Jag har nu skannat in och publicerat enav de mer intressanta primärkällorna från stora nordiska kriget. Det är ett utdrag från en landshövdings memoarer som skildrar hans tid som en endast sexton år gammal fänrik under det ryska fälttåget och hans umbäranden under flera års fångenskap.
Den mest kända episoden i levnadsskildringen är den unge Pipers förfrysningsskada i Ukraina som resulterar i att han tvingas amputera delar av foten. Detta är skildrat med stor inlevelse och man får uppleva hans stora våndor medan fältskärerna bestämmer sig för hur mycket som ska amputeras. Episoden avslutas med ett flitigt citerat möte med Karl XII som försökte trösta tonåringen som blivit krympling.
Som fänrik verkar Piper ha varit en riktig stridis. Bara några rader efter att han berättat att en kapten Spole med 30 man blivit massakrerade avslutar han sin stridsskildring med att skriva: ”Detta var den roligaste och nöjsammaste rencontre, jag belefvat”. Han var också starkt kritisk mot beslutet att kapitulera vid Perevolotjna och det är från honom vi har fått kunskap om de Albedyhlska dragonernas berömda svar på Lewenhaupts fråga om de ville strida eller kapitulera (»Hvi frågar man oss nu? Tillförne har man oss aldrig frågat, utan det har hetat: Gå på! Vi kunne ej säja, att vi skola slå dem, men vi vilje göra allt, hvad mänsk- och möjeligit är.»).
För den uniformsintresserade finns det också ett intressant avsnitt där Piper och hans kamrater försöker lista ut vilken sida några framryckande skvadroner tillhörde. Alla tvivel skingrades vid ett avstånd på 300-400 steg då de kastade av sina kappor och Piper kunde se ”grönt och rödt framlysa”.
Den som är intresserad av stora nordiska kriget bör helt klart läsa Pipers levnadsskildring för även tiden under rysk fångenskap är spännande läsning med flyktförsök, misär, fiffel med fångutväxling och äventyrlig hemresa. Varför har inte detta blivit filmatiserat?