Jyllänningar, ryssar och Humbrols gröna färger

Postat den 8 maj 2011 av Örjan Martinsson

Jag hann idag bli klar med ytterligare sju tennsoldater som länge hade varit i ett halvmålat skick. Fyra av dessa är trumslagare och det beror på metallproblem som begränsade urvalet figurer som jag kunde gjuta.  Deras regementstillhörighet fick bli Jyllands och Astrachans. Dessa stred vid slagen i Helsingborg och Poltava och stod därför näst på tur.

Att jag har fortsatt på Helsingborgsspåret med att måla ytterligare danskar beror på att jyllänningarna hade en sådan intressant uniform med rödvita galoner på hattarna. någon information om galoner på trumslagarnas rockar och färgen på officerarnas livbindlar har jag inte men jag har gissat att rödvitt var detta regementes speciella färgkombination.

Den jylländske officeren hade jag gjutit redan när jag gjorde den Fynska bataljonen. Officerens värja i form DKI-01 är väldigt svår att gjuta och blir nästan alltid avbrutet. Men jag har ett speciellt knep som gör det lätt att lösa problemet. Gjuter jag en officer som är helt okej förutom värjan tar jag avbitartången och klipper av ena benet och halva fundamentet. Sedan stoppar jag tillbaka figuren i formen och gjuter den en gång till. Värjan blir då hel och bortsett från en synlig skarv som går att måla över så får man en perfekt gjutning.

Jag har även använt tekniken på ryttaren i form Nr 935 och då får man inte ens en synlig skarv (förutsatt att man klipper av en tjock bit). Tanken när jag gjorde den Fynska bataljonen var att jag skulle ta foton på hur jag gick tillväga och sedan redovisa det i en särskild bloggpost (liknande den om hur man gör karpuskaroliner).  Men till min förvåning lyckades jag gjuta en officer på det vanliga sättet. Envist fortsatte jag då med att gjuta ännu en officer trots att jag inte behövde den. Resultatet blev ännu en lyckad gjutning utan att jag behövde ta till specialvarianten! Jag valde då att lägga ner planerna på en bilddemonstration av tekniken och inte slösa mer tenn på figurer jag inte behövde.

Den ryske officeren är hämtad från Prince Augusts Rossbach-serie (form Nr. 50, hessisk gardesofficer). Jag köpte formen när Prince August hade en rea och tyckte nu att det var dags att använda formen. Den fick bli en experimentfigur som jag använde till att testa en ny färg.

Officerarna på bilden har alla varsin grön nyans på rocken. Från vänster till höger är det Humbrol 149, 30 och 76. Den sistnämnda färgen är den som jag använde på 90-talet men som jag övergav eftersom jag ville ha en mörkare nyans. Den förstnämnda färgen är den som jag sedan använde men som Humbrol senare slutade sälja i Sverige. Den i mitten är däremot lätt att få tag på i Sverige.

På fotot ser det inte ut som om det är mycket som skiljer. Delvis beror detta på kamerablixtens blekande effekt.  Men även i verkligheten är de mycket lika. Var för sig märker man ingen skillnad på dem. Det är först när man har 76:an och 149:an bredvid varandra som man ser att det är frågan om olika nyanser. Nr. 149 och 30 är å andra sidan väldigt svåra att skilja åt även i verkligheten. Nr. 30 är något mörkare men det är svårt att se någon skillnad på dem även när man vet att det är olika färger. Detta var inte vad jag hade väntat mig eftersom jag ursprungligen ratade Nr. 30. Jag trodde nämligen att det var en matt variant av den nästan nattsvarta gröna färgen Humbrol 3 (som jag använde till mina blankmålade tennsoldater i början av 90-talet).

Slutsatsen av detta är väl att jag inte behöver bege mig till England när jag har fått slut på Humbrol 149. Det går alldeles utmärkt att använda Humbrol 30 istället. Och det även om jag ska komplettera en bataljon som är målad med Humbrol 149. Det var nog inte så konstigt att Humbrol slutade sälja Nr. 149 (men det är fortfarande konstigt att de säljer den i England).

Publicerat i Färger, Tennsoldater | 5 kommentarer

Livgardet får förstärkningar

Postat den 1 maj 2011 av Örjan Martinsson

Det lågintensiva tempo jag höll i vintras med målningen har under våren övergått i en nästan stillastående snigelfart. Men nu har äntligen en ny omgång tennsoldater blivit klara. Denna gång fyra underofficerare, fyra trumslagare och fyra musketerare som står i halt. Alla tillhör Livgardet.

