De preussiska problemen är över

Postat den 3 juni 2012 av Örjan Martinsson

Jag har haft en hektisk helg som tyvärr har förhindrat mig från att arbeta med hemsidan. Men tidigare under veckan har jag ändå hunnit med att göra en ny sida helt och hållet tillägnad den preussiska arméns uniformer under fälttåget på Rügen:

Preussiska kontingenten på Rügen

Med stor hjälp av Bengt Nilsson som har kommenterat förra veckans blogginlägg har jag lyckats skingra alla osäkerheterna kring de preussiska regementena. Han fann den digitaliserade boken ”Baltische Studien” från 1905 som innehöll en artikel om fälttåget på Rügen. Förteckningen av regementen var identisk med Generalstabsverket även om beskrivningen av bataljonernas placering överenstämmer med kartan som finns i artikeln från 1969. Generalstabsverket har dock i en fotnot förklarat att det finns två olika kartor. Den som de använder sig kan beläggas i en källa medan den andra kommer från militärhistorikern Vaupells verk och  har en ”okänd proviniens”.

Vaupell skrev på 1800-talet om den dansk-norska arméns historia och är än idag flitigt använd. Men han hade en väldigt hög felprocent och var redan i sin samtid hårt kritiserad. Tydligen finns det också rätt många uppgifter i hans verk som man inte har kunnat spåra källan till, så kartan över slaget vid Stresow är inte ensam om titeln ”okänd proviniens”.

Vaupell var dock långt ifrån ensam om att göra misstag. När Baltische Studien redovisar bataljonernas placering vid Stresow så saknas en preussisk bataljon i den vänstra flygeln. Och sedan har vi det mystiska ”Dörstings  dragonregemente” som jag inte kunde identifiera i förra veckan. Det visade sig vara resultatet av en felläsning av Dörffling som är en variant på namnet Derfflinger.

Baltische Studien var också till väldigt stor nytta eftersom den angav från exakt vilka regementen grenadjärbataljonernas manskap kom ifrån.  Så vill man måla en preussisk grenadjärbataljon med fem olika uniformer så är det bara att kika på den sida jag lade till idag.

Men för att fortsätta på fel-spåret hade jag ett visst besvär med att identifiera ett av de regementen som bidrog med grenadjärer, nämligen Prins Georgs regemente.  Jag kunde inte hitta ett regemente med det namnet,  men jag misstänkte att det kunde vara IR 10 vars regementschef var en prins av Hessen-Kassel. Jag kunde även i tyska wikipedia hitta en Georg av Hessen-Kassel som var i preussisk tjänst fram till 1730. Problemet var bara att den här sidan angav att regementschefen var ingen mindre än blivande kung Fredrik I av Sverige. Han lämnade visserligen uppdraget 1715  (undrar varför…) men efterträddes tydligen av en släkting med samma namn. Hemsidan hänvisade till Kurszgefasste Stamm- und Rangliste aller Regimenter der Königlich-Preussischen Armee från 1786. Jag kollade vad som stod där och mycket riktigt uppgav boken att ”vår” Fredrik av Hessen efterträddes av sin bror Fredrik. Fast, vänta nu… bror! Vilka föräldrar döper två söner till Fredrik? Det måste vara en felskrivning och eftersom denne mystiske Fredrik lämnade preussisk tjänst samma år som Georg (som också var bror till Fredrik I) är jag tämligen säker på att de är samma person. Med denna slutsats rätades det sista frågetecknet ut och det ska nu bli skönt att slippa behöva tampas med preussarna på ett bra tag.

Som avslutning kan jag visa denna Knötel-bild på ”Dörstings dragonregemente”, mer känt som Derfflingers grenadjärer till häst innan det 1724 blev Schulenburgs:

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | 2 kommentarer

Det stresowska eländet

Postat den 27 maj 2012 av Örjan Martinsson

Jag gjorde ett besök i Stockholms stadsbibliotek i torsdags och lånade band 7 av det danska generalstabsverket om det stora nordiska kriget. Tanken var att räta ut de frågetecken som jag stötte på när jag skulle göra sidor om slaget vid Stresow för ett par veckor sedan. Men i vanlig ordning verkar det alltid som om det finns fler versioner av händelser eller uniformer än vad det finns böcker skrivna om dem!

Det hela började med att jag kikade på en dansk artikel från 1969 om slaget vid Stresow som Daniel Schorr hade översatt och publicerat på sin numera nedlagda hemsida. Jag trodde det var hur lätt som helst att med hjälp av denna artikel göra uniformssidor om slaget. Jag påbörjade arbetet men stötte på problem när det gällde att identifiera de preussiska regementena. Ett dragonregemente (Dorstings) fanns inte med i Höglunds bok och ett infanteriregemente hade ett namn som bars av två olika regementen (Anhalt).

Jag tog då hjälp av en annan hemsida som också hade skrivit om Stresow. Dess upphovsman, Nick Dorrell, hade också använt sig av artikeln från Schorrs hemsida men även av något som han kallade för ”The regimental histories”. Enligt dessa var det infanteriregementet Anhalt-Zerbst som deltog i slaget och troligen du Portails kyrassiärregemente som var identiskt med Dorstings dragonregemente. Men det framgick även att dessa regementshistoriker i de övriga fallen uppgav helt andra preussiska infanteriregementen än de som omnämndes i artikeln på Schorrs hemsida. Med andra ord hade jag fullständigt motstridig information från två håll och jag kunde inte med gott samvete komplettera den ena källan med uppgifter från den andra.

Detta var alltså anledningen till att jag lånade det danska generalstabsverket i hopp om att få ”facit”. Och enligt detta verk var det inte alls Anhalt-Zerbst utan Anhalt-Dessau som deltog vid Stresow. I övrigt överensstämde generalstabsverkets uppgifter i hög grad med den danska artikeln så jag utgick ifrån att det var detta verk som hade legat till grund för artikeln. Men när jag gick igenom listan på regementen såg jag avvikelser. Det preussiska regementet Alt-Dohna som artikeln nämnde fanns inte med i generalstabsverket som istället hade Alt-Dönhoff.  Hade en förväxling ägt rum? Båda omnämnde regementet Jung-Dohna så det är mycket möjligt att Alt-Dönhoff av misstag blivit Alt-Dohna, antingen när artikeln skrevs 1969 eller när Daniel Schorr översatte den. Men sen kikade jag i generalstabsverkets bilagor som innehöll en karta över slagfältet. I den fanns inget Jung-Dohna utan istället Jung-Dönhoff. Med andra ord har vi tre kombinationer av regementen från två olika verk, och räknar vi med Nick Dorrells hemsida så har vi fyra kombinationer. Det blir inte heller bättre av att Höglunds uniformsbok är oklar över vilka regementen med samma namn som är ”Alt” respektive ”Jung”.

Men problemen slutade inte där.  Generalstabsverkets karta skiljde sig en hel del från artikelns. Först trodde jag det bara handlade om formen på det befästa lägret. Men när jag kikade närmare så var även bataljonerna placerade i en annan ordning. När det gäller det mystiska dragonregementet så framgår det av generalstabskartan att det hette ”Dörstings”. Troligen försvann prickarna över ö:et när Schorr översatte artikeln till engelska. Men detta namn förekommer bara i den bifogade kartan. I Generalstabsverkets brödtext räknas tre dragonregementen upp men det framgår inte vilket av dessa som hann landstiga och delta i slaget (under befäl av en officer vid namn Dörsting?).  Givetvis deltog det regemente som Nick Dorrell har identifierat Dorsting med inte alls i fälttåget på Rügen enligt generalstabsverket…

Ja, jag kan fortsätta ett tag till. Jag har ännu inte tagit upp problemet med att lista ut vilka uniformer de preussiska grenadjärbataljonerna bar. Och jag har ingen information om exakt vilka svenska regementen som deltog i slaget. Dessa var färre än hälften av den styrka som fanns på Rügen. Så det kan nog dröja ett tag innan det blir några sidor om Stresow. Tyvärr är problem som dem jag har med Stresow inte ovanliga utan det känns ofta som om det är min vardag.

