Kongens klæder

När jag skrev om de danska uniformerna på min hemsida använde jag mig av en tunn bok på 76 sidor av Karsten Skjold Petersen som min huvudsakliga källa (“Den danske  hærs uniformer i 1700-tallet” från 2005). Det var en bok som jag upptäckte när jag besökte Tøjhusmuséet i Köpenhamn och som trots sitt lilla format innehöll detaljerade beskrivningar av varje danskt regementes uniformer under 1700-talet. Karsten Skjold Petersen har dock inte nöjt sig med denna insats. Nyligen införskaffade jag mig boken “Kongens klæder” som han gav ut 2014 och som i princip täcker in samma ämne fast tio gånger större (716 sidor!).

Denna tjocka lunta skildrar Danmark och Norges uniformsutveckling fram till 1816 respektive 1814. I en och samma volym har därmed Danmark-Norge fått sin motsvarighet till både Erik Bellander och Lars-Eric Höglund. Och till skillnad från Bellanders bok som är nästan lika tjock och skildrar den allmänna uniformsutvecklingen fram till och med 1970-talet så ägnar sig Karsten Skjold Petersen nästan helt och hållet åt 1700-talet. Boken är rik på illustrationer och sparar sannerligen inte på detaljerna, vilket gör den till det ultimata standardverket. Den är helt enkelt ett måste för den som är intresserad av dansk-norska uniformer.

Posted in Litteratur | 2 Comments

Düna-målning tillskriven Lemke

okandEfter att ha ägnat tid åt Daniel Stawerts Düna-målning den senaste tiden råkade jag stöta på målningen ovan som såldes för 55 000 kr på Bukowskis auktioner. Målningen är osignerad och auktionshuset anger försiktigt att den är “tillskriven” Johan Philip Lemke, Denne konstnär som levde 1631-1711 är ju mest känd för att ha gjort bataljmålningarna i Karl X Gustavs och Karl XI:s gallerier på Drottningholms slott. Att ange Lemke som upphovsman till en målning av en batalj från denna tid verkar tydligen vara ett default-läge när information om målarens identitet saknas. Både Stawerts bataljmålningar och Johan Henrik Schildts Düna-målning (Arvid Horns triumftavla) har tidigare varit tillskrivna Lemke och nu har vi alltså ännu en Düna-målning som Lemke har fått äran för!

Personligen är jag väldigt skeptisk till att målningen ovan skulle vara Lemkes. Skärpan på detaljerna matchar helt enkelt inte den höga nivån på Lemkes Drottningholms-målningar. Jag har i synnerhet jämfört hur Lemke och konstnären ovan har avbildat människors ansikten och hästarnas huvuden, och då framgår det väldigt tydligt att Düna-målningen är gjord av en mindre skicklig konstnär. Lemke har en i det närmaste fotografisk precision när det gäller sådana detaljer medan Düna-målaren är mer valhänt. Allra värst är den sachsiske ryttaren längst till höger vars ansikte liknar Edvard Munchs “skriet“. Hästarnas ögon har dessutom tydliga ögonvitor, vilket ger en serietidningskänsla. Slutligen så kan jag även nämna det röda huset vid stranden som är hafsigt målad med bland annat sneda fönster. Lemke kunde visserligen placera byggnader på fel sida av slagfältet men de var åtminstone noggrant målade.

Tanken att Lemke på ålderns höst med avtagande krafter skulle ha målat en bataljmålning med lägre kvalitet än dem som går att beskåda på Drottningholm faller på att en stor del av hans Drottningholmsmålningar färdigställdes rätt sent. Han anställdes nämligen som svensk bataljmålare 1683 och levererade målningar ända fram till 1699 då han slutade på grund av att han inte hade fått betalt sedan 1695. De svåra missväxtperioderna på 1690-talet hade skapat ekonomiska problem för den svenska staten som därför höll inne med Lemkes konstnärslön. Lemke slutade dock inte med att måla de bataljer han hade fått i uppdrag att avbilda. Åtminstone 11 av de sammanlagt 27 bataljmålningar färdigställdes efter 1699 så han höll nog på med dem till slutet av sitt liv. Det skulle dröja till 1720 innan de återstående bataljmålningarna hängdes upp i sina gallerier på Drottningholms slott. Statens skuld till Lemkes arvingar skulle dock inte regleras förrän 1742.

Så nej, den som betalade 55 000 kronor för Düna-målning lär sannolikt inte ha köpt ett verk av Lemke. Därmed inte sagt att målningen inte skulle vara fin att ha på väggen. Man ser visserligen inte så mycket av själva slaget vid Düna, men de två ryttarna i förgrunden är rätt intressanta. På avstånd ser det ut som om de skakar hand men tittar man närmare så ser man att de skjuter varandra med pistoler. Ingen av dem lär ha överlevt slaget…

Posted in Övrigt | 1 Comment

Stawert, Lithén och trekantiga hattar

I förra inlägget visade jag närbilder Stawerts Düna-målning och tog upp hur han avbildade hattarna. Jag berörde dock inte frågan om hur pass tillförlitlig hans målning är. Som bekant hade hela infanteriet med undantag för Livgardet fortfarande karpuser trots att Stawert enbart avbildar svenskar iförda hattar. Tidigare har jag spekulerat i att Stawert kan ha utgått från Livgardets uniformer när han målade infanteriet eftersom han var baserad i Stockholm och därför bör ha varit bekant med deras uniform. Men efter att ha tittat närmare på Stawerts målning har jag blivit övertygad om att han har använt en teckning av Johan Lithén som förlaga.

Den teckning av Lithén som jag tror är förlagan till Stawert finns i planschbandet i “Karl XII på slagfältet”. Han verkar dock ha gjort flera teckningar eftersom en annan avbildning av samma slag går att se på sidorna 32-33 i boken “Swedish Weaponry Since 1630” av Bengt M. Holmquist och Birger Gripstad från 1982. Hur som helst skildrar teckningen från “Karl XII på slagfältet” exakt samma skede av slaget från Düna och från samma perspektiv som på Stawerts målning. Detta behöver inte i sig betyda att de är beroende källor eftersom det finns goda estetiska och pedagogiska skäl till det valet. Men även landskapet och alla byggnader är identiska. Slutligen så har de även avbildat Västerbottensbataljonen i förgrunden på exakt samma sätt. Den vänstra halvan håller pikar och musköter rakt upp medan den högra delen fäller ned pikarna och avfyrar sina musköter. Man kan säga att bataljonen gör “vågen”.  Detaljerna i Lithéns teckning är dock så små att man behöver förstoringsglas för att studera dem och jag kan bara se pikar som fälls ned och inte musköter som avfyras. Men alla dessa likheter kan rimligen inte bero på tillfälligheter.

Lithéns västerbottningar gör vågen

Lithéns västerbottningar gör vågen

Den enda stora skillnaden som jag kan se är att Stawert har klämt in en extra Västerbottensbataljon mellan den som gör vågen och Upplands grenadjärer. Huruvida detta är historiskt korrekt eller inte kan jag inte svara på, men enligt kartorna i “Karl XII på slagfältet” så skulle den andra västerbottensbataljonen just ha landstigit på andra änden av slagfältet när sachsarna anföll för sista gången, så det verkar osäkert ifall de skulle ha hunnit ta plats i slaglinjen innan slaget var över.

Till skillnad från Stawert deltog Lithén i Karl XII:s fälttåg. Som fortifikationsofficer hade han uppdraget att rekognoscera landstigningsplatser inför slaget vid Düna som han också deltog i. 1705 återvände han hem till Sverige och ägnade sig då att rita kartor och  teckningar över Karl XII:s slag. Med tanke på hans personliga insats vid Düna lär det väl inte ha dröjt länge innan han illustrerade just detta slag. Jag skulle därför tro att hans teckning fanns tillgänglig för Stawert när han år 1707 fick uppdraget att måla slaget vid Düna.

Om Lithén var Stawerts källa så kan det ha varit därifrån Stawert fick idén att måla svenska fotsoldater med hatt istället för karpus. Detaljerna i Lithéns teckning är otydliga och öppna för tolkningar, men jag tycker mig ändå se att manskapet i Västerbottensbataljonen bär karpus. Upplandsgrenadjärer ser dock ut att ha vidbrättade hattar i likhet med kavalleriet. Men med lite god vilja kan man kanske ändå tolka dessa som ett försök att avbilda karpuser sedda ovanifrån. Det är emellertid fullt begripligt att Stawert, ifall detta var hans källa, tolkade Lithéns huvudbonader som vidbrättade hattar.

Upplands grenadjärer

Upplands grenadjärer

Intressant nog så tycks kavalleriet, och till synes även infanteribataljonen, ha trekantiga hattar i den andra teckningen av Lithén. Kanske var inte heller ögonvittnet Lithén så pålitlig när det gäller sådana här detaljer som avbildades flera år efter att händelsen hade ägt rum.

Den andra Düna-teckningen av Lithén

Den andra Düna-teckningen av Lithén

Säkra belägg för existensen av trekantiga hattar i den karolinska armén återfinns dock i Daniel Grundells bok “Nödig Underättelse om Artilleriet till Lands och Siös” som publicerades 1705. Grundell var en artillerikapten baserad i Karlskrona när boken gavs ut så han borde ju gå att lita på.

En beskärd bild som är tagen från Meddelande XV från Armémuseum (sid. 22). Hela bilden går att se i Erik Bellanders bok (sid 227)1111

En beskärd bild som är tagen från Meddelande XV från Armémuseum (sid. 22). Hela bilden går att se i Erik Bellanders bok (sid 227)

Posted in Uniformer | 4 Comments

Daniel Stawerts Düna-målning

En bataljon Västerbottningar från Daniel Stawerts Düna-målning

En bataljon Västerbottningar från Daniel Stawerts Düna-målning

Jag har återigen besökt Drottningholms slott för att studera Daniel Stawerts målningar och den här gången har jag gjort nya upptäckter tack vare att jag fotograferade målningarna med blixt. Problemet med att studera Stawerts målningar är ju att de befinner sig i ett ganska mörkt rum som gör det svårt att se de små detaljerna. Tar man bilder med kamera går det dock att verkligen zooma in på detaljerna och med blixten så ser man förstås mycket bättre. För inte så länge sedan var det dock strängt förbjudet att fotografera i sådana här muséer, men det verkar vara upphävt eftersom man numera ser folk ta bilder till höger och vänster utan ingripande från personalen. Om det även är tillåtet att använda blixten är jag dock mer osäker på. Men utan blixt blev bilderna på Stawerts målningar helt nattsvarta så jag passade på i alla fall.

Vid tidigare besök hade jag tyckt mig se att Stawert avbildade kavalleriet med vidbrättade hattar medan infanteriet såg ut att ha trekantiga hattar. Med de nya bilderna visade det sig dock att det inte gick att göra en sådan distinktion. De hattar som Stawert avbildar befinner sig i en övergångsfas från den vidbrättade hatten till den trekantiga och har ett ganska oregelbundet utseende. Sedda framifrån ser de dock ofta ut som trekantiga hattar medan de ofta ser ut att vara vidbrättade sedda bakifrån och uppifrån.

Upplands grenadjärer

Upplands grenadjärer

Bilderna som jag har lagt upp på bloggen är förminskade till 15 % av originalstorleken men jag hoppas att det fortfarande går att se det oregelbundna utseendet. På bilden på Upplands grenadjärer så ser till exempel de yttre soldaterna som skjuter ut att ha trekantiga hattar, men tack vare kamerablixten kunde jag nu se deras kamrater i mitten som kastar handgranater och de ser inte alls ut att ha trekantiga hattar (notera även handgranaternas projektilbanor som är ditmålade av Stawert).

stawert-kavalleri

Sachsiskt och svenskt kavalleri.

På kavalleriet så ser man också en stor oregelbundenhet med hur hattarna är uppvikta. Vissa har tre sidor uppvikta medan de andra har två sidor uppvikta (antingen uppvikta vid öronen i cowboy-stil, eller tvärtom, eller uppvikta så att en spets bildas framifrån och att hattbrättets baksida sticker rakt ut).

Man kan för övrigt även notera att det sachsiska kavalleriet har harnesk utanpå rockarna medan det inte går att se några harnesk på de svenska ryttarna.

Den mellersta delen av svenskarnas slaglinje.

Huvuddelen av svenskarnas slaglinje.

En annan kul grej som jag upptäckte är att Stawert faktiskt har bemödat sig att måla detaljerna på fanorna. Det går att se riksäpplet på Upplands röda fanor. Nedanför dem ser man också Dalregementets två bataljoner med dalpilar och krona som motiv på fanorna. Mellan Upplands två bataljoner stred Västmanland och Livgardet och de har helt korrekt vita fanor även om jag inte kan identifiera motiven på dem. I mitten av slaglinjen finns också en bataljon utan fanor, det är Livgardets grenadjärbataljon som helt korrekt inte förde fanor. Hälsingebataljonen som är nästan längst upp har dock gula fanor och inte de riktiga svartvita fanorna. Dessutom kan jag inte upptäcka någon bataljon som för en livfana så även den detaljen verkar Daniel Stawert ha missat.

Posted in Uniformer | 2 Comments

Kompendium och litteratur om diplomati.

Den senaste tiden har det bara blivit inlägg varannan vecka. En anledning till det lägre tempot är bland annat att jag har varit sysselsatt med att skriva artiklar till en tredje del av Steve Klings kompendium om stora nordiska kriget. Jag blev nämligen kontaktad av honom i våras om en uppföljare. Den skulle innehålla artiklar som inte blev klara i tid till den första publiceringen. Men han frågade också om eventuella hål i historien om kriget som behövde fyllas igen med artiklar. Eftersom jag då var i färd med att själv börja skriva en artikel om den karolinska uniformens evolution så föreslog jag att skriva en sådan. Jag anmärkte också att de två första delarna hade ett stort fokus på fältslag men helt bortsett från att skildra det diplomatiska spelet. Där fanns det mycket stoff att skriva om så jag erbjöd mig att skriva de två första artiklarna i en serie (dvs. hur den antisvenska koalitionen skapades 1697-1700 samt hur den återupprättades 1709).

Efter en sen start skrev jag klart uniformsartikeln (14 A4-sidor lång) och den första diplomati-artikeln (8 sidor) i september samt lovade att den sista artikeln skulle komma inom kort. Jag trodde då att jag var sen med inlämningen, men det visade sig att Steve Kling hade sysslat med andra saker under mellantiden och att kompendieprojektet hade legat nere. Han meddelade mig att han om en månad skulle kontakta de författare som ställt upp med att skriva för kompendiet för att höra ifall de fortfarande vara intresserade, samt rekrytera ytterligare författare.

Med andra var jag inte sen med mina artiklar utan istället väldigt tidig. Så istället för att raskt sätta igång med att skriva klart den sista artikeln började jag samla på mig litteratur om stora nordiska krigets diplomati. Den första artikeln hade nämligen gett mig mersmak för ämnet och när jag ändå hade gått om tid på mig så kunde jag lika väl ägna den åt att fördjupa mina kunskaper.

Jag upptäckte dock att det fanns en hel del skrivet om detta. Det ena bokinköpet ledde till det andra och till slut uppnådde jag följande samling:

  • Almquist, Helge. Holstein-Gottorp, Sverige och den nordiska ligan i den politiska krisen 1713-1714. (1918).
  • Backman, Stig. Från Rawicz till Fraustadt. Studier i det stora nordiska krigets diplomati 1704-1706. (1940).
  • Bonnesen, Sten. Studier över August II:s utrikespolitik 1712-1715, del 1. (1918).
  • Carlson, Ernst. Om Karl XII:s vistelse i Sachsen 1706-7. Med särskild hänsyn till det nordiska krigets inverkan på spanska tronföljarstriden. (1877).
  • Carlson, Ernst. Sverige och Preussen 1701-1709. (1880)
  • Hallendorff, Carl. Bidrag till det stora nordiska krigets förhistoria. (1897).
  • Hallendorff, Carl. Konung Augusts politik åren 1700-01. (1898).
  • Hallendorff, Carl. Konung August den starkes utrikespolitik före hans afsättning år 1704. (1908).
  • Lundberg, Bengt. De diplomatiska förbindelserna mellan Sverige och Preussen från Poltavaslaget 1709 till fredsbrottet 1715. (1893).
  • Lundberg, Bengt. Sverige och Preussen från krigsutbrottet 1715 till freden 1720, del 1-2. (1913-1914).
  • Stille, Arthur. Studier öfver Danmarks politik under Karl XII:s polska krig (1700-1707). (1889).
  • Stille, Arthur. Danmarks politik gent emot Sverige 1707-1709. (1898).
  • Sörensson, Per. Sverige och Frankrike 1715-1718, del 1-3. (1909-1921).
  • Tengberg, Eric. Från Poltava till Bender – En studie i Karl XII:s turkiska politik 1709-1713. (1953).

Dessutom har jag även börjat att samla på gamla KFÅ-böcker där det också finns en hel del skrivet om det diplomatiska spelet. Till exempel fyra artiklar av Per Sörensson om “Kejsaren, Sverige och de nordiska allierade från Karl XII:s hemkomst från Turkiet till alliansen i Wien 1719” i KFÅ 1926-1929. Slutligen finns det även tillgängligt på nätet en lång dansk artikel om “Dansk-russiske relationer 1697-1709“.

Ett problem som har uppstått är dock frågan om när jag ska hinna med att läsa alla dessa böcker. En hel del kommer jag att försöka läsa in till mina artiklar, men knappast allt. Trots det är jag ändå nyfiken på tips om mer litteratur av det här slaget som kan fylla igen de luckor som finns. För ämnet är faktiskt mycket spännande och är en rik källa till “what if”-resonemang.

Posted in Litteratur | 3 Comments

“In hoc signo vinces” och Västmanlandsfanor

När jag fick hjälp av Leif Törnquist med att identifiera fanan i föregående inlägg fick jag även ett boktips. I maj utkom nämligen boken “In hoc signo vinces” som innehåller tolv föredrag om fanor av olika forskare från 2011 och 2013. Däribland två vardera av Leif Törnquist och Bertil Wennerholm. Det mest intressanta föredraget har en direkt koppling till lantmilisfanan och är Leif Törnquists redovisning av de fanor som delades ut till värvade regementen och lantmilisförband i de baltiska provinserna. Rikt illustrerad och med en bilaga som går igenom historiken för varje enskilt förband så är den artikeln tillräckligt skäl för att köpa hela boken. Och då finns det även flera andra intressanta bidrag i den boken också, som till exempel Leif Törnquists föredrag om fanorna som förlorades i Tönningen och Bertil Wennerholms föredrag om de ryska fanor som togs vid Narva.

Boken kostar dessutom bara 50 kr trots att den är 120 sidor tjock med rikliga illustrationer i färg (bland annat många svenska fanor som finns i ryskt och dansk förvar). Den går att köpa på Armémuseum, även om man kanske måste fråga personalen eftersom den var undangömd i ett skåp när jag var på jakt efter den.

En bild som jag fastnade för var dock ett foto på en Västmanlands-fana i ryskt förvar. Förutsatt att Västmanland inte förlorade någon fana under hattarnas ryska krig så måste den ingå i den svit som gick förlorad vid Tönningen.  I så fall fyller den en lucka i ett tidigare inlägg. Då konstaterade jag nämligen att en och samme fantillverkare (Johan Wikman) hade målat Västmanlands fanor på minst tre olika sätt 1714, 1717 och 1730, samt att det eventuellt fanns en fjärde variant också om det var han (och inte Daniel Stawert) som tillverkade sviten från 1710. Då hade jag ingen bild från den sistnämnda sviten, men det har jag kanske nu:

vastmanland

Johan Wikman 1710?

Johan Wikman 1714

Johan Wikman 1717

Johan Wikman 1730

Posted in Fanor & standar, Litteratur | Leave a comment

Lantmilisfana

lantmilisfana

Under veckan som har gått har jag blivit kontaktad av Poltavas slagfältsmuseum som ville identifiera ovanstående fana som fanns i deras samlingar. Själv kände jag inte igen den här fanan, men en som visste var förstås Leif Törnquist. Enligt honom är detta en lantmilisfana, närmare bestämt en av de livländska lantmilisbataljonerna (okänt exakt vilken). Till skillnad från vad museet trodde har fanan inte erövrats i Poltava utan den bör ha fallit i ryska händer mycket tidigare i Livland. De sista livländska milisbataljonerna avvecklades nämligen redan 1704.

Det är tydligt att man inte slösade på pengarna när man gjorde de livländska bataljonernas fanor. Materialet är linne, inte taft som annars var brukligt, och den låga kvaliteten på dekoren tyder på att de levererades “blinda” och dekorerades av lokala talanger.

Posted in Fanor & standar | Leave a comment

Armémuseums blå rockar

AM.017481 (tidigare AM 3033) Ficklocken liknar den karolinska uniformen och uppslagen är av samma typ som den danska grenadjärkåren hade när den bildades 1701

AM.017539 (tidigare AM 3468)

Armémuseums mest kända utställningsföremål är nog de fyra mörkblå uniformsrockarna från slutet av 1600-talet. Dessa tros ha ett franskt ursprung och en vanlig teori gör gällande att Nils Bielke köpte dessa för kronans räkning när han var ambassadör i Paris 1679-1682. Syftet skulle då vara att använda dem som modeller för en ny svensk uniform (den karolinska). Den här teorin är dock tveksam då dessa uniformsrockar inte finns med i de förteckningar på varor som Bielke importerade från Frankrike.

Det äldsta beläggen på att dessa rockar har funnits i Sverige är faktiskt så sena som i slutet av 1750-talet. I en inventarieförteckning från 1759 anges de dessutom ha en preussisk proveniens vilket har fått en del att undra ifall de kanske är krigsbyte taget från Brandenburg under skånska kriget. Men vanliga uniformsrockar räknades inte som troféer så det är inte särskilt sannolikt. Förmodligen har den som gjorde inventeringen bara gissat att de var preussiska eftersom de såg ut att vara utländska och mörkblått var den färg som Preussens infanteri bar.

AM.017539 (tidigare 3469) Den helt garanterat franska rocken i samlingen som tack vare ficklocken kan dateras till 1687.

Att de ändå är franska är troligt eftersom en av rockarna har en ägiljett på ena axeln. Vid denna tid var det nämligen enbart franska grenadjärer som hade ägiljetter på sina uniformer. En annan avslöjande detalj på just denna rock är de udda ficklocken som gör att den kan dateras till omkring juni 1687.  Det franska magasinet “Mercure Galant” rapporterade då om ett nytt mode med “bisarra” ficklock som överensstämmer helt och hållet med denna rock. Tidpunkten är också väldigt intressant eftersom det var just då som arbetet med att införa den karolinska enhetsuniformen inleddes. Detta stödjer tolkningen att dessa rockar var provmodeller som inköptes i samband med införandet av den karolinska uniformen, även om det förmodligen inte var Nils Bielke som köpte dem.

Den rock i den här samlingen som har fått mest uppmärksamhet är dock AM.017482 som tydligen var så intressant att en mindre påkostad variant syddes upp. Det vill säga den rock som länge ansågs vara ett bevarat exemplar av den äldre karolinska uniformen. Men det är ju numera tveksamt ifall den någonsin kom till användning.

AM.017482 (tidigare AM 3034) Traditionellt ansedd som inspirationskällan till den äldre karolinska uniformen. Dessutom intressant på grund av de dekorativa kanter längs sömmarna som även skånska krigets uniformer hade.

AM.015470 (tidigare AM 3031) Ett exemplar av den så kallade äldre karolinska uniformen som kanske var den enda som tillverkades. Uppslagen var ursprungligen röda medan fodret var gult

Posted in Uniformer | 2 Comments

Baggensstäket

Monumentets framsida

Monumentets framsida

I lördags var det årsdagen för slaget vid Stäket så jag tänkte att det kunde vara lämpligt att lägga till bilder på detta fältslags monument till min samling.

Detta monument som restes mitt under den pågående unionsupplösningen mellan Sverige och Norge ger uttryck för den traditionella historieskrivningen, nämligen att de tappra svenska trupperna mot svåra odds slog tillbaka ett ryskt försök att skövla  Stockholm. För på baksidan står följande text:

Monumentets baksida

Monumentets baksida

TILL
MINNE AF
STOCKHOLMS STADS
TAPPRE RÄDDARE
DEN 13. AUG. 1719
RUTGER FUCHS
OCH
JOHAN HENRIK v. ESSEN
MED
K. SÖDERMANLANDS REG:TE
SAMT
BALTZAR v. DAHLHEIM
MED
ÖSTGÖTA TREMÄNNINGAR
AFTÄCKTES
DENNA STEN
AF
H:M: KONUNG
OSCAR II.
DEN 16 JULI
1905.

FÖRENINGEN FÖR
STOCKHOLMS FASTA FÖRSVAR
RESTE STENEN

De verkliga händelserna var dock troligen inte alls så ödesmättade som monumentet ger sken av eftersom ryssarnas planer inte var så ambitiösa som svenskarna trodde.

En detalj på  monumentet som jag har hakat upp mig på rör dock inte texten utan placeringen av kanonerna. De är nämligen riktade mot Stockholmshållet och inte mot den riktning som ryssarna kom ifrån!  Fast jag antar att de som anlade monumentet inte var så petiga med sådana detaljer utan bara valde en plats med bra utsikt över en del av Baggensstäket (se kartan nedan).

Avslutningsvis kan jag visa en semesterbild på själva Stäket. Den är tagen från Boo-badet på den norra sidan och visar Stäkets mynning mot Baggensfjärden. Där är Stäket ungefär 100 meter brett men på det smalaste stället är det bara 20 meter brett (kanske visar jag en nytagen bild på den smalaste stället nästa år).

Stäket

Posted in Sevärdheter | Leave a comment

Malmöhus fästning

MalmöhusMitt “sommarlov” från bloggen blev längre än vad jag hade tänkt så det är kanske dags att ge ifrån mig ett livstecken. Bilden ovan är en modell som föreställer fästningen Malmöhus och den återfinns lämpligt nog inne i Malmöhus som idag hyser ett antal museer. Det finns en hel del att titta på inne i Malmöhus för den som är intresserad av stormaktstiden. Men de har gömt undan det väl, så man får gå igenom flera olika konstutställningar innan man kommer fram till de “bra” grejerna.

IMG_20160722_151830Nästa modell visar en stormning av en av Malmöhus bastioner som borde föreställa danskarnas misslyckade stormningsförsök juni 1677. Om jag inte har fel så är Malmöhus den enda skånska fästning som aldrig har erövrats av fienden, varken under danska eller svenska tiden.

IMG_20160722_151751Samma modell, fast från andra sidan. Det fanns även många historiska föremål som till exempel kanoner i Malmöhus. Men jag är dålig på att fotografera och det tycks egentligen bara vara modeller och små miniatyrsoldater som jag går igång på…

Posted in Sevärdheter | Leave a comment