Baggensstäket

Monumentets framsida

Monumentets framsida

I lördags var det årsdagen för slaget vid Stäket så jag tänkte att det kunde vara lämpligt att lägga till bilder på detta fältslags monument till min samling.

Detta monument som restes mitt under den pågående unionsupplösningen mellan Sverige och Norge ger uttryck för den traditionella historieskrivningen, nämligen att de tappra svenska trupperna mot svåra odds slog tillbaka ett ryskt försök att skövla  Stockholm. För på baksidan står följande text:

Monumentets baksida

Monumentets baksida

TILL
MINNE AF
STOCKHOLMS STADS
TAPPRE RÄDDARE
DEN 13. AUG. 1719
RUTGER FUCHS
OCH
JOHAN HENRIK v. ESSEN
MED
K. SÖDERMANLANDS REG:TE
SAMT
BALTZAR v. DAHLHEIM
MED
ÖSTGÖTA TREMÄNNINGAR
AFTÄCKTES
DENNA STEN
AF
H:M: KONUNG
OSCAR II.
DEN 16 JULI
1905.

FÖRENINGEN FÖR
STOCKHOLMS FASTA FÖRSVAR
RESTE STENEN

De verkliga händelserna var dock troligen inte alls så ödesmättade som monumentet ger sken av eftersom ryssarnas planer inte var så ambitiösa som svenskarna trodde.

En detalj på  monumentet som jag har hakat upp mig på rör dock inte texten utan placeringen av kanonerna. De är nämligen riktade mot Stockholmshållet och inte mot den riktning som ryssarna kom ifrån!  Fast jag antar att de som anlade monumentet inte var så petiga med sådana detaljer utan bara valde en plats med bra utsikt över en del av Baggensstäket (se kartan nedan).

Avslutningsvis kan jag visa en semesterbild på själva Stäket. Den är tagen från Boo-badet på den norra sidan och visar Stäkets mynning mot Baggensfjärden. Där är Stäket ungefär 100 meter brett men på det smalaste stället är det bara 20 meter brett (kanske visar jag en nytagen bild på den smalaste stället nästa år).

Stäket

Posted in Sevärdheter | Leave a comment

Malmöhus fästning

MalmöhusMitt “sommarlov” från bloggen blev längre än vad jag hade tänkt så det är kanske dags att ge ifrån mig ett livstecken. Bilden ovan är en modell som föreställer fästningen Malmöhus och den återfinns lämpligt nog inne i Malmöhus som idag hyser ett antal museer. Det finns en hel del att titta på inne i Malmöhus för den som är intresserad av stormaktstiden. Men de har gömt undan det väl, så man får gå igenom flera olika konstutställningar innan man kommer fram till de “bra” grejerna.

IMG_20160722_151830Nästa modell visar en stormning av en av Malmöhus bastioner som borde föreställa danskarnas misslyckade stormningsförsök juni 1677. Om jag inte har fel så är Malmöhus den enda skånska fästning som aldrig har erövrats av fienden, varken under danska eller svenska tiden.

IMG_20160722_151751Samma modell, fast från andra sidan. Det fanns även många historiska föremål som till exempel kanoner i Malmöhus. Men jag är dålig på att fotografera och det tycks egentligen bara vara modeller och små miniatyrsoldater som jag går igång på…

Posted in Sevärdheter | Leave a comment

Nya standar till Riksänkedrottningens livregemente

Jag har i praktiken tagit ett sommarlov från bloggen den senaste tiden, men jag ska väl så småningom komma igång igen. Tills vidare får ni hålla till godo med nedanstående utdrag ur källorna som Magnus Lindskog har skickat till mig. De har blivit så många nu att jag har brutit ut dessa inlägg ur kategorin “Fanor & standar” och istället samlat dem i den nya kategorin “Fanor & standar (källtexter)” så att de ska bli lättare att hitta.

Dagens källtexter handlar om planerna att år 1717 införskaffa nya standar till Riksänkedrottningens livregemente som hade förlorat sina i Tönningen 1713. Detta skulle dock inte resultera i några nya standar eftersom regementet hann slås samman med Bohusläns dragoner innan någon tillverkning ägde rum.

