Karolinerbloggen

Beridna jämtlänningar och Kronobergs uniformer

Postat den 9 november 2014 av Örjan Martinsson

Under min frånvaro från internet så fick jag ett mejl från Anders Larsson som vidarebefordrade upptäckter från hans forskning. Bland annat det intressanta faktumet att en del av det oberidna Jämtländska dragonregementet faktiskt var beridet under stora nordiska kriget. Närmare bestämt gjordes 200 av regementets 1000 man beridna år 1700 vilket tillsammans med Jämtlands kavallerikompani resulterade i en beriden styrka på över 300 man.

”1710-12 var det Jämtlands dragonregementes fyrmänningar (250 man) som gjordes beridna till dragoner/kavalleri och tillsammans med kavallerikompaniet (125 man) och officerare utgjorde närmare 400 man mot Norge. Efter 1712 verkar hästarna ha försvunnit från dragonerna samtidigt som fyrmänningsdragonerna gick upp i Helsinge Bataljon. År 1718 fanns så många finska ryttare i Jämtland att dragonerna kunde agera enbart infanteri, men utrustning blev kvar över Sundsvall 1721 så kavalleriet kunde låna densamma samma år.”

Tanken bakom detta bör väl ha varit att den jämtländska kåren skulle fungera som en miniarmé och därmed ha en viss proportion kavalleri. Kanske var detta avsikten redan när Karl XI organiserade sitt indelningsverk eftersom det skulle förklara varför jämtlänningarna förblev dragoner till namnet trots att de inte fick några hästar och tilldelades infanterifanor.

Utöver dessa uppgifter redovisade Ander Larsson även en förteckning över Kronobergs regementes uniformer år 1714:

Till livrockar:

3870 aln 8/4 bredd blå ”Kerntusch”, varje man 41/2 aln.
322 ½ aln 5/8 bredd gult kläde t. uppslag och kragar.
6020 aln 5/8 gul boj, 7 aln/man.
1290 dussin tennknappar 18st/man.

Till byxor och till camisoler:

1290 aln 8/4 br. Blått kläde 1 ½ aln/man.
2580 aln vit linneväv till foder, 3 aln/man.
2580 aln 8/4 br., gult kläde, 3 aln/man.
5160 aln grått linne till foder, 6 aln/man.
1290 dussin tennknappar, 18 st/man.

Övrigt:

860 par långa gula stickade strumpor.
860 hattar med svettband och yllestoffering.
860 par starka skor.
860 halsdukar av svart Cartun.
860 skjortor av gott starkt linne.
860 par handskar.
50 gehäng med ”spangen” (spännen?).
50 bantlärtaskor med remmar och 2 ringar

Källa: Krigskollegium 1714 (3357).

Publicerat i Uniformer | 3 kommentarer

Snart tillbaka

Postat den 2 november 2014 av Örjan Martinsson

På grund av tekniska problem har jag varit näst intill helt avskärmad från 2000-talet de senaste veckorna. Det har tagit betydligt längre tid än väntat att åtgärda dessa problem men jag har fått besked om att allt ska börja fungera som normalt inom kort. Så troligen kommer det ett riktigt blogginlägg nästa vecka.

Publicerat i Statusrapporter | Lämna en kommentar

Statusrapport 2014

Postat den 12 oktober 2014 av Örjan Martinsson

Som vanligt har jag haft mycket att göra den senaste tiden så det har inte blivit så mycket gjort. Men jag kan passa på att berätta exakt vad mina kommande planer går ut på.

