Nu är jag klar med större delen av min sörmlänska bataljon som står i halt. Sedan tidigare har jag två underofficerare och en grenadjär. Dagens omgång består av den andre grenadjären, två trumslagare och tio musketerare. Det som återstår är fem pikenerare samt en fanbärare och en officer.
Tanken är att dessa ska ingå i den andra linjen i slaget vid Helsingborg. Men de kan lika gärna föreställa dalkarlar i slaget vid Poltava om jag byter ut trumslagare och fanbärare. Huvudorsaken till att jag gjorde just dessa poser är dock de metallproblem som jag berättat om tidigare och som innebar att det blev svårt att gjuta andra poser.
I vintras höll jag på att leta efter den rätta färgen att måla karolinska kanoner med men jag berättade aldrig hur det slutade. Humbrol 25 som jag använder till svenska uniformer (och tidigare till kanonerna) var för mörk så jag testade humbrol 109 istället. Den var bättre men ändå något för ljus. Dessvärre har inte Humbrol någon blå nyans som ligger mitt emellan 25 och 109. Jag beslöt därför att titta på Vallejos färger eftersom de har ett mycket bredare sortiment. Jag köpte färgen ”Flat Blue” (962) som verkade lovande. Men även om den var mitt emellan humbrolfärgerna så visade sig den vara för mörk (färgåtergivningen på fotot är som vanligt inte helt verklighetstroget). Det fanns visserligen fler vallejo-färger att välja emellan, men färgburkarna är dyra och jag vill inte förköpa mig på färg som jag inte kommer att använda. Mitt beslut blev därför att använda humbrol 109 till karolinska kanoner. Den är inte perfekt men den duger gott och väl. Och är någon överdrivet petig kan man ju alltid försvara sig med att Polens och Ukrainas sol har blekt den ursprungliga färgen.
Men vallejo-färgen som jag köpte kommer inte att ligga oanvänd. Eftersom jag har så många tennsoldater är det nödvändigt att märka dem på ett sådant sätt att det går att se vilket regemente de tillhör utan att behöva bläddra i böckerna. Det är framförallt befäl och trumslagare som behöver matchas med rätt manskap. Det system som jag använder mig av är att måla undersidan av fundamenten så att de liknar fanan för det regemente de tillhör.
På bilden ovan ser ni hur mitt märkningssystem ser ut. Södermanlands svarta grip har förenklats till en svart prick och Dalarnas korslagda pilar med krona har förenklats till ett gult kryss. Den blå färgen är förstås Vallejo 962. Att musketeraren (som tillhör dem som blev klara idag) är markerad med Dalarnas färger beror på att mitt system utgår från året 1709 då dessa uniformer bars av Dalregementet, och det är ändå min avsikt att samtliga figurer med den uniformen ska kunna användas till båda regementena. Sedan tidigare har jag dessutom en Södermanlandsbataljon med trekantiga hattar och vita strumpor, vilket ska föreställa dess uniformer för år 1709, och som helst inte ska ha samma märkning som karpusbärarna från 1710 (jag har gjort ett litet undantag för Södermanlands trumslagare som nu finns med såväl hatt som karpus).
Avslutningsvis kan jag kommentera hur Vallejos färger förhåller sig till Humbrols. Humbrolfärgerna kommer i tre sorter: matta, blanka och satin. De matta färgerna har ett realistisk utseende och torkar snabbt men är dessvärre inte slitstarka. De blanka färgerna tar längre tid att torka men ger en slittålig och glansig yta som känns och ser metalliskt ut. Satin är en mittimellanvariant som resulterar i en slät och lätt glansig yta som ger ett plastigt intryck när man ser och känner figurerna.
Vallejo har ingen uppdelning i matt, blank och satin men det står klart att deras färger närmast motsvarar Humbrols satinfärger. Så trots att Prince August rekommenderar Vallejo framför Humbrol sörjer jag inte att mina tennsoldater är målade med Humbrols matta färger. Det plastiga intryck som Vallejos färger ger står sig slätt mot de matta Humbrolfärgernas mer realistiska känsla. Och tro inte nu att jag har dömt ut Vallejo på grund av en enda färg. Jag har faktiskt testat ytterligare två av deras färger, men det är något som jag kommer att berätta om vid ett annat tillfälle.
Grattis till de nya ”rekryterna” och deras fina målning. En eloge också för ditt märksystem, det enkla är det geniala. Jag håller med dig om att Humbrols matta färger är överlägsna för den realistiska synen och känslan när man beskådar de uppställda formationerna. Har du något bra färgförslag till kanonernas eldrör, förutom den på bilden. Kan man använda matt svart med grafitpulver som man ”polerar”med eller ?
Jag har aldrig prövat någon avancerad målningsteknik utan använder bara färgen som den kommer i burken så jag vet inte hur grafitpulver skulle fungera. Men eldrör var antingen av brons eller av järn och Humbrol har ju färg för båda. Brons är färg Nr. 55 och järn kan man måla med Nr. 53 (”Gunmetal”).
Men finns det verkligen belägg för att alla lavetter var målade i samma färg?
Någon variation kan väl tänkas.
Jag har sökt på digitalt museum som har bilder på alla lavetter i Armémuseums samlingar och samtliga har samma blå färg under hela 1700-talet. Den enda förändringen är att metallbeslagen övergår från att vara gulmålade till att bli svartmålade någon gång i mitten av 1700-talet.
Förmodlingen var detta reglerat på samma sätt som med uniformerna. Det var inte vilken nyans som helst som dög utan man skickade tygprover som instruktioner till tillverkarna så att allt skulle bli rätt:
http://www.digitaltmuseum.se/things/tygprov/S-AM/AM.015424?pos=7
Hästar, uniformer och lavetter, allting skulle vara enhetligt i det militära. I den danska armén var man till och med så nitisk att ett välbehövligt regemente inte skickades till Skåne 1709 eftersom deras nya uniformer hade fått fel nyans på rockarna.
Den fadäsen kostade dem säkert Skåne, men skämt åsido. Att använda grafitpulver är inte så avancerat. Man målar först med matt svart eller som du föreslog ”gun metal” och sedan skrapar man av pulver från spetsen på en blyertspenna, man doppar fingerspetsen i pulvret och bestryker den målade ytan varefter man gnuggar med fingerspetsen några gånger. Då framträder en sliten metalisk yta. Prova gärna på ett kanoneldrör eller en musköt.