Slaget vid Gadebusch

Nu har jag äntligen publicerat sidorna som visar svenskarnas och danskarnas uniformer i slaget vid Gadebusch. Det finns fortfarande en hel del frågetecken som jag skulle vilja räta ut men jag kan inte sitta på dessa sidor hur länge som helst. Det första utkastet gjordes klart redan i augusti och sedan reviderade jag de danska uniformerna i början av det här året för att sedan inte göra värst mycket fram till idag.

Ett problem med slaget vid Gadebusch är att det inte verkar finnas så mycket skrivet om det på den detaljnivå som jag är ute efter. Det framstår som det bortglömda slaget i svensk historieskrivning. En stor svensk seger som dock omintetgörs av en kapitulation vid Tönningen ett halvår senare. I vilket annat krig som helst skulle det här slaget ha blivit mycket omskrivet men i det stora nordiska kriget överskuggas det av det stora antalet svenska segrar. Och eftersom det utkämpades utomlands får det rent av mindre uppmärksamhet än betydligt mindre drabbningar som utkämpades på hemmaplan (Stäket 1719 till exempel).

Det som gör slaget vid Gadebusch intressant för tennsoldatsmålare är att det till skillnad från Helsingborg nu var rödklädda danskar som ställdes mot de blåklädda svenskarna. Tyvärr är dock danskarna så röda att skillnaderna mellan de olika regementena är väldigt små. Och de sachsare som deltog i slaget vid Gadebusch var även de klädda i röda rockar.

Såvida det inte visar sig att en hel del av danskarna fortfarande inte hunnit byta ut de  ljusgrå rockarna mot de röda m/1711-rockarna så skulle det vara väldigt enformigt att måla tennsoldater till detta slag. Och troligen hade alla danskarna fått ut de röda rockarna eftersom jag vill minnas att det var ordnat på så sätt att värvade regementen fick nya rockar med 1,5 års mellanrum.

Slaget vid Helsingborg är därför roligare att måla eftersom det ger större variation på uniformerna. Men för den som räknar Västgöta-Dals regemente som ”sitt” regemente är det Gadebusch som gäller. Detta var nämligen det enda fältslag under hela kriget som Västgöta-Dals deltog i.

Det här inlägget postades i Uppdateringar på hemsidan. Bokmärk permalänken.

9 svar på Slaget vid Gadebusch

  1. Henrik Andersson skriver:

    Hur gör du skillnad på danska och sachiska trupper. Måste vara svårt.

  2. Örjan Martinsson skriver:

    Det är antalet och placeringen av knapparna som utgör den väsentliga skillnaden mellan de danska och sachsiska rockarna. Danska rockar hade en dubbel knapprad på rocken och bara två knappar på varje uppslag. Skillnaderna syns bäst om man klickar på bilderna och därmed får se dem i en större storlek.

  3. micke skriver:

    Det är nog som du säger att det är ett bortglömt slag under den karolinska eran. Men hade slaget så stor betydelse egentligen, det enda det åstadkom var väl att splittra ryssar,sachsare och danskar med det lättade väl inte på trycket mot det svenska Pommern och Stenbocks trupper hade lidit stora förluster själva.

    Nu en annan fråga. jag såg nyligen en norsk dramatisering av svenskarnas belägring och anfall mot Fredrikstens fästning vid Halden. De norsk-danska trupper som försvarade borgen hade i filmen hattar med bara den ena sidan uppvikt och den andra sidan rakt ut. Dessutom hade man ett hattmärke vid ena brättet som såg ut som Fredrik lV:s monogram. Vad vet du om detta?

  4. Örjan Martinsson skriver:

    Hattar med bara ena sidan uppvikt verkar ganska gammaldags för att vara 1718. Möjligen var det frågan om ett reenactment-gäng som bara hade äldre uniformer och att produktionsbolaget inte var så noga med dessa detaljer. Värvade norska regementen kan ha haft röda uniformer med sådana hattar i början av kriget. Men de utskrivna landskapsregementena hade ljusgrå rockar med karpus fram till och med tiden för Karl XII:s norska fälttåg då övergången till röda rockar och trekantiga hattar ägde rum.