________________________________________________________

“Stockh. d. 18 Junj 1717
Högwällborne Hr Grefwe Kongl. May:tz Råd och Praesident
Högwällbonre Hr Baron och General FeldtTygmästare
så och
Wällborne Herrar KrigzRåd och Krigz Commissarie
Emädan mitt i Nåder anförtrodde Regemente inga estandarer eller Pukor haft sedan Tönningske Capitulationen då de med mehra till fienden blefwit afgifne, och Hans Kongl. May:t AllerNådigst resolverat det Regementet försees med estandarer. Män i Nåder för godt funnit wid Regementerne med estandarerne giöra den ändring, at de eij skola borderas utan sys med så många slagz sidentyger som Wapnen fordrar, och at kring Lijf estandaren ingen bijgärning eller bord skall wara: Så är Jag genom Högwällborne Hr Baron och OmbudzRådet Feifs bref till Kongl: KrigzCollegii anwijst at härom få närmare underrättelse som biljlagde Copia wijdare utwijsar. Hwarför är min allerödmiukaste ansökning det Eders Excellence och Kongl: Krigz Collegium tächts lemna mig härutinnan all behörig och nödig efterrättelse.
Jag förblif: med ödmiuk wördnas
Eders HögGrefl: Excellences
och det
Högl: Kongl: Krigz Collegii
KongEllf d. 8 Junii 1717./.
Ödmiukste Tienare
S. Wallenstierna
***
Copia
Wällborne Hr Öfwerste
Jag har haft den Ähran at undfå Hr Öfwerstens skrifwelse af d. 25 sidstl. Månad angående estandarerne, Och som Hans May:t har i Nåder för godt funnit med estandererne wid Regemänterne at giöra den ändring at de eij skola borderas utan sys med så många slagz sijdentyger, som Wapnen fordran, och at Kring Lijf estandarerna ingen bijgärning el. Cord skall skall wara hwarom Hr Öfwersten hos det Kongl. Krigz Collegium lärer få närmare efterrättelse, så har jag funnit mig föranlåten Hr Öfwersten sådant till tiänstel: [litet hål] at lembna, förblifwandes för öfrigt
[samma hål] Wällborne Hr Öfwerstens
Hörsamste Tienare
Lund d: 1 Juni 1717./.
C. Feif”
Källa: Krigskollegium Krigskollegii kansli, Krigskollegii brevböcker, SE/KrA/0001/E c/81 (1717), bildid: A0065995_01250 ff
Posted in Fanor & standar (källtexter) | Leave a comment

Bataljmålningar

Slaget vid Narva (av David von Krafft eller av Daniel Stawert)

Slaget vid Narva (målning av David von Krafft eller Daniel Stawert?)

På den engelska wikipediasidan om slaget vid Narva finns följande bild som uppges vara “Carl Gustaf Rehnskiöld vid Narva” av David von Krafft. Detta är väldigt förvånande eftersom jag kände inte till att Krafft hade gjort bataljmålningar. Vid en närmare granskning av bilden visade målningen också vara misstänkt lik Daniel Stawerts mer kända bataljmålning av detta fältslag som finns upphängd på Drottningholms slott. När jag sedan följde wikipedias källangivelse för bilden hittade jag både bilden och den här beskrivningen på Nationalmuseums hemsida:

“Medelålders. Knäbild, stående ansiktet något fas höger, kroppen lätt till vänster. Grå allongeperuk, blå ögon och små, ljusa mustascher. Iklädd lindhalsduk, blåfodrat harnesk, gult kyller, gula byxor och kraghandskar samt värja i gult gehäng. Håller i höger hand marskalkstav, stödd mot rådsherremanteln, som jämte hatten ligger på ett förgyllt bord, stöder vänster hand mot kanonmynning. I bakgrunden till höger gulröda fanor, till vänster klippvägg samt utblick mot ett landskap. Inskription upptill till vänster.”

Det är helt uppenbart att texten beskriver en helt annan målning än den på bilden. Nationalmuseum måste ha blandat ihop sina bildfiler och en intet ont anande wikipediaskribent har sedan spridit misstaget vidare.

Varför Nationalmuseum ens har en bild på Stawerts målning över slaget vid Narva vet jag inte. För när jag söker på hans namn i Nationalmuseums samlingar får jag inga träffar alls. Inte ens när jag söker på David von Krafft kan jag hitta de övriga två bataljmålningarna som Stawert gjorde (landstigningen vid Humlebæk och övergången av Düna). Wikipedia har dock lyckats få tag på en bild på hans Düna-målning (även om de inte har uppmärksammat att Stawert är dess upphovsman):

Stawert-Düna

På wikipedia går det att se den här bilden i en större  upplösning (2000 x 1693 bildpunkter). Dessvärre har fotot på målningen en så dålig skärpa att detaljerna blir inte mycket bättre än på den mindre bilden ovan. Det går dock att se att bataljonen längst till vänster (Västerbotten?) inte har vikt upp skörten på sina rockar. I ett inlägg från januari noterade jag att även Johan Lithén hade avbildat västerbottningarna på samma sätt i sin skildring av slaget vid Düna. Även bataljonen bredvid i Stawerts målning ser ut att sakna uppvikta rockskört. Stawerts infanteri-hattar ser dock ut att vara trekantiga, till skillnad från kavalleriets. Erik Bellanders beskrivningar av målningarna bekräftar frånvaron av uppvikta rockskört även om han är mer försiktig med att kalla hattarna för trekantiga.

