Under et besök i Kungliga biblioteket upptäckte jag att det finns en dansk bok från 2005 med titeln ”Danmark i krig”. Bläddrar man i den inser man snabbt att det är en dansk version av boken ”Svenska slagfält” från 2003. Båda böckerna skildrar de viktigaste slagen i respektive lands historia med samma layout och samma typ av kartor & tabeller, samt även samma rubriker för de gemensamma slagen. Jag tänkte därför att det kunde vara intressant att jämföra dansk och svensk krigshistoria.
Det första man noterar är att att danskarna är mer intresserade av sjöslag än svenskarna. 20 av 45 slag är nämligen sjöslag jämfört med den svenska boken där endast 12 av 54 är sjöslag.
I tabellerna nedan har jag markerat sjöslagen med blå färg, fältslagen med ljusgult och belägringar/stormningar med grå färg. Jag har försökt hålla mig till böckernas definition av seger (grön färg) respektive nederlag (röd färg), men den danska boken är tydligare än den svenska boken med att ange vem som segrade eller ifall slaget var oavgjort (gul färg).
Likheterna mellan böckerna är extra tydligt när det gäller de tidigare slagen. Danskarna har klämt in några extra sjöslag samt har lagt till mer information om Kristian II:s kamp om att erövra och behålla sina kronor. I stället för bara behandla Stockholm 1521-1523 har kapitlet utökats till att även innehålla erövringen av Stockholm samt kampen om Köpenhamn. Grevefejden har dessutom fått ett eget kapitel eftersom danskarna inte ville nöja sig med den dansk-svenska segern över den lybska flottan vid Bornholm 1535.
Slutligen har böckerna valt olika belägringar från Kalmarkriget. Svenskarna har valt Älvsborg som vi fick betala en dyr lösen för att få tillbaka och danskarna har valt Kalmar som gav kriget dess namn.
Den stora överraskningen för perioden 1655-1679 är att Tåget vid Bält har utelämnats i den svenska boken. Danskarna har dock tagit med den när de skildrade efterspelet till Fredericias fall. Att Karl X Gustavs händelserika och framgångsrika regeringstid täcks in med bara en seger och två nederlag är väldigt märkligt
Skånska kriget har också fått en snål tilldelning i den svenska boken. Slagen vid Halmstad och Rügen hade lätt kunnat platsa här. Dessutom var belägringarna av Kristianstad, Malmö och Bohus mycket viktiga krigshändelser. Men inte ens danskarna är intresserade av dessa utan de har dubblat antalet sjöslag i stället. Själv tycker jag dock att den svenska tilldelningen bestående av Öland och Köge bukt (Stevsn) är fullt tillräcklig.
Det råder ingen brist på intressanta fältslag under stora nordiska kriget så man kan förlåta den svenska boken för att den har utelämnat landstigningen vid Humlebæk och slaget vid Stresow. Den första händelsen har dock tagits i den danska boken men de kallar den för Köpenhamn.
Fast även här har danskarna gett sjöslagen alldeles för mycket utrymme. Femern och Rügen är två separata sjöslag där det sistnämnda slutade oavgjort. Men det är endast Dynekilen som jag skulle ha tagit med. Viktiga händelser som har utelämnats är belägringarna av Tönningen 1700 och 1713-1714. Det finns dessutom tre fältslag, Fjälkinge 1710, Wismar 1711 och Stresow 1715, som de hade kunnat ta med om de ville skildra några danska segrar. Belägringen av Frederikshald har de också utelämnat, men så har de konsekvent struntat i alla krigshändelser i Norge. Boken handlar uppenbarligen om Danmarks krig och inte Danmark-Norges krig.
Efter stora nordiska kriget så finns det inte längre några stora krigshändelser där danskar och svenskar har stridit mot varandra så det blir därefter en rysk dominans i den svenska boken och en engelsk-tysk dominans i den danska boken. Men tydligen är det obligatoriskt att ta med ett sjöslag för varje danskt krig även om de inte hade någon betydelse för krigsutgången.