Min nya kokplatta bredvid den gamla
Den senaste veckan har jag haft så mycket annat att göra att jag inte kunnat slutföra det lilla som återstår av det här halvårets tennsoldatsproduktion. Jag har däremot skaffat ny utrustning. Min gamla kokplatta hade tidigare i år problem med att hålla värmen när jag smälte tenn. Jag trodde först att det berodde på den höga smältpunkten på den metall jag göt med, men det visade sig senare att problemet återkom när jag göt med vanlig metall. Kokplattan har troligen haft en termostat som gått sönder och efter elva års trogen tjänst var det dags att pensionera den och köpa en ny kokplatta.
Jag har även köpt de nya pikenerarformerna Nr. 912 och 913 från Prince August. Hästgrenadjärerna får vänta till ett senare tillfälle. I varje pikenerarform ingick tre små pikskaft av koppar. Dessa har en storlek som ska motsvara 4 meter i verkligheten och är därmed alldeles för korta för att användas till svenska pikenerare. Deras pikar var ju 5,5 meter långa. Men jag sörjer inte för det eftersom jag har inte haft för avsikt att börja köpa dyra kopparskaft från Prince August när vanlig bindtråd från en trädgårdshandel duger alldeles utmärkt. Att gjuta pikspetsar och borra hål i dem för att fästa dem på skaften verkar också alldeles för bökigt för min smak.
Tyvärr var den ena formen som jag köpte ett måndagsexemplar. På en av pikenerarnas rygg ser det nämligen ut som om någon har rispat formen med ett vasst föremål (se bilden till höger). Detta får som följd att när man gjuter en sådan pikenerare får denne något som ser ut som en rem på ryggen som går över axeln.
Jag provgöt formen med min nya kokplatta och resultatet syns nedan. Problemet var inte värre än att det gick att fila bort på en minut och jag har dessutom bara tänkt att gjuta sex stycken pikenerare i den posen i sommar. Men det är ändå störande att att köpa en sprillans ny form och sedan upptäcka att den har ett fabriksfel som tvingar en till merarbete. Skulle jag i framtiden vilja göra många tennsoldater i den posen kommer jag nog att köpa en ny form.
Du nämmner att du använder bindtråd till att göra pikar av. Själv använder jag pianotråd som används till styrreglage till modellflygplan. Jag köper den i hobbyaffären och på en trådlängd får man ut ca åtta stycken pikar. Dessutom kan man böja den lite mot toppen, för som du skriver en pik på över fem meter var nog sällan spikrak ute vid spetsen.
Prince Augusts idé om att borra minimala hål och sedan limma spetsar på kopparpinnar verkar vara ett gå över ån. Kanske vi skall tipsa dem om våra billigare alternativ.
Jag tror nog att de är medvetna om billiga alternativ. Det är troligen så att de hoppas tjäna mycket pengar på att sälja sina kopparstavar. För kilopriset på koppar ligger just nu på 54 kr. Men Prince August säljer ett tiopack kopparstavar, som sammanlagt bara väger 4 gram, för 27 kr (3 euro). Det tyder på att Prince August har lagt till en mycket stor vinstmarginal.
Dum fråga, men kan du inte höra av dig till PA och be om ny form?
Vilket regemente får nya pikenerare?
Nja, jag tyckte det var alldeles för omständigt när företaget befinner sig på Irland och det bara var sex stycken som jag tänkte gjuta (och som jag nu har gjutit). Felet gick ju att åtgärda med en fil och hälften av dessa ska ha karpus på sig så jag hade ju fått fila i vilket fall som helst.
Ett värre skönhetsfel är egentligen det faktum att det tycks vara väldigt svårt att få händerna att se bra ut. De blir vanligen bara utstickande klumpar och detta går inte att skylla på något fabriksfel.
De nya pikenerarna kommer iallafall att hamna i de bataljoner där jag tidigare använde officeren i form 903, nämligen Dalregementet och Smålands tremänningar. Sedan ska också de tre nya bataljonerna med musketerare som står i halt få motsvarande pikenerare.
Har PA haft tidsbrist eller är det bara slarv med produktkvalitetkontrollen som gör att man släpper ut en sådan gjutform på marknaden?
Ja, säg det. Möjligen tyckte den ansvarige (tidig sommarvikarie?) att det såg ut som en rem som skulle vara där och att det inte gjorde något att det hade bildats en kanal som sträckte sig från axeln till längre ned i formen.
Gråt tårar över mig!
Har ärkt att en del formr jag har har legat dåligt förvarade under de nästan 20 år jag inte gjutit. De läcker. Formarna sitter inte riktigt ihop. Trots att jag lagt några av dom i press länge så blir dom inte bättre.
Vad göra?
Ledsen Henrik men tidens tand bryter ner silikon/gummiformarna, de torkar helt enkelt. Det enda att göra är att investera i nya formar.
