Artilleriet redo

Postat den 2 december 2013 av Örjan Martinsson

artilleri-litenCHär kommer en artilleribild som jag har tänkt använda till att visa artilleristernas uniformer och kanonlavetternas färger på hemsidan. Det finns en hel del finputs som kan göras på bilden. Men arbetet avstannade för ett par veckor sedan och december ser ut att bli en tuff månad. så jag lär nog inte hinna med så mycket hobbyrelaterat framöver. Nu kommer jag ändå inte att använda bilderna förrän jag har motsvarande bilder på karolinernas motståndare och de kommer knappast att bli färdiga före sommaren. Men när allt är gjort hoppas jag att det blir ett rejält ansiktslyft på hemsidan.

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | 3 kommentarer

En liten befäst köping, två slott och några underlydande byar.

Postat den 24 november 2013 av Örjan Martinsson

Rubriken beskriver omfattningen av den tyske pfalzgreven Johan Kasimirs domäner när han 1615 gifte in sig i det svenska kungahuset. Ett äktenskap som skulle ge upphov till några av Sveriges mest kända kungar: Karl X Gustav, Karl XI och Karl XII. Denna korta men kärnfulla beskrivning av hur obetydlig Johan Kasimir var stötte jag på för första gången när jag läste Peter Englund. Jag tyckte att den var så bra att jag lånade den nästan rakt av när jag skrev min egen hemsida. Men senare upptäckte jag att Peter Englund måste ha gjort likadant eftersom frasen förekommer på flera olika ställen (t. ex. Nordisk familjebok). Det äldsta belägget som jag har hittat är från band 6 i Starbäck och Lagerströms ”Berättelser ur svenska historien” från 1875-1881.  Vissa saker är helt enkelt för bra för att inte plagieras.

Namnet på detta obetydliga furstendöme var Pfalz-Zweibrücken-Kleeburg. Det lustiga med namn på tyska småstater är att ju längre deras namn var desto mer obetydliga var de. En gång i tiden var de mäktiga sammanhållna stater men genom arvskiften styckades de upp i sina mindre beståndsdelar och varje del behöll alltid det ursprungliga namnet i början av det nya namnet. Så när kurfurstendömet Pfalz delades 1410 bildades Pfalz-Zweibrücken och 1604 när ett mindre område av denna stat förlänades till en sidogren av furstehuset bildades Pfalz-Zweibrücken-Kleeburg.

Till skillnad från Zweibrücken som efter delningen av Pfalz 1410 var ett riksomedelbart hertigdöme (dvs. lydde direkt under kejsaren) var Kleeburg fortfarande underställd hertigen av Pfalz-Zweibrucken. Kleeburg var med andra ord bara en form av apanage som skulle trygga försörjningen av en sidogren till den ätt som styrde  Zweibrücken.

När Johan Kasimir dog 1652 gick Kleeburg i arv till hans äldste son Karl Gustav. Men när denne blev kung av Sverige två år senare avsade han sig detta område till förmån för sin bror Adolf Johan. Denne dog 1689 och hans äldste son med samma namn ärvde då Kleeburg. Fram till stora nordiska krigets utbrott tjänstgjorde den yngre Adolf Johan i den österrikiska armén men han gick sedan över i svensk tjänst och deltog i landstigningen vid Humlebæk tillsammans med sitt kusinbarn Karl XII. Han insjuknade dock i fältsjukan i Livland och dog 1701. Kleeburg ärvdes då av brodern Gustav Samuel Leopold.

Men dessförinnan hade huvudlinjen av ätten Pfalz-Zweibrücken dött ut så att den svenske kungen Karl XI ärvde detta hertigdöme 1681. Det skulle dock dröja ända till 1693 innan han fick kontroll över området. Åren 1671-1693 var det nämligen ockuperat av franska trupper som gjorde anspråk på det för den franske kungens räkning. Senare bidrog det avlägsna Zweibrücken till det stora nordiska kriget med ett regemente och 1714-1718 var det en tillflyktsort för Stanislaw Leszczynski som gjordes till generalguvernör där av Karl XII.