Anledningen till att jag valt att göra dessa tennsoldater är att det börjar bli hög tid att slutföra den svenska slaglinjen vid Poltava. Jag skulle ha blivit klar för länge sedan om jag inte hade velat göra så många olika saker vid sidan av detta. Just nu har jag sju skjutande bataljoner och en anfallande i den första linjen samt två marcherande i den andra linjen. Det som saknas är två livgardesbataljoner. Och eftersom jag redan har 20 fristående gardesmusketerare som står i halt så är två bataljoner som står i halt det enklaste sättet att fylla luckan i linjen.

Men borde inte alla tio bataljoner i den första linjen ha en skjutande pose? Jo, så var det också tänkt från början men de tre udda-bataljonerna får vara en tillfällig lösning. Dessutom kan detta provosorium betraktas som mer historiskt korrekt än en enhetlig skjutande linje. Svenska soldater avfyrade nämligen sina musköter endast en gång innan de stormade fienden med bajonetten. Det innebär att den tid de befann sig i en skjutande pose var väldigt kort och det är inte troligt att alla bataljoner var så pass väl synkroniserade att de sköt exakt samtidigt. I slaget vid Poltava vet vi dessutom att så inte var fallet. Lewenhaupt klagade nämligen i sin självbiografi över att bataljonerna kom i otakt och inte anföll fiendelinjen samtidigt.

Det var faktiskt så illa att den så kallade andra linjen med Västmanlands två bataljoner var oavsiktlig. Alla bataljoner skulle egentligen ha bildat en enda linje men Västmanland hann inte ta sin plats längst till vänster innan anfallet kom igång.

Så de två stillastående Livgardesbataljonerna i vardande som syns på bilden nedan kan därför passa in rätt väl bland skjutande bataljoner i slaget vid Poltava.

Som synes saknas det pikenerare och officerare för att bataljoner ska bli kompletta. Jag kommer att göra dessa i sommar när jag köpt de nya pikenerarformarna. Närmare bestämt kommer det att bli pikenerare som håller piken vertikalt. Officerarna kommer jag att plocka från min småländska tremänningsbataljon där jag har använt dem som substitut för de pikenerarposer som tidigare inte fanns i Prince augusts sortiment.

För övrig kan jag konstatera att det mycket sporadiska målandet under våren har gjort mig lite ringrostig och tillsammans med tidsbristen har skärpan på målningen inte varit den allra bästa (framförallt galonerna). Även gjutningen har en del skavanker men det berodde på de metallproblem jag nämnde i en tidigare bloggpost. Fast med tanke på att jag redan tidigare hade 8 trumslagare, 14 underofficerare och 20 musketerare i halt från Livgardet så går det att se mellan fingrarna om några av dessa är sisådär. När jag får lite mer lugn och ro i sommar ska jag se till att göra ett bättre jobb på de splitter nya pikenerarna.

Publicerat i Tennsoldater | 6 kommentarer

Svenska dragonfanor och danska infanterifanor

Postat den 24 april 2011 av Örjan Martinsson

Jag fick för en dryg vecka sedan en förfrågan om huruvida jag även skulle göra karolinska dragonfanor eftersom han behövde en sådan till livdragonerna. Svaret är att jag planerar att under sommaren täcka in alla standar och dragonfanor till livdragonerna och de indelta regementena. Men det tar ju numera inte så lång tid för mig att göra fanark så jag passade på att redan nu göra livdragonernas (och Bohusläns) fanor.

Livdragonerna 1700-1709

Livdragonerna 1710-1718

Livdragonerna 1718-

Bohusläns dragoner 1670-1719

Alla dessa fanor är samlade på den här sidan.

Jag gjorde även tre danska infanterifanor så att alla danska landskapsregementet och alla kända infanterifanor från slaget vid Helsingborg finns representerade på sidan med motståndarfanor.

Jylländska regementet

Själländska regementet

Prinsen av Hessens regemente

För den som vill återskapa det danska infanteriet i slaget vid Helsingborg finns det nu fanor för Livgardet, Drottningens livregemente, Fynska, Jylländska (alla i första linjen) och Prinsen av Hessens regemente i andra linjen samt Prins Christians regemente i den högra flygeln. Det som saknas är grenadjärkåren som stred i första linjen och som eventuellt hade fanor samt Östsjälländska,Västsjälländska och Lolländska lantmiliserna som stred i andra linjen. Dessutom har jag inga fanor för Marinregementet och Lepels regemente som befann sig i vänstra flygeln.

Allt som allt är det därför bara hälften av infanteriregementena som av döma av Höglunds bok har kända fanor. Detta känns lite märkligt jämfört med förhållandena på den svenska sidan. Förhoppningsvis så ska det dock gå att luska fram mer information om danska fanor.

Jag har inte lyckats hitta några Helsingborgsfanor när jag sökte i Digitalt museum. Men det är intressant att notera att stilen på de danska fanorna inte verkar skilja sig nämnvärt vare sig det är frågan om troféer från Karl X Gustavs krig eller från Karl XIV Johans.

Jag har tidigare haft vissa förhoppningar om att i slutet av våren lägga upp fördjupningssidor om den danska arméns uniformer. Men eftersom jag i år har ägnat så mycket tid åt fanor och standar är det inte längre ett realistiskt mål och även sommaren känns fulltecknad just nu. Hoppet är dock inte ute för att ett par sidor om uniformerna i slaget vid Gadebusch kan komma upp på hemsidan i maj eller juni.

Publicerat i Fanor & standar, Uppdateringar på hemsidan | 3 kommentarer

Traderametall

Postat den 17 april 2011 av Örjan Martinsson

Tenngjutning är en dyr hobby eftersom metall är en väldigt dyr råvara. Så har det varit länge. Leksakstillverkarna gick över från metall till plast redan i mitten av 1900-talet. Men för dem som tillverkar sina ”leksaker” själva verkar det alternativet inte vara möjligt. Prince Augusts hoppingivande nyhetsbrev för ett par veckor sedan visade sig bara vara ett första april-skämt. För närvarande är därför metall det enda som gäller, och den blir bara dyrare och dyrare på grund av råvarutörsten i Kina och andra U-länder som lyft sig ur fattigdom och har fått för sig att de ska samma levnadsstandard som oss i västvärlden.

Ett sätt att få ned metallpriset är att köpa det begagnat. Och på Tradera går det att få tag på sådan metall till ett hyggligt pris, antingen i form av tackor eller färdiggjutna tennsoldater. Nackdelen med denna ”traderametall’ är dock att det som bjuds är sällan metall som håller samma höga kvalitet som den Prince August säljer. Det normala är den innehåller för mycket bly och att det därför lätt bildas gropar på tjocka ställen.

Att gropar och hål bildas beror på att metallen krymper när den stelnar. Det ideala är därför en metall som expanderar när den stelnar och på så sätt fyller ut formen så att alla detaljer blir tydliga. Ett exempel på en sådan metall är vismut och Prince August modellmetall består till 35 % av just den metallen. Men sådan kvalitet kostar som bekant mycket pengar, detta trots att Prince August har blandat ut vismuten med 54 % bly. Är man inte höginkomsttagare får man därför hålla sig till godo med legeringar där bly och tenn är de viktigaste ingredienserna. Och eftersom tenn är tolv gånger dyrare än bly är det framförallt den sistnämnda metallen som drar ned priset.

Förutom att det lätt bildas gropar kännetecknas den blyrika ”traderametallen” också av figurerna blir väldigt lätta att böja. I extrema fall kan man till exempel vrida metallklumpen som bildas i gjutkanalen ett stort antal varv innan den bryts av. Den mjuka nästan sladdriga metallen är förmodligen inte heller så bra för målarfärgens hållfasthet om de ska användas som leksaker.

Men bortsett från dessa nackdelar finns det också en stor fördel med den här traderametallen. Den flyter nämligen ut rätt bra i formarna och det blir lättare att gjuta även besvärliga formar med den jämfört med standardmetallen. Med hjälp av spackel kan man sedan också fylla igen groparna. Så ska man gjuta kavalleri, vars formar är mer besvärliga att gjuta och kräver betydligt större mängder metall, är denna lågbudgetmetall faktiskt att rekommendera.

Det man får tag i på Tradera är dock inte enbart metall som till större delen är mjuk och böjligt bly. I ett paket med metall som jag köpte följde det med en liten medalj som räckte precis för att gjuta en figur. Medaljmetallen skapade perfekta gjutningar varje gång, men de blev alldeles för stela. Så fort jag försökte böja den lite grann bröts figuren av utan förvarning. Istället för en underofficer fick det därför bli en officer av medaljen. Jag misstänker att problemet med den metallen var en alltför hög tennhalt alternativt för mycket antimon. Det sistnämnda brukar blandas in i tennlegeringar för att göra metallen stelare och ge den en mer slittålig yta (samt skydda den från tennpest). Förutom i medaljer finns den här typen av metall vanligen i bruksföremål och i tryckeriernas gamla typmetall. Där är slittålighet en mycket viktigare egenskap än elasticitet. Men det borde nog gå att göra även denna metall mer användbar om man blandar ut den med bly.

Detta var i stora drag mina erfarenhet av den ej innehållsdeklarerade traderametallen. Mina metallurgiska kunskaper är dock inte så stora. Prince August vet desto mer och de har också en sida där de jämför olika metallers egenskaper.

Publicerat i Metall | 7 kommentarer

Metallproblem

Postat den 10 april 2011 av Örjan Martinsson

På bilden ovan ser ni en underofficer som tycks ha blivit träffad av en kanonkula. Han har nämligen ett stort hål som går rakt genom överkroppen. Underofficeren är ett exampel på vad som kan hända ifall man inte använder sig av Prince Augusts metall utan istället väljer ett lågbudgetalternativ. Den metall som resulterade i denna underofficer var faktiskt så dålig att jag inte ens brydde mig om att smälta ned den igen för ett nytt försök. Metallen kom från Tradera där jag hade köpt 1,5 kilo färdiggjutna tennsoldater för en hundring (inklusive frakten). Eftersom det hade använts till gjutning tidigare trodde jag att det skulle bli en enkel sak att smälta ned det och gjuta egna tennsoldater med det. Men tji fick jag. Metallen var besvärlig för mig på mer än ett sätt och det gick väldigt långsamt med gjutningen. Så när jag såg den här underofficeren valde jag att ge honom en chans som jag inte skulle ha gett ifall han var gjuten med en annan metall.

För bortsett från hålet och en grop på baksidan var den här figuren rätt okej. Jag fick därför idén att fylla igen bristerna med snickerispackel och sedan måla över det. Resultatet blev hyggligt. Ytan blev inte lika snygg som på de övriga underofficerarna men eftersom jag skulle måla honom som livgardist gjorde det inte så mycket. Jag har ju så många livgardesunderofficerare att en underofficer med några skavanker försvinner i mängden.

Det som gjorde metallen så besvärlig var att den hade en hög smältpunkt som låg på gränsen för vad min lilla kokplatta klarar av. Det tog evigheter att smälta en större mängd och innan allt hade smält färdigt började metallen stelna igen. Alltså medan kokplattan fortfarande var på max! Jag hade inget annat val än att smälta mindre portioner åt gången och jag fick vanligen bara ett lyckat försök innan jag var tvungen att låta kokplattan vila eftersom metallen började stelna innan den hann flyta ut i hela formen.

Men det var inte bara den höga smältpunken som var besvärlig. Metallen svalnade också väldigt snabbt. Jag behövde bara vänta några sekunder innan jag kunde öppna formarna och det dröjde inte länge innan jag kunde röra dem med fingrarna. Denna egenskap innebar dessvärre att figurer med långa smala utstickande delar (t. ex. skjutande musketerare) var nära nog omöjliga att gjuta eftersom metallen stelnade innan den hann rinna klart. Att jag kunde få en sådan lyckad underofficer som den på bilden är en gåta för mig.

För att göra mig av med 1,5 kilo av den här metallen var jag tvungen att koncentrera mig på de formar som var lättast att gjuta. Det visade sig vara trumslagare och musketerare som står i halt. Ryttare var också förhållandevis lätta att gjuta och det var kanske ingen slump att metallen i sitt ursprungliga skick bestod nästan enbart av ryttare. Så nytillskott som ni kan förvänta er att se på den här bloggen kommer att vara en skvadron östgötar och en bataljon södermanlänningar/dalkarlar som står i halt samt ett antal fristående trumslagare…

Av det som jag har skrivit här kan det framstå som om det egentligen är min kokplatta som det är fel på och inte på själva metallen. Med en kraftfullare kokplatta skulle jag väl inte ha haft några problem? Svaret är dock nej. Det fanns ännu fler problem med metallen som jag skulle kunna berätta mer om (till exempel hål och gropar på figurerna). Dessa är dock ganska typiska för den metall man får tag i på Tradera och jag kommer att ta upp dem i nästa bloggpost. Tills vidare får ni nöja er med ännu en bild på min sårade krigshjälte:


Jag måste nog erkänna att det inte bara var jobbig metall som fick mig att skona den här soldaten. Hålet rakt igenom kroppen påminde mig om en film jag såg för länge sedan. Det var en parodi på Kung Fu-filmer där de orealistiska inslagen överdrevs in absurdum. I en scen lyckades en person med bara händerna slå upp ett hål rakt igenom sin motståndares kropp. Det var inte bara motståndaren som blev chockad av detta. Även berättarrösten häpnade och utbrast: ”Såg ni vad han gjorde! … Hur är det ens möjligt att någon kan göra något sådant med bara händerna! … Och varför faller inte den andre död ned till marken när han har ett stort j-vla hål i kroppen!”. Så jag kunde inte låta bli att tänka tanken att min stackars underofficer hade kanske under slaget vid Poltava råkat ut för en ryss från östra Sibirien som kunde Kung Fu.

