Nylands standar (1676-1709)
Efter tre veckors arbete med karolinska standar har jag äntligen framställt ett m/1673 standar till min nyländska skvadron. Dessvärre kan jag inte säga att jag är nöjd med resultatet eftersom det är väldigt svårt att se detaljerna. Till stor del beror det på att designen är väldigt plottrig och det blir lite grann av ett mission impossible att göra tydliga standar i den skala som jag använder till mina tennsoldater. Men jag borde ändå kunna förbättra kontrasten mellan detaljerna och bakgrunden om jag pysslar med standaret lite till. Detta får dock vänta till sommaren då jag kommer att fortsätta arbetet med karolinska standar. För just nu vill jag göra andra saker.
Tills vidare ser standarbäraren ut så här:
Gammal och ny kornett som visar vapensidan på standaren
Gammal och ny kornett som visar chiffersdan på standaren
Det hade varit så mycket lättare ifall nylänningarna hade haft standar av m/1686 som Olof Hoffman hade målat. Då hade jag kunnat använda mig av hans modellritningar och varit klar på några minuter. Men istället hade Nylands regemente standar broderade av Catharina Kragh 1674 (utdelade 1676). Så vitt jag vet finns inget av dessa standar bevarade. Sju av dem gick förlorade vid Poltava och brann senare upp. Det åttonde förlorades dock till brandenburgarna redan under skånska kriget och skulle därför kunna vara bevarat någonstans. Men för att rekonstruera ett standar broderadt av Catharina Kragh har jag varit hänvisad till en svartvit bild av ett västgötastandar i danskt förvar.
Västgötastandar broderat av Catharina Kragh 1674
Västgötastandarets design är för övrigt väldigt underlig. Svarta dekorationer på svarta fält är inte något lyckat val ifall man vill kunna se vad de föreställer. Jag skulle tro att det var detta standar som man hade i åtanke när man i 1686 års förordning skrev att lagerkransarna skulle ha en kontrasterande färg gentemot bakgrunden.
Nylands standar hade dock inte samma problem. Palmbladen beskrevs av brandenburgarna som ”blau” och när Georg Ulrich 1684 ersatte standaret som brandenburgarna tog beskrev han palmbladen som ”blåachtige”. Jag tolkar detta som att de var gjorda av blått silke och broderade med silvertråd, vilket borde ha gett dem en gråblå färg. Silverdetaljer framställdes på detta sätt medan gulddetaljer broderades med guldtråd på gult silke.
Kronan var av guld (enligt brandenburgarna) men guldfärgen på spegelmonogrammet, lagerkransen och årtalen är helt och hållet en gissning från min sida. För de sistnämnda detaljerna finns det faktiskt inga belägg på att de överhuvudtaget existerade än mindre att de var av guld. Jag har dock bedömt det som sannolikt att de fanns eftersom de skriftliga beskrivningar ofta är snåla på detaljer och koncentrerar sig mer på det som skiljer dem från andra standar. Att Catharna Kraghs bevarade västgötastandar saknar årtal kan bero på slitage och inte på att de medvetet har utelämnats.
Själva regementssymbolen (Södra Finlands vapen) har jag hämtat från Nylands infanteriregementes fana som finns bevarad i Ryssland. Den var tillverkad i Riga och inte av Olof Hoffman. Jag tycker visserligen att Hoffmans riddarhälm med två korslagda svenska fanor är snyggare men den Riga-tillverkade riddarhjälmen har proportioner som gjorde den lättare att placera in i lagerkransen. Dessutom hade den inte lika mycket gulddetaljer vilket överensstämmer bättre med brandenburgarnas beskrivning av hjälmen som blå. Fast allt detta blir ju egentligen överkurs när det slutliga formatet blir så litet att det blir väldigt svårt att ens se vad motivet föreställer.
Det stora problemet med föregångarna till m/1686 är ju att alla dessa detaljer som är gemensamma för alla regementen innebär att den detalj som skiljer regementena åt blir så liten att den inte går att se. Och nu talar jag inte bara om tennsoldater. De verkliga standaren var bara lite drygt en halv meter stora på bredden och höjden. Med fransar och lagerkransar blir därför utrymmet för regementssymbolen i bästa fall bara ca 20 cm. För att känna igen standaren på avstånd fick man gå på färgerna och det var därför som Nylands standar hade rödgula ränder. Även de två andra finska landskapsregementen hade heraldiska vapen med röd bakgrund och för att skilja dem åt fick Nyland randiga och Åbo & Björneborg orangea standar. Bara det Karelska regementet fick ha heraldiskt korrekta röda fanor.
Kan du inte ta fram forumet igen?
Nej, det är inte aktuellt att öppna forumet igen. Den arbetsinsats som krävdes för att sköta forumet stod inte i någon rimlig proportion till aktiviteten på det. Bloggen har skapats som ersättning till forumet även om dess ämnesområde har snävats in till att handla om tenngjutning och stora nordiska kriget.
Tennsoldats frågor.
Nästa alla Prince Augusts soldater har tonister bärande i en rem över axeln.
Men jag har aldrig sett en soldat bärande det. Än mindre en stridande.
Är det något P A kommit på själva?
Många kavallerister har även gevär. Men det var väl framförallt dragoner som utrustades med gevär?
Musköt är väl om inte annat ett mycket svårt vapen att använda för en kavallerist? Omladdning på häst måste vara svårt.
Svenska soldater (karoliner) har alltid rocken uppvigt. Men dom kunde ju knäppas upp.
Rimligtvis borde väl det på fiende sidan göras likadant? Uppknäppt rock är väl ingen svensk uppfinning? Är det för att skillja svenska soldater från deras fiender man avbildar svenska karoliner med denna form av rock?
Karolinerofficerern har en helt annan rock än vad de andra ryttarna har. Och det ser ut som om han hade ett harnesk under rocken.
Är det ett slarv från P A?
Hej Henrik,
Så du är också intresserad av tennsoldater!
Tornistern var den väska som soldaterna förvarade proviant i. Vad som gällde i den karolinska armén vet jag inte, men på Fredrik den stores tid bar de preussiska soldaterna tornistern endast under marsch och inte vid strid. Det verkar därför troligt att karolinerna inte bar dem under fältslag. Det var Chris Tubbs som formgav Prince Augusts 900-serie på 80-talet. Dessförinnan var Prince August karolinerformar gjorda av Holger Eriksson på 60-talet och hans figurer har inga tornistrar.
Alla kavallerister hade gevär av varierande längd. Dragonerna hade musköter som var kortare än infanteriets och de egentliga kavalleristerna hade ännu kortare karbiner. Förutom gevären hade både dragoner och kavallerister två pistoler. Tanken var nog inte att man skulle ladda om utan taktiken gick u första han ut på att använda värjen. Men behövde man ändå skjuta hade man tre laddade handeldvapnen i beredskap.
Att vika upp rocken var väldigt praktiskt och något som under 1700-talet blev standard i alla europeiska arméer. På Karl XII:s tid var det dock en speciellt svensk företeelse. Det enda andra exempel som jag känner till är det hanoverska kavalleriet. Jag har för mig att den ryska armén införde det i samband med m/1720. Om det var svenskarna som kom på idén vet jag inte. Däremot var de likaledes praktiska små ärmuppslagen en svensk uppfinning. Även de kom att bli standard under 1700-talet och i den preussiska armén benämndes de också som ”svenska uppslag”.
Officeren i form Nr. 934 är ett stort mysterium för mig. Jag förstår inte alls vad Prince August tänkte på när de gjorde den. Uniformsrocken är felaktig och figuren rider dessutom i ett mycket lugnare tempo än de övriga ryttarna i formarna 932-933, vilket innebär att man inte kan använda dem i samma formation. Prince August har dock en tradition av att göra dåliga kavalleriofficerare. Holger Eriksson gjorde på 60-talet två formar med kavalleriofficerare och båda dessa tittar bakåt och pekar framåt. Visst kan det vara bra att ha en sådan tennsoldat, men det blir väldigt konstigt ifall alla officerare på slagfältet tittar bakåt!
Jag ställde en gång kavalleri officeren jämter min Karl XII figur och tänkte. Det är nog Fredrik av Hessen!
Jag tänkte lite annars. Pikenerare måste väl haft det ganska bra?
Ja det är ett slit med att släppa på en lång stång.
Men har ni någonsin sett en pikenerare stå på vakt?
