Traderametall

Tenngjutning är en dyr hobby eftersom metall är en väldigt dyr råvara. Så har det varit länge. Leksakstillverkarna gick över från metall till plast redan i mitten av 1900-talet. Men för dem som tillverkar sina ”leksaker” själva verkar det alternativet inte vara möjligt. Prince Augusts hoppingivande nyhetsbrev för ett par veckor sedan visade sig bara vara ett första april-skämt. För närvarande är därför metall det enda som gäller, och den blir bara dyrare och dyrare på grund av råvarutörsten i Kina och andra U-länder som lyft sig ur fattigdom och har fått för sig att de ska samma levnadsstandard som oss i västvärlden.

Ett sätt att få ned metallpriset är att köpa det begagnat. Och på Tradera går det att få tag på sådan metall till ett hyggligt pris, antingen i form av tackor eller färdiggjutna tennsoldater. Nackdelen med denna ”traderametall’ är dock att det som bjuds är sällan metall som håller samma höga kvalitet som den Prince August säljer. Det normala är den innehåller för mycket bly och att det därför lätt bildas gropar på tjocka ställen.

Att gropar och hål bildas beror på att metallen krymper när den stelnar. Det ideala är därför en metall som expanderar när den stelnar och på så sätt fyller ut formen så att alla detaljer blir tydliga. Ett exempel på en sådan metall är vismut och Prince August modellmetall består till 35 % av just den metallen. Men sådan kvalitet kostar som bekant mycket pengar, detta trots att Prince August har blandat ut vismuten med 54 % bly. Är man inte höginkomsttagare får man därför hålla sig till godo med legeringar där bly och tenn är de viktigaste ingredienserna. Och eftersom tenn är tolv gånger dyrare än bly är det framförallt den sistnämnda metallen som drar ned priset.

Förutom att det lätt bildas gropar kännetecknas den blyrika ”traderametallen” också av figurerna blir väldigt lätta att böja. I extrema fall kan man till exempel vrida metallklumpen som bildas i gjutkanalen ett stort antal varv innan den bryts av. Den mjuka nästan sladdriga metallen är förmodligen inte heller så bra för målarfärgens hållfasthet om de ska användas som leksaker.

Men bortsett från dessa nackdelar finns det också en stor fördel med den här traderametallen. Den flyter nämligen ut rätt bra i formarna och det blir lättare att gjuta även besvärliga formar med den jämfört med standardmetallen. Med hjälp av spackel kan man sedan också fylla igen groparna. Så ska man gjuta kavalleri, vars formar är mer besvärliga att gjuta och kräver betydligt större mängder metall, är denna lågbudgetmetall faktiskt att rekommendera.

Det man får tag i på Tradera är dock inte enbart metall som till större delen är mjuk och böjligt bly. I ett paket med metall som jag köpte följde det med en liten medalj som räckte precis för att gjuta en figur. Medaljmetallen skapade perfekta gjutningar varje gång, men de blev alldeles för stela. Så fort jag försökte böja den lite grann bröts figuren av utan förvarning. Istället för en underofficer fick det därför bli en officer av medaljen. Jag misstänker att problemet med den metallen var en alltför hög tennhalt alternativt för mycket antimon. Det sistnämnda brukar blandas in i tennlegeringar för att göra metallen stelare och ge den en mer slittålig yta (samt skydda den från tennpest). Förutom i medaljer finns den här typen av metall vanligen i bruksföremål och i tryckeriernas gamla typmetall. Där är slittålighet en mycket viktigare egenskap än elasticitet. Men det borde nog gå att göra även denna metall mer användbar om man blandar ut den med bly.

Detta var i stora drag mina erfarenhet av den ej innehållsdeklarerade traderametallen. Mina metallurgiska kunskaper är dock inte så stora. Prince August vet desto mer och de har också en sida där de jämför olika metallers egenskaper.