Stawerts tredje målning (eller rättare sagt hans första) över landstigningen vid Humlebæk finns så vitt jag vet inte att få tag i på Internet. Men detaljerna på den är alldeles för små för att man ska kunna få fram information om uniformer. Den är mer av intresse för dem som gillar målningar på örlogsskepp.

Daniel Stawerts bataljmålningar på Drottningholms slott får väl anses vara bland de allra mest kända avbildningarna över stora nordiska krigets fältslag. Fast förstaplatsen tror jag nog tillfaller Rommels avbildning av slaget vid Gadebusch som finns på krigsarkivet och som går att se om man klickar på denna länk.

Posted in Uniformer, Övrigt | 4 Comments

Uppslag, krage och kanter

Den detalj i den karolinska uniformen som var allra mest “svensk” var de små ärmuppslagen. I en tid då militära uniformers utseende bestämdes av det civila modet hade de europeiska arméerna mycket stora uppslag som var besvärliga när man skulle hantera vapnet. Sverige var dock undantaget eftersom Karl XI hade strävat efter fältmässiga uniformer till sin armé. Under 1690-talet var det ett återkommande klagomål från Karl XI att officerare hade för stora ärmuppslag. Samtida bilder visar också att det kunde finnas skillnader mellan manskapet som hade de små “svenska uppslagen” medan befälen som själva betalade för sina uniformer hade mer moderiktiga uppslag.

Hur små skulle då de svenska uppslagen vara och exakt när infördes de? Jag har inget bra svar på någon av dessa frågor. I det förra inlägget och i kommentarerna till detta framgår det att en halv aln kläde länge var tygåtgången till uppslag plus eventuella kanter och krage (med hänsyn tagen till variationer mellan regementena och bredden på klädet). De två exempel jag hade från stora nordiska kriget (1701 och 1710) angav dock bara en fjärdedels aln kläde till uppslag och krage. Anders Larsson kom sedan med ett exempel från 1719 som tydde på att endast en åttondels aln gick till till uppslag och krage. Dessa exempel skulle kunna ses som en indikation på att uppslagen minskade i storlek under kriget.

I Höglunds uniformsbok nämns det att Södermanlands regemente skulle ha 1½ åttondels breda ärmuppslag. Eftersom en aln motsvarar 0,593808 meter så skulle det innebära drygt 11 centimeter breda ärmuppslag. Karl XII:s uniform uppges av Livrustkammaren ha 7,5 centimeter breda uppslag, en bredd som matchar den åttondels aln som Anders Larsson nämnde att Kronobergs regemente skulle till sina uppslag 1719. Drakenhielms uniform som är från samma tid har dock 12-13 centimeter breda uppslag (samt ingen krage).

Men om aln-längden är en indikation på hur breda uppslagen är så borde det innebära att det normala för tiden innan krigsutbrottet skulle vara en halv aln breda ärmuppslag (29,7 cm). Så stora uppslag skulle dock täcka hela underarmen och kan då knappast vara frågan om de små “svenska uppslagen”. I en artikel i senaste numret av Carolinen skriver Höglund om skånska krigets uniformer och han tycks där resonera som om klädet till uppslagen delades längs mitten så att en halv aln blev till två remsor kläde med en bredd på en fjärdedels aln (14,8 cm). Själv hade jag dock spekulerat i banorna att en halv aln (29,7 cm) borde motsvara omkretsen på ett uppslag. För att lista ut hur breda uppslagen då skulle bli bör man veta hur bred klädeslängden till uppslagen var, vilket oftast inte nämns. Men oavsett ifall man följer min tankegång eller vad Höglund skriver så innebär det att uppgifterna om en halv eller en fjärdedels aln inte behöver innebära att uppslagen var olika stora. En åttondels aln borde däremot rimligen innebära mindre uppslag än i alla fall på 1600-talet.

Det som ytterligare komplicerar saken är att det kläde som var angivet för uppslagen skulle också fram till 1683 gå till kanter och därefter till krage. Exakt när kragen blev allmän i den svenska armén är inte känt. Dalregementet hade sådana 1688, men detta regemente hade ju inte den mest typiska uniformen. Nyland fick dock sådan 1696 och Bellander nämner att år 1700 skulle alla infanteriregementen ha krage på sina rockar så det verkar inte orimligt att anta att kragen fanns med redan från början när den karolinska uniformen infördes. Utan att stödja mig på fakta skulle jag också gissa på att tygåtgången till kragen motsvarade det som gick åt till två små ärmuppslag. Men när jag räknar på det sättet inser jag att det skulle innebära väldigt stora ärmuppslag (och rejäl krage) omkring år 1690 även ifall det bara var 2 x ½ aln som tilldelades till uppslag och krage. I så fall hade kanske de små uppslagen inte införts när de första karolinska uniformerna började delas ut i slutet på 1680-talet, även om Dalregementet och Närke-Värmland avvek från mängden genom att bara lägga ut 3/8-dels respektive 1/4-dels aln till sina uppslag. Eller så hade regementena samma fördelning som Närke-Värmland, dvs 4,25 aln till rocken och 0,25 aln till uppslag och krage istället för 4 aln respektive 0,5 aln som i förordningen från 1683.

Vad gäller de kanter som förekom på uniformerna av skånska krigets typ så har jag ingen aning om hur mycket tyg som gick åt till dessa. Men jag antar att bredden på kanterna bör ha motsvarat den på den här uniformen som är utställd på Armémuseum:

Posted in Uniformer | Leave a comment

Mängden tyg som gick åt till en karolinsk rock

I år har jag skrivit ett par inlägg som tar upp hur antalet knappar varierade över tid i den karolinska uniformsrocken. Men även själva tygåtgången till rocken varierade över tid och det är av intresse när ska diskutera olika uniformsmodeller.

Den typ av rock som utgjorde grunden i såväl den karolinska uniformen som dess omedelbara före- och efterträdare var en justaucorps. Detta var benämningen på den  knälånga rock som blev högsta mode i Frankrike på 1660-talet och som spred sig därifrån till resten av Europa (ca 1670 kom den till Sverige). Namnet betyder “kroppsnära” vilket syftar på överdelen av rocken. Under midjan skulle den däremot vara mycket vid så att underdelen fick en klockform och även uppslagen på ärmarna skulle vara mycket stora.

Justaucorpsen gjorde sin entré i den svenska krigshistorien under skånska kriget och 1675 skulle en manskapsrock bestå av 5 alnar kläde (+ en ½ aln kläde åt uppslag och kant). Redan två år innan hade dock översten för Södermanlands regemente klagat över att 5 alnar var alldeles för lite för en rock och begärde därför mer kläde “ty om Råckarne skulle göras så korta, vore de ingen Soldat lika”. Men trots detta skulle rockarna bli ännu mindre.

I uniformsförordningen från 1683 anges att en rock skulle bestå av 4 alnar kläde i regementets färg (med en bredd på 2,25 aln). Återigen skulle dessutom uppslag och kant ha en extra ½ aln kläde. Varken nu eller i det tidigare exemplet nämns något om fodret. Anledningen till ointresset kan kanske vara den att soldaterna inte skulle ha rockskörten uppvikta och därför skulle ändå ingen se fodret.

Uniformsförordningen från 1683 kom dock troligen inte till användning eftersom när regementena skulle börja nymunderas 1687 var det istället frågan om den karolinska enhetsuniformen. I ett kungligt brev till statskontoret angående Älvsborgs regemente bestämdes det att varje man skulle ha 4,5 aln kläde till “jacka och uppslag” samt 6 alnar boj till fodret. Även skaraborgarna skulle ha 4,5 aln till rock och uppslag. Dalkarlarna fick däremot 4 alnar till rocken och bara 3/8 aln till uppslag och krage samt endast 4 alnar boj till fodret. För att få råd med alla knappar verkar de alltså ha sparat på fodret och uppslagen. Närke-Värmland hade däremot kostat på sig inte bara knappar utan även 4,5 aln kläde till rocken. I gengäld har de sparat in ännu mer på uppslag och foder än dalkarlarna, det vill säga en fjärdedels aln kläde respektive 3 alnar boj vilket var exakt hälften av vad kungen tyckte att Älvsborgs regemente borde ha. Upplänningarna fick 4,5 aln till rock och uppslag men lyckades tydligen få tag i 7 alnar boj till fodret.

Trots alla variationer mellan regementena framträder ändå en tydlig bild av en karolinsk rock som i normalfallet hade 4,5 aln kläde till rock och uppslag, vilket var samma mängd som skulle gälla i förordningen från 1683. Det som komplicerar bilden är frågan om när krage infördes på rocken och när uppslagen minskade i storlek. Det är dessa saker som skiljer uniformen som bars under skånska kriget (då endast Livgardet hade krage) och den klassiska karolinska uniformen. Dessa förändringar kan eventuellt ha tagit ut varandra och skulle då kunna förklara varför tygmängden för uppslag var oförändrat.

Klagomål över att uniformsrocken var alldeles för snålt tilltagen återkommer också vid denna tid. Åtskilliga rusthållare vid Livregementets livkompani hade nämligen snålat med uniformerna och endast anskaffat 4 alnar till rocken vilket efter krympning inte var tillräckligt “enär knappast 4,5 alnar förslog till fullkomlig rock efter den föreskrivna modellen”(kavallerister skulle ha vidare rockar än infanteristerna eftersom de behövde få plats med ett harnesk under den).

Storleken på uniformsrocken synes ha förblivit på ungefär samma nivå under de första krigsåren. En skrivelse från 1701 handlar om en beställning på 600 komissrockar som var och en skulle bestå av 4,25 aln kläde och 8 alnar foderboj. En obetydlig minskning på en fjärdedels aln som med tanke på den variation som fanns mellan regementen (och rusthållare) ligger gott och väl inom “felmarginalen”.

Under vistelsen i Sachsen i december 1706 skriver dock Karl XII till statskontoret att de uniformer som tillverkas där nere år vidare än tidigare. Nu skulle det gå åt 5,5 aln kläde till en uniformsrock (vilket var samma tygmängd som Livgardets underofficerare skulle ha enligt m/1699). Detta har traditionellt tolkats som den “yngre karolinska uniformens” födelse. Men frågan är om detta verkligen var någon permanent förändring och inte bara ett unikt tillfälle att kosta på sig lite dyrbarare uniformer när det var Sachsen som stod för notan. För när Jämtlands regemente skulle få ut nya uniformer 1710 skulle klädesrocken återigen bestå av 4 alnar blått kläde och en fjärdedels aln gult kläde.

Tyvärr har jag ingen uppgift om exakt hur mycket tyg som skulle gå åt till en m/1756-rock eftersom det i Bellanders bok bara anges en totalsiffra för rock, väst och byxor på 7 och 3/8-dels aln kläde. Men det skulle vara intressant att veta i vilken mån siffran för rocken skiljer sig  från den “äldre karolinska uniformens” 4,5 aln för en menig infanterist.

Posted in Uniformer | 4 Comments

Det praktfulla Dalregementet

Jag har nu fått tag i den sista av Björn Askers artiklar i Meddelanden från Armémuseum som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Denna handlar om det svenska fotfolkets nybeklädnad 1689-1694 och då främst Dalregementet, Västmanland och Närke-Värmland. Det som är intressant med artikel är att den belyser den bristande enhetlighet som fanns i den karolinska uniformerna även när de införskaffades ungefär samtidigt.

Göte Göranssons tolkning av Dalregementets kaptensuniform år 1688. Det är dock långt ifrån 120 knappar på den bilden.

Göte Göranssons tolkning av Dalregementets kaptensuniform år 1688. Det är dock långt ifrån 120 knappar på den bilden.

När jag skrev inlägget knappologi för två månader sedan nämnde jag att Dalregementets rock hade 48 knappar år 1688 medan Närke-Värmland hade 42 knappar på sin år 1691. Efter att ha läst Björn Askers artikel visar det sig att båda regementena tydligen hade tagit sig friheter på det området. Karl XI anmärkte i kvittensen till Närke-Värmlands regementschef att denne hade förfogat över beklädnadspenningarna så att korpralar och meniga vid hans regemente hade 1½ dussin respektive ½ dussin fler knappar än vid de ordinarie regementena. Standarden för en menig uniformsrock vid denna tid skulle alltså vara 36 knappar. Man kan då undra hur kungen reagerade på Dalregementets 48 knappar för meniga och 96 knappar för underofficerare! Asker berättar inte hur många knappar Dalkarlarnas officersrockar skulle ha utan han hänvisar till dess regementshistoria av Philström och Westerlund. Men i Åberg/Göranssons bok “Karoliner” står det att Dalregementets kaptener år 1688 skulle ha 120 förgyllda knappar! Det är helt uppenbart att antalet knappar var ett sätt att ange en persons rang, men tio dussin knappar på en och samma rock låter för den moderne läsaren som rent löjeväckande. Hur fick de ens plats med så många knappar?

Dalregementets knapphysteri sätter också några andra saker i sitt sammanhang. Det var ju väldigt få karolinska regementen som hade grenadjärmössor och den troliga orsaken till det är att de regementschefer som ville ha sådana var tvungna att betala ur egen ficka eftersom kronan inte bekostade detta. Uppenbarligen var Dalregementets chef villig att kosta på sig sådan lyx eftersom det allra tidigaste belägget för grenadjärmössor (1691) kommer från just detta regemente. Samma år försågs dessutom Dalregementets pikar med små flaggor, vilka fortfarande användes 1699. Enligt Josef Alm (“Blanka vapen och skyddsvapen” sid 146) använde troligen hela det svenska infanteriet pikflaggor fast han erkänner att han inte har sett några andra uppgifter eller bilder som bekräftar detta. Men med hänsyn till det ovan nämnda framstår dessa dala-flaggor snarare som en individuell avvikelse av ett regemente som utmärkte sig för sin praktlystnad.

Posted in Uniformer | 4 Comments

Kriget som inte blev av

Om man bortser från de hjälptrupper som Karl XI skickade till de allierade under pfalziska tronföljdskriget så rådde det fred i Sverige under hela två decennier mellan skånska kriget och stora nordiska kriget. Detta var en anmärkningsvärt lång fredsperiod. Innan frihetstiden var detta förmodligen den längsta perioden någonsin som svenska trupper inte hade stridit på vare sig svenskt eller något grannlands territorium. Men det var väldigt nära att denna långa fredsperiod hade blivit mycket kortare.

Fredsperioden inleddes 1679 när en fransk armé trängde in i norra Tyskland och tvingade Sveriges fiender att sluta fred med Sverige. Trots att den svenska armén hade presterat mycket dåligt under kriget kom de tack vare Frankrikes insats undan med endast obetydliga territoriella förluster. Karl XI kände dock inte någon större tacksamhet för detta utan han upplevde det istället som en förödmjukelse att Frankrike slöt fred på Sveriges vägnar utan svenskt deltagande i förhandlingarna. Detta var inte hur man behandlade en jämlik bundsförvant utan snarare en vasall. Den aggressiva franska utrikespolitik, som var anledningen till att Sverige motvillig hade blivit indraget i ett krig som man inte var förberedd för, tycktes dessutom bara öka i styrka nu när Ludvig XIV stod på höjden av sin makt. För Karl XI var det därmed läge att byta sida i utrikespolitiken och 1681 slöt Sverige en allians med Holland.

Tajmingen för alliansbytet var dock inte den bästa. Frankrike var vid tillfället ohotat i Europa och kunde med tvivelaktiga anspråk annektera område efter område i Tyskland medan de övriga stormakterna tittade på. Den förutsägbara konsekvensen av alliansbytet blev därför att Frankrike istället allierade sig med Sveriges fiender Danmark och Brandenburg. 1679 hade dessa två länder de facto besegrat Sverige och det var fransmännen som hade tagit ifrån dem deras vinster. Men från och med 1682 kunde de med Frankrikes stöd i ryggen uppträda mycket hotfullt mot ett Sverige som fortfarande var försvagat efter skånska kriget. En franska flotta på 30 skepp uppenbarade sig i Öresund sommaren 1683 och skrämde upp svenskarna så mycket att en delmobilisering genomfördes samt att den svenska flottan flyttades från Karlskrona till Kalmar för att inte återvända förrän 1686.

Något krig bröt dock inte ut eftersom Frankrike hade blicken riktad mot Tyskland och ville inte ha sina nya bundsförvanter upptagna av ett krig mot Sverige. Vad som däremot skedde var att Danmark i strid mot fredsavtalet från 1679 trappade upp konflikten med hertigen av Holstein-Gottorp (Karl XI:s morbror) som tvingades i landsflykt till Hamburg och 1684 fick se sina andelar i Slesvig indragna till den danska kronan. Karl XI protesterade mot detta men var för tillfället maktlöst att göra något åt det. Danmark kunde nämligen även räkna med stöd från England vars katolske kung Jakob II tillhörde det franska lägret. I detta gynnsamma läge riktade Danmark även blicken mot riksstaden Hamburg som belägrades 1686 (den danske kungen fick dock nöja sig med att staden betalade 300 000 daler till honom).

Danmarks aggressiva politik i Tyskland mötte dock alltmer motstånd. Framförallt var de Lüneburgska hertigarna (det som skulle bli Hannover) starkt engagerade i att rulla tillbaka den danska expansion i Tyskland. Men också Brandenburg motsatte sig den även om de intog en vacklande ställning i frågan. Tillsammans hade de skickat trupper för att försvara Hamburg och nu började de även sätta press på Danmark i den holsteinska frågan. Från och med 1687 deltog stormakterna och de nordtyska staterna i utdragna förhandlingar om Holstein-Gottorps status där Sverige och Lüneburg stod för den hårda linjen mot Danmark. Danskarna var dock inte villiga att böja sig för kraven då den franska alliansen gav dem triumf på hand.

Vändpunkten kom i november 1688 när en holländsk armé landsteg i England och avsatte Jakob II som kung. Följden av detta blev att England gick från att vara en fransk bundsförvant till att förenas i en personalunion med Holland styrd av Ludvig XIV:s ärkefiende Vilhelm av Oranien. Frankrike som redan hade startat ett krig i Tyskland för att tvinga fram ett erkännande av sina annekteringar fann sig nu ställd inför en mycket stor antifransk koalition (som även inkluderade Sverige). Detta innebar att de inte längre kunde bistå Danmark som nu hastigt och inte så lustigt upptäckte att de var politiskt isolerade. Deras styva hållning i förhandlingarna om Holstein veknade nu något, men de var fortfarande inte villiga ge upp sina ambitioner. Med förhalningar och försök att få till vaga och mångtydiga formuleringar i avtalstexten hoppades de kunna segla igenom stormen utan några större eftergifter.

Sverige och Lüneburgarna var dock inte villiga att låta dem komma undan så lätt. Karl XI lät meddela att några svenska hjälptrupper inte kunde skickas till Holland så länge det fanns risk för krig mot Danmark och krävde därför att den holsteinska frågan skulle avgöras först. Vilhelm av Oranien gick med på detta och ställde därför en engelsk-holländsk flotta till förfogande för att försvara hertigen av Holsteins anspråk. Tiden för kompromisser var nu förbi och Danmark krävdes på ett fullständigt återupprättande av hertigdömet Holstein-Gottorp samt ett skadestånd för ockupationen. Ett ultimatum för när Danmark senast måste acceptera kraven för att undvika krig sattes till den 20 juni 1689. In i det sista vägrade Danmark att gå med på så förödmjukande villkor. Medan nedräkningen pågick beordrades den svenska flottan att gå till sjöss och regementen fick order att marschera mot Skåne. Det var nu uppenbart för Danmark att ett krig mot en övermäktig koalition skulle bli av ifall de inte vek ned sig. Så den 20 juni skrev de under det förhatliga avtalet som gav tillbaka delarna av Slesvig till hertigen av Holstein-Gottorp.

För Karl XI utgjorde händelserna under 1689 höjdpunkten i hans regering. De förödmjukande motgångarna under skånska kriget och den efterföljande fredsperioden hade nu vänts till triumf. Utan att avfyra ett enda skott hade Karl XI tvingat sin ärkefiende till underkastelse och återbördat förlorat territorium till sin morbror. Hans kompromisslöshet hade dock resulterat i ett läge som var helt oacceptabelt för danskarna och som de skulle försöka att korrigera vid första bästa tillfälle, vilket inföll under hans sons regeringstid.

Posted in Allmän historia | Leave a comment

Enhetsuniformen

Tidpunkten för den svenska enhetsuniformens införande har traditionellt daterats till den 29 maj 1687. Då beordrades nämligen kammarkollegiet i ett brev från kungen att skicka ut blå klädesprov till alla överstar (vilket citeras i Erik Bellanders bok på sidan 182):

“Till Kammarkollegium att sända prov till alla överstar i Sverige av det blå klädet som Kongl. Maj:t har approberat
Såsom vi i nåder gott funnit hava att hela Wår militie till fot här i Sverige skall hädanefter klädas uti blått, alltså befalles eder härmed nådeligen, att I med det första avfärden prov till alla våra överstar av infanteriet här i Sverige av det blå klädet för 4 aln. kmt alnen, som vi … approberat … hava, på det de sedan kunna draga försorg varest där utav manufakturerna här i Vårt rike dylikt kläde för deras anförtrodda regementen måge bekomma.”

Björn Asker har dock i en artikel från 1981 som finns i “Meddelande 39 från Armémuseum” redovisat en avvikande uppfattning. Enligt honom togs beslutet om blå enhetsuniformer ett par år innan och brevet från 1687 handlade bara om att man då hade bestämt sig för exakt vilken blå nyans som skulle gälla.  Som stöd för detta anger han ett brev från överste Georg Johan Wrangel vid Upplands regemente som skrevs den 22 maj 1685:

“Efter såsom ryktet går att, att Hans Maj:t vill förändra liveriet med regementena, och att /ett/ och annat behöves till knekternes mundering att anskaffa; ity begäres Hans Maj:ts allernådigste vilje att veta, vad för couleur till stofferingen bliver vid detta regemente bibehållet”

Karl XI svarade på detta brev redan den 27 maj:

“Såsom översten begärar att veta vad för couleur nu härefter skall brukas till stoffering på regements livréer; så giver Kungl. Maj:t härigenom översten till förstå, att det härefter blir gult som förr, när regementet skall få nya kläder, vilket intet lär ännu behövas eller ske så snart.”

Genom att använda ordet “härefter” bekräftar kungen att en förändring är på gång även om uppslagsfärgen kommer att förbli gul. Det faktum att översten bara frågade om uppslagsfärgen och inte rockfärgen (som då var röd) kan tolkas som att det var underförstått att den skulle ändras till blått. Tidigare samma år (13 januari 1685) hade kungen dessutom svarat på ett liknande brev från överste Gustaf Hård vid Skaraborgs regemente och då meddelat att hans regemente i framtiden skulle få blå rockar men att de gamla uniformerna (gula rockar med svarta uppslag) kunde brukas ett par år till.