Eller får springa ut en mörk natt då vakten ropar alarm?
Eller ge sig ut på spaning efter bönder och andra i svår terräng?
Att lära sig ladda och skjuta en musköt tar tid och man måste öva och öva igen. Men handgreppen med pik det kan man efter en kort övning. Man måste stort sett bara vara stark i armarna. Och stark blir man om man går runt med ett stort spjut!
Och kostnaderna för låt säga rotebönder kan ju inte varit så stor. Musköten slits och måste skötas. Fat var förvarade man pikar? Lite stor att ha i stugan på väggen?
Undrar om det gjorde någon skillnad mellan att ha musketerare, grendajär eller pikenerare att vara rote för?
Även pikenerare fick göra vakttjänst. Under Karl XI:s tid blev Livgardet utrustade med extra pikar som var kortare och avsedda för att användas vid vaktjänst. Och om piken var för otymplig vid vissa situtioner hade de ju också en värja som de kunde använda. Spaningstjänst och proviantering var annars främst kavalleriets uppgift. När det inte pågick fältslag eller belägringar var det därför snarare infanteriet i sin helhet som hade det lugnt och tryggt.
Jag vet inte hur mycket en pik kostade men det var svårare att skaffa fram pikar än musköter. Tydligen var det inte en vara som man kan förvara i förråd i någon längre tid. När armén återuppsattes efter slaget vid Poltava blev flera regementen därför utrustade med enbart musköter som en tillfällig lösning inför det skånska fälttåget.
Tanken med rotarna var att de skulle ha samma börda och det fanns olika sätt för att fördela bördorna mellan varandra och över tid. När regementet var utomlands var också sambandet mellan rotens utgifter och kostnaden för deras soldat inte så stort. Till exempel betalades avgifter för beklädnad in varje år till en gemensam kassa som sedan användes när regementet behövde nya uniformer.
Det ligger nog sanning i det du säger. Men att vakta tex en port är lättare med gevär än med pik. Och man kan ju alltid skjuta på folk som vill in eller ut.
Detta kanske kan vara dags för efterforskning?
Rocken på kavalleri officeren påminner faktiskt om artelleriofficerens.
Kanske en artellerist som satt sig på häst?
Formellt sett var officerarna fria att själva bestämma över hur deras uniformer skulle se ut, vilka de också fick beställa och betala själva. Det som var reglerat var bara mängden guld som de fick dekorera den med och rockens färg. Så man ska nog inte ha för tvärsäkra uppfattningar om hur karolinska officerare såg ut. Vid sidan av Karl XII och Fredrik av Hessens uniformer finns det faktiskt bara en enda karolinsk uniform bevarad. Den bars av en ung officer som dog ett dygn före Karl XII. Hans uniform såg ut precis som manskapets med gult foder och gula uppslag.
Problemet med att klä sig hur man vill är väl att man kan missuppfattas för att vara fiende.
Nåja officeren vi pratar om är väl den svagaste i karolinerserien.
Men finns det affärer i Sverige idag som säljer tennformar och annat?
Beställa utomlands verkar vara lite bökigt.
Själv tycker jag att du ska göra några ryttare ur bohusläns dragoner!
De går att köpa i vanliga hobbybutiker. Jag brukar handla i Wentzels hobby som ligger i centrala Stockholm.
Bohusläns dragoner är inte så högt prioriterade eftersom de inte var inblandat i något fältslag under stora nordiska kriget. Med undantag för de norska fälttågen 1716 och 1718 ägnade de hela kriget åt att bevaka gränsen. Bohuslänningarna hade det lätt. Värre var det för Hälsinge regemente som fick återuppsättas tre gånger.
Du vara lycklig för jag hittar aldrig något i butikerna.
Skulle vara kul att hitta äldre teenformar du vet dom som fanns innan karolinerserien kom på mitten av 80-talet.
Bohusläns krigare hade det bra. Men gröna uniformer smäller högt.
Har du någon favorit trupp då?
Jag får väl säga skaraborgs regemente och västgöta ryttare.
Och vilket förband tycker du hade den mest ovaliga uniformen?
