I förra veckans inlägg nämnde jag att man experimenterade med nya varianter på de indelta regementens fanor i början av 1800-talet. Den gamla m/1766 gällde dock ända fram till 1819 då landskapssymbolerna ersattes med svenska flaggan. De alternativa varianter som förekom i början av 1800-talet gällde därför bara enstaka regementen och kan ses som tecken på att man övervägde att ersätta m/1766 med en helt ny design.
- Västgöta-Dals regemente 1803
Först ut var Västgöta-Dals regemente som 1804 fick ut nya fanor som såg ut som på fanritningen till höger (ritad 1803).
Enligt m/1686 skulle regementet ha Dalslands oxe i mitten med svarta och gula flammor från sidorna (Västergötlands färger). M/1766 var (enligt den suspekta boken i Krigsarkivet) likadan med den lilla skillnaden att oxen nu var omgiven av en krönt sköldkontur med stiliserade palmblad i likhet med de andra m/1766-fanorna.
Varför man 1803 ändrade färgen på flammorna till rött och blått har jag ingen aning om. Inte heller verkar det särskilt klokt att ersätta Dalslands oxe med Västergötlands lejon som redan bars av Skaraborgs regemente. Den krönta skölden med korslagda lagerkvistar under var dock något som skulle återkomma i andra nyskapade fanor från den här tiden.
En fanritning från 1806 för Bohusläns regemente har jag visat i ett tidigare inlägg. Den gav visserligen inte upphov till några nytillverkade fanor men förebådade ändå m/1844 så till vida att den bara visade ett landskapsvapen utan några andra dekorativa element.
1811-12 skedde en omorganisation i den svenska armén. Västgöta kavalleriregemente ombildades till ett infanteriregemente, Närke-Värmlands regemente delades och två nya skånska indelta regementen sattes upp. Det var i samband med dessa reformer som en stor mängd m/1766-fanor tillverkades. De nya regementena fick dock inga fanor som såg ut som m/1766.
Västgöta regemente 1811
Västgöta regemente kunde av naturliga skäl inte få en m/1766-fana eftersom den i så fall skulle vara identisk med Skaraborgs regemente. Istället valde man i fanritningen ett motiv som liknade Västgöta-Dals fana från 1804 och en bakgrund med färgerna i omvänd ordning jämfört med Skaraborgs regemente. I de fanor som sedan tillverkades hade dock den svarta bakgrundsfärgen ersatts med blått.
Värmlands regemente 1815
Det nybildade Värmlands regemente skulle ha kunnat fått en m/1766-fana med Värmlands vapen men istället fick de samma typ av fana som Västgöta regemente. Någon ritning av denna fana finns inte på krigsarkivet så jag får nöja mig med att visa ett bleknat exemplar av de fanor som Inga Christina Meck tillverkade 1815. Skölden är gul med en svart örn (en äldre variant av Värmlands landskapsvapen) och bakgrundsfärgen var från början blå. Att både Västgöta och Värmlands fanor hade blågula färger vill Leif Törnquist se som ett steg i utvecklingen mot de nationella fanor som infördes med m/1819.
Fanritning från 1810 för de ”Skånska Roteringsregementerna”.
Slutligen har vi den fanritning som gjordes för de två indelta skånska infanteriregementena som sent omsider sattes upp 1811. Indelningsverket infördes inte fullt ut i Skåne i slutet av 1600-talet eftersom landskapet inte hade återhämtat sig från det skånska krigets härjningar. Men Karl XI kunde nog inte ha anat att det skulle dröja mer än hundra år innan skåningarna fick sätta upp indelta fotsoldater precis som de övriga landskapen.
De fanor som delades ut till de nya regementena var dock tillverkade 1806 för ett värvat regemente (Adlercreutzka regementet). De ändrades på så sätt att Gustav IV Adolfs monogram togs bort från den lilla skölden och ersattes med Skånes vapen. I fanritningen är skölden delad i gult och blått på samma sätt som för Södra Skånska kavalleriregementet. Förmodligen var det tänkt att de Södra och Norra skånska infanteriregementena skulle skiljas åt på samma sätt som deras beridna namnar. Nu gjordes dock endast en fanritning och den som ändrade fanorna följde denna till punkt och pricka så att båda regementena fick identiska fanor!
Enligt m/1819 skulle de skånska regementena (och alla andra) i alla fall ha identiska fanor så fanorna från 1811 var något före sin tid. Perioden med identiska fanor för alla regementen skulle dock inte bli långvarig. Redan 1838 (sex år före landskapsvapnens återkomst) gjorde man återigen fanorna individuella genom att införa text på fanorna som berättade vilket regemente som fanan tillhörde. Inte många regementen hann få ut en sådan fana men skåningarna var bland dem och Norra skånskas fana såg ut på detta vis:
