fredags vann jag en auktion på tradera och det innebär att jag förutom nio gamla formar fick ungefär fyra kilo metall för det blygsamma priset 206 kr. Säljaren gjorde ett misstag genom att placera auktionen i fel avdelning och trots att jag inte har tänkt gjuta så mycket mer i år kunde jag inte låta bli ett sådant fynd. Det kommer ändå att gå åt förr eller senare.

Det ser inte heller ut att vara samma mardrömsmetall som förra  gången så jag räknar med att kunna gjuta de nya pikenerarna med den i sommar utan några större problem. Tanken var ju annars att jag skulle använda ”mardrömsmetallen” till det. Men när den visade sig vara så besvärlig valde jag att göra slut på den så fort som möjligt genom att gjuta de figurer som var lättast.

Det som återstår att måla av det som jag göt med mardrömsmetallen är 8 ryttare och 11 musketerare som står i halt. Sedan har jag även tre vallacker eller kosacker som har väntat på att bli färdigmålade väldigt länge, men som alltid har hamnat sist i kön.

Mina planer för sommaren är att gjuta 25 pikenerare med de nya formarna. Femton kommer att vara pikenerare som håller piken vertikalt och de ska komplettera tre bataljoner med musketerare som står i halt (två gardesbataljoner och en sörmländsk som är under målning). De övriga tio ska ha defensva poser och ersätta de officersfigurer från form 903 som jag använt till Dalregementet och Smålands tremänningar.

Därefter ska jag avsluta med en liten skvadron livdragoner för att fylla ut det nya hyllplan som innehåller alla mina svenska Poltavaskvadroner. Kanske gör jag ytterligare några enstaka figurer men annars kommer jag slutligen ta den paus som jag annonserat ut så många gånger. Det kommer därför dröja till åtminstone sommaren 2012 innan det blir några nya tennsoldater utöver de ovan nämnda. Tiden fram till dess har jag istället tänkt att använda till att utveckla hemsidan och då främst karolinerdelen.  Fanor och danska uniformer är det som står närmast på tur, men även en översyn av sidorna med befolkningsstatistik.

Publicerat i Statusrapporter | 10 kommentarer

Jyllänningar, ryssar och Humbrols gröna färger

Jag hann idag bli klar med ytterligare sju tennsoldater som länge hade varit i ett halvmålat skick. Fyra av dessa är trumslagare och det beror på metallproblem som begränsade urvalet figurer som jag kunde gjuta.  Deras regementstillhörighet fick bli Jyllands och Astrachans. Dessa stred vid slagen i Helsingborg och Poltava och stod därför näst på tur.

Att jag har fortsatt på Helsingborgsspåret med att måla ytterligare danskar beror på att jyllänningarna hade en sådan intressant uniform med rödvita galoner på hattarna. någon information om galoner på trumslagarnas rockar och färgen på officerarnas livbindlar har jag inte men jag har gissat att rödvitt var detta regementes speciella färgkombination.

Den jylländske officeren hade jag gjutit redan när jag gjorde den Fynska bataljonen. Officerens värja i form DKI-01 är väldigt svår att gjuta och blir nästan alltid avbrutet. Men jag har ett speciellt knep som gör det lätt att lösa problemet. Gjuter jag en officer som är helt okej förutom värjan tar jag avbitartången och klipper av ena benet och halva fundamentet. Sedan stoppar jag tillbaka figuren i formen och gjuter den en gång till. Värjan blir då hel och bortsett från en synlig skarv som går att måla över så får man en perfekt gjutning.

Jag har även använt tekniken på ryttaren i form Nr 935 och då får man inte ens en synlig skarv (förutsatt att man klipper av en tjock bit). Tanken när jag gjorde den Fynska bataljonen var att jag skulle ta foton på hur jag gick tillväga och sedan redovisa det i en särskild bloggpost (liknande den om hur man gör karpuskaroliner).  Men till min förvåning lyckades jag gjuta en officer på det vanliga sättet. Envist fortsatte jag då med att gjuta ännu en officer trots att jag inte behövde den. Resultatet blev ännu en lyckad gjutning utan att jag behövde ta till specialvarianten! Jag valde då att lägga ner planerna på en bilddemonstration av tekniken och inte slösa mer tenn på figurer jag inte behövde.

Den ryske officeren är hämtad från Prince Augusts Rossbach-serie (form Nr. 50, hessisk gardesofficer). Jag köpte formen när Prince August hade en rea och tyckte nu att det var dags att använda formen. Den fick bli en experimentfigur som jag använde till att testa en ny färg.

Officerarna på bilden har alla varsin grön nyans på rocken. Från vänster till höger är det Humbrol 149, 30 och 76. Den sistnämnda färgen är den som jag använde på 90-talet men som jag övergav eftersom jag ville ha en mörkare nyans. Den förstnämnda färgen är den som jag sedan använde men som Humbrol senare slutade sälja i Sverige. Den i mitten är däremot lätt att få tag på i Sverige.

På fotot ser det inte ut som om det är mycket som skiljer. Delvis beror detta på kamerablixtens blekande effekt.  Men även i verkligheten är de mycket lika. Var för sig märker man ingen skillnad på dem. Det är först när man har 76:an och 149:an bredvid varandra som man ser att det är frågan om olika nyanser. Nr. 149 och 30 är å andra sidan väldigt svåra att skilja åt även i verkligheten. Nr. 30 är något mörkare men det är svårt att se någon skillnad på dem även när man vet att det är olika färger. Detta var inte vad jag hade väntat mig eftersom jag ursprungligen ratade Nr. 30. Jag trodde nämligen att det var en matt variant av den nästan nattsvarta gröna färgen Humbrol 3 (som jag använde till mina blankmålade tennsoldater i början av 90-talet).

Slutsatsen av detta är väl att jag inte behöver bege mig till England när jag har fått slut på Humbrol 149. Det går alldeles utmärkt att använda Humbrol 30 istället. Och det även om jag ska komplettera en bataljon som är målad med Humbrol 149. Det var nog inte så konstigt att Humbrol slutade sälja Nr. 149 (men det är fortfarande konstigt att de säljer den i England).

Publicerat i Färger, Tennsoldater | 5 kommentarer

Livgardet får förstärkningar

Det lågintensiva tempo jag höll i vintras med målningen har under våren övergått i en nästan stillastående snigelfart. Men nu har äntligen en ny omgång tennsoldater blivit klara. Denna gång fyra underofficerare, fyra trumslagare och fyra musketerare som står i halt. Alla tillhör Livgardet.

Anledningen till att jag valt att göra dessa tennsoldater är att det börjar bli hög tid att slutföra den svenska slaglinjen vid Poltava. Jag skulle ha blivit klar för länge sedan om jag inte hade velat göra så många olika saker vid sidan av detta. Just nu har jag sju skjutande bataljoner och en anfallande i den första linjen samt två marcherande i den andra linjen. Det som saknas är två livgardesbataljoner. Och eftersom jag redan har 20 fristående gardesmusketerare som står i halt så är två bataljoner som står i halt det enklaste sättet att fylla luckan i linjen.

Men borde inte alla tio bataljoner i den första linjen ha en skjutande pose? Jo, så var det också tänkt från början men de tre udda-bataljonerna får vara en tillfällig lösning. Dessutom kan detta provosorium betraktas som mer historiskt korrekt än en enhetlig skjutande linje. Svenska soldater avfyrade nämligen sina musköter endast en gång innan de stormade fienden med bajonetten. Det innebär att den tid de befann sig i en skjutande pose var väldigt kort och det är inte troligt att alla bataljoner var så pass väl synkroniserade att de sköt exakt samtidigt. I slaget vid Poltava vet vi dessutom att så inte var fallet. Lewenhaupt klagade nämligen i sin självbiografi över att bataljonerna kom i otakt och inte anföll fiendelinjen samtidigt.

Det var faktiskt så illa att den så kallade andra linjen med Västmanlands två bataljoner var oavsiktlig. Alla bataljoner skulle egentligen ha bildat en enda linje men Västmanland hann inte ta sin plats längst till vänster innan anfallet kom igång.

Så de två stillastående Livgardesbataljonerna i vardande som syns på bilden nedan kan därför passa in rätt väl bland skjutande bataljoner i slaget vid Poltava.

Som synes saknas det pikenerare och officerare för att bataljoner ska bli kompletta. Jag kommer att göra dessa i sommar när jag köpt de nya pikenerarformarna. Närmare bestämt kommer det att bli pikenerare som håller piken vertikalt. Officerarna kommer jag att plocka från min småländska tremänningsbataljon där jag har använt dem som substitut för de pikenerarposer som tidigare inte fanns i Prince augusts sortiment.

För övrig kan jag konstatera att det mycket sporadiska målandet under våren har gjort mig lite ringrostig och tillsammans med tidsbristen har skärpan på målningen inte varit den allra bästa (framförallt galonerna). Även gjutningen har en del skavanker men det berodde på de metallproblem jag nämnde i en tidigare bloggpost. Fast med tanke på att jag redan tidigare hade 8 trumslagare, 14 underofficerare och 20 musketerare i halt från Livgardet så går det att se mellan fingrarna om några av dessa är sisådär. När jag får lite mer lugn och ro i sommar ska jag se till att göra ett bättre jobb på de splitter nya pikenerarna.

Publicerat i Tennsoldater | 6 kommentarer

Svenska dragonfanor och danska infanterifanor

Jag fick för en dryg vecka sedan en förfrågan om huruvida jag även skulle göra karolinska dragonfanor eftersom han behövde en sådan till livdragonerna. Svaret är att jag planerar att under sommaren täcka in alla standar och dragonfanor till livdragonerna och de indelta regementena. Men det tar ju numera inte så lång tid för mig att göra fanark så jag passade på att redan nu göra livdragonernas (och Bohusläns) fanor.

Livdragonerna 1700-1709

Livdragonerna 1710-1718

Livdragonerna 1718-

Bohusläns dragoner 1670-1719

Alla dessa fanor är samlade på den här sidan.

Jag gjorde även tre danska infanterifanor så att alla danska landskapsregementet och alla kända infanterifanor från slaget vid Helsingborg finns representerade på sidan med motståndarfanor.

Jylländska regementet

Själländska regementet

Prinsen av Hessens regemente

För den som vill återskapa det danska infanteriet i slaget vid Helsingborg finns det nu fanor för Livgardet, Drottningens livregemente, Fynska, Jylländska (alla i första linjen) och Prinsen av Hessens regemente i andra linjen samt Prins Christians regemente i den högra flygeln. Det som saknas är grenadjärkåren som stred i första linjen och som eventuellt hade fanor samt Östsjälländska,Västsjälländska och Lolländska lantmiliserna som stred i andra linjen. Dessutom har jag inga fanor för Marinregementet och Lepels regemente som befann sig i vänstra flygeln.

Allt som allt är det därför bara hälften av infanteriregementena som av döma av Höglunds bok har kända fanor. Detta känns lite märkligt jämfört med förhållandena på den svenska sidan. Förhoppningsvis så ska det dock gå att luska fram mer information om danska fanor.

Jag har inte lyckats hitta några Helsingborgsfanor när jag sökte i Digitalt museum. Men det är intressant att notera att stilen på de danska fanorna inte verkar skilja sig nämnvärt vare sig det är frågan om troféer från Karl X Gustavs krig eller från Karl XIV Johans.

Jag har tidigare haft vissa förhoppningar om att i slutet av våren lägga upp fördjupningssidor om den danska arméns uniformer. Men eftersom jag i år har ägnat så mycket tid åt fanor och standar är det inte längre ett realistiskt mål och även sommaren känns fulltecknad just nu. Hoppet är dock inte ute för att ett par sidor om uniformerna i slaget vid Gadebusch kan komma upp på hemsidan i maj eller juni.

Publicerat i Fanor & standar, Uppdateringar på hemsidan | 3 kommentarer

Traderametall

Tenngjutning är en dyr hobby eftersom metall är en väldigt dyr råvara. Så har det varit länge. Leksakstillverkarna gick över från metall till plast redan i mitten av 1900-talet. Men för dem som tillverkar sina ”leksaker” själva verkar det alternativet inte vara möjligt. Prince Augusts hoppingivande nyhetsbrev för ett par veckor sedan visade sig bara vara ett första april-skämt. För närvarande är därför metall det enda som gäller, och den blir bara dyrare och dyrare på grund av råvarutörsten i Kina och andra U-länder som lyft sig ur fattigdom och har fått för sig att de ska samma levnadsstandard som oss i västvärlden.

Ett sätt att få ned metallpriset är att köpa det begagnat. Och på Tradera går det att få tag på sådan metall till ett hyggligt pris, antingen i form av tackor eller färdiggjutna tennsoldater. Nackdelen med denna ”traderametall’ är dock att det som bjuds är sällan metall som håller samma höga kvalitet som den Prince August säljer. Det normala är den innehåller för mycket bly och att det därför lätt bildas gropar på tjocka ställen.

Att gropar och hål bildas beror på att metallen krymper när den stelnar. Det ideala är därför en metall som expanderar när den stelnar och på så sätt fyller ut formen så att alla detaljer blir tydliga. Ett exempel på en sådan metall är vismut och Prince August modellmetall består till 35 % av just den metallen. Men sådan kvalitet kostar som bekant mycket pengar, detta trots att Prince August har blandat ut vismuten med 54 % bly. Är man inte höginkomsttagare får man därför hålla sig till godo med legeringar där bly och tenn är de viktigaste ingredienserna. Och eftersom tenn är tolv gånger dyrare än bly är det framförallt den sistnämnda metallen som drar ned priset.

Förutom att det lätt bildas gropar kännetecknas den blyrika ”traderametallen” också av figurerna blir väldigt lätta att böja. I extrema fall kan man till exempel vrida metallklumpen som bildas i gjutkanalen ett stort antal varv innan den bryts av. Den mjuka nästan sladdriga metallen är förmodligen inte heller så bra för målarfärgens hållfasthet om de ska användas som leksaker.

Men bortsett från dessa nackdelar finns det också en stor fördel med den här traderametallen. Den flyter nämligen ut rätt bra i formarna och det blir lättare att gjuta även besvärliga formar med den jämfört med standardmetallen. Med hjälp av spackel kan man sedan också fylla igen groparna. Så ska man gjuta kavalleri, vars formar är mer besvärliga att gjuta och kräver betydligt större mängder metall, är denna lågbudgetmetall faktiskt att rekommendera.

Det man får tag i på Tradera är dock inte enbart metall som till större delen är mjuk och böjligt bly. I ett paket med metall som jag köpte följde det med en liten medalj som räckte precis för att gjuta en figur. Medaljmetallen skapade perfekta gjutningar varje gång, men de blev alldeles för stela. Så fort jag försökte böja den lite grann bröts figuren av utan förvarning. Istället för en underofficer fick det därför bli en officer av medaljen. Jag misstänker att problemet med den metallen var en alltför hög tennhalt alternativt för mycket antimon. Det sistnämnda brukar blandas in i tennlegeringar för att göra metallen stelare och ge den en mer slittålig yta (samt skydda den från tennpest). Förutom i medaljer finns den här typen av metall vanligen i bruksföremål och i tryckeriernas gamla typmetall. Där är slittålighet en mycket viktigare egenskap än elasticitet. Men det borde nog gå att göra även denna metall mer användbar om man blandar ut den med bly.

Detta var i stora drag mina erfarenhet av den ej innehållsdeklarerade traderametallen. Mina metallurgiska kunskaper är dock inte så stora. Prince August vet desto mer och de har också en sida där de jämför olika metallers egenskaper.

Publicerat i Metall | 7 kommentarer