Karolinerbloggen

En bataljon Västerbottningar från Daniel Stawerts Düna-målning

Jag har återigen besökt Drottningholms slott för att studera Daniel Stawerts målningar och den här gången har jag gjort nya upptäckter tack vare att jag fotograferade målningarna med blixt. Problemet med att studera Stawerts målningar är ju att de befinner sig i ett ganska mörkt rum som gör det svårt att se de små detaljerna. Tar man bilder med kamera går det dock att verkligen zooma in på detaljerna och med blixten så ser man förstås mycket bättre. För inte så länge sedan var det dock strängt förbjudet att fotografera i sådana här muséer, men det verkar vara upphävt eftersom man numera ser folk ta bilder till höger och vänster utan ingripande från personalen. Om det även är tillåtet att använda blixten är jag dock mer osäker på. Men utan blixt blev bilderna på Stawerts målningar helt nattsvarta så jag passade på i alla fall.

Vid tidigare besök hade jag tyckt mig se att Stawert avbildade kavalleriet med vidbrättade hattar medan infanteriet såg ut att ha trekantiga hattar. Med de nya bilderna visade det sig dock att det inte gick att göra en sådan distinktion. De hattar som Stawert avbildar befinner sig i en övergångsfas från den vidbrättade hatten till den trekantiga och har ett ganska oregelbundet utseende. Sedda framifrån ser de dock ofta ut som trekantiga hattar medan de ofta ser ut att vara vidbrättade sedda bakifrån och uppifrån.

Upplands grenadjärer

Bilderna som jag har lagt upp på bloggen är förminskade till 15 % av originalstorleken men jag hoppas att det fortfarande går att se det oregelbundna utseendet. På bilden på Upplands grenadjärer så ser till exempel de yttre soldaterna som skjuter ut att ha trekantiga hattar, men tack vare kamerablixten kunde jag nu se deras kamrater i mitten som kastar handgranater och de ser inte alls ut att ha trekantiga hattar (notera även handgranaternas projektilbanor som är ditmålade av Stawert).

Sachsiskt och svenskt kavalleri.

På kavalleriet så ser man också en stor oregelbundenhet med hur hattarna är uppvikta. Vissa har tre sidor uppvikta medan de andra har två sidor uppvikta (antingen uppvikta vid öronen i cowboy-stil, eller tvärtom, eller uppvikta så att en spets bildas framifrån och att hattbrättets baksida sticker rakt ut).

Man kan för övrigt även notera att det sachsiska kavalleriet har harnesk utanpå rockarna medan det inte går att se några harnesk på de svenska ryttarna.

Huvuddelen av svenskarnas slaglinje.

En annan kul grej som jag upptäckte är att Stawert faktiskt har bemödat sig att måla detaljerna på fanorna. Det går att se riksäpplet på Upplands röda fanor. Nedanför dem ser man också Dalregementets två bataljoner med dalpilar och krona som motiv på fanorna. Mellan Upplands två bataljoner stred Västmanland och Livgardet och de har helt korrekt vita fanor även om jag inte kan identifiera motiven på dem. I mitten av slaglinjen finns också en bataljon utan fanor, det är Livgardets grenadjärbataljon som helt korrekt inte förde fanor. Hälsingebataljonen som är nästan längst upp har dock gula fanor och inte de riktiga svartvita fanorna. Dessutom kan jag inte upptäcka någon bataljon som för en livfana så även den detaljen verkar Daniel Stawert ha missat.

AM.017481 (tidigare AM 3033) Ficklocken liknar den karolinska uniformen och uppslagen är av samma typ som den danska grenadjärkåren hade när den bildades 1701

AM.017539 (tidigare AM 3468)

Armémuseums mest kända utställningsföremål är nog de fyra mörkblå uniformsrockarna från slutet av 1600-talet. Dessa tros ha ett franskt ursprung och en vanlig teori gör gällande att Nils Bielke köpte dessa för kronans räkning när han var ambassadör i Paris 1679-1682. Syftet skulle då vara att använda dem som modeller för en ny svensk uniform (den karolinska). Den här teorin är dock tveksam då dessa uniformsrockar inte finns med i de förteckningar på varor som Bielke importerade från Frankrike.

Det äldsta beläggen på att dessa rockar har funnits i Sverige är faktiskt så sena som i slutet av 1750-talet. I en inventarieförteckning från 1759 anges de dessutom ha en preussisk proveniens vilket har fått en del att undra ifall de kanske är krigsbyte taget från Brandenburg under skånska kriget. Men vanliga uniformsrockar räknades inte som troféer så det är inte särskilt sannolikt. Förmodligen har den som gjorde inventeringen bara gissat att de var preussiska eftersom de såg ut att vara utländska och mörkblått var den färg som Preussens infanteri bar.

AM.017539 (tidigare 3469) Den helt garanterat franska rocken i samlingen som tack vare ficklocken kan dateras till 1687.

Att de ändå är franska är troligt eftersom en av rockarna har en ägiljett på ena axeln. Vid denna tid var det nämligen enbart franska grenadjärer som hade ägiljetter på sina uniformer. En annan avslöjande detalj på just denna rock är de udda ficklocken som gör att den kan dateras till omkring juni 1687.  Det franska magasinet ”Mercure Galant” rapporterade då om ett nytt mode med ”bisarra” ficklock som överensstämmer helt och hållet med denna rock. Tidpunkten är också väldigt intressant eftersom det var just då som arbetet med att införa den karolinska enhetsuniformen inleddes. Detta stödjer tolkningen att dessa rockar var provmodeller som inköptes i samband med införandet av den karolinska uniformen, även om det förmodligen inte var Nils Bielke som köpte dem.

