Karolinerbloggen

I väntan på en kavalleribild  så tänkte jag visa en intressant bild som jag nyligen hittade i Statens Trofésamling. Den föreställer en dansk fana och Digitalt museum skriver att den är ”Eventuellt tagen under Stora Nordiska kriget 1700”. Den gröna färgen och motivet med lindormen tyder starkt på att fanan tillhörde det Fynska regementet. Men fanan skiljer sig från det fanark som jag har på min hemsida och som jag har använt till mina Fynska bataljon:

Fanarket följer det utseende som både Prince August och Lars-Eric Höglund har angett för detta regemente. Prince Augusts fanark har dock inte den lilla elefanten som hänger i det blå ordensbandet. Höglund skriver att Fynska regementet 1670 hade ”grön fana med lindorm på rött fält och devis”. För den bataljon som var i sjömakternas tjänst var fanan enligt Höglund ”grön med en lindorm i silver på rött fält inom ett krönt ljusblått ordensband”. Elefanten nämns inte uttryckligen i Höglunds text och förekommer bara i illustrationen, men eftersom det är ett ordensband så borde det ju rimligen vara frågan om den danska Elefantorden.

Fanan i Statens trofésamling har däremot inget rött fält och en lagerkrans istället för ordensband. Frågan är då: när bars fanan som finns i Statens trofésamling? Eftersom den innehåller siffran 4 måste den ha varit tillverkad antingen under Fredrik IV:s tid (1699-1730) eller under Kristian IV:s tid (1588-1648). Digitalt Museum verkar gissa på att den är från Fredrik IV:s tid och därmed tagen under det stora nordiska kriget. Men i så fall bör den ha varit tagen under slaget vid Helsingborg och det skulle innebära att jag har försett min Fynska bataljon med en felaktig fana.

Fast kanske är den från Kristian IV:s tid. Danska fanor har nämligen haft ungefär samma typ av utseende ända sedan 1628 då Dannebrogen infördes i det övre inre hörnet. Men det som talar emot denna förklaring är att det Fynska regementet inte bildades förrän 1661. Visserligen har det en förhistoria som en del av ett jylländskt regemente som bildades redan 1614, men jag har ingen aning om de olika provinsiella kontingenterna kan ha haft separata motiv på sina fanor.

En tredje förklaring är att fanan kan ha varit från Fredrik IV:s tid men att den blev erövrad först hundra år senare. Många av de dansk-norska fanorna i Statens trofésamling kom nämligen i svenska händer när Fredriksstens fästning kapitulerade 1814.

Jag glömde att berätta att de fanor som jag hjälpte Warfare miniatures med att göra nu finns att beskåda på deras hemsida sedan några veckor tillbaka. Än så länge finns det bara infanterfanor men kavalleriets standar kommer också att läggas till framtiden. Jag vet dock inte när det kommer ske och bortsett från en mindre fråga om värvade dragoner i juli har den som ritar fanarken inte bett mig om hjälp med de beridna förbanden.

Men för att spinna vidare på ämnet fanor kan jag visa följande mystiska fanritningar från 1720 som förvaras i krigsarkivet:

”Savolax eller Nylands läns regemente livfana”

”Savolax eller Nylands läns regemente kompanifana”

Bildtexten är något förvirrad då den inte vet ifall fanritningen avser Savolax eller Nyland trots att den helt klart har Savolax vapen. Den som skrivit texten är förmodligen samme man som skrev ”Bohusläns dragonregemente” under Olof Hoffmans ritning på Riksänkedrottningens livregemente till hästs kompanistandar av m/1686.  Någon annan har sedan med blyerts korrigerat texten på den avbildade kompanifanan.

Fast det intressanta här är att verkar ha experimenterat med en ny modell av fana år 1720. Helt ny är dock inte designen. Flera männingsförband hade (i strid mot gällande förordning) kompanifanor med kungens namnchiffer som centralt motiv. Än fler hade namnchiffret som centralt motiv på livfanan (återigen i strid mot gällande förordning). Det finns också en fanritning från 1711 för det Södra (Östra) skånska utskrivningsregementet som påminner om kompanifanan ovan:

Förslag till fana för Östra skånska infanteriregementet (1711)

Denna skånska fana var dock bara ett förslag och det gjordes även en fanritning utan namnchiffer. Det är oklart vilken som till slut blev vald men följde man Karl XII:s förordning från 1700 så skulle fanan inte ha hans namnchiffer.

Den savolaxiska fanritningen har Fredrik I:s namnchiffer istället för Karl XII och innehåller dessutom tre kronors-vapnet. Något männingsförband från Savolax existerade dock inte vid denna tid. Ja, det var knappt så det existerade något indelt regemente från Savolax. Detta regemente hade emellertid fanor från 1712 som dessförinnan hade burits av ett bataljon med före detta sachsiska krigsfångar. Det var med andra ord ingen m/1686-fana och 1720 tyckte man väl att det var på tiden att de fick fanor som hade Savolax vapen på dem. Men istället för att ge dem helt vanliga m/1686-fanor övervägde man tydligen att ge dem fanor av en typ som påminde om männingsförbanden. Troligen blev dock inga sådana fanor tillverkade för enligt Leif Törnquist fick de ut m/1686-fanor år 1725.

I förra veckans inlägg nämnde jag att man experimenterade med nya varianter på de indelta regementens fanor i början av 1800-talet. Den gamla m/1766 gällde dock ända fram till 1819 då landskapssymbolerna ersattes med svenska flaggan. De alternativa varianter som förekom i början av 1800-talet gällde därför bara enstaka regementen och kan ses som tecken på att man övervägde att ersätta m/1766 med en helt ny design.

Västgöta-Dals regemente 1803

Först ut var Västgöta-Dals regemente som 1804 fick ut nya fanor som såg ut som på fanritningen till höger (ritad 1803).

Enligt m/1686 skulle regementet ha Dalslands oxe i mitten med svarta och gula flammor från sidorna (Västergötlands färger). M/1766 var (enligt den suspekta boken i Krigsarkivet) likadan med den lilla skillnaden att oxen nu var omgiven av en krönt sköldkontur med stiliserade palmblad i likhet med de andra m/1766-fanorna.

Varför man 1803 ändrade färgen på flammorna till rött och blått har jag ingen aning om. Inte heller verkar det särskilt klokt att ersätta Dalslands oxe med Västergötlands lejon som redan bars av Skaraborgs regemente. Den krönta skölden med korslagda lagerkvistar under var dock något som skulle återkomma i andra nyskapade fanor från den här tiden.

En fanritning från 1806 för Bohusläns regemente har jag visat i ett tidigare inlägg. Den gav visserligen inte upphov till några nytillverkade fanor men förebådade ändå m/1844 så till vida att den bara visade ett landskapsvapen utan några andra dekorativa element.

1811-12 skedde en omorganisation i den svenska armén. Västgöta kavalleriregemente ombildades till ett infanteriregemente, Närke-Värmlands regemente delades och två nya skånska indelta regementen sattes upp. Det var i samband med dessa reformer som en stor mängd m/1766-fanor tillverkades. De nya regementena fick dock inga fanor som såg ut som m/1766.

Västgöta regemente 1811

Västgöta regemente kunde av naturliga skäl inte få en m/1766-fana eftersom den i så fall skulle vara identisk med Skaraborgs regemente. Istället valde man i fanritningen ett motiv som liknade Västgöta-Dals fana från 1804 och en bakgrund med färgerna i omvänd ordning jämfört med Skaraborgs regemente. I de fanor som sedan tillverkades hade dock den svarta bakgrundsfärgen ersatts med blått.

Värmlands regemente 1815

Det nybildade Värmlands regemente skulle ha kunnat fått en m/1766-fana med Värmlands vapen men istället fick de samma typ av fana som Västgöta regemente. Någon ritning av denna fana finns inte på krigsarkivet så jag får nöja mig med att visa ett bleknat exemplar av de fanor som Inga Christina Meck tillverkade 1815. Skölden är gul med en svart örn (en äldre variant av Värmlands landskapsvapen) och bakgrundsfärgen var från början blå. Att både Västgöta och Värmlands fanor hade blågula färger vill Leif Törnquist se som ett steg i utvecklingen mot de nationella fanor som infördes med m/1819.

Fanritning från 1810 för de ”Skånska Roteringsregementerna”.

Slutligen har vi den fanritning som gjordes för de två indelta skånska infanteriregementena som sent omsider sattes upp 1811. Indelningsverket infördes inte fullt ut i Skåne i slutet av 1600-talet eftersom landskapet inte hade återhämtat sig från det skånska krigets härjningar. Men Karl XI kunde nog inte ha anat att det skulle dröja mer än hundra år innan skåningarna fick sätta upp indelta fotsoldater precis som de övriga landskapen.

De fanor som delades ut till de nya regementena var dock tillverkade 1806 för ett värvat regemente (Adlercreutzka regementet). De ändrades på så sätt att Gustav IV Adolfs monogram togs bort från den lilla skölden och ersattes med Skånes vapen. I fanritningen är skölden delad i gult och blått på samma sätt  som för Södra Skånska kavalleriregementet. Förmodligen var det tänkt att de Södra och Norra skånska infanteriregementena skulle skiljas åt på samma sätt som deras beridna namnar. Nu gjordes dock endast en fanritning och den som ändrade fanorna följde denna till punkt och pricka så att båda regementena fick identiska fanor!

Enligt m/1819 skulle de skånska regementena (och alla andra) i alla fall ha identiska fanor så fanorna från 1811 var något före sin tid. Perioden med identiska fanor för alla regementen skulle dock inte bli långvarig. Redan 1838 (sex år före landskapsvapnens återkomst) gjorde man återigen fanorna individuella genom att införa text på fanorna som berättade vilket regemente som fanan tillhörde. Inte många regementen hann få ut en sådan fana men skåningarna var bland dem och Norra skånskas fana såg ut på detta vis:

Jag har i ett par inlägg under augusti visat fanritningar för kavalleriförband av 1766 års modell, men dessa ger ingen bra bild av skillnaden mellan m/1686 och m/1766 eftersom det var bara infanteriet som berördes av förändringarna. Så jag tänkte nu återigen visa upp några av de bilder som jag tog från krigsarkivet för att en ge en kort skildring av de svenska fanornas historia. För en mer uttömmande beskrivning hänvisar jag till LEIF Törnquists artikel ”Från banér till kommandotecken” i Meddelanden från Armémuseum 38.

Trots att Sveriges landskapsvapen härstammar från mitten av 1500-talet skulle dessa endast i enstaka fall pryda svenska fanor och standar under de följande hundra åren. Erik XIV hade ett system med att alla fanor skulle ha gula kors med individuella färger och geometriska mönster i de övriga fyra fälten. När korsen sedan försvann förde svenska regementen samma typ av fanor som de arméer som fanns på kontinenten. Det dröjde ända till 1672 innan Krigskollegiet beslutade att använda landskapsvapnen som motiv på fanorna. En förteckning på hur fanorna skulle se ut upprättades 1673. Denna ”m/1673” hade enbart landskapsvapnet och inga övriga dekorationer. Ett 50-tal fanor med detta utförande hann tillverkas innan man året efter beslutade att även ha fyrkulor i hörnen och landskapsvapnet omgivet av en lagerkrans (detta gällde både infanteri och kavalleri). Dessa revideringar stadfästes sedan i en kunglig förordning 1675 och fanor av den typen kallas därför för m/1675.

Marinregementet 1676 (m/1675)

I krigsarkivet fanns det bara en fanritning av m/1675 och det är skissen ovan som visar Marinregementets (blå) fana. Detta var ett tillfälligt regemente som sattes upp 1676 med rekryter från Halland och Bohuslän och som upplöstes efter krigsslutet.

Västerbottens kompanifana m/1686

Erfarenheterna från Skånska kriget resulterade i en revidering av fanornas utseende. Bland annat försvann fyrkulorna från alla truppslags fälttecken och kavalleriet blev även av med lagerkransarna.

Västerbotten 1759 (kompanifana m/1686B)

Enligt m/1686 skulle fanorna målas men under 1730-talet började man brodera fanorna istället och detta resulterade i att motivet blev mycket mindre än tidigare. Denna variant stadfästes i en förordning från 1756 och kallas därför i äldre litteratur för m/1756. Men eftersom fanor av den typen är betydligt äldre än så är det mer korrekt att kalla dem för m/1686B (där B står för broderad).

Trots att Västerbottens fana är avbildad i ljusblått så står det i bildtexten att den ska vara mörkblå .

Närke-Värmlands regemente 1764 (kompanifana m/1761)

1761 skedde en modernisering av fanornas utseende. Lagerkransen byttes ut mot en krönt sköld av snäckskal i rokokostil. Skaraborgs regemente var först ut med att få fanor med den designen. Dessvärre var den nya stilen inte populär och det kom flera klagomål från överstarna som bland annat kallade skölden för ”träaktig”. När det var Närke-Värmlands tur att få nya fanor 1764 protesterade dess överste mot fanritningen ovan och det resulterade i den omarbetade modellen nedan.

Närke-Värmlands regemente m/1766

Genom att byta ut snäckskalen mot stiliserade palmblad blev skölden genast mycket vackrare och m/1766 var född. För Närke-Värmlands del skedde ytterligare en förändring genom att fanan efter förslag från översten fick fältet fyrstyckat i rött (Närke) och vitt (Värmland).

Trots att man experimenterade med fanornas utseende i början av 1800-talet skulle m/1766 gälla ända fram till 1819. De flesta fanor som tillverkades av den här typen är från omkring 1812 då en stor nyinskaffning av fanor skedde i den svenska armén. Under frihetstiden och den gustavianska tiden bytte man sällan ut fanor så äldre fantyper levde kvar väldigt länge.

Bataljonsfana m/1819

1819 gick landskapsfanorna tillfälligt i graven och ersattes med enhetliga bataljonsfanor som efter fransk förebild var baserade på nationsflaggan och som inte skilde sig i utseende från regemente till regemente. Livfanan hade stora riksvapnet i vitt fält istället för lilla riksvapnet.

Södermanlands regemente m/1844

När Oscar I tillträdde 1844 återinfördes landskapsvapnen på fanorna och nu skulle även segernamn broderas in på fanorna. Det sistnämnda innebar dock att fankommittéer var tvungna att utreda vilka segernamn regementena var berättigade till och det kunde bli långdragna historier som därmed försenade nyinskaffningen.

Nu börjar det emellertid bli sent så jag hoppar över redogörelsen av de förändringar som ägde rum efter 1844. Dessa är ju trots allt av mindre intresse för en blogg som är fokuserat på det stora nordiska kriget.