Publicerat i Litteratur, Stora nordiska kriget | 9 kommentarer

Preussiska uniformer

Postat den 20 maj 2012 av Örjan Martinsson

Förra veckans utkast till den anti-svenska koalitionens uniformer vid Stresow var första gången jag gjorde preussiska uniformer. Dessa var speciella och skilde sig en hel del från de övriga nationerna som deltog i slaget. Egentligen borde jag skriva ”kanske” eftersom det inte är säkert ifall de bar den klassiska preussiska uniformen vid denna tid. Om det inte var fallet så bör de snarare ha haft väldigt typiska uniformer för det tidiga 1700-talet och sett ut så här:

Livgardister vid Fredrik I:s kröning i Königsberg 1701

Så såg de preussiska regementena ut när de deltog i det spanska tronföljdskriget.  Det enda som gjorde dem preussiska var den blå färgen på rockarna och med annan färgsättning kunde de tillhöra nästan vilken armé som helst vid denna tid. Prince August formar för karoliner-motståndare duger alldeles utmärkt för att avbilda dessa soldater. Fast de hade fungerat ännu bättre ifall rockarna var knäppta som på bilden.

När Fredrik I dog 1713 efterträddes han av sonen Fredrik Vilhelm som hade egna idéer på hur uniformer skulle se ut. Han vill spara pengar genom att minska mängden tyg som gick åt för att tillverka uniformerna. Dessutom ville han göra uniformerna mer färgglada genom att låta regementsfärgen synas mer. Den minskade tygmängden till rockarna gjorde att väst och byxor i regementsfärgen syntes mer och genom att i likhet med svenskarna vika upp rockskörten syntes även fodret. Dessutom införde han bröstrevärer (även kallade rabatter) som kunde vara i regementsfärgen och som innehöll ytterligare dekorationer. Resultatet blev den klassiska preussiska uniformen som vann ryktbarhet under Fredrik den stores krig och inspirerade den svenska m/1765-uniformen:

Glasnaps, Marwitz och Arnims regementen 1729

Frågan är bara vilken tidpunkt de nya uniformerna infördes.  Enligt den bok som jag hämtat ovanstående Knötel-bilder ifrån (”The Prussian Army 1675-1743” av Philip Cranz) skedde det omedelbart efter Fredrik Vilhelms trontillträde. Men Höglund uppger att det fortfarande år 1714 gick åt mer tyg till en preussisk uniform än till en svensk och att det är först 1717/18 som det i form av en målning finns belägg för de nya stramare uniformerna.

Så som källäget ser ut är det fritt fram att välja om man vill avbilda preussarna vid Stresow med äldre eller yngre uniformer. Och ställd inför det valet är det ett enkelt beslut att välja de yngre uniformerna eftersom de är… ja, ”häftigare”. Prince August har också en Rossbach-serie med preussare i de klassiska yngre uniformerna som i så fall kan användas till Stresow. Den enda invändningen som man kan ha är att de nya uniformerna inte var fullt så strama som de var under Fredrik den stores tid. Höglunds uppgifter om tygåtgången kan inte tolkas som något annat än en evolution: 1714 bestod rocken av 5 elle kläde, 1718 av 3,5 elle kläde och 1725 av 2,75 elle kläde. Men ska man göra tennsoldater i 40 mm-skalan kan man inte vara så kräsen och det skulle vara väldigt intressant att i framtiden använda Rossbach-serien till att göra preussiska Stresow-bataljoner. Inte heller bekymrar jag mig över att de egentligen bara stod och tittade på under det slaget medan danskar och norrmän höll ställningarna…

Publicerat i Uniformer | 8 kommentarer

Anti-svenska uniformer

Postat den 13 maj 2012 av Örjan Martinsson

Jag har nu reviderat sidan om den ryska hjälpkåren 1704-06. Organisationsuppgifterna är nu korrekta medan jag i stort sett har tagit bort all information om uniformer då Bespalovs uppgifter inte är pålitliga.

Jag var ett tag på väg att göra klar en sida om den norska armén eftersom jag från olika håll upptäckte att det fanns folk som sökte efter just information om norska uniformer. Men precis som tidigare störs jag av att litteraturen inte är samstämmig och vill helst få tag i mer information. kanske blir det en resa till Oslo i sommar och ett besök på Försvarsmuséet. Kanske kommer jag då ha samma tur som ifjol då jag besökte Töjhusmuseum i Köpenhamn och i museumshopen  hittade Karsten Skjold Petersens bok om danska armén under 1700-talet.

Fast när jag läste om den norska armén upptäckte jag att två norska regementen deltog i slaget vid Stresow 1715. Eftersom detta dessutom var det enda fältslag so preussare deltog i blev jag väldigt intresserad av att ta med det slaget på min hemsida.  För även om den svenska styrkan var väldigt liten var det ändå Karl XII:s sista fältslag och motståndet utgjordes av en respektingivande koalition av danskar, norrmän, preussare och sachsare.

Även arbetet med att göra sidorna om slaget vid Stresow visade sig dock vara besvärligare än väntat med en hel del motstridig information. Så även här jag skjutit upp färdigställandet till sommaren för att få tid till att göra lite mer efterforskningar. Men jag kan ändå visa upp det jag har gjort istället för att bara låta det samla damm på skrivbordet:

Anti-svenska koalitionens uniformer i slaget vid Stresow (sidan är ej länkad från hemsidan)

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | 2 kommentarer

Ytterligare förberedelser och farväl till en gammal tidning

Postat den 6 maj 2012 av Örjan Martinsson

Nya pikar och nyinköpt råvara till pikar

Jag har gjort ytterligare förberedelser för sommaren och gjort slut på min gamla rulle med bindtråd för att måla pikar. Det som återstod av rullen räckte till 26 nya pikar, vilket är något mer än vad jag behöver just nu eftersom jag har bara har gjutit 23 pikenerare. Men eftersom jag sannolikt kommer att behöva göra fler pikenerare i framtiden passade jag på att köpa en ny rulle. Det går ju inte att helt utesluta att den storlek som jag använder mig kommer att sluta tillverkas i framtiden så det är lika bra ha en rulle i lager.  Den gamla rullen räckte till sammanlagt 170 långa pikar (12,5 cm) och 71 korta (9 cm). Den nya 30-metersrullen kan räcka till ytterligare 240 långa pikar och det kommer att dröja mycket länge innan jag behöver köpa en till rulle. Ja, det är inte ens säkert att jag någonsin kommer att behöva en till.

När jag köpte den nya rullen upptäckte jag också att tjockleken på mina pikar är inte 1 millimeter utan 1,4 millimeter. Prince August rekommenderar 1 mm och de kopparstavar som kommer med deras formar är också något tunnare än mina. Men jag tycker att mina 1,4 mm tjocka pikar bättre matchar storleken på underofficerarnas hillebarder och fanbärarens fanstång.

Det var för övrigt inte bara min gamla bindtrådsrulle som jag idag säger farväl till. Ända sedan jag började måla med matta färger 1996 har jag använt samma tidning som underlag. Anledningen till detta är att den tidningen råkade vara daterad den 30 november. Jag upptäckte inte detta förrän jag hade målat klart min stora Livgardesbataljon. Men jag tyckte att det datumet var så passande för Karl XII:s karoliner så jag har gång på gång återanvänt tidningen när jag målar mina tennsoldater. Nu har dock alla färglager på tidningen gjort dess yta allt mer ojämn och jag förkortar mina penslars livslängd genom att av nostalgiska skäl fortsätta att använda den som underlag. Så idag kastar jag Svenska dagbladet från den 30 november 1996 i soptunnan.

Publicerat i Övrigt | 7 kommentarer

Dåliga nyheter från Ryssland

Postat den 29 april 2012 av Örjan Martinsson

Den ryska militärhistoriska bloggen Oderint Dum Probent publicerade igår oroväckande information om historikern Alexander Bespalov. Det är denne historiker som Lars-Eric Höglund samarbetade med när han skrev om den ryska arméns uniformer. Tydligen är Bespalovs viktigaste bidrag till rysk forskning en artikel om den ryska hjälpkår som bistod Sachsen 1704-06. Beskrivningen av dess styrka och uniformer utgör ett eget avsnitt i Höglunds bok och tillsammans med uppgifter från Oskar Sjöströms bok om slaget vid Fraustadt använde jag den informationen till en sida på Tacitus.nu. Fast har jag tolkat kommentarerna på den nämnda bloggen rätt så kommer även Sjöströms uppgifter från Bespalov.

Så vad är problemet? Jo, enligt Gromoboy (= Vlad Velikanov) som är upphovsmannen till bloggen så är Bespalovs artikel ett fuskverk:

”Bespalov falsified both the list of regiments & data about its uniforms. The most of regiments never were a part of the Corps or acted in Poland. Archive documents state very clear about Corps organization & it doesn’t meet with Bespalov’s data.”

Istället för sjutton regementen skulle hjälpkåren som mest ha bestått av elva regementen. Så för mig innebär detta att jag har ytterligare en sida som är i stort behov av revidering.