Publicerat i Metall | 13 kommentarer

Slaget vid Narva och en ny framtid för tenngjutningshobbyn

Postat den 2 april 2011 av Örjan Martinsson

Nu har jag uppdaterat fältslagsdelen på hemsidan med slaget vid Narva. Jag kunde ju inte utelämna den allra största svenska segern under det stora nordiska kriget. För den som vill återskapa slaget vid Narva genom att måla tennsoldater kommer det dock bli besvärligt eftersom ryssarna inte hade västerländska uniform vid detta slag utan äldre uniformer av streltsermodell. Den svenska armén var inte heller formerad i en prydlig linje i detta slag utan slagordningen var så invecklad att jag var tvungen att skapa en särskild sida för att redovisa den. Slaget vid Narva kan dock vara särskilt intressant för finska tennsoldatsgjutare eftersom alla finska regmenten utom Österbotten deltog  i det.  Jag funderade tidigare på att täcka in den finska krigsinsatsen genom att skildra uniformern från slaget vid Storkyro 1714.  Men jag avstod från detta när jag insåg att alla regementen då hade samma tråkiga grå uniform. Så istället för ett slag som ägde rum på finsk mark får de väl nöja sig med ett slag som de faktiskt vann.

Men den stora nyheten är inte min uppdatering av hemsidan. Prince Augusts nyhetsbrev från i fredags innehöll information som kan revolutionera hela tenngjutningshobbyn. De är på väg att lansera limstift (gluesticks) som alternativ till metall för att gjuta tennsoldater. Ett alternativ som kommer att innebära en rejäl sänkning av kostnaderna för att bedriva den här hobbyn. Prince August som utlovar mer information den kommande månaden har beskrivit detta på den här sidan.

Jag har i en tidigare bloggpost uppmärksammat den chockhöjning av metallpriserna som Prince August nyligen har genomfört. Trenden är också att metallpriserna kommer att fortsätta stiga även iframtiden. Vi har nämligen en dryg miljard kineser som har fått för sig att de ska ha samma levnadsstandard som oss i västvärlden. Deras konsumtion driver upp råvarupriserna mot ständigt nya rekordnivåer. I det långa loppet kommer den här trenden att göra det ekonomiskt ohållbart att gjuta tennsoldater av metall. Prince August har förståss insett detta och för att rädda sitt företags framtid har de alltså letat efter alternativ till metall.

Edit:

Det visade sig när jag kollade deras sida en andra gång idag att det bara var ett första april-skämt från deras sida:

NOTE: This is an April Fool’s Day Post.

The concept of using glue is something we are developing but currently is only at very early stages. Interestingly I have gotten a lot of positive response on the idea, which is going to help us push for further research.

 Jaha, där blev man rejält blåst av Prince August. Jag borde ha begripit att det var något lurt när videodemonstrationen konstigt nog hoppade över själva gjutningsmomentet. Men det värsta är ändå att det kinesiska hotet mot tenngjutningshobbyn fortfarande finns kvar.

Publicerat i Metall, Prince August, Uppdateringar på hemsidan | 3 kommentarer

Nya fristående tennsoldater

Postat den 27 mars 2011 av Örjan Martinsson

Ännu en grupp tennsoldater har nu anlänt till min samling. Men vad är det här för figurer? Det skulle kunna vara en skara karoliner som kommit bort från sina förband och nu försöker fly från Poltavas slagfält. Från Roos’ styrka har vi tre västerbottningar som skjuter och tre dalkarlar som laddar sina musköter. Från huvudstriden har vi fyra grenadjärer som kastar handgranater. De med gula galoner på hattarna är småländska tremänningar och de med vita galoner är upplänningar. Två uppländska trumslagare har också anslutit till gruppen tillsammans med två underofficerare från Södermanlands regemente (som stred vid Poltavas belägringsverk).

Anledningen till att jag gjorde dessa figurer beror på att min småländska tremänningsbataljon ursprungligen hade två handgranatkastande grenadjärer. Eftersom jag senare insåg att deras grenadjärer med stor sannolikhet hade hattar bytte jag ut dem med två laddande musketerare. Konstigt nog tänkte jag då inte tanken att fila bort mössorna och ersätta dem med hattar. Detta trots att jag hade gjort den omvända processen många gånger. Men… bättre sent än aldrig. Nu har den småländska tremänningsbataljonen fått tillbaka sina handgranatkastande grenadjärer.

De gamla grenadjärerna med mössor (plus en likadan fristående grenadjär)  hade jag sparat eftersom jag gillar den figuren trots att den var en sällsynt syn under stora nordiska kriget. Och av samma anledning valde jag nu att bara byta ut mössan mot en hatt på en av dem och gjuta tre helt nya grenadjärer med hattar. På så sätt har jag nu sex handgranatkastande grenadjärer: två dalkarlar med mössor (som inte syns på bilden), två upplänningar med den typiska karolinska uniformen och två smålänningar med gula galoner på hattarna.

De två laddande musketerarna i smålandsbataljonen som med detta blev arbetslösa gjorde jag till dalkarlar genom att byta ut hattarna mot karpuser. Jag lät även komplettera dem med en nygjuten laddande musketerare som håller musköten vertikalt. På så sätt fick jag båda poserna i karpusvariant. För att få tag på de karpuser som behövdes till transplantationen använde jag form 906. Men när jag fick helt lyckade gjutningar tyckte jag att det var synd att smälta ner dem igen så jag behöll dem och målade dem som västerbottningar.

Det var annars min tanke att göra slut på det återstående tennet genom att gjuta figurer som i framtiden kan användas till att skapa en laddande  upplandsbataljon och en laddande bataljon med dalkarlar. Därav trumslagarna och underofficerarna. De sistnämnda blev dock målade som sörmlänningar på grund av problem med metall som jag köpt från tradera. Jag kommer att förklara dessa problem närmare i en senare bloggpost. Men det innebar att jag fick byta inriktning från en laddande bataljon till en bataljon södermanlänningar som står i halt. Dessa kan dock komma till användning för att åskådliggöra slaget vid Helsingborg då sörmlänningarna stod i den andra linjen.

Men dagens begivenhet var främst grenadjärer med hattar och här kommer en närbild på dem (som dessvärre är grynig):

Om någon undrar så kommer hattarna från formen med karolinermotståndar-trumslagare. Motståndarhattarna har tydligare detaljer och är inte lika tillplattade på sidorna som Prince Augusts karolinerhattar tenderar att vara.

Publicerat i Tennsoldater | 23 kommentarer

Befolkningssidorna har (delvis) uppdaterats

Postat den 20 mars 2011 av Örjan Martinsson

De allra mest populära sidorna på min hemsida handlar inte om tennsoldater. De handlar inte heller om svenska kungar (även om de har höga placeringar i topplistan). Nej, den mest populära delen av hemsidan är de engelskspråkiga sidorna med befolkningsstatistik. Jag har i dessa (och de svenska) försökt visa de europeiska ländernas historiska befolkningstal för vart tionde år. Eftersom de senaste befolkningstalen är för åren 2000 eller 2001 kan man tycka att det högt tid att uppdatera dessa nu. Jag har också nyligen lagt till nya uppgifter, men endast för de skandinaviska länderna. Resten får vänta till sommaren. Anledningen till dröjsmålet är att Sveriges och Finlands (och även Tysklands) befolkningstal utgår från läget den 31 december. Till skillnad från Danmark, Norge och Island som utgår från 1 januari. Sedan är  det alltid ett par månaders fördröjning innan befolkningstalet för den aktuella dagen publiceras. Tysklands motsvarighet till SCB hade fortfarande bara 2009 års befolkningstal när jag kollade senast. Sedan har vi Storbritannien som håller stora folkräkningar vart tionde år och de kommer att genomföra en sådan i april. Även för dem kommer det sedan att dröja ett tag innan de slutgiltiga siffrorna offentliggörs. Så om någon undrar har jag alltså inte glömt bort befolkningssidorna. Men med undantag för de skandinaviska sidorna kommer jag att vänta med uppdateringen tills alla länder har redovisat sina officiella siffror för 2010 eller 2011.

För att få plats med de utökade tabellerna har jag också gjort sidorna i den historiska atlasen bredare. Det är min avsikt att ändra alla befintliga sidor med bredden 732 bildpunkter (exklusive annonsblock) till 832 bildpunkter (+ ett 160 punkter brett annonsblock). Detta blir min slutgiltiga anpassning till bildskärmsformatet 1032 x 768 som verkar vara den vanligaste upplösningen. Det ska dock inte vara särskilt besvärligt att läsa sidorna även om man har upplösningen 800 x 600 bildpunkter (som förr i tiden var standard). Karolinersidorna är ännu bredare (980 bildpunkter) eftersom bilderna kräver mer utrymme, men även där ryms själva brödtexten (och brödbilderna) inom 800 bildpunkter.

Har ni orkat läsa ända hit kan ni vara intresserade av följande diagram som jag har skapat för den uppdaterade sidan om de svenska länens andel av rikets befolkning:

Svenska landsdelars andel av Sveriges befolkning (inom dess nuvarande gränser)

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | Lämna en kommentar

Nylands randiga standar

Postat den 13 mars 2011 av Örjan Martinsson

 

Nylands standar (1676-1709)

Efter tre veckors arbete med karolinska standar har jag äntligen framställt ett m/1673 standar till min nyländska skvadron. Dessvärre kan jag inte säga att jag är nöjd med resultatet eftersom det är väldigt svårt att se detaljerna. Till stor del beror det på att designen är väldigt plottrig och det blir lite grann av ett mission impossible att göra tydliga standar i den skala som jag använder till mina tennsoldater. Men jag borde ändå kunna förbättra kontrasten mellan detaljerna och bakgrunden om jag pysslar med standaret lite till. Detta får dock vänta till sommaren då jag kommer att fortsätta arbetet med karolinska standar. För just nu vill jag göra andra saker.