Tennsoldatsmåleriet har fått ta en paus eftersom jag vill avsluta arbetet med att översätta hemsidan som har gått oerhört långsamt. Förra sommaren blev jag klar med fältslagssektionen och den här sommaren blev jag klar med armésektionen. Nu under hösten ät jag halvvägs igenom översättningen av sektionen ”fanor och standar” som jag för övrigt skapade för inte så länge sedan. Med dessa tre sektioner kommer jag med största sannolikhet att sätta punkt för översättningsarbetet. De sidor om grenadjärer som hade under rubriken ”allmänt” var jag redan från början tveksam till ifall jag skulle översätta eftersom de innehåller mycket text och handlar om sådant som inte borde vara så svårt för engelskspråkiga att hitta på andra ställen. Men den fjärde sektionen som skulle visa upp mina tennsoldater väljer jag nu också avstå från att översätta. Jag tänker ändå göra om sidorna när mina omålade tennsoldater blir färdiga och det är alldeles för mycket jobb att underhålla dubbla uppsättningar av sidor med föränderligt material. Dessutom skulle jag förmoda att de som är intresserade av bildtexterna till mina tennsoldatsbilder klarar sig gott och väl med Google translate. Med uniformssidorna är det lite annorlunda eftersom jag har valt mina formuleringar noga för att inte lägga till mer information än vad som står i mina källor och i de fallen finns det en risk att Google translate ställer till det.

Lite vid sidan av hemsidan bidrar jag med texter till ett engelskspråkigt magasin som en entusiast för stora nordiska kriget kommer att ge ut. Jag lär väl berätta mer om detta vid ett senare tillfälle, men det är sammanlagt tre artiklar som jag kommer att bidra med. En av dem utgör min sida där jag jämför uppgifterna för den ryska arméns styrka vid Poltava i olika böcker har. De två andra artiklarna beskriver vad som hände med Roos bataljoner vid Poltava samt den svenska arméns organisation under stora nordiska kriget. Dessa kommer att publiceras för första gången i magasinet för att sedan översättas till svenska och läggas upp på min hemsida.

När allt detta är färdigt har jag tänkt att ägna mig åt lite finputs av hemsidan för att sedan börja måla igen. För ett år sedan höll jag på att göra nya uniformsikoner och jag skulle väldigt gärna byta ut mina gamla med dem. Men det är tveksamt ifall det kommer att ske under den närmaste tiden eftersom jag har fortfarande inte gjort sådana för motståndarna och jag vill att alla mallar ska vara klara innan jag börjar massproducera uniformsbilder till hemsidan. Mycket hänger på hur mycket tid jag får över till min hobby och det är tyvärr något som varit en stor bristvara.

Publicerat i Statusrapporter | 1 kommentar

Valpyssel

Postat den 5 oktober 2014 av Örjan Martinsson

Resultat i riksdags-, landstings- och kommunalvalen.

Så här ett par veckor efter valet är jag sysselsatt med att uppdatera alla mina sidor med valstatistik. Tyvärr kräver det en hel del jobb eftersom det inte är fullt så enkelt som att bara lägga till fler siffror i tabellerna. Alla bilder med diagram måste ersättas med nya vilket tar tid (jag är inte helt klar ännu, ett diagram över valdeltagandet behöver uppdateras). Det som var allra mest tidskrävande beror dock på Feministiskt initiativs framgångar. Jag har nämligen inkluderat dem nu i alla tabeller och diagram, men för att göra det var jag tvungen att ta reda på deras valresultat i landstings och kommunalvalen ända sedan 2006. Den informationen finns inte prydligt redovisad på valmyndighetens hemsida utan jag var tvungen att själv räkna ut de nationella resultaten genom att gå igenom valen för varje enskild kommun och landsting och sedan bryta ut FI:s röster från gruppen ”övriga partier”. Det var samma pillemariska jobb som jag gjorde för fyra år sedan när Sverigedemokraterna valdes in i riksdagen. Så nu hoppas jag innerligen att Piratpartiet inte får någon större framgång om fyra år så att jag blir tvungen att göra detta jättejobb en tredje gång.

Några intressanta fynd i dessa diagram som ni inte redan har hört talas om finns väl inte. Men diagrammen som visar hur partierna presterade i de olika valen ger visuellt stöd åt vallokalsundersökningarna som visade att FI plockade en procentenhet vardera från V och MP. De sistnämnda partierna fick i år klart lägre resultat i riksdagsvalet än i de övriga valen där FI bara fick en procent istället för tre.

Nåväl, nästa vecka kommer jag att återkomma till mer välbekanta jaktmarker för den här bloggen.

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | 1 kommentar

I skuggan av det stora nordiska kriget

Postat den 28 september 2014 av Örjan Martinsson

Det är välkänt att det spanska tronföljdskriget utkämpades samtidigt som det stora nordiska kriget och detta var något som påverkade krigföringen i det stora nordiska kriget. Båda sidor ville hålla sig väl med stormakterna i hopp om att få deras stöd samtidigt som stormakternas möjligheter att ingripa begränsades av deras åtaganden i det spanska tronföljdskriget.

Sverige undvek länge att invadera Sachsen av hänsyn till sjömakternas och kejsarens behov av lugn och ro i norra Tyskland som bidrog med så många regementen till deras arméer. Av samma anledning valde Danmark att invadera Skåne istället för Sveriges tyska besittningar när de återinträdde i kriget 1709. Sverige skulle dock inte belönas för sina hänsynstaganden och fick istället se hur en brittisk flotta skyddade Danmark från svenska offensiver. Det var istället Frankrikes kung Ludvig XIV som var villigt att komma till Sveriges räddning efter att det spanska tronföljdskriget var över. Men Frankrike var försvagat och hade inte råd att skicka en armé till norra Tyskland för att upprätta bedriften från 1679. Planerna skrinlades slutgiltigt när Ludvig XIV dog i september 1715.

I slutskedet av stora nordiska kriget fick dock Sverige hjälp av en brittisk flotta eftersom britterna var oroade över Rysslands kraftutveckling. Den nya regimen som styrde Sverige efter Karl XII hade förhoppningar om att en större stormaktskoalition skulle kunna bildas för att få Ryssland att avstå från sina anspråk på svenskt territorium. Men även detta rann ut i sanden och Sverige tvingades sluta en hård fred 1721.

En orsak till att Sverige fick så lite hjälp utifrån trots att dess fiender bedrev ett uppenbart orättfärdigt krig som rubbade maktbalansen är att stormakterna fortfarande var upptagna på annat håll. För slutet på det spanska tronföljdskriget innebar nämligen inget avbrott för krigsbullret utanför Sveriges gränser. För i skuggan av det stora nordiska kriget utkämpades ytterligare ett par ganska okända krig:

Turkarnas krig mot Venedig och Österrike 1714-1718

Det Osmanska riket hade förklarat krig mot Ryssland tre gånger under Karl XII:s turkiska exil. Turkarna var dock varje gång snabba med att slut fred eftersom det fanns många i det Osmanska hovet som hellre ville återerövra det de hade förlorat på Balkan till Österrike och Venedig i freden i Karlowitz. De fick till slut igenom sin vilja och 1714 attackerades Venedig som berövades kontrollen av Peloponnesos. När de 1716 utvidgade kriget till att även omfatta Österrike gick det dock betydligt sämre för dem. Den österrikiske fältherren Eugene av Savojen var en för svår motståndare för dem och när fred slöts 1718 tvingades de avträda stora områden längs Donau (Peloponnesos fick de dock behålla). Turkarna hade dock tur i oturen eftersom ett annat krig tvingades österrikarna att sluta fred tidigare än de hade önskat.

Spansk revanschism och kvadrupelalliansen 1717-1720

Den store förloraren i det spanska tronföljdskriget var Spanien. Hela kriget hade startats på grund av Spaniens ovilja att se sitt välde delat när dess kung Carlos II dog men efter 13 års krigföring var det precis detta som hände. Spanien förlorade alla sina europeiska besittningar utanför den Iberiska halvön samtidigt som britterna plockade Gibraltar och Menorca. Det dröjde därför inte länge innan Spanien startade ett revanschkrig. Med österrikarna fullt upptagna på Balkan så landsteg spanska trupper på Sardinien som kontrollerades av Österrike. Detta följdes upp året efter med en liknande attack mot Sicilien som kontrollerades av Savojen. Österrikiska trupper kom dock till undsättning och Sicilien blev en krigsskådeplats under resten av kriget.

Britterna var oroande över den spanska expansionismen i Medelhavet och satte igång att bilda en stormaktsallians mot Spanien. Frankrikes regent, hertigen av Anjou, ogillade vad sin spanske släkting Filip V höll på. När Filip V misslyckades med en komplott som syftade till att han skulle ersätta hertigen av Anjou som Frankriks regent så sällade sig Frankrike till Spaniens fiender. En trippelallians mellan Storbritannien, Frankrike och Österrike bildades 1718 som senare blev en kvadrupelallians när Holland anslöt sig 1719.

Kriget fördes på Sicilien och vid den fransk-spanska gränsen men det var den brittiska sjömakten som övertygande spanjorerna om att fortsatt kamp var hopplös. Den brittiska flottan isolerade Sicilien från spanska förstärkningar och demonstrerade att de kunde landsätta trupper längs Spaniens kust och skapa nya fronter. Fred slöts i början av 1720 med enda förändringen att Österrike tvingade Savojen att byta Sicilien mot Sardinien.

Jakobitiska uppror 1715 och 1719

Besläktat med både den spanska konflikten och stora nordiska kriget var de jakobitiska upproren i Storbritannien. När drottning Anne dog 1714 blev hennes avlägsne släkting Georg I kung, eftersom man hade uteslutit alla katoliker från tronföljden. Sonen till den 1689 avsatte kung Jakob II hade dock många anhängare och ett uppror bröt ut redan 1715 i Skottland. Upprorshären tågade ner i England men upptäckte att stödet för jakobiterna inte var så starkt där som de trodde och de blev besegrade. Detta var en olycklig utgång för Sverige eftersom Georg I som kurfurste av Hannover förklarade krig mot Sverige medan upproret pågick. Han använde sitt inflytande som brittisk kung till att få den formellt neutrala brittiska flottan att intervenera i Östersjön för att skilja de stridande parterna från varandra, vilket i praktiken gick ut på att blockera den svenska flottan.

Sverige upprätthöll kontakt med jakobiterna och det har rent av spekulerats ifall Armfelts fälttåg mot Tröndelag hade för avsikt att bistå jakobiterna. Spanjorerna hade dock ännu större anledning att vilja se ett regimskifte i Storbritannien så de skickade en flotta som skulle landsätta 5 000 soldeter i Skottland för att bistå ett nytt uppror. Men flottan skingrades av en storm och endast 300 spanjorer lyckades landstiga. Detta räckte inte för att väcka någon större entusiasm för ett nytt uppror och styrkan blev snart besegrad av regeringstrupper.

Mecklenburg

Närmare Sverige pågick det en inre konflikt i Mecklenburg som fick storpolitiska konsekvenser. Hertigen Karl Leopold hade nära band med Ryssland och var sedan 1716 gift med Peter den stores brorsdotter. Tillsammans med bruden kom 40 000 ryska soldater som inkvarterades i Mecklenburg efter att en allierad invasion av Skåne hade ställts in. Karl Leopold hoppades kunna använda dem till att införa envälde i Mecklenburg men övriga makter oroades av att ryssarna flyttade fram sina positioner så långt västerut och började motarbeta hertigen. Efter påtryckningar från kejsaren och Storbritannien/Hannover reducerade Ryssland sin styrka i Mecklenburg till 3 300 man sommaren 1717. Klagomål från de Mecklenburgska ständerna mot hertigen vann stöd i det tysk-romerska rikets institutioner. Hannover fick uppdraget att leda ”riksexekutionen” och 1719 fördrev en 10 000 man stark armé de mecklenburgsk-ryska trupperna från hertigdömet som ockuperades fram till 1727.

Den här sista konflikten synliggjorde en rejäl klyfta mellan Sveriges fiender och det fanns hopp om att kunna använda den till Sveriges fördel. Men det blev inget mer än stöd från den brittiska flottan.

Publicerat i Allmän historia | Lämna en kommentar

Osprey ger sig ut på banan igen

Postat den 21 september 2014 av Örjan Martinsson

Ramillies 1706 – Marlborough’s tactical masterpiece

Nu när den mörka hösten kryper sig allt närmare så kan jag passa på att tipsa om en bok som kommer ut om en månad. Det var tio år sedan sist men nu ger Osprey publishing återigen ut en bok om spanska tronföljdskriget. Förra gången var det ”Blenheim 1704 – The Duke of Marlborough’s masterpiece” och den här gången blir det alltså ”Ramillies 1706 – Marlborough’s tactical masterpiece” (Den där Marlborough måste verkligen ha varit en mästerlig kille…).

När John Tinceys Blenheim-bok kom ut tog jag för givet att Osprey snart skulle följa upp med de resterande slagen i Marlboroughs kvartett (Ramillies, Oudenaarde och Malplaquet). Men det dröjde som sagt tio år innan det blev en uppföljare och istället för Tincey är författaren denna gång Michael McNally. Han har dock meddelat i League of Augsburgs forum att han hoppas Ramillies blir tillräckligt framgångsrik så att han får skriva om de två sista slagen också. Så går allt väl kan det kanske komma ut osprey-böcker om det tidiga 1700-talets militärhistoria i en snabbare takt än bara vart tionde år (Poltava kom ut 1994).

En hel del önskar att Osprey skulle börja ge ut fler böcker om stora nordiska kriget. För de har ju bara Poltava-boken och de två titlarna om Peter den stores armé. Böcker om den svenska armén är en uppenbar lucka i deras sortiment. Men med tanke på den låga kvalitén på just dessa böcker så har jag inget emot att Osprey väntar med ett sådant projekt. Risken för att det skulle ske är dessutom ganska liten. Ospreys utbud är väldigt ensidigt fokuserat på konflikter med anglosaxiskt deltagande och de få gånger som de ger ut en bok utan anknytning till de engelsktalande ländernas historia verkar det mest vara olycksfall i arbetet.

Jag gick faktiskt igenom Ospreys titlar i campaign-serien idag för att illustrera exakt hur stark den anglosaxiska dominansen är. Resultatet är följande tabell där jag har listat antalet titlar som täcker än fältslag där engelsktalande arméer deltog och jämfört dem med resten:

Drygt två tredjedelar av hela Campaign-serien avhandlar alltså fältslag med anglosaxiskt deltagande och även de resterande titlar ingår i stor utstäckning i krig med anglosaxiskt deltagande. Det är bättre fördelning bland böckerna om antiken och medeltiden, och även om 1900-talet snedfördelas så är det ingenting jämfört med perioden däremellan där den anglosaxiska dominansen är extrem.

Revolutions- och Napoleonkrigen är en serie konflikter som stöpte om Europa i grunden och som är rika på fältslag. Storbritanniens militära deltagande skedde dock i marginalen (med undantag för slutpunkten) och ändå handlar en klar majoritet av Ospreytitlarna om de brittiska slagen. Det verkar som om varenda drabbning i Spanien med brittiskt deltagande har fått en egen bok. Detta trots att det finns mängder av fältslag utan brittiskt deltagande som var av samma dignitet samtidigt som stora fältslag som Eylau och Friedland lyser med sin frånvaro.

Ospreys 1700-talsutgivning domineras helt av små nordamerikanska fältslag. Hela 12 titlar om amerikanska revolutionen och ytterligare 7 titlar som utspelar sig i Nordamerika under sjuårskriget. De europeiska storkrigen ignoreras i stor utsträckning trots att det även i dessa fanns brittiskt deltagande. Den preussiska armén som är så legendarisk och utkämpade så många fältslag har bara fått tre titlar.

1600-talets stora konflikt var trettioåriga kriget som innehöll många stora fältslag. Men endast ett av dem har förärats en Ospreytitel (Lützen) medan de samtida inbördeskrigen på de brittiska öarna har fått 7 titlar.

Självklart begriper jag att Osprey är ett kommersiellt företag som helt logiskt väljer att ge ut de titlar som säljer bäst. Men jag kan inte låta bli att tycka att den anglosaxiska läsekretsen är väldigt provinsiell. Och i förlängningen ger detta en väldigt skev bild av världshistorien. Osprey har ju 68 böcker om hur britter och amerikanare utkämpade andra världskriget men ryssarna som gjorde grovjobbet får tillsammans med fransmännen dela på bara 17 böcker. Så Osprey utmanar inte direkt föreställningen att kriget avgjordes i Normandie istället för på östfronten.

Nåväl, nu får jag sluta klaga på Osprey. Jag är ändå nöjd med det lilla jag får och jag kommer såklart att köpa boken om Ramillies. Sinom tid hoppas jag också få reda på vilken typ av ”masterpiece” Osprey anser att slaget vid Oudenaarde var…

Publicerat i Litteratur | 12 kommentarer

Valdagen

Postat den 14 september 2014 av Örjan Martinsson

Idag är det val och jag har självklart röstat och ska snart se valvakan. Jag därför inte tid att skriva något längre blogginlägg. Men jag kan ju passa på och meddela ett annat val som jag har gjort idag. Bloggen heter inte längre ”Tacitus.nu blogg” utan jag har döpt om den till ”Karolinerbloggen”. Det är en subtil förändring men det är ett namn som bättre beskriver innehållet. Från början skapade jag bloggen enbart som ett tillbehör till hemsidan, men sedan länge är bloggen den överlägset mest produktiva delen av hemsidan och den har gjort sig förtjänt av att stå på egna ben.

Det gamla namnet var ganska tråkigt och det är många som inte klarar av att stava det rätt (”tacticus” är den vanligaste felstavningen). ”Karolinerbloggen” är mycket lättare att stava även om det kanske inte är det allra mest originella namnet. Det finns många andra bloggar med liknande ämnen som har betydligt mer flärdfulla namn och jag tänkte först skaffa något liknande. Men jag hade svårt att hitta något som kändes ”rätt” så till slut landade jag i det mer enkla ”Karolinerbloggen”.

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | 1 kommentar

Fanor och standar på hemsidan

Postat den 7 september 2014 av Örjan Martinsson

Det var länge sedan sist men nu har jag äntligen gjort en uppdatering på hemsidan. De foton som jag tog ifjol på krigsarkivets fanritningar går nu att beskåda i en ny sektion av hemsidan ”Fanor och standar”. De flesta av dessa fanritningar är visserligen redan digitaliserade av riksarkivet, men för att få se deras foton är man tvungen att betala en slant. Mina är däremot helt gratis!

Jag har även flyttat Cederströms förteckning av de bevarade fanorna (med länkar till armémuseum) till samma sektion. Tanken var även att jag skulle lägga till foton på de troféavbildningar som Olof Hoffman gjorde. Det vill säga bilder som visar danska fanor från skånska kriget och ryska fanor från stora nordiska kriget med mera i det skick de hade ca 1700 (dvs. innan de blev de trasor som finns idag på armémuseum). Fast när jag besökte krigsarkivet lyckades de inte hitta dem! Jag satt där i två timmar medan de bar upp olika volymer med register och skisser som visserligen ingick i samlingen men som inte innehöll de avbildningar som jag ville fota. Till slut gav de upp och konstaterade att avbildningarna inte gick att hitta. Så jag fick snopet åka hem med oförrättat ärende

Man får väl hoppas att troféavbildningarna inte är permanent borta utan att de snart kommer tillbaka eller att krigsarkivets personal åtminstone får besked om var de finns. I värsta fall är de helt försvunna, vilket är en risk som finns i arkiv. Om personalen av misstag lägger tillbaka volymer på fel ställe så kan det dröja väldigt länge innan de hittas igen.

Publicerat i Fanor & standar, Uppdateringar på hemsidan | 5 kommentarer

Fler semesterbilder

Postat den 31 augusti 2014 av Örjan Martinsson

När jag åkte hem från Skåne passade jag på att åka över en bro som trots att det är en av Sveriges mest obetydligaste också är en av de mest kända, nämligen Brömsebro där den berömda freden slöts 1645 som gav oss Jämtland, Härjedalen, Ösel och Gotland samt Halland för 30 år.

Fredsfördragets Brömsebro är en bro över Brömsebäck som ligger vid den lilla orten Bröms (dvs. inte vid den lite större orten Brömsebro som ligger 4 km uppströms och som också har en bro över Brömsebäck). Att denna obetydliga bro var platsen för fredsförhandlingar beror på att Brömsebäck markerade gränsen mellan Blekinge och Småland och därmed även riksgränsen fram till 1658. Just vid Brömsebro delar sig bäcken i två grenar för att strax efter förenas igen. De två grenarna av bäcken omsluter en pytteliten romb-formad ö som före 1658 uppfattades som neutral mark och därmed var en lämplig plats för förhandlingar mellan Sverige och Danmark.

Monumentet över freden vid Brömsebro

För att ingen ska ringakta den lilla ön har ett monument rests för att markera dess historiska betydelse (förutom på bilden bredvid syns den även till vänster på den översta bilden). Minnestenen är dekorerad i en stil som påminner om en runsten och innehåller texterna:

”Minne af freden i Brömsebro 1945 * De la Thuillerie * Axel Oxenstierna * Corfitz Ulfeldt * Stenen restes 1915”

Namnen tillhör den svenske och den danske förhandlaren samt den franske medlaren.

Jag kan för övrigt inte undgå att notera att det står ”af” istället för ”av”. De som reste stenen 1915 respekterade tydligen inte den stavningsreform som Karl Staafs liberala regering (Sveriges första ”vänsterregering”) hade genomfört 1906. Reformen var kontroversiell och Svenska akademin dröjde ända tills 1923 innan de införde den i sin ordlista. Men det fanns fortfarande många som även efter detta kallade reformen och liknande nystavningsförslag för ”bolsjeviksvenska”.

Brömsebäck strax nedströms om Brömsebro

Men för att återgå till bäcken som alltså en gång i tiden var ”gränsflod” så var den allt annat än imponerande när jag besökte den i augusti. Visserligen hade det varit värmebölja under den här sommaren så vattenståndet var förmodligen ovanligt lågt. Men jag hade ändå inte räknat med att man utan bekymmer skulle kunna gå torrskodd över den.

Fast promenerade man bara lite längre ner längs bäcken så blev det mer flodlikt.

Gränsflodens bredaste ställe

Sträckan från Brömsebro till Östersjön var ungefär 700 meter och jag skulle uppskatta att bäcken var ungefär 4-5 meter på de bredaste ställena som på bilden till höger.

En annan bloggare har fotograferat bron och bäcken på våren då det ser ut att ha varit mer vatten och inte heller lika mycket grönska. Han tog även en bra bild på bron från sidan, men jag gjorde inte det besväret eftersom det var så mycket grönska som skymde sikten när jag var där. Faktum var att jag gick över bron första gången utan att märka att det fanns en ö där eftersom den norra grenen av bäcken var så smal och igenväxt.

Mellan skylten och fotografens plats på fotot ovan finns det två ”flodarmar”. Båda armarna är ungefär 1-2 meter breda men med all grönska så måste man nästan betrakta dem rakt ovanifrån för att kunna se dem.

Förutom fredsbron och ”gränsfloden” så finns det vid den senares mynning även en lämning efter en medeltida borg, Brömsehus. Trots att den låg på den danska sidan så brändes den ned under Engelbrekts uppror. Eftersom det var en träborg så brann den lätt och det finns dessutom inga rester kvar av byggnaden. Det enda som återstår är platån där borgen stod och den omgivande vallgraven, vilket är nog så intressant att titta på men inte så lätt att fånga med en kamera. Platsen används som betesmark för kor numera och för att ta sig till den får man följa en stig som leder rakt igenom en grupp kor (eller om det var tjurar, jag noterade bara att de hade ett osvenskt utseende!). Kreaturen verkade vara vana vid turister för det gick att gå rakt igenom deras lunchsammanträde utan att de sprang iväg.

Det här får bli den sista semesterbilden på ett bra tag. Nästa vecka blir det äntligen en uppdatering på hemsidan.

Publicerat i Sevärdheter | Lämna en kommentar

Monument över skånska fältslag

Postat den 24 augusti 2014 av Örjan Martinsson

När jag för två veckor sedan inte kunde skriva ett inlägg på bloggen på grund av strul med lösenordet var jag i Skåne och besökte släkten. Men jag hann även med att besöka några historiskt intressanta platser. Bland annat monumenten som restes till minne över slagen vid Helsingborg och Lund. Av själva slagfälten finns det ju numera inte så mycket att se eftersom städerna har växt en del sedan stormaktstiden.

