Jyllänningar, ryssar och Humbrols gröna färger

Jag hann idag bli klar med ytterligare sju tennsoldater som länge hade varit i ett halvmålat skick. Fyra av dessa är trumslagare och det beror på metallproblem som begränsade urvalet figurer som jag kunde gjuta.  Deras regementstillhörighet fick bli Jyllands och Astrachans. Dessa stred vid slagen i Helsingborg och Poltava och stod därför näst på tur.

Att jag har fortsatt på Helsingborgsspåret med att måla ytterligare danskar beror på att jyllänningarna hade en sådan intressant uniform med rödvita galoner på hattarna. någon information om galoner på trumslagarnas rockar och färgen på officerarnas livbindlar har jag inte men jag har gissat att rödvitt var detta regementes speciella färgkombination.

Den jylländske officeren hade jag gjutit redan när jag gjorde den Fynska bataljonen. Officerens värja i form DKI-01 är väldigt svår att gjuta och blir nästan alltid avbrutet. Men jag har ett speciellt knep som gör det lätt att lösa problemet. Gjuter jag en officer som är helt okej förutom värjan tar jag avbitartången och klipper av ena benet och halva fundamentet. Sedan stoppar jag tillbaka figuren i formen och gjuter den en gång till. Värjan blir då hel och bortsett från en synlig skarv som går att måla över så får man en perfekt gjutning.

Jag har även använt tekniken på ryttaren i form Nr 935 och då får man inte ens en synlig skarv (förutsatt att man klipper av en tjock bit). Tanken när jag gjorde den Fynska bataljonen var att jag skulle ta foton på hur jag gick tillväga och sedan redovisa det i en särskild bloggpost (liknande den om hur man gör karpuskaroliner).  Men till min förvåning lyckades jag gjuta en officer på det vanliga sättet. Envist fortsatte jag då med att gjuta ännu en officer trots att jag inte behövde den. Resultatet blev ännu en lyckad gjutning utan att jag behövde ta till specialvarianten! Jag valde då att lägga ner planerna på en bilddemonstration av tekniken och inte slösa mer tenn på figurer jag inte behövde.

Den ryske officeren är hämtad från Prince Augusts Rossbach-serie (form Nr. 50, hessisk gardesofficer). Jag köpte formen när Prince August hade en rea och tyckte nu att det var dags att använda formen. Den fick bli en experimentfigur som jag använde till att testa en ny färg.

Officerarna på bilden har alla varsin grön nyans på rocken. Från vänster till höger är det Humbrol 149, 30 och 76. Den sistnämnda färgen är den som jag använde på 90-talet men som jag övergav eftersom jag ville ha en mörkare nyans. Den förstnämnda färgen är den som jag sedan använde men som Humbrol senare slutade sälja i Sverige. Den i mitten är däremot lätt att få tag på i Sverige.

På fotot ser det inte ut som om det är mycket som skiljer. Delvis beror detta på kamerablixtens blekande effekt.  Men även i verkligheten är de mycket lika. Var för sig märker man ingen skillnad på dem. Det är först när man har 76:an och 149:an bredvid varandra som man ser att det är frågan om olika nyanser. Nr. 149 och 30 är å andra sidan väldigt svåra att skilja åt även i verkligheten. Nr. 30 är något mörkare men det är svårt att se någon skillnad på dem även när man vet att det är olika färger. Detta var inte vad jag hade väntat mig eftersom jag ursprungligen ratade Nr. 30. Jag trodde nämligen att det var en matt variant av den nästan nattsvarta gröna färgen Humbrol 3 (som jag använde till mina blankmålade tennsoldater i början av 90-talet).

Slutsatsen av detta är väl att jag inte behöver bege mig till England när jag har fått slut på Humbrol 149. Det går alldeles utmärkt att använda Humbrol 30 istället. Och det även om jag ska komplettera en bataljon som är målad med Humbrol 149. Det var nog inte så konstigt att Humbrol slutade sälja Nr. 149 (men det är fortfarande konstigt att de säljer den i England).

Det här inlägget postades i Färger, Tennsoldater. Bokmärk permalänken.

5 svar på Jyllänningar, ryssar och Humbrols gröna färger

  1. Henrik Andersson skriver:

    Av alla vanliga formar som jag har tycker jag 901 är svårast.
    Musketören som står upp blir sällan bra.
    Jag har haft två formar 901. Och det är alltid den stående som är svår.
    Antingen blir geväret dåligt eller så tar värjan och blir dålig.
    Har någon samma problem?

  2. Örjan Martinsson skriver:

    Jo, den är besvärlig. Samma sak med form DK1-02, där är det också den stående musketeraren som är svårast. Det tar sin tid att få det antal stående musketerare som man behöver. Men allra svårast bland karolinerna tycker jag nog att underofficeren i form 905 är. Det är ofta som jag tröttnar på alla felgjutna underofficerare och använder modellmetall istället.

    Formarna 910 och 911 kan vara väldigt svåra ifall man har haft otur och köpt en form där bajonetten har borrat sig in i formen. Då bildas det en luftficka där som hindrar metallen från att fylla ut formen. Min grenadjär har det problemet medan den nästan identiska musketeraren är ganska lätt att gjuta.

  3. Henrik Andersson skriver:

    Underofficeren är nog rena pesten ibland.
    Inte nog med att gjutningen måste bli bra, man ska sedan böja ut den försiktigt. Nä den är inte så rolig.

    Draganordningen till artelleriet är inte kul den heller.

    Ofta verkar hjulen till kanonen bli dåliga. Ekrar blir ofta dåliga.

    Har gjort en del figurer sista tiden. men vilket slit. BERA metallen är totalt värdelös till ryttare.

    Och många av mina gamla formar har nog legat dåligt. Tennet flyter ut ur formen och runt i formen. Lagt några i press.

  4. Örjan Martinsson skriver:

    Ekrarna till hjulen brukar jag fixa med Karlssons klister. Förenar man ekerstumparna med en klistersträng och sedan lägger på flera lager klister på den så ser hjulen helt felfria ut när man har målat dem.

  5. Henrik Andersson skriver:

    Vi får bilda en förening som kan importera model metall.
    Med föreningstöd och F-skattsedel kan vi traderatenn stå pall!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *