Nytt år och nya östgötar

De utlovade åtta östgötarna har blivit klara plus en officer. Jag har nämligen beslutat att byta ut en av standarbärarna och ersätta den med officeren. På så sätt förminskas min stora östgötaskvadron från en tvåkompanisksvadron till en mer historisk korrekt enkompaniskvadron, detta samtidigt som jag utökar den från 42 figurer till 50.

När jag först skapade den här skvadronen vintern 1996-97 bestod den av enbart 34 figurer och såg ut så här:

Numera ser den ut så här:

Det börjar nu bli väldigt trångt på detta hyllplan och efter nästa utökning kommer jag nog att bli tvungen att ordna ett eget hyllplan för dessa. Tidigare var de två leden i skvadronen extremt nära varandra eftersom jag ville ha en tydligt plogformation även i det lilla formatet. Numera är avståndet något större eftersom bredden är så pass stor att plogformationen syns iallafall. Fast fortfarande är de alltför nära varandra, men den här gången är det det begränsade utrymmet som inte tillåter ett större avstånd mellan leden.

Östgötaskvadronen består nu av 6 officerare, 4 underofficerare, 1 trumpetare och 39 meniga ryttare. En fulltalig skvadron bestod av lika många officerare och trumpetare men dubbelt så många underofficerare och 125 meniga ryttare. I slaget vid Poltava var dock kavalleriregementena i genomsnitt halverade så en decimerad skvadron som deltog i slaget kan mycket väl ha sett ut som den på bilden.

Nästa etappmål är att förstärka skvadronen med 4 underofficerare och tre meniga. Därmed skulle den ha en komplett uppsättning befäl, vilket är realistisk eftersom vakanser fylldes nästan omedelbart genom befordringar. Med de extra meniga skulle jag komma upp i manskapsstyrka på 42 man vilket skulle vara exakt en tredjedel av en fulltalig skvadron.

Sedan vill jag förstärka livgardesbataljonen så att den också kommer upp i samma skala. För en infanteribataljon utgör skalan 1:3 gränsen för vad som får plats i ett hyllplan. En fulltalig bataljon skulle innebära att jag var tvungen att dela upp den på två hyllplan med enbart musketerare och ett med enbart pikenerare, vilket skulle se rätt tråkigt ut. Men vi får se vad framtiden har att komma med.

För övrigt märks det att mina östgötaryttare är bland de allra första som jag målade. Dessvärre har jag inte haft den bästa formen när jag målat de nytillkomna heller. I sommar kommer jag därför att göra en mindre ansiktslyftning på dem. Det handlar främst om att snygga till silvergalonerna på hattarna som antingen var slarvigt målade från början eller blivit utsatta för slitage under årens lopp. Innan dess kommer det dock att komma flera nya tennsoldater. Jag har nämligen inte kunnat avhålla mig från tenngjutningen under julen.