Slaget vid Stäket 1719 så som det såg ut i Velamsund 2013
Två veckor har gått sedan jag meddelade att bara lite finputs återstod på mina 40 tennsoldater. Sedan dess har jag pinsamt nog inte målat ett enda penseldrag. Istället har jag tagit det väldigt lugnt och njutit av sommaren. Jag ska försöka göra klart dem men det är nog klokast att inte utlova någon tidsplan eftersom jag ändå inte följer den.
Desto flitigare har Bengt Nilsson varit som med anledning av mitt blogginlägg om slaget vid Ledsund har försökt gå till botten om vad som egentligen hände där. Han har i kommentarerna till blogginlägget redovisat sina fynd och det lutar nog åt att det faktiskt var en rysk seger. I dessa kommentarer kom vi också in på slaget vid Stäket och Bengt kunde konstatera att även denna berömda svenska ”seger” faktiskt betraktades som en framgång för den ryska sidan.
Slaget vid Stäket har varit föremål för omfattande mytbildning och svensk propaganda men kanske kommer det nya slagfältsmuseum om Stäket som kommer att öppna i april nästa år att ge en mer nyanserad bild av slaget. Detta museum kommer att ligga i Fisksätra i närheten av slagfältet och bland annat innehålla en reenactment-film som ska visas på en välvd 180 graders filmduk.
Filmen spelades in för ett par veckor sedan vid Nacka golfklubb som ligger i Velamsunds naturreservat. Av en ren tillfällighet körde jag förbi där när de höll på och blev minst sagt förvånad när jag plötsligt såg ett gäng karoliner vid ett skyttevärn. Jag vände och körde in på parkeringsplatsen för att ta en närmare titt men jag hade inte tid att stanna så jag körde vidare. När jag några dagar senare läste i lokaltidningen fick jag dock reda på vad som var på görningen:
De ansvariga har även lagt upp ett youtube-klipp på begivenheten. Av döma av klippet är det inte frågan om några massscener, men uniformerna är fina. Och i vilket fall som helst ska det bli mycket intressant att se vad det nya museet har att erbjuda när det öppnar sina portar nästa år.
PS. En artikel av Bengt Nilsson om Cronhjorts ingermanländska armé 1700-1703 har även lagts upp på bloggen Oderint dum Probent och är väl värd att läsas.
Jag är relativt säker på att det inte fanns några befästningsverk (skansar, skyttevärn etc.) den 13 augusti 1719. De handlingar som jag har sett pekar mot att man började bygga efter slaget, som en reaktion på erfarenheterna av detsamma. Att tremänningarna hade mindre posteringar såväl på norra som södra sidan är fullt klart, men enligt en av de officerare som befann sig på den norra sidan drogs alla soldater på den sidan tillbaka till galärerna när det stod klart att ryssarna började gå i land. Tremänningarna led också synnerligen obetydliga förluster, vilket bäst låter sig förenas med att de befann sig ombord på fartygen. Att bara södermanlänningarna blev belönade tyder på samma sak, d.v.s. att det var de som skötte striden till lands.
Där ser man! Då är alltså riksantikvarieämbetet ute och cyklar när de ger en målande beskrivningen av striderna runt skansarna:
http://www.arkeologiuv.se/cms/arkeologiuv/aktuellt_uv/slagfaltsarkeologi/sodra_staket_1719/une_petite_affaire_d_infanterie.html
SVT:s regionalnyheter har för övrigt också gjort ett inslag om filminspelningen och det kommande museet.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/slaget-vi-staket-aterskapat
Jag tycker alltid det är lite underhållande att se sådana här reenactment-filmer där de medverkande inkluderar män som är alldeles för gamla eller för välnärda för att ha varit soldater i de verkliga slagen.
Det där med skansarna kommer ursprungligen från en inlaga som Dahlheims son lämnade in i mitten av 1700-talet och uppgiften har därefter hängt med trots att värdet av sonens uppgifter har ifrågasatts av många. Ser man till de faktiskt samtida källorna så nämns byggande av skansar först efter striden – före den 13 augusti talas enbart om försänkningar och fartyg. Det är också efter striden som Kungl. Maj:t godkänner utbetalning av medel för skansbyggande. På en KrA-karta från november 1719 förekommer det en skansanläggning på norra sidan av Stäkesund, i höjd med försänkningen nr 3 och en kortare jordvall på motsatta sidan. På en annan karta från 1721 redovisas arbetena åren 1719-21 och där blir intrycket detsamma – det var efter den 13 som man började bygga och sedan gjordes stora arbeten såväl 1720 som 1721.
I de ryska relationer jag sett finns det heller inte något om att svenskarna skulle ha dragit fördel av befästningsverk. F.ö. är de ryska uppgifterna när det gäller tidpunkt, stridens längd m.m. väldigt väl överensstämmande med den samtida svenska versionen.
Det vore också väldigt ologiskt att man lade ner en massa arbete på försänkningar, i synnerhet vid Stäksund, bara för att låta små grupper av tremänningar ta upp en försvarsstrid i en skans vid Knapens hål (dit det väl är 7-800 meter från den plats där galärerna låg). Ser man på Dahlheims skiss (http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Fil:Slaget_vid_St%C3%A4ket_von_Dahlheims_karta_1719.jpg) så tycks själva vitsen med konstruktionen ha varit att galärerna på egen hand skulle kunna försvara försänkningarna vid Stäksund utan att behöva ligga så nära stranden att de kunde utsättas för musköteld.
Sedan tror jag att att tolkningen av de arkeologiska fynden möjligen kan kompliceras av att området 1743-44 fungerade som förläggnings- och förrådsplats för en del av de ryska hjälptrupper som då befann sig i Sverige.
Den som är road av Stäket kan också ta en titt på Lantmäteriets sajt ”Historiska kartor” och via den avancerade sökningen navigera till ”Lantmäteristyrelsens arkiv, Stockholms län, Nacka socken” och där välja ”Erstavik nr 1” från 1722. På sista sidan (nr 6) ser man hela Skogsö med stärkelsebruket i öster (nr 162). På sidan 3 finns texten om nr 162 och där får man veta att ryssarna gick i land vid stärkelsebruket, marscherade över skogsbackarna till Skogsö äng (nr 89) där de sammandrabbade med Södermanlands regemente. Kartbilden är tyvärr skadad just där, men det finns ett motsvarande koncept i Lantmäterimyndigheternas arkiv, akt ”01-NAC-7”.
Som synes finns det på kartan en skans nere vid Stäkets krog, men i övrigt inte några som helst spår av befästningsverk (t.ex. i höjd med Knapens hål). Nu är Dahlheims skiss från 1719 i den tidigare länken beskuren, men den stämmer rätt väl med kartan från 1722 t.ex. när det gäller placering av de olika byggnaderna i området.
Synd att du inte stannade till då, så hade vi fått oss en pratstund!
Ja, det var ju synd! Men jag var tyvärr tvungen att hämta min mamma som väntade på mig (och som för övrigt är en stolt värmländska från Karlstad!).
Oj då!
Vem kunde väl ana att du var av Blodet?