I mitt fall blir det Uppland, Livgardet och Livregementet till häst. De tre valen röjer min egen hemvist men det finns olika motiv för var och en. Upplands regemente hade (i likhet med Skaraborg) den klassiska karolinska unformen utan några avvikelser. Livgardet är i egentligen det regemente som geografiskt var placerat närmast min hemort (indelningsverket placerade båtsmän där jag bor) men det var också det främsta elitregementet som deltog i Karl XII:s alla stora fältslag. Förutom sin uppländska anknytning är Livregementet intressant genom sina ljusblå uniformer.
Den ljusblå färgen på rockarna gör Livregementet till en god kandidat till titeln ”näst ovanligaste uniformen” endast Södra Skånska hade i början av kriget samma färg. Bohusläns dragoner är ohotade på förstaplatsen. Bland infanteriet var Västerbottens blåvita uniformer de mest ovanliga. Endast Nylands regemente hade i början av kriget samma färgkombination.
(Om någon undrar varför så många kommentarer postades inom loppet av några minuter så beror det på att jag har flyttat dem från gästboken där de ursprungligen var postade)
Jag har tänkt i en avlägsen framtid sätta upp en liten armé:
Bohusläns dragoner.
Några artellerister. De jag målade en gång i tiden var tänkt att ha med senare delen av kriget att göra och de fick blå uniformer. Förutom officeraren.
Sedan blir det några soldater med en uniform jag tycker är lite ovanlig. Typ grå rockar med gula uppslag eller grå rockar med röda uppslag.
Men vet Örjan var man kan få tag i den äldre serien med soldater.
Vore kul med ryttare som avfyrar gevär och pistol och pukslagare.
Grå uniformer var faktiskt mycket vanligt bland tremänningar och finska regementen. Jag håller på med en uniformssida för slaget vid Narva och det var mycket grått då. Jag funderade även på att ta med ett av slagen i Finland (Pälkene 1713 eller Storkyro 1714) men avstod när jag insåg att samtliga svenska regementen hade grå uniformer. De finska regementena var ändå väl representerade vid Narva.
Holger Eriksson-formarna går att beställa från Prince Agusts hemsida:
http://www.princeaugust.ie/11-44/index.html
Ryskt artelleri vore väl något för dig. Du är ju lite inne på Poltava och det var ju en hel del artelleri på ryska sidan.
Sveriges allierade Holstein Gottorp vad tror du om deras uniformer?
Hade dom svenska uppslag eller gick dom i annant utförande.
Det finns ju färgbeskrivningar på soldaterna.
Jo föresten har du lite fakta om Holger Eriksson? Letat men aldrig hittat något.
Ryskt artilleri har jag redan: http://www.tacitus.nu/karoliner/tenngjutning/B3.htm 🙂
Jag vet inte mer om de Holsteinska regementena än vad som står i Höglunds böcker. Det verkar inte som om deras uniformer imiterade de svenska. Kavalleriregementena hade visserligen blå rockar men infanteriet hade röda. Att låta de olika truppslagen ha skilda rockfärger var typiskt för 1700-talets arméer men Sverige avvek från detta bruk.
Information om Holger Eriksson finns på den här hemsidan som säljer färdiggjutna Holger Eriksson-figurer: http://www.hefigures.com/ . Den nämner dock inte att han tillverkade Prince Augusts formar 1958-78.
Ser att du använder samma gjutform för både svenska och ryska artellerister. Själv tycker jag det är lite synd. Även om uniformerna mest skills åt på färg så tror jag att det är bättre att försöka hitta någon annan gjutform. Tennsoldater känns ofta igen på hur dom står. Och det ser lite i mina ögon konstigt ut om alla soldater på båda sidor står i samma ställningar.
Finns väl en äldre utförande för artelleri.
Vilken av Sveriges fiender har den mest intressanta uniformen?
Gjutformar är dyra och om uniformerna har samma snitt finns det ingen aledning att skaffa separata uppsättningar för varje armé. Om man som jag vill bygga upp stora fältslag är det viktigt att ha gjutformar med neutrala standardposer som man kan gjuta mängder av figurer med utan att det ser konstigt ut. Ett annat förhållningssätt har den som hellre vill skapa actionscener i ett mindre diarama. Då blir det mer intressant att ha figurer med mer individuella poser. Prince Augusts Rossbachserie har till exempel många sådana poser. Men för mig är de oanvändbara. Hur många musketerare som sticker ned bajonetten mot någon som ligger kan man ha på ett slagfält? Eller ännu värre, grenadjärtrumslagare som fäktar vilt. Om man bara kan ha enstaka stycken av dessa blir styckpriset väldigt högt när man väger in kostnaden för gjutform och metall.
Sedan finns det inte så många alternativ till Prince Augusts 900-serie om man ska göra artillerister. Holger Eriksson gjorde bara tre figurer (som kan varieras till fem olika poser) till den ursprungliga karolinerserien. Till Rossbachserien gjorde han ytterligare fyra figurer. Men förutom officeren har dessa tråkiga poser som inte heller kompletterar de tidigare poserna. Ingen av dessa figurer kan användas till att ladda en kanon. Utan de ägnar sig bara åt att avfyra eller flytta kanoner.
Den av fienderna som har den mest intressanta uniformerna är nog de danska före 1711. Blandningen av ljusgrå (nästan vita) och röda rockar med olika distinktionsfärger för varje regemente blir riktigt intressant. De tråkigaste uniformerna är de danska efter 1711. För då skulle alla regementena ha röda rockar. Dessutom skulle strumpor, byxor och västar också vara röda så det blev bara en enda stor röd massa av hela armén.
De andra fienderna då?
Ryska armén verkar ha en ganska stor variation. Grönt, rött, kornblått ja man kan nog hitta lite till.
Men hur kom det sig att ryska armén la till med grönt.
Som svensk vill man nog gärna tro att den blågula flaggan påverkat uniformsfärgen och danskarna med sin rödvita danebrog har rött.
Men ryssarna har grönt. Tidigmodern kamouflage?
Jo, ryssarna har också en intressant färgvariation medan sachsarna är tråkigare med enbart röda rockar och vita strumpor.
Ursprunget till ryssarna gröna färg är att Peter den stores eget Preobrazjenska regemente hade den färgen. Men varför detta regemente fick den färgen vet jag inte. Grön var annars en ovanlig färg på uniformer eftersom man blandade två färgämnen och det var svårt framställa exakt samma gröna nyans vid varje tillfälle. Dessutom kunde blekning orsaka ännu större variationer. Om det gula färgämnet blektes fortare än det blå ändrade uniformerna färg till blå. I motsatt fall blev de bronsfärgade.
Danska trupper deltog i spanska tronföljdskriget.
Det har aldrig varit aktuellt med en grupp danskar som delatger i kriget?
Själv tycker jag det vore intressant med att ha en grupp holsteinare som strider mot danskar. Tänk en strid under stora nordiska kriget där inte en enda svensk är med!
Jag har ju målat tre danska bataljoner från slaget vid Helsingborg. De bar då samma uniformer som de hade burit i spanska tronföljdskriget och av dessa deltog det Fynska regementet i slaget vid Blenheim.
Någon strid utan svenskt deltagande tror jag inte har funnits, såvida man inte räknar Prut 1711. Det fanns en betydande svensk truppnärvaro i Holstein redan vid krigsutbrottet 1700.
Ja visst var det svenskar nere i Holstein Gottorp. Men ändå.
Men finns det inte andra karoliner i tenn?
Har för mig att jag fick med en lista med sådana när jag köpte Höglunds böcker för några år sedan.
Annars kanske vi kan skriva till PA och önska följande:
Ny kavalleriofficer
Grenadjärer med hatt
Och fientligt kavalleri.
Det finns ju som komplettering till artelleriet tre andra kanoner att köpa. Mösaren och i sjuårskrig serien en 12 pund kanon.
Utöver Prince August finns det även andra tillverkare av tennsoldater från 1700-talet i 40 mm-skalan. Nürnberger meisterzinn har ett utbud av formar för sjuårskriget. Dessvärre kompletterar de inte Prince Augusts sortiment förutom en form som gör det möjligt att göra vagnar.
Ett ryskt företag vid namn Drabant – military figures tillverkar färdiggjutna tennsoldater till både stora nordiska kriget och spanska tronföljdskriget. Dessa lämpar sig dock inte så bra till att bygga upp formationer utan är nog snarare avsedda att vara enskilda prydnadssaker. Det lettiska företaget Art.I.G.Plus har samma affärsidé men med ett mindre sortiment som håller sig till 54 mm-skalan.
Sedan finns ju också sidan med Holger Eriksson-figurer (som inte gjordes för Prince August) som jag länkade till tidigare. De flesta av dessa färdiggjutna figurer är i 54 mm-skalan men det finns några 40 mm-figurer också.
Men vid sidan av dessa långt i från tillfredställande alternativ finns det bara Prince August. Det går dock att göra konverteringar med dessa. Jag har tidigare använt grenadjärmössor för att göra karoliner med karpus på huvudet och just nu har jag faktiskt på mitt skrivbord ett gäng handgrantakastande grenadjärer med trekantiga hattar. Jag har gjort dessa med hjälp av avbitartång och fil samt Karlssons klister. Förmodligen kommer de att bli klara för att presenteras på bloggen nästa vecka.
De nytillskott som jag helst önskar mig från Prince August är fler motståndarinfanterister och en dragontrumslagare. Det är framförallt underofficerare, pikenerare och musketerare á la form Nr. 902 som behövs för att kunna skapa kompletta formationer. Som det är nu blir man tvungen att blanda uniformer med väldigt olika snitt. Och dragontrumslagaren behövs eftersom en trumpetare inte duger ifall man ska skapa dragonskvadroner. De pukslagare som jag har tvingats använda är inte riktigt samma sak som en trumslagare.
Har du sysslat med andra än karoliner föresten?
Jag började med att gjuta tennsoldater i början av 80-talet. Men det fanns ingen riktig beskrivning av vilka som slogs mot vem eller hur uniformer skulle se ut.
Så undertecknad blev väldigt glad när karolinerserien kom. Och det var ju med en del fakta och färgbeskrivningar. Att det visat sig vara en del felaktigheter är ju en annan sak.
Tyvärr så fanns det då inga motståndare till karolinerna.
Själv var jag ganska intresserad av norska fältåget 1718. Är väl därför som jag målade mina artellerister blå istället för grå. Den blå uniformen ska ju ha kommit en bit in på 1710 talet.
Jag sysslade med karoliner en bit in på 90 talet.
Hade en del bekanta som syslade med tenngjutning. Men det var mest fantasy dom sysslade med. Gjorde jag ocksp ios.
Köpte några napoleonformar 25mm. Men ingen målningsbeskrivning kom med. Och det blev aldrig någon hit.
Jag gjuter dock inget idag. Men har försökt hålla mig lite informerad om vad som sker. Har dock tänkt ta upp gjutandet igen.
Målning var dock inte min starka sida. Själva gjutandet var mer kul.
När det gäller tennsoldater har jag bara sysslat med karoliner och deras motståndare (vilket jag har beskrivit här). Jag hade dock en hel del plastsoldater i skala 1:72 som täckte in en mängd krig från Napoleonkriget till Falkandskriget. Jag gjorde ett klent försök att måla några av dem men de var alldeles för små och jag alldeles för ung och oskicklig. Guldfärgen kom dock till användning när jag målade vanliga stenar med den. Jag blev den rikaste ungen i hela Gustavsberg. 🙂
Jag har med humbrols guldfärg lyckats lägga guldsnitt på böcker.
Men för bra resultat ska man lägga äggvita först.
Guldet går dock mer i brons.
Fast du verkar inte vara så mycket för detaljer. Typ ögon, knappar och sådant.
Det är inte jag heller. På karoliner och när det är flera soldater då är det mest masseffekten som är intressant.
Är det en liten grupp så är det väl en annan sak.
Om jag kunde skulle jag göra sådana detaljer. Men jag är inte tillräckligt skicklig för det. Risken att ställa till det är alldeles för stor. Och även om man är skicklig är det farligt att måla ögonvitor eftersom de då ser mer ut som seriefigurer än verkliga människor av kött och blod.
Har sett detaljerade 15mm figurer. Med ögon och allt. Tyvärr så ser dom bara konstiga ut. Ögonen blir för stora i förhållande till övriga kroppen.
Att du inte lägger upp dina bilder på Prince August hemsida. Dom har ju en avdelning för samlares hemsidor.
Tänkte ev börja skriva på deras forum.
Har du någon eller några favorit gjutformar?
Att publicera bilder hos PA har inte varit så intressant för mig eftersom mina tennsoldater dels är under ständig förändring. Nästan samtliga bilder som jag har på hemsidan är nu inaktuella på grund av olika justeringar som jag har gjort sedan augusti. Sedan har jag också bara tennsoldater och inte några diaramor till skillnad från de bidrag som finns i PA:s samlargallerierna. Så det får vänta.
Forumet är ingen höjdare på grund av den låga aktivitetet. Och den lilla aktivitet som finns handlar för det mesta om sådant som jag inte är ett dugg intresserad av. Till exempel Warzone och sagan om ringen-figurer.
Min favorit bland Prince Augusts gjutformar är faktiskt en karolin som enbart säljs från deras hemsida och på Irland. Karolinerformarna marknadsförs på Irland som irländska soldater i fransk tjänst i mitten av 1700-talet. Eftersom det inte fanns några pikenerare då har den i form 903 blivit ersatt med en musketerare. Den ser ut som den avancerande musketeraren i form 902 men står stabilt med båda fötterna på marken. Posen är vädigt användbar eftersom den är så allround. Den kan föreställa en soldat som framrycker, står stilla i beredskap eller gör sig redo att skjuta.
http://www.princeaugust.ie/i903/index.html
Forumet är väl inte jättespännande. men om man vill förmå P A att tex göra en ny kavalleriofficer eller något annat så är det nog bra att framföra det där.
Själv har jag dock inte börjat skriva där.
Min första tennform var kavallerist med höjd sabel. Gammla modellen.
Bland karolinerna är det nog ryttaren med dragen sabel och infanteriofficeren.
Inte att förglömma Karl XII.
Synd att det inte finns en Karl XII till fots!
Har varit så duktig nu att jag börjat skriva på PA forum.
Har även köpt en karolinerform för första gången sedan ca 1990!
Mest udda uniform hade nog Åbo regemente under norska fälttåget.
Grön rock med gula uppslag, röd väst och byor. Grå strumpor.
Eventuellt kan det Polska regementet ha haft de mest udda uniformerna. Höglund nämner bara att de hade röda rockar 1718 (vilket var unikt i den svenska armén). Men det är även möjligt att de hade traditionella polska uniformer som gav dem ett lika exotiskt utseende som de husarer som började införas i Europas arméer vid den här tiden.
Fanns väl någon med röd rock 1700? Uppland hade väl röd rock i Danmark?
Enligt Åberg/Göransson fick de inte den blågula enhetsuniformen förrän 1701. Men enligt Höglund hade Uppland blågula uniformer redan 1691 och det som skedde 1701 var en nymundering med oförändrade färger.
Måhända är det så.
Men rött var väl en ganska allmän färg på uniformer?
Ryssarnas gröna är väl mer ovanlig.
Någon måste ha sagt att Åbos mannar såg ut som ryssar 1718.
Jo, rött, blått och grått/vitt var de vanligaste uniformsfärgerna. Gult, grönt och brunt var ovanligt och jag kan inte komma på något exempel på orangea, lila eller svarta rockar.
Den enda anledningen jag kan tänka mig för att förklara Åbos gröna uniformer är att det råkade finnas grönt kläde tillgängligt och man ”tager vad man haver”. Det var inte heller så värst många Åbolänningar som skulle beklädas. Den 30 december 1719 utgjorde de enbart 202 man. Fast då hade de förstås varit med om Armfelts tåg över fjället.
Åbo ligger ju i Finland.
Det måste varit svårt att vara indelt finsk soldat när Finland var okuperat.
Roat mig med att gjuta några gubbar i Holger Erikssons serie. Men ärligt hans modeller är för knotiga. Han ska väl gjort modellerna först i trä och sedan låtit göra tennformar. De ser ut att vara trägubbar mer än tennfigurer.
I vanliga fall är model metall bäst. Men här tycker jag den metallen framhäver det trägubbe lika i figurerna.
Flera formar har varit svåra att få med alla detaljer. Minns att jag tyckte det redan på 80-talet.
Nu är det inte så många Holger Eriksson-formar som jag använder mig av, egentligen bara ryttare, men jag tycker att det lättare att få lyckade gjutningar med dem än med 900-serien. Detaljerna är ju förstås gruvhuggna men jag har inte reflekterat över att det skulle vara svårt att få med de detaljer som finns i formen på gjutningarna.