    Daniel Schorr som har skrivit en artikel om den norska armén har följande information om deras hattar:

    ”A broad-brimmed hat, perhaps turned up on one side, was also worn in a few regiments, most probably Hausmann’s and Gyldenløve’s geworbne regiments, the Artillery, and perhaps the Trondhjemske National Regiment. This hat eventually became the tricorn. The first unit to wear the tricorn was in all probability Cicignon’s Geworbne Regiment sometime before 1709. As in the Danish Army, the tricorn was probably edged in tape in the regimental facing color. It might also have had had a rosette also in the facing color held by a brass button; although, there is no evidence to support this. Eventually, the tricorn was edged in yellow tape and had a black silk cockade. The tricorn was introduced to the conscripted (national) regiments over time. It too had a black cockade, but was edged with white tape.”

    Enligt Schorr (och Torstein Snorrason) hade alltså hattarna vanligen en rosett och inte kungens monogram. Det sistnämnda förekommer dock på grenadjärmössor och karpuser.

  5. Örjan Martinsson skriver:

    Angående slaget vid Gadebusch kunde det ha fått en större betydelse ifall Stenbock hade handlat annorlunda efter slaget. Tyvärr fattade han en serie beslut som var för sig var vettiga men som sammantagna förde honom allt längre bort från fälttågsplanen och ledde till isolation och slutlig undergång. Inte helt olikt vad som hände Karl XII under det ryska fälttåget.

    Stenbocks plan var av allt att döma att vänta ut sina ryska motståndare. Höll han bara armén vid liv tillräckligt länge trodde Stenbock att ryssarna skulle återvända hem och att han skulle kunna utföra sitt uppdrag. Tyvärr hade han grovt underskattat motståndarnas beslutsamhet.

    Med facit i hand hade det varit mycket bättre ifall Stenbock hade uppträtt mer som Fredrik den store eller Napoleon genom att genast vända sig mot ryssarna för att försöka besegra dem i ännu ett fältslag. Det var det som Fredrik den store gjorde 1757 då han med snabba marscher besegrade fransmännen och österrikarna i tur och ordning vid Rossbach och Leuthen innan dessa kunde förena sig. Men istället gav Stenbock danskarna tid att återhämta sig och förena sig med ryssarna och sachsarna för att sedan svälta ut Stenbock vid Tönningen.

  6. micke skriver:

    Tack för ditt uttömande svar. Har du hört något om var öppnandet av Karl Xll;s kista nu befinner sig. Senast jag hörde något var att alla myndigheter hade gett sitt klartecken till en ny kistöppning. Är det bara en ekonomisk fråga eller?

  7. Örjan Martinsson skriver:

    Jag vet ganska lite om det där. De fick ett preliminärt godkännande av riksmarskalksämbetet hösten 2009 och förhoppningen var då att kistöppningen skulle äga rum följande sommar om finansieringen hade ordnats. Uppenbarligen har det inte skett.

    Men det vetenskapliga värdet av en sådan undersökning är mycket begränsat. För att avgöra om det var en bly- eller järnkula som dödade honom eller en mässingknapp så behöver man inte öppna kistan. Peter From som skrev boken ”Karl XII:s död” har redan genomfört ballistiska undersökningar som visar att det är omöjligt att en ihålig mässingknapp kan ha orsakat skadorna på Karl XII:s kranium. Knappen skulle nämligen ha slitits sönder om den avfyrades från en musköt. Och frågan om kulan var av järn eller bly är tämligen ointressant eftersom det inte bevisar det ena eller det andra.

  8. Henrik Andersson skriver:

    Det handlar väl mest om om Karl blev skjuten från nära eller långt håll.
    Om det är långt håll så är det en dansk och är det när kan det betyda mord!

  9. Örjan Martinsson skriver:

    Den undersökning som var på gång för ett par år sedan handlade om att använda modern utrustning som kunde upptäcka små metallrester, vilket inte var möjligt 1917 då man i övrigt gjorde en mycket noggrann undersökning enligt konstens alla regler.

    Att Karl XII blev skjuten på långt håll har väl egentligen varit klarlagt länge. I och med att utgångshålet var mindre än ingångshålet (väldigt onormalt) så kan projektilen inte ha haft mycket energi kvar när den träffade kraniet. De som envist har hävdat mordteorin har istället påstått att mördaren medvetet laddade musköten med en svag krutladdning för att få det att verka som ett skott som kom från långt håll.

    De som tror att Karl XII blev mördad är typiska konspirationsteoretiker och de kommer aldrig att bli övertygade om motsatsen utan bara komma med ännu mer krystade förklaringer för att få allting att hänga ihop. Därmed faller också ett av argumenten från den grupp som ville öppna Karl XII:s grav, nämligen att det skulle besvara frågan om hur Karl XII dog en gång för alla.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *