“In hoc signo vinces” och Västmanlandsfanor

När jag fick hjälp av Leif Törnquist med att identifiera fanan i föregående inlägg fick jag även ett boktips. I maj utkom nämligen boken “In hoc signo vinces” som innehåller tolv föredrag om fanor av olika forskare från 2011 och 2013. Däribland två vardera av Leif Törnquist och Bertil Wennerholm. Det mest intressanta föredraget har en direkt koppling till lantmilisfanan och är Leif Törnquists redovisning av de fanor som delades ut till värvade regementen och lantmilisförband i de baltiska provinserna. Rikt illustrerad och med en bilaga som går igenom historiken för varje enskilt förband så är den artikeln tillräckligt skäl för att köpa hela boken. Och då finns det även flera andra intressanta bidrag i den boken också, som till exempel Leif Törnquists föredrag om fanorna som förlorades i Tönningen och Bertil Wennerholms föredrag om de ryska fanor som togs vid Narva.

Boken kostar dessutom bara 50 kr trots att den är 120 sidor tjock med rikliga illustrationer i färg (bland annat många svenska fanor som finns i ryskt och dansk förvar). Den går att köpa på Armémuseum, även om man kanske måste fråga personalen eftersom den var undangömd i ett skåp när jag var på jakt efter den.

En bild som jag fastnade för var dock en foto på en Västmanlands-fana i ryskt förvar. Förutsatt att Västmanland inte förlorade någon fana under hattarnas ryska krig så måste den ingå i den svit som gick förlorad vid Tönningen.  I så fall fyller den en lucka i ett tidigare inlägg. Då konstaterade jag nämligen att en och samme fantillverkare (Johan Wikman) hade målat Västmanlands fanor på minst tre olika sätt 1714, 1717 och 1730, samt att det eventuellt fanns en fjärde variant också om det var han (och inte Daniel Stawert) som tillverkade sviten från 1710. Då hade jag ingen bild från den sistnämnda sviten, men det har jag kanske nu:

vastmanland

Johan Wikman 1710?

Johan Wikman 1714

Johan Wikman 1717

Johan Wikman 1730

Posted in Fanor & standar, Litteratur | Leave a comment

Lantmilisfana

lantmilisfana

Under veckan som har gått har jag blivit kontaktad av Poltavas slagfältsmuseum som ville identifiera ovanstående fana som fanns i deras samlingar. Själv kände jag inte igen den här fanan, men en som visste var förstås Leif Törnquist. Enligt honom är detta en lantmilisfana, närmare bestämt en av de livländska lantmilisbataljonerna (okänt exakt vilken). Till skillnad från vad museet trodde har fanan inte erövrats i Poltava utan den bör ha fallit i ryska händer mycket tidigare i Livland. De sista livländska milisbataljonerna avvecklades nämligen redan 1704.

Det är tydligt att man inte slösade på pengarna när man gjorde de livländska bataljonernas fanor. Materialet är linne, inte taft som annars var brukligt, och den låga kvaliteten på dekoren tyder på att de levererades “blinda” och dekorerades av lokala talanger.

Posted in Fanor & standar | Leave a comment

Armémuseums blå rockar

AM.017481 (tidigare AM 3033) Ficklocken liknar den karolinska uniformen och uppslagen är av samma typ som den danska grenadjärkåren hade när den bildades 1701

AM.017539 (tidigare AM 3468)

Armémuseums mest kända utställningsföremål är nog de fyra mörkblå uniformsrockarna från slutet av 1600-talet. Dessa tros ha ett franskt ursprung och en vanlig teori gör gällande att Nils Bielke köpte dessa för kronans räkning när han var ambassadör i Paris 1679-1682. Syftet skulle då vara att använda dem som modeller för en ny svensk uniform (den karolinska). Den här teorin är dock tveksam då dessa uniformsrockar inte finns med i de förteckningar på varor som Bielke importerade från Frankrike.

Det äldsta beläggen på att dessa rockar har funnits i Sverige är faktiskt så sena som i slutet av 1750-talet. I en inventarieförteckning från 1759 anges de dessutom ha en preussisk proveniens vilket har fått en del att undra ifall de kanske är krigsbyte taget från Brandenburg under skånska kriget. Men vanliga uniformsrockar räknades inte som troféer så det är inte särskilt sannolikt. Förmodligen har den som gjorde inventeringen bara gissat att de var preussiska eftersom de såg ut att vara utländska och mörkblått var den färg som Preussens infanteri bar.

AM.017539 (tidigare 3469) Den helt garanterat franska rocken i samlingen som tack vare ficklocken kan dateras till 1687.

Att de ändå är franska är troligt eftersom en av rockarna har en ägiljett på ena axeln. Vid denna tid var det nämligen enbart franska grenadjärer som hade ägiljetter på sina uniformer. En annan avslöjande detalj på just denna rock är de udda ficklocken som gör att den kan dateras till omkring juni 1687.  Det franska magasinet “Mercure Galant” rapporterade då om ett nytt mode med “bisarra” ficklock som överensstämmer helt och hållet med denna rock. Tidpunkten är också väldigt intressant eftersom det var just då som arbetet med att införa den karolinska enhetsuniformen inleddes. Detta stödjer tolkningen att dessa rockar var provmodeller som inköptes i samband med införandet av den karolinska uniformen, även om det förmodligen inte var Nils Bielke som köpte dem.

Den rock i den här samlingen som har fått mest uppmärksamhet är dock AM.017482 som tydligen var så intressant att en mindre påkostad variant syddes upp. Det vill säga den rock som länge ansågs vara ett bevarat exemplar av den äldre karolinska uniformen. Men det är ju numera tveksamt ifall den någonsin kom till användning.

AM.017482 (tidigare AM 3034) Traditionellt ansedd som inspirationskällan till den äldre karolinska uniformen. Dessutom intressant på grund av de dekorativa kanter längs sömmarna som även skånska krigets uniformer hade.

AM.015470 (tidigare AM 3031) Ett exemplar av den så kallade äldre karolinska uniformen som kanske var den enda som tillverkades. Uppslagen var ursprungligen röda medan fodret var gult

Posted in Uniformer | 2 Comments

Baggensstäket

Monumentets framsida

Monumentets framsida

I lördags var det årsdagen för slaget vid Stäket så jag tänkte att det kunde vara lämpligt att lägga till bilder på detta fältslags monument till min samling.

Detta monument som restes mitt under den pågående unionsupplösningen mellan Sverige och Norge ger uttryck för den traditionella historieskrivningen, nämligen att de tappra svenska trupperna mot svåra odds slog tillbaka ett ryskt försök att skövla  Stockholm. För på baksidan står följande text:

Monumentets baksida

Monumentets baksida

TILL
MINNE AF
STOCKHOLMS STADS
TAPPRE RÄDDARE
DEN 13. AUG. 1719
RUTGER FUCHS
OCH
JOHAN HENRIK v. ESSEN
MED
K. SÖDERMANLANDS REG:TE
SAMT
BALTZAR v. DAHLHEIM
MED
ÖSTGÖTA TREMÄNNINGAR
AFTÄCKTES
DENNA STEN
AF
H:M: KONUNG
OSCAR II.
DEN 16 JULI
1905.

FÖRENINGEN FÖR
STOCKHOLMS FASTA FÖRSVAR
RESTE STENEN

De verkliga händelserna var dock troligen inte alls så ödesmättade som monumentet ger sken av eftersom ryssarnas planer inte var så ambitiösa som svenskarna trodde.

En detalj på  monumentet som jag har hakat upp mig på rör dock inte texten utan placeringen av kanonerna. De är nämligen riktade mot Stockholmshållet och inte mot den riktning som ryssarna kom ifrån!  Fast jag antar att de som anlade monumentet inte var så petiga med sådana detaljer utan bara valde en plats med bra utsikt över en del av Baggensstäket (se kartan nedan).

Avslutningsvis kan jag visa en semesterbild på själva Stäket. Den är tagen från Boo-badet på den norra sidan och visar Stäkets mynning mot Baggensfjärden. Där är Stäket ungefär 100 meter brett men på det smalaste stället är det bara 20 meter brett (kanske visar jag en nytagen bild på den smalaste stället nästa år).

Stäket

Posted in Sevärdheter | Leave a comment

Malmöhus fästning

MalmöhusMitt “sommarlov” från bloggen blev längre än vad jag hade tänkt så det är kanske dags att ge ifrån mig ett livstecken. Bilden ovan är en modell som föreställer fästningen Malmöhus och den återfinns lämpligt nog inne i Malmöhus som idag hyser ett antal museer. Det finns en hel del att titta på inne i Malmöhus för den som är intresserad av stormaktstiden. Men de har gömt undan det väl, så man får gå igenom flera olika konstutställningar innan man kommer fram till de “bra” grejerna.

IMG_20160722_151830Nästa modell visar en stormning av en av Malmöhus bastioner som borde föreställa danskarnas misslyckade stormningsförsök juni 1677. Om jag inte har fel så är Malmöhus den enda skånska fästning som aldrig har erövrats av fienden, varken under danska eller svenska tiden.

IMG_20160722_151751Samma modell, fast från andra sidan. Det fanns även många historiska föremål som till exempel kanoner i Malmöhus. Men jag är dålig på att fotografera och det tycks egentligen bara vara modeller och små miniatyrsoldater som jag går igång på…

Posted in Sevärdheter | Leave a comment

Nya standar till Riksänkedrottningens livregemente

Jag har i praktiken tagit ett sommarlov från bloggen den senaste tiden, men jag ska väl så småningom komma igång igen. Tills vidare får ni hålla till godo med nedanstående utdrag ur källorna som Magnus Lindskog har skickat till mig. De har blivit så många nu att jag har brutit ut dessa inlägg ur kategorin “Fanor & standar” och istället samlat dem i den nya kategorin “Fanor & standar (källtexter)” så att de ska bli lättare att hitta.

Dagens källtexter handlar om planerna att år 1717 införskaffa nya standar till Riksänkedrottningens livregemente som hade förlorat sina i Tönningen 1713. Detta skulle dock inte resultera i några nya standar eftersom regementet hann slås samman med Bohusläns dragoner innan någon tillverkning ägde rum.

________________________________________________________

“Stockh. d. 18 Junj 1717
Högwällborne Hr Grefwe Kongl. May:tz Råd och Praesident
Högwällbonre Hr Baron och General FeldtTygmästare
så och
Wällborne Herrar KrigzRåd och Krigz Commissarie
Emädan mitt i Nåder anförtrodde Regemente inga estandarer eller Pukor haft sedan Tönningske Capitulationen då de med mehra till fienden blefwit afgifne, och Hans Kongl. May:t AllerNådigst resolverat det Regementet försees med estandarer. Män i Nåder för godt funnit wid Regementerne med estandarerne giöra den ändring, at de eij skola borderas utan sys med så många slagz sidentyger som Wapnen fordrar, och at kring Lijf estandaren ingen bijgärning eller bord skall wara: Så är Jag genom Högwällborne Hr Baron och OmbudzRådet Feifs bref till Kongl: KrigzCollegii anwijst at härom få närmare underrättelse som biljlagde Copia wijdare utwijsar. Hwarför är min allerödmiukaste ansökning det Eders Excellence och Kongl: Krigz Collegium tächts lemna mig härutinnan all behörig och nödig efterrättelse.
Jag förblif: med ödmiuk wördnas
Eders HögGrefl: Excellences
och det
Högl: Kongl: Krigz Collegii
KongEllf d. 8 Junii 1717./.
Ödmiukste Tienare
S. Wallenstierna
***
Copia
Wällborne Hr Öfwerste
Jag har haft den Ähran at undfå Hr Öfwerstens skrifwelse af d. 25 sidstl. Månad angående estandarerne, Och som Hans May:t har i Nåder för godt funnit med estandererne wid Regemänterne at giöra den ändring at de eij skola borderas utan sys med så många slagz sijdentyger, som Wapnen fordran, och at Kring Lijf estandarerna ingen bijgärning el. Cord skall skall wara hwarom Hr Öfwersten hos det Kongl. Krigz Collegium lärer få närmare efterrättelse, så har jag funnit mig föranlåten Hr Öfwersten sådant till tiänstel: [litet hål] at lembna, förblifwandes för öfrigt
[samma hål] Wällborne Hr Öfwerstens
Hörsamste Tienare
Lund d: 1 Juni 1717./.
C. Feif”
Källa: Krigskollegium Krigskollegii kansli, Krigskollegii brevböcker, SE/KrA/0001/E c/81 (1717), bildid: A0065995_01250 ff
Posted in Fanor & standar (källtexter) | Leave a comment

Bataljmålningar

Slaget vid Narva (av David von Krafft eller av Daniel Stawert)

Slaget vid Narva (målning av David von Krafft eller Daniel Stawert?)

På den engelska wikipediasidan om slaget vid Narva finns följande bild som uppges vara “Carl Gustaf Rehnskiöld vid Narva” av David von Krafft. Detta är väldigt förvånande eftersom jag kände inte till att Krafft hade gjort bataljmålningar. Vid en närmare granskning av bilden visade målningen också vara misstänkt lik Daniel Stawerts mer kända bataljmålning av detta fältslag som finns upphängd på Drottningholms slott. När jag sedan följde wikipedias källangivelse för bilden hittade jag både bilden och den här beskrivningen på Nationalmuseums hemsida:

“Medelålders. Knäbild, stående ansiktet något fas höger, kroppen lätt till vänster. Grå allongeperuk, blå ögon och små, ljusa mustascher. Iklädd lindhalsduk, blåfodrat harnesk, gult kyller, gula byxor och kraghandskar samt värja i gult gehäng. Håller i höger hand marskalkstav, stödd mot rådsherremanteln, som jämte hatten ligger på ett förgyllt bord, stöder vänster hand mot kanonmynning. I bakgrunden till höger gulröda fanor, till vänster klippvägg samt utblick mot ett landskap. Inskription upptill till vänster.”

Det är helt uppenbart att texten beskriver en helt annan målning än den på bilden. Nationalmuseum måste ha blandat ihop sina bildfiler och en intet ont anande wikipediaskribent har sedan spridit misstaget vidare.

Varför Nationalmuseum ens har en bild på Stawerts målning över slaget vid Narva vet jag inte. För när jag söker på hans namn i Nationalmuseums samlingar får jag inga träffar alls. Inte ens när jag söker på David von Krafft kan jag hitta de övriga två bataljmålningarna som Stawert gjorde (landstigningen vid Humlebæk och övergången av Düna). Wikipedia har dock lyckats få tag på en bild på hans Düna-målning (även om de inte har uppmärksammat att Stawert är dess upphovsman):

Stawert-Düna

På wikipedia går det att se den här bilden i en större  upplösning (2000 x 1693 bildpunkter). Dessvärre har fotot på målningen en så dålig skärpa att detaljerna blir inte mycket bättre än på den mindre bilden ovan. Det går dock att se att bataljonen längst till vänster (Västerbotten?) inte har vikt upp skörten på sina rockar. I ett inlägg från januari noterade jag att även Johan Lithén hade avbildat västerbottningarna på samma sätt i sin skildring av slaget vid Düna. Även bataljonen bredvid i Stawerts målning ser ut att sakna uppvikta rockskört. Stawerts infanteri-hattar ser dock ut att vara trekantiga, till skillnad från kavalleriets. Erik Bellanders beskrivningar av målningarna bekräftar frånvaron av uppvikta rockskört även om han är mer försiktig med att kalla hattarna för trekantiga.

Stawerts tredje målning (eller rättare sagt hans första) över landstigningen vid Humlebæk finns så vitt jag vet inte att få tag i på Internet. Men detaljerna på den är alldeles för små för att man ska kunna få fram information om uniformer. Den är mer av intresse för dem som gillar målningar på örlogsskepp.

Daniel Stawerts bataljmålningar på Drottningholms slott får väl anses vara bland de allra mest kända avbildningarna över stora nordiska krigets fältslag. Fast förstaplatsen tror jag nog tillfaller Rommels avbildning av slaget vid Gadebusch som finns på krigsarkivet och som går att se om man klickar på denna länk.

Posted in Uniformer, Övrigt | 4 Comments

Uppslag, krage och kanter

Den detalj i den karolinska uniformen som var allra mest “svensk” var de små ärmuppslagen. I en tid då militära uniformers utseende bestämdes av det civila modet hade de europeiska arméerna mycket stora uppslag som var besvärliga när man skulle hantera vapnet. Sverige var dock undantaget eftersom Karl XI hade strävat efter fältmässiga uniformer till sin armé. Under 1690-talet var det ett återkommande klagomål från Karl XI att officerare hade för stora ärmuppslag. Samtida bilder visar också att det kunde finnas skillnader mellan manskapet som hade de små “svenska uppslagen” medan befälen som själva betalade för sina uniformer hade mer moderiktiga uppslag.

Hur små skulle då de svenska uppslagen vara och exakt när infördes de? Jag har inget bra svar på någon av dessa frågor. I det förra inlägget och i kommentarerna till detta framgår det att en halv aln kläde länge var tygåtgången till uppslag plus eventuella kanter och krage (med hänsyn tagen till variationer mellan regementena och bredden på klädet). De två exempel jag hade från stora nordiska kriget (1701 och 1710) angav dock bara en fjärdedels aln kläde till uppslag och krage. Anders Larsson kom sedan med ett exempel från 1719 som tydde på att endast en åttondels aln gick till till uppslag och krage. Dessa exempel skulle kunna ses som en indikation på att uppslagen minskade i storlek under kriget.

I Höglunds uniformsbok nämns det att Södermanlands regemente skulle ha 1½ åttondels breda ärmuppslag. Eftersom en aln motsvarar 0,593808 meter så skulle det innebära drygt 11 centimeter breda ärmuppslag. Karl XII:s uniform uppges av Livrustkammaren ha 7,5 centimeter breda uppslag, en bredd som matchar den åttondels aln som Anders Larsson nämnde att Kronobergs regemente skulle till sina uppslag 1719. Drakenhielms uniform som är från samma tid har dock 12-13 centimeter breda uppslag (samt ingen krage).

Men om aln-längden är en indikation på hur breda uppslagen är så borde det innebära att det normala för tiden innan krigsutbrottet skulle vara en halv aln breda ärmuppslag (29,7 cm). Så stora uppslag skulle dock täcka hela underarmen och kan då knappast vara frågan om de små “svenska uppslagen”. I en artikel i senaste numret av Carolinen skriver Höglund om skånska krigets uniformer och han tycks där resonera som om klädet till uppslagen delades längs mitten så att en halv aln blev till två remsor kläde med en bredd på en fjärdedels aln (14,8 cm). Själv hade jag dock spekulerat i banorna att en halv aln (29,7 cm) borde motsvara omkretsen på ett uppslag. För att lista ut hur breda uppslagen då skulle bli bör man veta hur bred klädeslängden till uppslagen var, vilket oftast inte nämns. Men oavsett ifall man följer min tankegång eller vad Höglund skriver så innebär det att uppgifterna om en halv eller en fjärdedels aln inte behöver innebära att uppslagen var olika stora. En åttondels aln borde däremot rimligen innebära mindre uppslag än i alla fall på 1600-talet.

Det som ytterligare komplicerar saken är att det kläde som var angivet för uppslagen skulle också fram till 1683 gå till kanter och därefter till krage. Exakt när kragen blev allmän i den svenska armén är inte känt. Dalregementet hade sådana 1688, men detta regemente hade ju inte den mest typiska uniformen. Nyland fick dock sådan 1696 och Bellander nämner att år 1700 skulle alla infanteriregementen ha krage på sina rockar så det verkar inte orimligt att anta att kragen fanns med redan från början när den karolinska uniformen infördes. Utan att stödja mig på fakta skulle jag också gissa på att tygåtgången till kragen motsvarade det som gick åt till två små ärmuppslag. Men när jag räknar på det sättet inser jag att det skulle innebära väldigt stora ärmuppslag (och rejäl krage) omkring år 1690 även ifall det bara var 2 x ½ aln som tilldelades till uppslag och krage. I så fall hade kanske de små uppslagen inte införts när de första karolinska uniformerna började delas ut i slutet på 1680-talet, även om Dalregementet och Närke-Värmland avvek från mängden genom att bara lägga ut 3/8-dels respektive 1/4-dels aln till sina uppslag. Eller så hade regementena samma fördelning som Närke-Värmland, dvs 4,25 aln till rocken och 0,25 aln till uppslag och krage istället för 4 aln respektive 0,5 aln som i förordningen från 1683.

Vad gäller de kanter som förekom på uniformerna av skånska krigets typ så har jag ingen aning om hur mycket tyg som gick åt till dessa. Men jag antar att bredden på kanterna bör ha motsvarat den på den här uniformen som är utställd på Armémuseum:

Posted in Uniformer | Leave a comment

Mängden tyg som gick åt till en karolinsk rock

I år har jag skrivit ett par inlägg som tar upp hur antalet knappar varierade över tid i den karolinska uniformsrocken. Men även själva tygåtgången till rocken varierade över tid och det är av intresse när ska diskutera olika uniformsmodeller.

Den typ av rock som utgjorde grunden i såväl den karolinska uniformen som dess omedelbara före- och efterträdare var en justaucorps. Detta var benämningen på den  knälånga rock som blev högsta mode i Frankrike på 1660-talet och som spred sig därifrån till resten av Europa (ca 1670 kom den till Sverige). Namnet betyder “kroppsnära” vilket syftar på överdelen av rocken. Under midjan skulle den däremot vara mycket vid så att underdelen fick en klockform och även uppslagen på ärmarna skulle vara mycket stora.

Justaucorpsen gjorde sin entré i den svenska krigshistorien under skånska kriget och 1675 skulle en manskapsrock bestå av 5 alnar kläde (+ en ½ aln kläde åt uppslag och kant). Redan två år innan hade dock översten för Södermanlands regemente klagat över att 5 alnar var alldeles för lite för en rock och begärde därför mer kläde “ty om Råckarne skulle göras så korta, vore de ingen Soldat lika”. Men trots detta skulle rockarna bli ännu mindre.

I uniformsförordningen från 1683 anges att en rock skulle bestå av 4 alnar kläde i regementets färg (med en bredd på 2,25 aln). Återigen skulle dessutom uppslag och kant ha en extra ½ aln kläde. Varken nu eller i det tidigare exemplet nämns något om fodret. Anledningen till ointresset kan kanske vara den att soldaterna inte skulle ha rockskörten uppvikta och därför skulle ändå ingen se fodret.

Uniformsförordningen från 1683 kom dock troligen inte till användning eftersom när regementena skulle börja nymunderas 1687 var det istället frågan om den karolinska enhetsuniformen. I ett kungligt brev till statskontoret angående Älvsborgs regemente bestämdes det att varje man skulle ha 4,5 aln kläde till “jacka och uppslag” samt 6 alnar boj till fodret. Även skaraborgarna skulle ha 4,5 aln till rock och uppslag. Dalkarlarna fick däremot 4 alnar till rocken och bara 3/8 aln till uppslag och krage samt endast 4 alnar boj till fodret. För att få råd med alla knappar verkar de alltså ha sparat på fodret och uppslagen. Närke-Värmland hade däremot kostat på sig inte bara knappar utan även 4,5 aln kläde till rocken. I gengäld har de sparat in ännu mer på uppslag och foder än dalkarlarna, det vill säga en fjärdedels aln kläde respektive 3 alnar boj vilket var exakt hälften av vad kungen tyckte att Älvsborgs regemente borde ha. Upplänningarna fick 4,5 aln till rock och uppslag men lyckades tydligen få tag i 7 alnar boj till fodret.

Trots alla variationer mellan regementena framträder ändå en tydlig bild av en karolinsk rock som i normalfallet hade 4,5 aln kläde till rock och uppslag, vilket var samma mängd som skulle gälla i förordningen från 1683. Det som komplicerar bilden är frågan om när krage infördes på rocken och när uppslagen minskade i storlek. Det är dessa saker som skiljer uniformen som bars under skånska kriget (då endast Livgardet hade krage) och den klassiska karolinska uniformen. Dessa förändringar kan eventuellt ha tagit ut varandra och skulle då kunna förklara varför tygmängden för uppslag var oförändrat.

Klagomål över att uniformsrocken var alldeles för snålt tilltagen återkommer också vid denna tid. Åtskilliga rusthållare vid Livregementets livkompani hade nämligen snålat med uniformerna och endast anskaffat 4 alnar till rocken vilket efter krympning inte var tillräckligt “enär knappast 4,5 alnar förslog till fullkomlig rock efter den föreskrivna modellen”(kavallerister skulle ha vidare rockar än infanteristerna eftersom de behövde få plats med ett harnesk under den).

Storleken på uniformsrocken synes ha förblivit på ungefär samma nivå under de första krigsåren. En skrivelse från 1701 handlar om en beställning på 600 komissrockar som var och en skulle bestå av 4,25 aln kläde och 8 alnar foderboj. En obetydlig minskning på en fjärdedels aln som med tanke på den variation som fanns mellan regementen (och rusthållare) ligger gott och väl inom “felmarginalen”.

Under vistelsen i Sachsen i december 1706 skriver dock Karl XII till statskontoret att de uniformer som tillverkas där nere år vidare än tidigare. Nu skulle det gå åt 5,5 aln kläde till en uniformsrock (vilket var samma tygmängd som Livgardets underofficerare skulle ha enligt m/1699). Detta har traditionellt tolkats som den “yngre karolinska uniformens” födelse. Men frågan är om detta verkligen var någon permanent förändring och inte bara ett unikt tillfälle att kosta på sig lite dyrbarare uniformer när det var Sachsen som stod för notan. För när Jämtlands regemente skulle få ut nya uniformer 1710 skulle klädesrocken återigen bestå av 4 alnar blått kläde och en fjärdedels aln gult kläde.

Tyvärr har jag ingen uppgift om exakt hur mycket tyg som skulle gå åt till en m/1756-rock eftersom det i Bellanders bok bara anges en totalsiffra för rock, väst och byxor på 7 och 3/8-dels aln kläde. Men det skulle vara intressant att veta i vilken mån siffran för rocken skiljer sig  från den “äldre karolinska uniformens” 4,5 aln för en menig infanterist.

Posted in Uniformer | 4 Comments

Det praktfulla Dalregementet

Jag har nu fått tag i den sista av Björn Askers artiklar i Meddelanden från Armémuseum som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Denna handlar om det svenska fotfolkets nybeklädnad 1689-1694 och då främst Dalregementet, Västmanland och Närke-Värmland. Det som är intressant med artikel är att den belyser den bristande enhetlighet som fanns i den karolinska uniformerna även när de införskaffades ungefär samtidigt.

Göte Göranssons tolkning av Dalregementets kaptensuniform år 1688. Det är dock långt ifrån 120 knappar på den bilden.

Göte Göranssons tolkning av Dalregementets kaptensuniform år 1688. Det är dock långt ifrån 120 knappar på den bilden.

När jag skrev inlägget knappologi för två månader sedan nämnde jag att Dalregementets rock hade 48 knappar år 1688 medan Närke-Värmland hade 42 knappar på sin år 1691. Efter att ha läst Björn Askers artikel visar det sig att båda regementena tydligen hade tagit sig friheter på det området. Karl XI anmärkte i kvittensen till Närke-Värmlands regementschef att denne hade förfogat över beklädnadspenningarna så att korpralar och meniga vid hans regemente hade 1½ dussin respektive ½ dussin fler knappar än vid de ordinarie regementena. Standarden för en menig uniformsrock vid denna tid skulle alltså vara 36 knappar. Man kan då undra hur kungen reagerade på Dalregementets 48 knappar för meniga och 96 knappar för underofficerare! Asker berättar inte hur många knappar Dalkarlarnas officersrockar skulle ha utan han hänvisar till dess regementshistoria av Philström och Westerlund. Men i Åberg/Göranssons bok “Karoliner” står det att Dalregementets kaptener år 1688 skulle ha 120 förgyllda knappar! Det är helt uppenbart att antalet knappar var ett sätt att ange en persons rang, men tio dussin knappar på en och samma rock låter för den moderne läsaren som rent löjeväckande. Hur fick de ens plats med så många knappar?

Dalregementets knapphysteri sätter också några andra saker i sitt sammanhang. Det var ju väldigt få karolinska regementen som hade grenadjärmössor och den troliga orsaken till det är att de regementschefer som ville ha sådana var tvungna att betala ur egen ficka eftersom kronan inte bekostade detta. Uppenbarligen var Dalregementets chef villig att kosta på sig sådan lyx eftersom det allra tidigaste belägget för grenadjärmössor (1691) kommer från just detta regemente. Samma år försågs dessutom Dalregementets pikar med små flaggor, vilka fortfarande användes 1699. Enligt Josef Alm (“Blanka vapen och skyddsvapen” sid 146) använde troligen hela det svenska infanteriet pikflaggor fast han erkänner att han inte har sett några andra uppgifter eller bilder som bekräftar detta. Men med hänsyn till det ovan nämnda framstår dessa dala-flaggor snarare som en individuell avvikelse av ett regemente som utmärkte sig för sin praktlystnad.

Posted in Uniformer | 4 Comments