Helsingborgarna har faktiskt rest inte en utan två minnesstenar över sitt slag och båda syns på bilden ovan med ”borgen” på Ringstorpskullen i bakgrunden (ingen riktig borg utan en originell design på ett vattentorn från 1904). Den första stenen restes vid 150-årsjubileumet 1860 och skattebetalarna kan knappast ha klagat över att politikerna hade slösat bort deras pengar. Monumentet är inte större än en vanlig gravsten och innehåller bara initialerna MS och datumet för slaget. Snålheten och likheten med en gravsten kan kanske ha ett samband med att Helsingborg var den enda stad som svor trohetsed till danske kungen 1709…

När det var dags för 250-årsjubileumet så tyckte politikerna att det var lämpligt att skaffa ett lite ståtligare monument över slaget så en ny minnessten restes på samma plats (där danskarnas vänstra flygeln hade tagit ställning inför slaget). Fast 1960 var inte rätt tid för att resa pampiga nationalistiska monument så den nya minnesstenen blev visserligen större men inte mindre tråkig än den gamla.

Det tresidiga monumentet har inga som helst krigiska attribut och är endast prydd med Sveriges och Danmarks lilla riksvapen (samt på baksidorna Skånes och Helsingborgs vapen). Själva texten som är torr och neutral lyder:

”Till erinran om slaget vid Hälsingborg den 28 februari 1710 samt till minnet av svenska och danska krigsmän som där kämpade och föllo lät Hälsingborgs stad på slagfältet resa denna sten den 28 februari 1960.”

(pluralformer på verb var ett ålderdomligt drag som vid den här tiden bara förekom i lagtexter och som inte ens där skulle överleva slutet av 60-talet)

Ett mycket större och pampigare monument hittar man däremot i Lund. Det restes vid 207-årsjubileumet (!) 1883 och väcker betydligt starkare känslor, påverkad som det är av tidens skandinavistiska strömningar.

Monumentet är så stort att när jag tog fotot ovan står jag faktiskt på en del av det. Nämligen på en avsats där man kan promenera runt ”obelixen” efter att ha gått uppför en liten trappa. Bilden nedan till vänster som visar monumentet från avstånd gör det inte full rättvisa eftersom det är omgivet av stora buskar som skymmer nederdelen. Notera dock att varje hörn av ”promenadavsatsen” är prydd med en liten kanon som med pipan nedåt vilar på tre kanonkulor (bilden till höger).

Texten på framsidan:

”1676 den 4 december stridde och blödde här folk av samma stam.

Försonade efterkommande reste minnesmärket”

är så stämningsfull att man kan tycka att den som skrev texten på Helsingborgsstenen 73 år senare borde ha rodnat av skam. Och det är inte slut med detta. På baksidan finns följande danska text:

”Her ligger Kecke mend hvis been oc blod er blandet ibland hinanden saa at ingen siger andet end de er aff een slect, de var oc aff een troe, dog kunde de med fred ey hos hinanden boe.”

Den här texten är inte skriven på 1800-talet utan så tidigt som 1689 av den danske prästen Henrik Gerner. Under kriget 1658-60 var han inblandad i en konspiration för att befria Kronborgs slott i Helsingör från svenskarna. Den misslyckades och han blev fängslad, misshandlad och dömd till döden av svenskarna. Att straffet inte verkställdes berodde på att den danske kungen hotade att hämnas på svenska fångar ifall det skedde. Men trots hans patriotiska insatser för Danmarks försvar och allt annat än angenäma erfarenheter av svenskar så ”tänkte han djupare och varmare än sin samtid om Norden och dess folk” (Martin Weibulls ord vid invigningen av minnesmärket).

Lunds slagfältsmonument är i toppklass och visar att man kan ha ett monument som är fullt med kanoner, mörsare och kanonkulor och ändå förmedla ett allt annat än krigiskt budskap.