Jag har ägnat den här veckan åt att fördjupa mig i hur de karolinska standaren såg ut för att för att kunna lista ut hur Nylands standar såg ut. Problemet är att de inte var av m/1686 utan av m/1675. Ett sådant standar skulle utöver landskapsvapnet även ha en lagerkrans och årtal i hörnen. Men för Nylands finns det inga uppgifter i källorna om dessa detaljer. Varken i specifikationen från tillverkaren Catharina Kragh eller från Brandenburgska och ryska trofébeskrivningar. Kunde de därmed ha haft ett utseende som förutom de rödgula ränderna såg precis ut som m/1686?
Efter att ha studerat foton på bevarade standar av m/1675 och jämfört dem med tillverkarnas specifikationer och fiendens trofébeskrivningar har jag dock kommit fram till att lagerkransar och årtal väldigt ofta utelämnas i beskrivningarna trots att de bevisligen fanns. Alla bevarade standar av m/1673 och m/1675 har en lagerkrans varför det är rimligt att utgå från att detta även gällde dem som inte är bevarade. Även årtal tycks ha funnits på samtliga standar av den typen, eventuellt med ett undantag. Ett standar tillhörande Västgöta regemente saknar årtal men jag kan inte utesluta att årtalen har funnits men sedan fallit av (vilket är en vanlig typ av slitage). Detta västgötastandar är för övrigt tillverkade av samma Catharina Kragh som gjorde de nyländska standaren… Jag kommer dock ändå att sätta ut både lagerkrans och årtal på mitt Nylandsstandar.
Ett annat problem med att göra standarark som jag har blivit medveten om är de stora skillnader i det konstnärliga utformandet som finns mellan olika tillverkare. För att illustrera detta har jag gjort ett litet galleri med Småländska standar eftersom detta regemente har väldgt många standar som är bevarade.
Smålandstandar broderat av Georg Ulrich 1674
De allra första Smålandsstandaren med landskapsvapnet (m/1673) tillverkades av Georg Ulrich. Fyra stycken 1674 och ytterligare fyra året efter. Två av dessa erövrades av danskarna i slaget vid Lund 1676. Danskarna erövrade sedan ytterligare två standar i slaget vid Landskrona 1677 och ett tredje blev då sönderskjutet (ett av dessa var livstandaret). Fyra av Georg Ulrich Smålandsstandar finns nu i Armémuseum (inklusive ett mycket fragmenterariskt livstandar) vilket borde utesluta möjligheten att något av dessa standar fördes i slaget vid Poltava.
Möjligt utseende på de Smålandsstandar Ziegler och Schatzberger broderade 1677.
För att ersätta förlusterna under skånska kriget fick Michael Ziegler och Daniel Schatzberger i uppdrag att brodera två nya standar 1677 och ytterligare fem året efter. Dessa fördes sedan av regementet ända fram till slaget vid Poltava. De ryska troféförteckningarna efter slaget redovisar fyra standar från regementet och årtal anges som överensstämmer med Ziegler och Schatzbergers tillverkning. Tyvärr brann alla Poltavatroféer upp 1737 och det exakta utseendet är därför inte känt. Jag har använt mig av Ziegler och Schatzbergers Östgötastandar från 1676 ) för att rekonstruera deras Smålandsstandar. Själva lejonet är en krympt version av Georg Ulrichs lejon.
Enligt ett kungligt beslut 1679 skulle Smålands regemente utökas till tolv kompanier och medel anslog för nya standar till dessa. Det verkar dock inte finnas några uppgifter om när dessa utlämnades och om vem som tillverkade dem. När regementet blev indelt efter kriget hade det återigen bara åtta kompanier.
Olof Hoffmans modellritning från 1687-88
Så här skulle Smålands standar se ut enligt Olof Hoffmans modellritningar från 1687-88. Han fick dock aldrig tillfälle att måla några riktiga Smålandsstandar.
Johan Wikmans målade Smålandsstandar från 1710
När Smålands regemente skulle återuppsättas efter slaget vid Poltava var det troligen Johan Wikman som fick uppdrag att måla standaren som sedan fördes i slaget vid Helsingborg. Ett av dem finns bevarat i armémuseum. De grå ränderna i i fransen är mitt försök att gestalta silvertrådarna som skulle ha funnits i den. Men de var nog så uppblandade med det röda att de förmodligen inte skulle synas i det här lilla formatet.
Smålandsstandar broderade av Tobias Leij d. ä. 1734
Wikmans standar tjänstgjorde ända till 1734 då Tobias Leij den äldre broderade en ny fansvit. Ett av de standaren finns bevarat i armémuseum. Fransen är dock borta så jag har använt mig av en frans från ett östgötastandar som Leij tillverkade 1731. Jag känner inte till vilken färg fransen hade på Smålandsstandaret så jag har inte ändrat på Östgötafransens färg (som i likhet med Wikmans frans var röd från början men numera brun).
Jag vet inte när Leijs standar togs ur bruk men det kan ha varit så sent som 1776 då de fick nya standar (enligt denna sida med standarark för Gustav III:s krig). Under frihetstiden byttes fanor och standar ut allt mer sällan och trots att Leijs standar är broderade är de ändå mer slitna än Wikmans målade standar (målade standar var en lågbudgetvariant som normalt slets ut mycket fortare än dem som broderades med intarsiateknik).
Ja, det var allt för den här gången. Alla dessa nya standarark har också lagts upp på hemsidan. Kanske, kanske har jag äntligen ett färdigt Nylandsstandar nästa vecka.