Den rock i den här samlingen som har fått mest uppmärksamhet är dock AM.017482 som tydligen var så intressant att en mindre påkostad variant syddes upp. Det vill säga den rock som länge ansågs vara ett bevarat exemplar av den äldre karolinska uniformen. Men det är ju numera tveksamt ifall den någonsin kom till användning.

AM.017482 (tidigare AM 3034) Traditionellt ansedd som inspirationskällan till den äldre karolinska uniformen. Dessutom intressant på grund av de dekorativa kanter längs sömmarna som även skånska krigets uniformer hade.

AM.015470 (tidigare AM 3031) Ett exemplar av den så kallade äldre karolinska uniformen som kanske var den enda som tillverkades. Uppslagen var ursprungligen röda medan fodret var gult

Den detalj i den karolinska uniformen som var allra mest ”svensk” var de små ärmuppslagen. I en tid då militära uniformers utseende bestämdes av det civila modet hade de europeiska arméerna mycket stora uppslag som var besvärliga när man skulle hantera vapnet. Sverige var dock undantaget eftersom Karl XI hade strävat efter fältmässiga uniformer till sin armé. Under 1690-talet var det ett återkommande klagomål från Karl XI att officerare hade för stora ärmuppslag. Samtida bilder visar också att det kunde finnas skillnader mellan manskapet som hade de små ”svenska uppslagen” medan befälen som själva betalade för sina uniformer hade mer moderiktiga uppslag.

Hur små skulle då de svenska uppslagen vara och exakt när infördes de? Jag har inget bra svar på någon av dessa frågor. I det förra inlägget och i kommentarerna till detta framgår det att en halv aln kläde länge var tygåtgången till uppslag plus eventuella kanter och krage (med hänsyn tagen till variationer mellan regementena och bredden på klädet). De två exempel jag hade från stora nordiska kriget (1701 och 1710) angav dock bara en fjärdedels aln kläde till uppslag och krage. Anders Larsson kom sedan med ett exempel från 1719 som tydde på att endast en åttondels aln gick till till uppslag och krage. Dessa exempel skulle kunna ses som en indikation på att uppslagen minskade i storlek under kriget.

I Höglunds uniformsbok nämns det att Södermanlands regemente skulle ha 1½ åttondels breda ärmuppslag. Eftersom en aln motsvarar 0,593808 meter så skulle det innebära drygt 11 centimeter breda ärmuppslag. Karl XII:s uniform uppges av Livrustkammaren ha 7,5 centimeter breda uppslag, en bredd som matchar den åttondels aln som Anders Larsson nämnde att Kronobergs regemente skulle till sina uppslag 1719. Drakenhielms uniform som är från samma tid har dock 12-13 centimeter breda uppslag (samt ingen krage).

Men om aln-längden är en indikation på hur breda uppslagen är så borde det innebära att det normala för tiden innan krigsutbrottet skulle vara en halv aln breda ärmuppslag (29,7 cm). Så stora uppslag skulle dock täcka hela underarmen och kan då knappast vara frågan om de små ”svenska uppslagen”. I en artikel i senaste numret av Carolinen skriver Höglund om skånska krigets uniformer och han tycks där resonera som om klädet till uppslagen delades längs mitten så att en halv aln blev till två remsor kläde med en bredd på en fjärdedels aln (14,8 cm). Själv hade jag dock spekulerat i banorna att en halv aln (29,7 cm) borde motsvara omkretsen på ett uppslag. För att lista ut hur breda uppslagen då skulle bli bör man veta hur bred klädeslängden till uppslagen var, vilket oftast inte nämns. Men oavsett ifall man följer min tankegång eller vad Höglund skriver så innebär det att uppgifterna om en halv eller en fjärdedels aln inte behöver innebära att uppslagen var olika stora. En åttondels aln borde däremot rimligen innebära mindre uppslag än i alla fall på 1600-talet.

Det som ytterligare komplicerar saken är att det kläde som var angivet för uppslagen skulle också fram till 1683 gå till kanter och därefter till krage. Exakt när kragen blev allmän i den svenska armén är inte känt. Dalregementet hade sådana 1688, men detta regemente hade ju inte den mest typiska uniformen. Nyland fick dock sådan 1696 och Bellander nämner att år 1700 skulle alla infanteriregementen ha krage på sina rockar så det verkar inte orimligt att anta att kragen fanns med redan från början när den karolinska uniformen infördes. Utan att stödja mig på fakta skulle jag också gissa på att tygåtgången till kragen motsvarade det som gick åt till två små ärmuppslag. Men när jag räknar på det sättet inser jag att det skulle innebära väldigt stora ärmuppslag (och rejäl krage) omkring år 1690 även ifall det bara var 2 x ½ aln som tilldelades till uppslag och krage. I så fall hade kanske de små uppslagen inte införts när de första karolinska uniformerna började delas ut i slutet på 1680-talet, även om Dalregementet och Närke-Värmland avvek från mängden genom att bara lägga ut 3/8-dels respektive 1/4-dels aln till sina uppslag. Eller så hade regementena samma fördelning som Närke-Värmland, dvs 4,25 aln till rocken och 0,25 aln till uppslag och krage istället för 4 aln respektive 0,5 aln som i förordningen från 1683.

Vad gäller de kanter som förekom på uniformerna av skånska krigets typ så har jag ingen aning om hur mycket tyg som gick åt till dessa. Men jag antar att bredden på kanterna bör ha motsvarat den på den här uniformen som är utställd på Armémuseum: