Karolinerbloggen

Mitt inlägg om halländska bohuslänningar har fått ett par kommentarer med förslag på förklaringar till den udda vapenbilden på fanorna. Bland annat från Lars-Erik Höglund som framhåller att Hallands vapen syntes bättre på avstånd och därför kunde ha föredragits framför Bohusläns vapen. Mest intressant är dock den iakttagelse av m/1766 som han gjorde och som jag helt missade. Bohusläns dragonregemente har ju ett kavalleristandar istället för en dragonfana! Detta fick mig att ta en närmare titt på den där boken från 1769 som visade de olika regementenas fälttecken enligt m/1766. För det fanns än fler egendomligheter:

Livdragonregementet (före detta Åbo & Björneborgs kavalleriregemente)

Livdragonerna slogs samman med Åbo & Björneborgs kavalleriregemente efter freden i Nystad och blev därmed ett finskt indelt dragonregemente. M/1766-fanan ovan är också  avbildad som en dragonfana med det gamla Åbo & Björneborgs regementes vapenbild. Det märkliga med denna fana är dock att i motsats till Livregementet till häst så är denna fana inte vit, vilket är vad man skulle kunna förvänta sig av ett sådant regemente. Vid sammanslagningen 1721 behöll livdragonerna de vita fanor som hade delats ut 1718 och dessa ersattes 1755 av nya vita fanor som var i bruk ända tills regementet upplöstes efter finska kriget. Några röda m/1766-fanor bars därför aldrig av livdragonerna.

Nylands & Tavastehus läns regemente

Nylänningarnas m/1766-standar har precis som m/1686 Södra Finlands vapen som symbol. Det som är väldigt egendomligt med det här standaret (vilket jag upptäckte först efter Höglunds kommentar idag) är att det är ett kavalleristandar! Nylands ryttare ombildades nämligen 1721 till ett dragonregemente och borde därför ha haft en dragonfana. Den som ritade modellritningen ovan måste ha missat den reformen eftersom det står helt felaktigt ”Nylands och Tavastehus läns Rytterie” i bildtexten. Den personen måste också ha missat följande modellritning som gjordes 1721:

Nylands dragoner 1721

Jag utgår ifrån att modellritningen från 1721 gjordes för att det nybildade dragonregementet skulle få ut nya fanor i samband med återupprättandet av de finska indelta regementena. Enligt denna sida fick Nylands dragoner ut nya fanor 1748 med samma utseende som sedan bars till det bittra slutet 1809. Några kavalleristandar enligt ”m/1766” ska alltså aldrig ha delats ut.

En annan egendomlighet är att det tredje beridna finska förbandet saknas i ovannämnda bok. Fredsluten 1721 och 1743 hade visserligen kraftigt decimerat den karelska delen av indelningsverket, men en liten karelsk dragonskvadron återstod ännu vid tiden för m/1766.

Livregementet till hästs kompanifana m/1766

Den avslutande bilden visar hur Livregementet till hästs kompanistandar skulle se ut enligt m/1766. Det underliga med den här bilden är kompanisymbolen i det övre inre hörnet. Det är Gästriklands vapen! (Krigsarkivet har dock felaktigt angivet det som ”Västerbottens kompani”). I och för sig hade Livregementet några rusthåll i Gästrikland (5 stycken av sammanlagt 1 505) men dessa ingick i livkompaniet som hade riksvapnet som motiv och (åtminstone enligt m/1686) inte hade något landskapsvapen i det övre inre hörnet. Något m/1686-kompanistandar med Gästriklands vapen fanns alltså inte och detta upprepas även i Livregementets modellritningar från 1765 som också finns i Krigsarkivet.

Min slutsats av allt detta är att det nog inte var något ljushuvud som 1769 framställde boken med m/1766-fanor som finns i krigsarkivet. Antalet misstag verkar vara så högt att jag nu börjar tro att anledningen till att Bohusläns dragoner skulle föra Hallands vapen var så simpel som ett rent missförstånd. Jag har ju tidigare noterat att m/1686-ritningen av Riksänkedrottningens livregemente till hästs standar felaktigt har fått bildtexten ”Bohusläns dragonregemente”. Och Bohusläns ”m/1766”-standar är praktiskt taget en ren kopia av Riksänkedrottningens m/1686-standar.

Standar m/1686 för Riksänkedrottningens Livregemente till häst

Fana m/1686 för Bohus dragonsskvadron

Jag tror att det är ganska få som har sett de halländska och bohuslänska fälttecknen av m/1686 som syns ovan. Och det finns en god anledning till det. Dessa modellritningar kom nämligen aldrig att användas för tillverkningen av några fälttecken för de berörda förbanden (dvs. Riksänkedrottningens livregemente till häst och Bohusläns dragonskvadron).

Det 800 man starka Riksänkedrottningens livregemente hade 1684 blivit indelt med ena hälften i södra Bohuslän och den andra halvan i norra Halland. Tanken var att detta regemente skulle föra standar med Hallands vita lejon som symbol. Men fram till kapitulationen i Tönningen 1713 bar det fortfarande sina gamla lila standar med riksänkedrottningens namnchiffer från 1674. Det återuppsatta regementet fick rida utan standar fram till 1720 då det upplöstes. Den bohuslänska halvan av regementet förenades då med Bohusläns dragonskvadron medan norra Halland hädanefter fick förse båtsmän till flottan istället för ryttare. Arvet från Halland skulle dock göra sig påmint även i fortsättningen.

Bohusläns dragoner hade under större delen av stora nordiska kriget gamla gröna fanor med Karl XI:s namnchiffer från 1670. Dessa ersattes med nya fanor som tillverkades 1717 och som borde ha sett ut som på bilden ovan ifall man hade följt m/1686. Men konstigt nog fick de ut nästan likadana gröna fanor som de gamla. Kanske tyckte man att den vita bakgrundsfärgen borde vara reserverad för hus- och livtrupperna. De nya fanorna (som numera finns på Armémuseum) skulle hur som helst brukas av Bohusläns regemente ända fram till 1812! Trots att regementet 1777-1791 omvandlades till ett infanteriregemente fick det likväl bära fanor som var avsedda för ett dragonregemente, vilket regementschefen klagade över så sent som 1797 .

Men inte ens när de sent omsider bytte ut sina gröna fanor med Karl XII:s namnchiffer fick de ut fanor med Bohusläns vapen. Sedan länge var nämligen planen att de skulle ha Hallands vapen istället. När jag var i Krigsarkivet och fotade fanritningar passade jag på att ta bilder på hela samlingen och inte bara dem som var relevanta för stora nordiska kriget. Till min förvåning upptäckte jag då två modellritningar som var avsedda för Bohusläns regemente men som såg ut att höra hemma lite längre söderut:

Bilden ovan kommer från en bok från 1769 som visar alla fanor och standar så som de skulle se ut enligt m/1766. Bilden nedan är en modellritning på en bohuslänsk infanterifana från 1806:

De fanor som delades ut 1812 ska dock enligt den här sidan ha haft ett typiskt m/1766-utseende med Hallands lejon omgivet av en krönt sköldkontur med stiliserade palmblad i guld. Hur länge dessa halländska fanor bars av bohuslänningarna vet jag dock inte. Däremot ska de senast 1961 ha fått ut en vit fana med Bohusläns vapen. Förmodligen var denna fana också den som regementet bar under kortast tid eftersom det blev nedlagt 1992.

Vad jag dock inte riktigt fattar är varför Bohusläns dragoner under så pass lång tid var tänkt att ha Hallands vapen som symbol. Om nu den vita färgen var mindre lämplig för ett ordinärt landskapsregemente så skulle man ju ha kunnat fuska lite och låtit dem ha Bohusläns vapen i ett grönt fält (de hade ju trots allt gröna rockar under hela 1700-talet). Nog borde man ha insett att Hallands vapen är olämpligt för ett regemente som var helt och hållet indelt i Bohuslän.

När jag tittade närmare på m/1686-ritningen av Riksänkedrottningens livregementes kompanistandar såg jag intressant nog att bildtexten faktiskt löd ”Bohusläns dragonregemente” (Livstandaret med Hallands vapen i det övre inre hörnet har dock korrekt regementsangivelse).  Modellritningarna för såväl Bohusläns dragonskvadrons liv-och kompanifana saknar bildtext (det står  visserligen ”Bohusläns dragoner” i blyerts men det verkar vara ett sentida tillägg). Kan ett simpelt missförstånd ha varit en förklaring till varför bohuslänningarna fick dras med Hallands vapen så länge? Fast nog tycker jag att de som hade ansvaret för fanor under 1700- och 1800-talet borde ha haft en bra koll på vilket landskap som hade vilket vapen och därmed reagerat på en sådan felplacering.

En annan tänkbar förklaring är att Bohusläns dragoner fick ärva Riksänkedrottningens livregementes symbol eftersom detta regemente hade högre status. Men även i detta fall är jag något skeptiskt eftersom Riksänkedrottningens livregemente aldrig fick chansen att bruka Hallands vapen. Eventuellt kan det vara en kombination av alla nämnda förklaringar som bidragit till detta märkliga förhållande.

Hälsinge regementes livfana m/1686

Älvsborgs regementes livfana m/1686

Älvsborgs regementes kompanifana

Även den här veckan har jag varit sysselsatt med fanor och jag har bland annat besökt Krigsarkivet och fotat Olof Hoffmans fanritningar av m/1686. Detta är något jag har velat göra länge och tanken är att fotografierna så  småningom ska hamna på hemsidan. Att besöket skedde just nu berodde på att jag hjälper Warfare Miniatures att designa fanor till sina kommande karoliner-soldater av tenn.