Tills vidare ser standarbäraren ut så här:

Gammal och ny kornett som visar vapensidan på standaren

Gammal och ny kornett som visar chiffersdan på standaren

Det hade varit så mycket lättare ifall nylänningarna hade haft standar av m/1686 som Olof Hoffman hade målat. Då hade jag kunnat använda mig av hans modellritningar och varit klar på några minuter. Men istället hade Nylands regemente standar broderade av Catharina Kragh 1674  (utdelade 1676). Så vitt jag vet finns inget  av dessa standar bevarade. Sju av dem gick förlorade vid Poltava och brann senare upp. Det åttonde förlorades dock till brandenburgarna redan under skånska kriget och skulle därför kunna vara bevarat någonstans. Men för att rekonstruera ett standar broderadt av Catharina Kragh har jag varit hänvisad till en svartvit bild av ett västgötastandar i danskt förvar.

Västgötastandar broderat av Catharina Kragh 1674

Västgötastandarets design är för övrigt väldigt underlig. Svarta dekorationer på svarta fält är inte något lyckat val ifall man vill kunna se vad de föreställer. Jag skulle tro att det var detta standar som man hade i åtanke när man i 1686 års förordning skrev att lagerkransarna skulle ha en kontrasterande färg gentemot bakgrunden.

Nylands standar hade dock inte samma problem. Palmbladen beskrevs av brandenburgarna som ”blau” och när Georg Ulrich 1684 ersatte  standaret som brandenburgarna tog beskrev han palmbladen som ”blåachtige”. Jag tolkar detta som att de var gjorda av blått silke och broderade med silvertråd, vilket borde ha gett dem en gråblå färg. Silverdetaljer framställdes på detta sätt medan gulddetaljer broderades med guldtråd på gult silke.

Kronan var av guld (enligt brandenburgarna) men guldfärgen på spegelmonogrammet, lagerkransen och årtalen är helt och hållet en gissning från min sida. För de sistnämnda detaljerna finns det faktiskt inga belägg på att de överhuvudtaget existerade än mindre att de var av guld. Jag har dock bedömt det som sannolikt att de fanns eftersom de skriftliga beskrivningar ofta är snåla på detaljer och koncentrerar sig mer på det som skiljer dem från andra standar.  Att Catharna Kraghs bevarade västgötastandar saknar årtal kan bero på slitage och inte på att de medvetet har utelämnats.

Själva regementssymbolen (Södra Finlands vapen) har jag hämtat från Nylands infanteriregementes fana som finns bevarad i Ryssland. Den var tillverkad i Riga och inte av Olof Hoffman. Jag tycker visserligen att Hoffmans riddarhälm med två korslagda svenska fanor är snyggare men den Riga-tillverkade riddarhjälmen har proportioner som gjorde den lättare att placera in i lagerkransen. Dessutom hade den inte lika mycket gulddetaljer vilket överensstämmer bättre med brandenburgarnas beskrivning av hjälmen som blå. Fast allt detta blir ju egentligen överkurs när det slutliga formatet blir så litet att det blir väldigt svårt att ens se vad motivet föreställer.

Det stora problemet med föregångarna till m/1686 är ju att alla dessa detaljer som är gemensamma för alla regementen innebär att den detalj som skiljer regementena åt blir så liten att den inte går att se. Och nu talar jag inte bara om tennsoldater. De verkliga standaren var bara lite drygt en halv meter stora på bredden och höjden. Med fransar och lagerkransar blir därför utrymmet för regementssymbolen i bästa fall bara ca 20 cm.  För att känna igen standaren på avstånd fick man gå på färgerna och det var därför som Nylands standar hade rödgula ränder. Även de två andra finska landskapsregementen hade heraldiska vapen med röd bakgrund och för att skilja dem åt fick Nyland randiga och Åbo & Björneborg orangea standar. Bara det Karelska regementet fick ha heraldiskt korrekta röda fanor.

Publicerat i Fanor & standar, Tennsoldater | 43 kommentarer

M/1675 och småländska standar

Postat den 6 mars 2011 av Örjan Martinsson

Jag har ägnat den här veckan åt att fördjupa mig i hur de karolinska standaren såg ut för att för att kunna lista ut hur Nylands standar såg ut. Problemet är att de inte var av m/1686 utan av m/1675. Ett sådant standar skulle utöver landskapsvapnet även ha en lagerkrans och årtal i hörnen. Men för Nylands finns det inga uppgifter i källorna om dessa detaljer. Varken i specifikationen från tillverkaren Catharina Kragh eller från Brandenburgska och ryska trofébeskrivningar. Kunde de därmed ha haft ett utseende som förutom de rödgula ränderna såg precis ut som m/1686?