När Karl XII dog 1718 slutade sagan om Pfalz-Zweibrücken-Kleeburg eftersom Gustav Samuel Leopold ärvde då hela hertigdömet och Kleeburg upphörde därmed att administreras separat. Även ätten med detta namn försvann sedan 1731 när den barnlöse Gustav Samuel Leopold dog. Under fortsättningen av 1700-talet skulle sedan den ena grenen efter den andra av ätten Wittelsbach (som styrde de pfalziska områdena samt Bayern) dö ut så att till slut (1799) var de Wittelsbachska domänerna förenade i en enda furstes händer. Men vid samma tid var franska revolutionärer med Napoleon i spetsen aktiva med att rita om Europas kartor och lilla Kleeburg hamnade strax söder om den fransk-tyska gränsen 1815. Idag heter därför den här orten med 700 invånare Cleebourg.

De Wittelsbachska domänerna. Det ljusblå området är Pfalz-Zweibrücken och den ljusblå fläcken strax under bokstaven W i Weingarten är Kleeburg.

Publicerat i Allmän historia | 1 kommentar

Dansk-norska fanor i svenskt förvar

Postat den 17 november 2013 av Örjan Martinsson

För tre veckor sedan skrev jag om en mystisk fana från Fyn som eventuellt erövrades av svenskarna i slaget vid Helsingborg. Ovan ser ni en mycket sliten fana som helt säkert togs vid detta slag. Den tillhörde Livgardet till fot som tillsammans med grenadjärkåren höll emot svenskarna mycket längre än resten av armén. Fast om det var under själva slaget som fanan blev så sliten eller om den var i detta skick redan före ska jag låta vara osagt.

Utöver denna togs även nio så kallade kvartersfanor från Livgardet till fot i slaget vid Helsingborg:

Kvartersfanor bars inte vid strider utan de användes för att märka ut kompaniernas ”kvarter” i lägret. Följaktligen var de inte heller särskilt påkostade. Texten ”Leib Garde zu Fuss” är förstås inte danska utan tyska och det avslöjar att den kungliga danska armén var väldigt germaniserad vid den här tiden. Hälften av manskapet och en ännu större andel av officerarna var utlänningar (dvs. tyskar). Så när de skånska bönderna skulle kommunicera med de stridande arméerna under det skånska fälttåget lär de ha haft större chans att göra sig förstådda när de pratade med svenskarna.

Men trots de ovan nämnda fanorna innehåller Statens trofésamling väldigt få danska fanor från det stora nordiska fanor. Det finns en stor mängd från Karl X Gustavs krig och Skånska kriget, för att inte tala om kriget 1814 som var kort men ändå resulterade i att väldigt många dansk-norska fanor fördes till Stockholm (de flesta togs från magasinet i Fredriksstens fästning när den kapitulerade till Karl XIV Johan).

En mycket praktfull fana som togs 1814 men som är från Fredrik IV:s tid (1699-1730) följer nedan:

Jag har ingen aning om vilket regemente den kan ha tillhört men jag tror inte att det är något lantmilisförband som man har kostat på en sådan fana.

Den sista fanan jag hittade som kan vara från det stora nordiska kriget är den norska infanterifanan till höger. Trots att den är så sliten går det att se att den är norsk eftersom den innehåller Norges yxbärande lejon. Enligt en papperslapp från 1800-talet ska den ha tagits av Stenbock i slaget vid Helsingborg. Men det verkar mindre troligt då inget norskt förband deltog i det slaget.

Kanske togs den under ett av Karl XII:s norska fälttåg. Eller kanske, kanske togs den i slaget vid Stresow 1715! Två norska regementen fanns i det allierade lägret och ett av dem (Värvade regementet) bör ha varit inblandad i striderna. Fast det sistnämnda alternativet förutsätter att Karl XII tog med sig fanan när han flydde till Sverige och inte lämnade kvar den bland alla övriga grejer som sedan hamnade i fiendens händer.

Fast en tråkigare förklaring kan vara att den är från ett helt annat krig. Utseendet på dansk-norska fanor förändrades ju inte så mycket under den här perioden.

Publicerat i Fanor & standar | Lämna en kommentar

Färgfakta om kanoner

Postat den 10 november 2013 av Örjan Martinsson

En svensk 3-pundig kanon

Under stora nordiska kriget var svenska kanonlavetter blåmålade med gula metallbeslag. Fast den blå färg som användes till lavetterna var betydligt ljusare än den karolinernas uniformer hade. I mitten av 1700-talet ändrades sedan metallbeslagen så att de blev svartmålade istället. Jag vet inte vilket år detta skedde men denna länk kan tolkas som att det skedde år 1747.

Beroende på vilken typ av artilleripjäs det var frågan om kunde eldröret vara antingen av brons eller järn. För fältartilleri (som på bilden ovan) användes normalt brons eftersom järn var en bräckligare metall och järnkanoner behövde därför ha tjockare eldrör än bronskanoner av samma kaliber, vilket gjorde dem tyngre och därmed mindre lämpliga som fältartilleri. I de fall som järnkanoner förekom i svenska fältarméer hade de vanligen små kalibrar (till exempel 1,5-pundare). Järn var dock billigare än brons och kom därför väl till pass som fästnings- och fartygsartilleri eftersom dessa pjäser inte behövdes flyttas särskilt ofta. Fast järn hade dessvärre den stora nackdelen att det rostade lätt så järnkanonernas eldrör var i regel svartmålade. Bronskanonerna var däremot bronsfärgade även om de, som synes på bilden ovan, med tiden mörknade till en ärgad grågrön färg.

I utländska arméer var det väldigt vanligt med röda kanonlavetter, vilket förmodligen berodde på att det var en billig färg. I övriga fall valde man vanligen färger från härskarättens vapen. Metallbeslagen var antingen svarta eller gula.

  • Bayern: Blågrå lavett med svarta metallbeslag. 1760 blev lavetterna röda.
  • Danmark: Röd lavett med gula metallbeslag.
  • Frankrike: Röd lavett med svarta metallbeslag.
  • Hannover: Röd lavett med svarta metallbeslag.
  • Nederländerna: Röd lavett med svarta metallbeslag.
  • Preussen: Vit lavett med svarta metallbeslag. Färgen på lavetterna ändrades till blå strax före 1740.
  • Ryssland: Röd lavett med gula metallbeslag 1700 och 1710, ca 1707 grön lavett med svarta metallbeslag. Efter stora nordiska kriget var lavetterna röda och metallbeslagen svarta.
  • Sachsen: Svart lavett, gula metallbeslag
  • Storbritannien: Blyfärgad lavett med svarta metallbeslag. Blyfärgad kan vara antingen blågrå eller röd.
  • Österrike: Gul lavett med svarta metallbeslag. Eventuellt var lavetterna omålade före 1720.
Publicerat i Vapen & harnesk | 3 kommentarer

Kavalleriet kommer!

Postat den 4 november 2013 av Örjan Martinsson

Ryttare med hattRyttare med karpusNu är jag äntligen klar med kavalleribilderna. Jag fick ha arbeta snabbt i slutet för att hinna bli klar medan det fortfarande var söndag. Men eftersom jag inte kommer att introducera dessa bilder på hemsidan förrän jag även har motsvarande bilder på karolinernas motståndare så lär jag få tillfälle att göra korrigeringar ifall det skulle behövas.

Näst på tur står artilleriet och då kommer jag att återigen välja ett Göte Göransson-motiv. Att som den här gången kombinera flera element från olika bilder visade sig vara rätt tidskrävande. Det var svårt att matcha delarna med varandra så i slutändan fick jag ändå rita en hel del på egen hand, och det var det som verkligen tog tid. Min ritteknik kan nämligen liknas vid att skulptera lera: Rita, sudda, rita sudda, rita, sudda, rita, sudda…

För den som undrar över vilka bilder jag har använt som förlaga så var det förutom de redan gjorda infanteribilderna även två bilder av Göte Göransson. Den ena visade jag för två veckor och det den som min häst är baserad på. Den andra bilden följer nedan:

Ryttare-B

Från den bilden (på sidan 31 i Karoliner-boken) hämtade jag hästsvansen och rocksskörten samt (med vissa modifiktioner) karbinen, värjan och kappan. Ingen av dessa bilder hade dock en bra stövel så den ritade jag av från en tredje bild av Alf Lannerbäck som finns på sidan 32 i boken ”Vägen till Poltava” av Pavel Konovaltjuk och Einar Lyth.

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | 2 kommentarer

En mystisk fana från Fyn

Postat den 28 oktober 2013 av Örjan Martinsson

I väntan på en kavalleribild  så tänkte jag visa en intressant bild som jag nyligen hittade i Statens Trofésamling. Den föreställer en dansk fana och Digitalt museum skriver att den är ”Eventuellt tagen under Stora Nordiska kriget 1700”. Den gröna färgen och motivet med lindormen tyder starkt på att fanan tillhörde det Fynska regementet. Men fanan skiljer sig från det fanark som jag har på min hemsida och som jag har använt till mina Fynska bataljon:

Fanarket följer det utseende som både Prince August och Lars-Eric Höglund har angett för detta regemente. Prince Augusts fanark har dock inte den lilla elefanten som hänger i det blå ordensbandet. Höglund skriver att Fynska regementet 1670 hade ”grön fana med lindorm på rött fält och devis”. För den bataljon som var i sjömakternas tjänst var fanan enligt Höglund ”grön med en lindorm i silver på rött fält inom ett krönt ljusblått ordensband”. Elefanten nämns inte uttryckligen i Höglunds text och förekommer bara i illustrationen, men eftersom det är ett ordensband så borde det ju rimligen vara frågan om den danska Elefantorden.

Fanan i Statens trofésamling har däremot inget rött fält och en lagerkrans istället för ordensband. Frågan är då: när bars fanan som finns i Statens trofésamling? Eftersom den innehåller siffran 4 måste den ha varit tillverkad antingen under Fredrik IV:s tid (1699-1730) eller under Kristian IV:s tid (1588-1648). Digitalt Museum verkar gissa på att den är från Fredrik IV:s tid och därmed tagen under det stora nordiska kriget. Men i så fall bör den ha varit tagen under slaget vid Helsingborg och det skulle innebära att jag har försett min Fynska bataljon med en felaktig fana.

Fast kanske är den från Kristian IV:s tid. Danska fanor har nämligen haft ungefär samma typ av utseende ända sedan 1628 då Dannebrogen infördes i det övre inre hörnet. Men det som talar emot denna förklaring är att det Fynska regementet inte bildades förrän 1661. Visserligen har det en förhistoria som en del av ett jylländskt regemente som bildades redan 1614, men jag har ingen aning om de olika provinsiella kontingenterna kan ha haft separata motiv på sina fanor.

En tredje förklaring är att fanan kan ha varit från Fredrik IV:s tid men att den blev erövrad först hundra år senare. Många av de dansk-norska fanorna i Statens trofésamling kom nämligen i svenska händer när Fredriksstens fästning kapitulerade 1814.

Publicerat i Fanor & standar | Lämna en kommentar

Arbete med kavalleribild pågår

Postat den 20 oktober 2013 av Örjan Martinsson

Ryttare2Mina infanteribilder från förra veckan var uppskattade så jag satte genast igång med att göra en motsvarande bild på kavalleriet. Detta arbete är dock långt ifrån färdigt. Bilden ni ser bredvid är en av förlagorna som jag arbetar med. Det är egentligen Göte Göranssons illustration av Viborgs kavalleri från 1675, men jag gav den Bohusläns färger för att göra Henrik Andersson nöjd (han hade ju önskat en sådan bild i en kommentar till förra veckans inlägg!).

Till skillnad från infanteribilden så har jag inte hittat någon färdig illustration med just den pose som jag önskar mig. Därför kommer jag att försöka mig på att skapa ett ”Frankensteins monster” genom sammanfoga element från flera olika förlagor samt pröva min egen förmåga att rita. Det sistnämnda är något riskabelt då jag är sämre på teckning än de flesta lågstadiebarn. Utan tillgång till bildprogram skulle jag vara helt hjälplös!

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | 1 kommentar

Framtida ansiktslyft på regementsbilderna

Postat den 13 oktober 2013 av Örjan Martinsson

Karolin med hatt2Karolin utan kappaKarolin med karpus2Jag har nu långsamt börjat återuppta aktiviteten på hemsidan. Men jag har inte satt igång och målat eller fortsatt med översättningen. Istället har jag pulat lite med ett projekt att ersätta de gamla uniformsbilderna med en ny design. Resultaten ser ni intill.

De nya bilderna kommer att ha mer anatomiskt korrekta kroppsformer, men framförallt visa mer av utrustningen. Kappan kommer att bäras av figurerna istället för att avbildas bredvid dem. Allt detta resulterar i en mer kompakt bild. När jag sedan förminskar dem kommer de att inte vara lika höga som de gamla bilder vilket innebär att de borde bli lättare att överblicka en sida fylld med sådana bilder.

Nu kommer det dessvärre att dröja väldigt länge innan ni får se dessa bilder på hemsidan. Jag är som synes klar med mallarna för svenska infanterister, men jag måste även göra bilder på kavallerister och artillerister samt andra nationaliteter. Till skillnad från tidigare tänker jag inte använda mig av samma gubbe som för infanteriet med ryttarstövlar som enda skillnad. Hela hästen ska avbildas så att det går att se schabraken och pistolstrumporna. För artillerister vill jag även skapa en bild som visar hur kanonerna var målade. Allt detta är emellertid en mycket långsam process. I synnerhet med tanke på att jag egentligen inte är speciellt bra på att göra sådana här bilder. Jag är därför beroende av andra tecknares förlagor som jag sedan försöker modifiera så att de kan passa mina behov.

Ifall ni inte har lyckats lista ut det ännu så är förlagan till bilderna ovan en teckning av Göte Göransson som finns på sidan 95 i hans karolinerbok. Förutom att jag har återanvänt huvudena från mina gamla bilder (som också är baserade på en av Göranssons teckningar) så har jag försökt korrigera bilden genom att göra musköten längre och skorna mindre ”moderna”. De tvärtaskor som användes på 1700-talet var inte formade efter fötterna utan var helt platta framtill så att högerskon och vänsterskon såg likadana ut.

Publicerat i Uppdateringar på hemsidan | 4 kommentarer

Fler tillverkare satsar på stora nordiska kriget

Postat den 6 oktober 2013 av Örjan Martinsson

Nu är vi inne i oktober månad och det börjar bli hög tid för mig att återuppta min hobby efter en längre tids törnrosasömn. Det närmaste veckorna hoppas jag därför kunna göra färdigt det som har samlat damm sedan midsommar. Men innan dess tänkte jag ta sammanställa lite information som kommit ut den senaste tiden från olika tillverkare. Utbudet av tennsoldater från det stora nordiska kriget ser ut att snart öka kraftigt.

Redan för två och en halv månad sedan utlovade Prince August nya formar med bland annat formar med flera olika varianter av huvudbonader. Några närmare detaljer har dock inte kommit om denna omgång och om inga nyheter kommer snart så finns det väl en risk att de en än gång missar julen.

På andra håll är aktiviteten mer synlig. Warfare Miniatures satsning på färdiggjutna figurer i skala 28 mm har jag nämnt tidigare eftersom jag i samband med denna hjälpte dem med fanor. De första smakproven på hur deras nya figurer (eventuellt) kommer att se ut följer nedan:

Warfare Miniatures svenskar

Fler bilder finns på deras blogg. Företaget har gjort grundliga förberedelser i en ny tillverkningsmetod som kommer göra det möjligt att snabbt bygga ut ett mycket stort sortiment av figurer.

Den underliga figuren strax till höger om mitten ska föreställa en frusen underofficer som har vikt ned rocken, fällt upp kragen, fällt ned karpusens flikar och tagit på sig en kappa. Även om det inte var så många underofficerare som bar karpus så tycker jag att det är väldigt intressant att se figurer klädda för vinter. Hälften av stora nordiska krigets slag ägde ju rum i vinterväder så sådana figurer finns det alltid behov av. Trots att de är skala 28 mm så har de också mycket bättre detaljer jämfört med Prince Augusts figurer. Men jag avvaktar med mitt slutgiltiga omdöme tills jag får se hela det tilltänkta sortimentet.

En annan tillverkare som också ska sälja färdiggjutna 28 mm-figurer från det stora nordiska kriget är Ebor Miniatures. En av deras testfigurer följer nedan:

Ebor har också en bra skärpa på detaljerna, men jag tycker att Warfare Miniatures (och Prince August) har lyckats bättre med att få till realistiska kroppsformer. Ebors figurer ger intryck av att vara tecknade seriefigurer snarare än avbildningar av verkliga människor (dom har rejäla nävar!). De har dessutom gjort ett grovt misstag genom att göra ärmuppslagen alldeles för stora. De svenska ärmuppslagen skiljde sig ju från andra länders arméer genom att vara mycket mindre och därmed mer praktiska. Även Warfare gjorde det misstaget först, vilket de dock kunde korrigera efter att de fick feedback från sina forummedlemmar. Troligen kommer även Ebor att rätta till sitt misstag när de sätter igång produktionen på allvar.

Fast nu spelar det egentligen ingen roll för min del hur välgjorda dessa figurer än blir till slut. Jag kommer ändå inte att lämna 40-mm skalan, och även om jag skulle ha börjat med hobbyn först idag så skulle jag i alla fall hålla på med Prince Augusts figurer. Att köpa färdiggjutna figurer är alldeles för dyrt och att själv gjuta figurerna är den näst roligaste delen av hobbyn (att se det färdiga resultatet är det allra roligaste).

Publicerat i Tennsoldater | 1 kommentar

Udda variant av Savolax fanor

Postat den 29 september 2013 av Örjan Martinsson

Jag glömde att berätta att de fanor som jag hjälpte Warfare miniatures med att göra nu finns att beskåda på deras hemsida sedan några veckor tillbaka. Än så länge finns det bara infanterfanor men kavalleriets standar kommer också att läggas till framtiden. Jag vet dock inte när det kommer ske och bortsett från en mindre fråga om värvade dragoner i juli har den som ritar fanarken inte bett mig om hjälp med de beridna förbanden.

Men för att spinna vidare på ämnet fanor kan jag visa följande mystiska fanritningar från 1720 som förvaras i krigsarkivet:

Savolax eller Nylands läns regementes livfana

”Savolax eller Nylands läns regemente livfana”

"Savolax eller Nylands läns regemente kompanifana"

”Savolax eller Nylands läns regemente kompanifana”

Bildtexten är något förvirrad då den inte vet ifall fanritningen avser Savolax eller Nyland trots att den helt klart har Savolax vapen. Den som skrivit texten är förmodligen samme man som skrev ”Bohusläns dragonregemente” under Olof Hoffmans ritning på Riksänkedrottningens livregemente till hästs kompanistandar av m/1686.  Någon annan har sedan med blyerts korrigerat texten på den avbildade kompanifanan.

Fast det intressanta här är att verkar ha experimenterat med en ny modell av fana år 1720. Helt ny är dock inte designen. Flera männingsförband hade (i strid mot gällande förordning) kompanifanor med kungens namnchiffer som centralt motiv. Än fler hade namnchiffret som centralt motiv på livfanan (återigen i strid mot gällande förordning). Det finns också en fanritning från 1711 för det Södra (Östra) skånska utskrivningsregementet som påminner om kompanifanan ovan:

Förslag till fana för Östra skånska infanteriregementet (1711)

Förslag till fana för Östra skånska infanteriregementet (1711)

Denna skånska fana var dock bara ett förslag och det gjordes även en fanritning utan namnchiffer. Det är oklart vilken som till slut blev vald men följde man Karl XII:s förordning från 1700 så skulle fanan inte ha hans namnchiffer.

Den savolaxiska fanritningen har Fredrik I:s namnchiffer istället för Karl XII och innehåller dessutom tre kronors-vapnet. Något männingsförband från Savolax existerade dock inte vid denna tid. Ja, det var knappt så det existerade något indelt regemente från Savolax. Detta regemente hade emellertid fanor från 1712 som dessförinnan hade burits av ett bataljon med före detta sachsiska krigsfångar. Det var med andra ord ingen m/1686-fana och 1720 tyckte man väl att det var på tiden att de fick fanor som hade Savolax vapen på dem. Men istället för att ge dem helt vanliga m/1686-fanor övervägde man tydligen att ge dem fanor av en typ som påminde om männingsförbanden. Troligen blev dock inga sådana fanor tillverkade för enligt Leif Törnquist fick de ut m/1686-fanor år 1725.

Publicerat i Fanor & standar | Lämna en kommentar