En fråga som blev väckt var hur regementssymbolerna såg ut på några av livfanorna. Den som gör fanorna (Clarence Harrison) hade i ett första utkast framställt Älvsborgs livfana på så sätt att det lilla älvsborgslejonet hade ett runt blått fält med silverströmmar som bakgrund precis som på kompanifanan. Jag var skeptisk till det upplägget, men jag kunde ju samtidigt meddela att Hälsinges livfana från 1706 hade bocken på ett fyrstyckat runt fält i svart och vitt, så helt säker var jag inte. Därför besökte jag Krigsarkivet och kunde då konstatera att i Hoffmans modellritningar från 1687-88 så var både hälsingebock och älvsborgslejon avbildade utan bakgrund. Och i avsaknad av annan information var mitt råd till Clarence Harrison att följa Hoffmans fanritningar.

Men detta illustrar också ett problem med att alltför blint följa Hoffmans fanritningar. Enligt honom skulle ju Hälsingebocken inte ha någon bakgrund alls i livfanan men bevisligen hade den ett fyrstyckat runt fält som bakgrund i den fansvit som tillverkades 1706. Och när Johan Wikman gjorde Hälsinges livfana 1715 hade bocken ett fyrkantigt fyrstyckat fält som bakgrund. Så det går inte utesluta att Älvsborgs livfana hade en blåvit bakgrund eftersom jag saknar detaljerad information om den fansvit som Hans Liebenberg tillverkade och som Älvsborgs regemente bar 1700-1713.

Apropå fankonstruktörer kan jag ju avsluta det här inlägget med följande diagram som visar när de olika regementena fick ut fanor under perioden 1674-1760 samt vilka som tillverkade dem. Information kommer nästan helt och hållet från Leif Törnquists artikel ”Från banér till kommandotecken” i Meddelanden från Armémuseum 38 (1978).

Siffror anger antalet fanor som delades ut och en * anger att en av fanorna var en livfana.

• Uppland: De fanor som erövrades vid Poltava var i så olika skick att ryssarna uppfattade dem som tillhöriga två olika regementen. Tre kompanifanor var fortfarande röda med de övriga fyra hade blivit så pass blekta att de var sandfärgade. Eventuellt hade de fanor i bättre skick blivit tillverkade vid ett senare tillfälle (jämför Skaraborg).

• Södermanland:

• Östergötland: Sviten från 1714 var sannolikt tillverkad av Johan Wikman.

• Kalmar: Sviten som delades ut 1710 var tillverkad 1683 av Baltzar Friedrich och ej av m/1686.

• Kronoberg:

• Jönköping: Livfanan förlorades 1708 i slaget vid Malatitze.

• Älvsborg: Sviten från 1714 var sannolikt tillverkad av Johan Wikman.

• Västgöta-Dal: Sviten från 1714 var sannolikt tillverkad av Johan Wikman.

• Skaraborg: De fanor som förlorades i slaget vid Poltava var inte desamma som delades ut 1689. De saknade bland annat lagerkransen på kompanifanorna.

• Närke-Värmland: Nya fanor ska ha utdelats 1701 men inga uppgifter om dem har påträffats i arkiven. Sviten från 1716 var sannolikt tillverkad av Johan Wikman. Den svit som delades ut 1730 hade beställts redan 1718 men utlämningen dröjde av ekonomiska skäl.

• Västmanland:

• Dalregementet: De fyra kompanifanor som tillverkades av Olof Hoffman 1700 delades troligen inte ut förrän 1714 tillsammans med en livfana som ursprungligen var tillverkad för Östgöta tremäningsregemente.

• Hälsinge: Hälsinge förlorade alla sina fanor vid Mitau 1705. På de nya fanorna som tillverkades 1706 avvek livfanan från m/1686 genom att regementssymbolen var inlagd i en glob som var fyrstyckad i svart och vitt på samma sätt som kompanifanorna.

• Jämtland:

• Västerbotten: Regementets fanor överlämnades 1711 till Österbottens regemente (5 stycken) och Gyllenströms finska värvade bataljon (3 stycken)

• Österbotten: Fanorna från 1711 hade ursprungligen tillvekrats 1710 för Västerbottens regemente.

• Björneborg: Fick sannolikt ut nya fanor under den tidigare delen av stora nordiska kriget men uppgifter om detta saknas. under. 1716 delades två äldre fanor ut som hade funnits i arsenalen före 1685.

• Åbo:

• Nyland: Sviten från 1705 var tillverkad I Riga men närmare uppgifter saknas (Cordt Meyer?). Fick sannolikt ut nya fanor under den senare delen av stora nordiska kriget men uppgifter om dem saknas.

• Tavastehus:

• Savolax: Fanorna från 1712 hade ursprungligen tillverkats 1707 för Boyes sachiska bataljon.

• Viborg: Fick sannolikt ut nya fanor under den senare delen av stora nordiska kriget men uppgifter om dem saknas.