Karolinerbloggen

Ovan har vi det monument som restes 1938 vid Fredrikstens fästning i Halden. Det är inget märkligt att ha ett monument där en känd kung stupade. Det som däremot är märkligt är att detta monument över Karl XII:s död är det sjunde i ordningen. Hur kan man ha haft så många monument? Ja, det första revs ned eftersom det ansågs kränka svenskarna. Det andra och tredje monumentet var gjorda av material som av olika anledningar gjorde dem kortlivade. Det fjärde monumentet förstördes av tyska ockupanter som ansåg att det fanns bättre användningsområden för gjutjärn. De följande monumenten sattes upp på platser som man då trodde var Karl XII:s dödsplats (nummer 5 och 6 var samma monument men på olika platser)

Det första monumentet restes på lokalt initiativ 1723 och förseddes med hånfulla texter om hur Karl XII mötte sitt öde i Fredrikshald. På en sidan en dikt på danska och på en annan sida en latinsk text om hur det var guds vilja att den övermodige och krigiske Karl XII stupade samt framställde Fredrik IV som en oövervinnelig fredsbringare (var det Karl XII som startade ett oprovocerat krig två gånger och förlorade alla större fältslag?)

När Christian VI besökte platsen 1730 blev han inte nöjd med vad han såg utan ansåg att texten var respektlös. Han beordrade att monumentet skulle raseras varefter det dröjde ett halvt sekel innan nästa monument restes.

Det andra monumentet restes 1788 men utgjordes av ett enkelt träkors som snart ruttnade bort. 1815 restes en obelisk av sandsten som man trodde skulle vara desto mer hållbar. Men stenen var porös och souvenir-jägare plockade bort bitar av den i en sådan omfattning att även den blev snart ödelagd

Det är info-tavlan vid Fredrikstens fästning som angav att träkorset ”råtnet snart bort”. Bengt Nilsson har dock i kommentarerna till detta inlägg berättat att träkorset fanns kvar 1814, men att souvenir-jägare då skar av bitar av det så att det försvann.

Det fjärde monumentet restes av den svenska armén 1860, Med en 10 meter hög gjutjärns-konstruktion som liknade en kyrkspira i nygotisk stil var detta det allra största Karl XII-monumentet i Halden. När det nuvarande monumentet restes 1938 togs det fjärde monumentet bort från sin gamla plats och förvarades inne i Fredrikstens fästning. Men under ockupationen 1940-1945 återanvändes dessvärre gjutjärnet av tyskarna och det enda som återstår idag är en sidoplatta.

Men däremellan restes monument 5 och 6 som utgjordes av en granitkula med en diameter på 80 cm. Kulan hamnade på sin första plats 1892 som man då trodde var Karl XII:s dödsplats Den kompletterades 1902 med en järnplakett som var försedd med text. Sedan ändrade man återigen uppfattning om var Karl XII dog och flyttade det 1935 till en plats 20 meter bakom det nuvarande monumentet. Där fick det även en sockel och blev därmed det ”sjätte” monumentet som fick stå kvar i hela tre år innan det ersattes av ett helt nytt monument.

Under sommaren besökte jag von Echstedtska gården utanför Säffle (uttalas Ekstättska). Gården är känd för sina väggmålningar från 1700-talet, framförallt dem som finns i dess utedass. Jag åkte dock dit för att titta på de två grenadjärerna som var målade i hallen och som är det första man ser när min kikar in genom ytterdörren. Förhoppningen var att att kanske få några ledtrådar till hur Närke-Värmlands grenadjärmössor såg ut under frihetstiden. Mössorna såg dock suspekta ut.

Gården byggdes 1762-1764 och därefter satte paret von Echstedt igång med att utsmycka väggarna med målningar som är väldigt intressanta för konsthistoriker. Men jag är som sagt intresserad av uniformer och när jag studerade grenadjärerna kunde jag snabbt konstatera att de var m/1765-uniformer och att grenadjärmössorna bar Adolf Fredriks monogram. M/1765 infördes den 30 juli 1765 och Adolf Fredrik dog den 12 februari 1771 så det ger oss ett tidsfönster på fem och ett halvt år för dessa målningar. Jag skulle dock vilja snäva in det ytterligare eftersom Närke-Värmlands första m/1765-uniformer delades inte ut förrän 1770. Guiden var dock väldigt bestämd med att väggmålningarna utfördes direkt efter att gården var färdigbyggd så hon bemötte min invändning med att målaren i så fall har utgått ifrån modellritningarna och inte de befintliga uniformerna. Jag är emellertid inte helt övertygad om att civila målare i Värmland hade kunnat få tillgång till modellritningar som förvarades i Stockholm. Dessutom avviker uniformerna från modellritningen genom att knapphålen är röda på väggmålningen istället för vita som på ritningen.

Hur som helst fortsatte jag att studera utformningen av grenadjärmössorna som dock ser väldigt udda ut. Förutom det kungliga monogrammet finns det nämligen inga andra dekorationer på mässingsplåten, vilket gör att den inte liknar någon annan bevarad plåt. Längst upp finns det också en underlig tofs som ser ut som en stjärna. Det var vanligt att ha en stjärna längst upp som dekoration på plåten och jag undrar om inte målaren har missuppfattat beskrivningen av en grenadjärmössas stjärna och gjort det till en tofs. Själva mössan är dock inte strutformad som var typiskt för de bevarade frihetstida mössorna. Däremot är plåten kantad med björnskinn vilket var ett vanligt material för gustavianska grenadjärmössor. Eventuellt var det en mer modern grenadjärmössa av björnskinn som skulle avbildas, men målaren har av misstag försett den med en för stor mässingsplåt som liknar äldre grenadjärmössor av preussisk modell. Jag är nämligen mycket tveksam till att målaren verkligen har sett förlagan till den mössa som han skulle avbilda. Även museets guide var av samma uppfattning. Det som syns på väggarna i Echstedtska gården är därför troligen fantasimössor som är baserade på skriftlig eller muntlig information som målaren har missuppfattat.

Sedan är det inte heller säkert ifall de beskrivningar som målarna fick var korrekta. Ägaren till gården var ju ingen militär. Hans bror var det, men av döma av uniformen på det porträtt som finns i gården så tillhörde han inte Närke-Värmlands regemente. Han hade nämligen vita uppslag på sin uniform, vilket skulle kunna tyda på Livregementet till häst eller Dalregementet.

Det är dock utedasset som har den mest kända väggmålningen. Den föreställer paret von Echstedt sittandes tillsammans på dasset med tjänstefolk på vardera sida som sträcker ut linnelappar åt dem så att de kan torka sig. När fru Echstedt dog valde herr Echstedt att spika fast luckan till det hål som frun brukade sitta på så att ingen annan kunde använda det. Detta gällde även hans nya fru som var tvungen att sitta på dass och se en bild av sin företrädare på väggen.

Echstedska gården ligger 7 kilometer ifrån E18 och är väl värd ett besök. De har öppet på sommaren och har även ett café. Fortsätter man längs E18 på väg till Norge kan man dessutom passa på att besöka Karl XII:s stuga som ligger betydligt närmare E18.