Efter att ha studerat foton på bevarade standar av m/1675 och jämfört dem med tillverkarnas specifikationer och fiendens trofébeskrivningar har jag dock kommit fram till att lagerkransar och årtal väldigt ofta utelämnas i beskrivningarna trots att de bevisligen fanns. Alla bevarade standar av m/1673 och m/1675 har en lagerkrans varför det är rimligt att utgå från att detta även gällde dem som inte är bevarade. Även årtal tycks ha funnits på samtliga standar av den typen, eventuellt med ett undantag. Ett standar tillhörande Västgöta regemente saknar årtal men jag kan inte utesluta att årtalen har funnits men sedan fallit av (vilket är en vanlig typ av slitage). Detta västgötastandar är för övrigt tillverkade av samma Catharina Kragh som gjorde de nyländska standaren… Jag kommer dock ändå att sätta ut både lagerkrans och årtal på mitt Nylandsstandar.

Ett annat problem med att göra standarark som jag har blivit medveten om är de stora skillnader i det konstnärliga utformandet som finns mellan olika tillverkare. För att illustrera detta har jag gjort ett litet galleri med Småländska standar eftersom detta regemente har väldgt många standar som är bevarade.

Smålandstandar broderat av Georg Ulrich 1674

De allra första Smålandsstandaren med landskapsvapnet (m/1673) tillverkades av Georg Ulrich. Fyra stycken 1674 och ytterligare fyra året efter. Två av dessa erövrades av danskarna i slaget vid Lund 1676. Danskarna erövrade sedan ytterligare två standar i slaget vid Landskrona 1677 och ett tredje blev då sönderskjutet (ett av dessa var livstandaret). Fyra av Georg Ulrich Smålandsstandar finns nu i Armémuseum (inklusive ett mycket fragmenterariskt livstandar) vilket borde utesluta möjligheten att något av dessa standar fördes i slaget vid Poltava.

Möjligt utseende på de Smålandsstandar Ziegler och Schatzberger broderade 1677.

För att ersätta förlusterna under skånska kriget fick Michael Ziegler och Daniel Schatzberger i uppdrag att brodera två nya standar 1677 och ytterligare fem året efter. Dessa fördes sedan av regementet ända fram till slaget vid Poltava. De ryska troféförteckningarna efter slaget redovisar fyra standar från regementet och årtal anges som överensstämmer med Ziegler och Schatzbergers tillverkning. Tyvärr brann alla Poltavatroféer upp 1737  och det exakta utseendet är därför inte känt. Jag har använt mig av Ziegler och Schatzbergers Östgötastandar från 1676 ) för att rekonstruera deras Smålandsstandar. Själva lejonet är en krympt version av Georg Ulrichs lejon.

Enligt ett kungligt beslut 1679 skulle Smålands regemente utökas till tolv kompanier och medel anslog för nya standar till dessa. Det verkar dock inte finnas några uppgifter om när dessa utlämnades och om vem som tillverkade dem. När regementet blev indelt efter kriget hade det återigen bara åtta kompanier.

Olof Hoffmans modellritning från 1687-88

Så här skulle Smålands standar se ut enligt Olof Hoffmans modellritningar från 1687-88. Han fick dock aldrig tillfälle att måla några riktiga Smålandsstandar.

Johan Wikmans målade Smålandsstandar från 1710

När Smålands regemente skulle återuppsättas efter slaget vid Poltava var det troligen Johan Wikman som fick uppdrag att måla standaren som sedan fördes i slaget vid Helsingborg. Ett av dem finns bevarat i armémuseum. De grå ränderna i i fransen är mitt försök att gestalta silvertrådarna som skulle ha funnits i den. Men de var nog så uppblandade med det röda att de förmodligen inte skulle synas i det här lilla formatet.

Smålandsstandar broderade av Tobias Leij d. ä. 1734

Wikmans standar tjänstgjorde ända till 1734 då Tobias Leij den äldre broderade en ny fansvit. Ett av de standaren finns bevarat i armémuseum. Fransen är dock borta så jag har använt mig av en frans från ett östgötastandar som Leij tillverkade 1731. Jag känner inte till vilken färg fransen hade på Smålandsstandaret så jag har inte ändrat på Östgötafransens färg (som i likhet med Wikmans frans var röd från början men numera brun).

Jag vet inte när Leijs standar togs ur bruk men det kan ha varit så sent som 1776 då de fick nya standar (enligt denna sida med standarark för Gustav III:s krig). Under frihetstiden byttes fanor och standar ut allt mer sällan och trots att Leijs standar är broderade är de ändå mer slitna än Wikmans målade standar (målade standar var en lågbudgetvariant som normalt slets ut mycket fortare än dem som broderades med intarsiateknik).

Ja, det var allt för den här gången. Alla dessa nya standarark har också lagts upp på hemsidan. Kanske, kanske har jag äntligen ett färdigt Nylandsstandar nästa vecka.

Publicerat i Fanor & standar, Uppdateringar på hemsidan | Lämna en kommentar