Livgardet får förstärkningar

Det lågintensiva tempo jag höll i vintras med målningen har under våren övergått i en nästan stillastående snigelfart. Men nu har äntligen en ny omgång tennsoldater blivit klara. Denna gång fyra underofficerare, fyra trumslagare och fyra musketerare som står i halt. Alla tillhör Livgardet.

Anledningen till att jag valt att göra dessa tennsoldater är att det börjar bli hög tid att slutföra den svenska slaglinjen vid Poltava. Jag skulle ha blivit klar för länge sedan om jag inte hade velat göra så många olika saker vid sidan av detta. Just nu har jag sju skjutande bataljoner och en anfallande i den första linjen samt två marcherande i den andra linjen. Det som saknas är två livgardesbataljoner. Och eftersom jag redan har 20 fristående gardesmusketerare som står i halt så är två bataljoner som står i halt det enklaste sättet att fylla luckan i linjen.

Men borde inte alla tio bataljoner i den första linjen ha en skjutande pose? Jo, så var det också tänkt från början men de tre udda-bataljonerna får vara en tillfällig lösning. Dessutom kan detta provosorium betraktas som mer historiskt korrekt än en enhetlig skjutande linje. Svenska soldater avfyrade nämligen sina musköter endast en gång innan de stormade fienden med bajonetten. Det innebär att den tid de befann sig i en skjutande pose var väldigt kort och det är inte troligt att alla bataljoner var så pass väl synkroniserade att de sköt exakt samtidigt. I slaget vid Poltava vet vi dessutom att så inte var fallet. Lewenhaupt klagade nämligen i sin självbiografi över att bataljonerna kom i otakt och inte anföll fiendelinjen samtidigt.

Det var faktiskt så illa att den så kallade andra linjen med Västmanlands två bataljoner var oavsiktlig. Alla bataljoner skulle egentligen ha bildat en enda linje men Västmanland hann inte ta sin plats längst till vänster innan anfallet kom igång.

Så de två stillastående Livgardesbataljonerna i vardande som syns på bilden nedan kan därför passa in rätt väl bland skjutande bataljoner i slaget vid Poltava.

Som synes saknas det pikenerare och officerare för att bataljoner ska bli kompletta. Jag kommer att göra dessa i sommar när jag köpt de nya pikenerarformarna. Närmare bestämt kommer det att bli pikenerare som håller piken vertikalt. Officerarna kommer jag att plocka från min småländska tremänningsbataljon där jag har använt dem som substitut för de pikenerarposer som tidigare inte fanns i Prince augusts sortiment.

För övrig kan jag konstatera att det mycket sporadiska målandet under våren har gjort mig lite ringrostig och tillsammans med tidsbristen har skärpan på målningen inte varit den allra bästa (framförallt galonerna). Även gjutningen har en del skavanker men det berodde på de metallproblem jag nämnde i en tidigare bloggpost. Fast med tanke på att jag redan tidigare hade 8 trumslagare, 14 underofficerare och 20 musketerare i halt från Livgardet så går det att se mellan fingrarna om några av dessa är sisådär. När jag får lite mer lugn och ro i sommar ska jag se till att göra ett bättre jobb på de splitter nya pikenerarna.