De ovannämnda breven tyder på att ett principbeslut om blå enhetsuniformer hade tagits senast vid årsskiftet 1684/85. Enligt Björn Asker kan detta beslut ha tagits tidigast efter den 3 januari 1683 då en beklädnadsförordning utfärdades som utgick ifrån att regementenas uniformer skulle vara av olika färg. Han anser därför att beslutet troligen togs under 1684. Men eftersom armén i stor utsträckning bar uniformer som hade delats ut efter krigsslutet 1679 var det inte aktuellt att sätta igång arbetet med att ersätta arméns uniformer förrän 1687. Och det var ju först under perioden 1689-1694 som enhetsuniformen de facto infördes.

Björn Asker har i det följande meddelandet från Armémuseum (Nr. 40) skrivit “Om svenska fotfolkets nybeklädnad 1689-1694“. Dessvärre har jag inte ännu fått tag i den boken men Lars-Eric Höglund har ju i sin bok (sid 12) en lista över när de svenska infanteriregementena mönstrades med den blå enhetsuniformen:

  • 1688: Nyland, Åbo, Österbotten.
  • 1689: Skaraborg, Björneborg (del)
  • 1690: Västmanland, Södermanland, Dalregementet
  • 1691: Uppland, Närke-Värmland, Västgöta-Dal, Älvsborg
  • 1692: Östgöta, Jönköping, Kronoberg, Kalmar, Björneborg (del)
  • 1694: Åbo, Västerbotten, Hälsinge

Jämtland, Savolax och Viborg hade blå uniform redan 1683. Tavastehus hade blå rockar senast 1696.

Posted in Uniformer | 1 Comment

Återigen uniformsikoner

Ryttare med hatt

Ikon från november 2013

Ryttare med karpus

Ikon från november 2013

I februari presenterade jag nya uniformsikoner för infanteriet och lovade att fortsätta med kavalleriet. Tiden går och nu är det maj och det har egentligen inte hänt så mycket. Redan i november 2013 hade jag visserligen gjort svenska kavalleri-ikoner (som syns ovan och till höger) och det enda som behövdes var Sveriges motståndare. Jag var dock inte helt nöjd med dessa bilder, framförallt inte kappan som fladdrade lite väl mycket. Istället valde jag att satsa på en helt ny pose baserad på infanteribilden där ryttaren står framför sin häst. På så sätt skulle man kunna se alla detaljer på uniformen samtidigt som det fortfarande gick att se färgerna på schabraket och pistolstrumporna. Dessutom skulle de bli mycket enklare att modifiera bilderna ifall infanteriet och kavalleriet var baserat på samma grundpose.

Denna nya strategi har därför under våren resulterat i de nedanstående bilderna:

RyttareRyttare2Jag måste dock erkänna att jag inte är helt säker på att den här nya posen fungerar. Min första reaktion när jag var klar med dem var att bilderna blev för plottriga. Men efter ett tag vande jag mig vid dem och började gilla dem. Fast jag är fortfarande orolig över att de inte kommer att fungera i ett mindre format med åtta bilder bredvid varandra på hemsidan.

Ryttare vinterUtan häst blir bilden mycket tydligare och snyggare. Och i de fall då jag inte känner till färgen på schabrak och pistolstrumpor blir det också den hästlösa bilden som jag kommer att använda. Frågan är bara ifall det kommer att se konstigt att ha kavalleriregementen med eller utan häst huller om buller på fältslagssidorna.

En mycket bra fördel med den nya posen är annars att den har samma bredd som infanteribilden vilket innebär att jag kan ha lika många ikoner i bredd oavsett ifall det är kavalleri eller infanteri.

Förlagan till den här posen k0mmer för övrigt från sidan 7 i Ospreyboken om slaget vid Poltava. Jag lånade inte bara hästen utan även pistolen från den bilden. Ursprungligen hade jag tänkt att ryttaren skulle hålla hästarnas tyglar, men jag lyckades aldrig rita handen på ett snyggt sätt eller ens på ett acceptabelt sätt. Dessutom hade jag ett problem med ficklocket (utformade à la Adelsfanan) på den vänstra sidan. Utrymmet räckte inte till för ett helt ficklock och ett halvt ficklock såg väldigt konstigt ut. Det blev därför väldigt praktiskt att låta pistolen skymma fickan.

Nästa steg i det mycket utdragna ikon-arbetet är att skapa danska och sachsiska versioner av dessa bilder. Om jag nu kommer så långt eftersom jag, just när jag skrev det här inlägget, lade märke till att hästens huvud och pistolstrumpan befinner sig väldigt långt ifrån varandra…

Posted in Uppdateringar på hemsidan | Leave a comment