Att ryska historieböcker skrivna under sovjettiden är opålitliga är ingen hemlighet, men jag trodde att detta förändrades med Sovjetunionens fall. Tyvärr tycks det fortfarande vara vanligt att hitta konstigheter i ryska böcker.  Svensk militärhistoriskt bibliotek publicerade till exempel för ett par år sedan en bearbetad översättning av Valerij Moltusovs bok om slaget vid Poltava. Trots ett samarbete med flera svenska historiker skrev Moltusov att det svenska infanteriet bestod av 24 bataljoner (istället för 18) och att 18 av dessa deltog i slutstriden (istället för 12). Bertil Wennerholm skrev kommentarer till översättningen och han konstaterade att Moltusovs uppgifter inte hade något stöd i vare sig svenska eller ryska källor. Den bibliografiska genomgången som Moltusov tillhandahöll visar också att siffrorna för den svenska arméns styrka varierar på ett till synes godtyckligt sätt i verk skrivna av ryska historiker. Det tycks därför finnas god anledning att än idag ta rysk historieskrivning med en nypa salt.

Vlad Velikanov har i sin blogg bara sågat Alexanders Bespalovs forskning om den ryska hjälpkåren. Men om Bespalov är opålitlig på det området så undrar man ju ifall det går att lita på de övriga uniformsuppgifter som han har tillhandahållit Lars-Eric Höglund. Jag får allt större skäl till att avvakta med att måla ryska tennsoldater tills mer litteratur publiceras på språk som jag kan läsa.

Snarare än att öka kommer antalet ryska tennsoldater i min samling att minska den närmaste tiden. Mina fyra Preobrazjenska grenadjärer har felaktiga mössor och kommer därför att konverteras till svenska karpus-soldater. Till skillnad från min stora Östgötaskvadron har jag dessutom inget intresse av att successivt utöka den stora ryska skvadronen till skala 1:1. Men det känns inte meningsfullt att ha en ensam skvadron i en helt annan skala än de övriga enheterna och jag vill inte heller stycka upp den i mindre skvadroner. Istället lutar jag åt att måla om dem till bohuslänningar, 20 ryttare i min lilla skala skulle motsvara de 504 man som Bohusläns dragonskvadron bestod av .

Publicerat i Litteratur | 4 kommentarer

Förberedelser inför sommaren

Postat den 22 april 2012 av Örjan Martinsson

Jag har inte haft så mycket tid över till vare sig tennsoldater eller hemsidan den senaste tiden, men jag har gjort förberedelser för sommaren. Först och främst har jag gjutit 60 tennsoldater. Dessa utgörs av 20 pikenerare som ska göra slaglinjen vid Poltava enhetlig och 11 ryttare som ska bli en liten drabantkår samt få upp skalan på min stora Östgötaskvadron till 1:3. Dessutom har jag gjutit de sista tennsoldater som behövs för att göra mina västerbottniska och jylländska bataljoner kompletta.

Detta är dock inte allt som jag har tänkt måla under sommaren. Artilleriet ska även utökas men dessa kommer jag att gjuta senare.

För att få plats med nytillskotten har jag gallrat ut böcker och tidningar som jag har sålt på tradera. Två nya hyllplan har därmed blivit tillgängliga för mina tennsoldater.

De nya stående pikenerarna har visat sig vara svåra att hantera med den begränsade höjd jag har på mina gamla hyllplan så jag har flyttat ned hela slaglinjen vid Poltava en våning. Där är utrymmet så stort att det känns som om de befinner sig i en katedral. Fortsätter min samling att utökas kommer jag dock att fortsätta att gallra ut böcker och då kommer jag att kunna lägga in extra hyllplan i den nedre halvan av bokhyllorna. Men jag kommer att sikta in mig på att ha lite mer höjd (och därmed ett hyllplan färre) än i den övre halvan.

De två extra hyllplan som jag nu har skaffat har jag använt till att splittra upp mina stora formationer. Livgardesbataljonen och artilleriet har fått varsitt hyllplan och de stora skvadroner delar på ett. Som synes finns det gott om plats för att utöka artilleriet och det är därför som jag kommer att utöka det med åtminstone tre pjäser. Jag har sedan tidigare tre formar för artilleripjäser som jag inte har använt, bland annat en mörsare och en tolvpundig kanon,  så det är hög tid att gjuta dessa i sommar.

Publicerat i Tennsoldater | 11 kommentarer

Europeiska arméers styrka (del 2)

Postat den 15 april 2012 av Örjan Martinsson

Som en komplettering till förra veckans styrkebesked från en okänd hemsida kan jag redovisa uppgifter från en annan osäker källa, nämligen Julius Mankells bok ”Svenska krigsmakten”.  Det som gör denna källa osäker är inte att Julius Mankell är någon tvivelaktig figur, han var tvärtom en mycket respekterad militärhistoriker på sin tid, utan det är bokens ålder (den gavs ut 1865). Mycket ny kunskap har uppdagats sedan dess och det gör att hans verk bör användas försiktigt. Dessa verk är dock så faktaspäckade att många inte kan motstå frestelsen att använda sig av dem. Åtskilliga hemsidor med militärhistorisk inriktning utgör exempel på detta.

Nedan har jag inskannade bilder från hans bok som i tabellform redovisar den svenska arméns styrka år 1729 och olika europeiska arméers styrka år 1731.  Osäkerheten i dessa uppgifter visar sig i att nästan alla indelta infanteriregementen uppges ha 1 200 man. Det enda undantaget är Närke-Värmland som trots det inte är korrekt eftersom det anges ha 1 500 man istället för korrekta 1 674 man. Tabellen har tydligen baserat sina siffror på antalet kompanier och utgått ifrån att alla bestod av 150 man.

Än mer märkligt blir det när man jämför de två tabellerna.  I den första anges den svenska armén bestå av 45 857 man år 1729 (vilket borde vara nära sanningen). Men i den andra tabellen anges det att den svenska armén år 1731 endast bestod av 36 600 man och då är ändå 8 000 man marininfanteri inräknat som inte ingick i den förra summan.  Återigen tror jag att skillnaden här beror på att den lägre summan bara räknar de indelta regementena (marininfanteriet bör då vara indelta infanteriregementen som kommenderats till flottan).

Misstaget att enbart räkna indelta regementen är för övrigt inte det enda som kan få svenska armén att framstå som mindre än vad den var jämfört med andra krigsmakter.  I svenska styrkebesked brukar man nämligen bara räkna manskapet och inte befälen, vilket underskattar svenska krigsmaktens styrka med flera tusen man.

 

Publicerat i Allmän historia, Litteratur | Lämna en kommentar

Europeiska arméers styrka

Postat den 8 april 2012 av Örjan Martinsson

När jag skrev sidorna om den sachsiska armén försökte jag hitta uppgifter om hur stor den sachsiska armén var. Det var dock inte så lätt. Uppgiften ”ca 30 000 man” återfanns visserligen på flera ställen och ibland var den specificerad till slutet av August den starkes regeringstid (dvs. 1733). Men jag ville veta hur stor den var när den stred mot svenskarna. Inte ens Daniel Schorr gav någon uppskattning, men väl organisationsplaner för sachsiska regementen (som dock hade en del frågetecken). Med hjälp av dessa uppgifter uppskattade jag den sachsiska arméns manskapsstyrka till drygt 30 000 i början av kriget vilket jag sedan nämnde på hemsidan. Under krigets gång skedde dock åtminstone på papperet  en utökning av armén. Under senare delen av kriget i Polen bör sachsarnas manskap därför ha räknat ca 42 000 man och då är ändå  garnisonsförbandet i Dresden och lantmilisen oräknade. Frågan är bara om dessa officiella numerärer ger en rättvisande bild av de verkliga förhållandena.

I verkligheten var den sachsiska armén aldrig i närheten av den nominella styrkan under fälttågen i Livland och Polen. För bättre information om den sachsiska arméns styrka läs inlägget Sachsare och hannoverare från 21 februari 2015.

Fast i vilket fall som helst var det en betydande styrka som svenskarna stod mot. Den svenska armén bestod visserligen av 65 000 man när Karl XII tillträdde som kung för att sedan kulminera med en styrka på 110  000 man inför det ryska fälttåget. Men Sverige hade ju inte fördelen att bara kriga mot ett land. Trupper var tvungna att avdelas för att möta den ryska armén som var dubbelt så stor som den svenska när svenska armén var som störst. Dessutom var Sverige tvunget att avdela trupper till försvar mot ett eventuellt danskt angrepp som skulle komma förr eller senare (innan nyheten om Poltava kom var danskarna inställda på att invadera Skåne under våren 1710).

Dansk-norska arméns styrka är intressant så till vida att år 1700 hade de bara 36 000 man, dvs. endast hälften av den dåvarande svenska armén. Men under de följande åren hyrde de ut 20 000 man till Österrike och sjömakterna och dessa trupper var antingen nyrekryterade för detta ändamål eller så ersattes de på hemmaplan av nyrekryterade regementen. Med andra ord, den danska armén genomgick en rejäl kraftutveckling medan Karl XII stred mot sachsare och ryssar. När de uthyrda regementen återvände till Danmark 1709 och 1714 hade Danmark en armé som i antal räknat kunde matcha den som Karl XII lät rusta upp för att genomföra det norska fälttåget 1718.  Några år innan var den dansk-norska armén rent av en storlek större.

Vad denna statistik visar är vilken oerhört svår uppgift Karl XII ställdes inför när Sachsen, Danmark och Ryssland anföll Sverige år 1700. Den fientliga koalitionen hade överlägsna resurser jämfört med Sverige och det var verkligen en stor bedrift att Sverige länge var så framgångsrikt under stora nordiska kriget.

Den svenska arméns förfall under frihetstiden är också tydligt när man jämför Danmark-Norges och Sveriges krigsmakter.  Under hela perioden var den dansk-norska armén klart större än den svenska trots att Sveriges befolkning var större än Danmark-Norge (detta även om man inte räknar med Finland!).

Nedan har jag en tabell med olika styrkeuppgifter för europeiska arméer. Siffrorna är anteckningar från en gammal hemsida som jag besökte för många år sedan och nu har glömt bort. Detta medför förstås källkritiska problem, men siffrorna överenstämmer med uppgifter jag har stött på i andra verk så de framstår i mina ögon som hyfsat trovärdiga. Fast man får nog ändå tolka dem med lite salt. Den svenska siffran från 1690 verkar till exempel bara räkna indelta trupper medan den från 1695 även räknar med de värvade regementena. Men detta är sådant man får räkna med när någon har sammanställt uppgifter från flera olika källor. Beroende på vilka definitioner dessa använde sig av och vilka typer av uppskattningar de gjorde kan man få fram resultat som inte är fullt jämförbara med varandra.

Publicerat i Allmän historia, Stora nordiska kriget | Lämna en kommentar

Ny bok av Lars-Eric Höglund

Postat den 1 april 2012 av Örjan Martinsson

Åtta år har gått sedan Lars-Eric Höglund avslutade trilogin om det stora nordiska krigets fanor och uniformer, men nu kommer han snart ut med en ny uniformsbok som täcker in uniformer och fälttecken från Karl Knutssons till drottning Kristinas tid. Omkring den 15 april väntas boken bli leveransklar och det går redan nu att förhandsbeställa den på Acedia press hemsida.

Med tanke på dagens datum så är det kanske någon som funderar på ifall detta verkligen är sanning. Och förra året blev jag ju lurad av ett ”nyhetsbrev” från Prince August som jag vidarebefordrade på den här bloggen. Men den här gången finns det ingen anledning till oro. Jag fick nyheten om boken via mejl för tre dagar sedan och Höglund har dessutom redan för ett och halvt år sedan kommenterat i den här bloggen och berättat att han arbetar på en bok om vasatiden.

Om boken säljer bra kommer Höglund även att publicera en bok om Kar X Gustavs uniformer. Tillsammans med Höglunds tidigare böcker om stora nordiska kriget och skånska kriget skulle han därmed ha täckt in hela stormaktstiden.

Jag kommer så småningom att köpa den nya boken. -Men just nu är jag på jakt efter böcker om en annan tidsperiod och andra länder än Sverige. Att hitta litteratur som ger detaljerade uniformsuppgifter för arméer under 1600-talet och tidigt 1700-tal är dock inte lätt. Sanningen är den att vi svenskar har all anledning att vara mycket tacksamma för att vi har en sådan person som Höglund som letat i arkiven efter alla dessa små ”oviktiga” detaljer och gjort dem så lättillgängliga. Andra länder är inte lika lyckligt lottade.

Publicerat i Litteratur | 2 kommentarer