Troligen.
Men jag ska försöka lägga dom i press.
Har faktiskt äldre formar som fungerar fortfarande. Men jag undrar om inte de äldre från början av 80-talet är i ett hårdare matrial?
Nej, jag skulle tro att det är exakt samma material. För precis som med bildäck, som också är gjorda av vulkaniserat gummi, blir de hårdare och stelare med tiden. Men så länge de inte har stelnat i ett böjt skick är de fortfarande fullt funktionsdugliga. Även min 20 år gamla 931-form, som är så stel att det har bildats sprickor på ställen som böjs när figuren ska tas loss, går fortfarande att använda utan problem.
Hur många gjutningar klarar egentligen en form?Har du, Örjan märkt någon försämring på gjutresultatet under den tid då du gjutit?
Jag har inte märkt någon försämring alls. Materialet är såpass slittåligt att det kan hålla hela livet om man gjuter på rätt sätt. Prince August garanterar visserligen bara att deras formar ska hålla för 500 gjutningar, men det är mest för att gardera sig mot dem som är väldigt vårdslösa med sina former och gjuter med alltför höga temperaturer.
Tyckte mig märka en sak med formarna. Har de inte använt länge så är det nästan omöjligt att få en bra gjutning på första försöket.
Vanligen har det behövts två-tre gjutningar inan resultatet blir bra.
Men i går kyckades jag gjuta en underofficer på första försöket.
Grenadjären blev dock misslyckad.
Många av mina formar har blivit sneda.
Tror att jag ska försöka förvara formar med gummiband runt för att slippa liknande händelser i framtiden.
Det jag har märkt efter ett antal års idogt gjutande är att man får sämre gjutningar när formarna blir äldre. Metallen rinner ut, men detaljer i t.ex. ansikte, kragar och andra kanter blir ”trubbiga”. Om det kan bero på att det ligger ett lite för tjockt lager med talk vet jag inte, men det skulle eventuellt kunna vara en förklaring. Annars är det väl tennkvaliteten som spökar.
När det gäller gjutningar efter en tids uppehåll så måste de ”komma i form” och bli varma. Troligen samma sak här – kvarblivet talk har tagit upp fukt som avdunstar när metallen rinner ner och orsakar bubblor och andra defekter på gjutningen.
Ja, jag har ju som sagt inte märkt av någon försämring på mina formars kvalitet. Men det kanske beror på att jag numera är väldig sparsam med att talka och när ett permanent talklager har etablerats så slutar jag i princip att talka helt och hållet, I början talkade jag dock vid varje gjutning oavsett hur gammal formen var och mina allra äldsta formar från 80-talet är därför kritvita. Men om detta har inneburit sämre detaljer är svårt att avgöra eftersom jag smälte ned alla utom två av mina gamla tennsoldater hösten 1996 och kan därför inte göra några jämförelser. Dessutom försvann alla utom två av mina 80-talsformar vid en flytt så resten av mina formar är från 1992 och senare.
Jag har däremot märkt på nyinköpta formar att de inte har samma utseende som dem jag köpte på 80-talet och i början av 90-talet. En del av dem har helt klart omskulpterats så att främst bajonetter och värjor har blivit bättre detaljerade och inte längre är trubbiga.
Be pikeneraren sticka ner sin sabel i skidan. Och det lär inte lyckats.
Är det någon mer än jag som uppmärksammat att de flesta värjor och bajonetter är för stora för respektive förvaringsanordning?
Nej, det har jag faktiskt inte tänkt på men det stämmer ju. Däremot har jag märkt att värjor, bajonetter och fanstänger ser mycket tjockare ut än vad de var i verkligheten. Så förhoppningsvis är det inte ett oavsiktligt misstag av skulptören Chris Tubbs utan medvetet gjort av gjutningstekniska skäl eftersom det är svårt att gjuta alltför smala utstickande delar.
Det finns dock detaljer där det inte råder någon tvekan om att skulptören har klantat sig. I min form 911 är till exempel pikenerarens högra rockskört uppvikt enbart på framsidan.
Om man tittar på 25 och 20 mm figurer är ofta händer och ögon väldigt stora.
Men man kan inte alla gånger göra små figurer i rätt propotion.
Rocken på 911 kanske har en knapp lös?
På dom plastfigurer som finn som föreställer karoliner har de flesta officerare rocken ouppknäppt.
Misstag eller så kanske guldgaloner och guldknappar syns bättre då?
En annan fråga: Modelmetall är ju bästa metallen även på 40mm figurer. Men på äldre Holger Eriksson figurer tycker jag inte det gör någon större skillnad. Figurerna blir nästan mer träfigurslika än vad dom är med vanlig standard metall. Tubbs figurer har ju mer rena ytor och mer detaljer som tex knappar och dylikt.