Det finns otaliga porträtt av Karl XII, men så vitt jag vet är det bara två stycken där man kan se Karl XII bära en annan huvudbonad än en trekantig hatt. Båda porträtten finns i Dalarna och avbildar Karl XII till häst under slaget vid Narva med pälsfodrad rock och en pälsmössa som eventuellt var en karpus. Den ena av dem hänger inne i Stora Tuna kyrka (Borlänge) och den andra i Dalregementets officersmäss (Falun). Av dessa är porträttet i Stora Tuna det som verkar vara mest historisk korrekt då dess pälsmössa är försedd med den halmkärve som svenskt kavalleri fortfarande använde som igenkänningstecken (Även på Rommels ritning av slaget vid Gadebusch går det att se halmknippen på hattarna). Porträttet i officersmässen saknar halmkärve och har en tydlig peruk under mössan, vilket Karl XII slutade bära när han drog i fält.
Enligt Sixten Strömboms bok ”Svenska kungliga porträtt” (sid 354) ska officersmässens porträtt ha en inskription på tyska vilket tyder på att ”bilden utförts i Tyskland, Östersjöprovinserna eller i varje fall av en tyskfödd målare”. Någon tysk inskription finns inte på Stora Tuna-porträttet, däremot en latinsk (”C XII. R. S. Ad Narvam. A. 1700.”), men annars undrar jag om inte Strömbom har blandat ihop porträtten. Han beskriver dem nämligen på följande sätt:
”Vi ha tidigare på ännu ej helt bestyrkta skäl förmodat, att också en annan Narva-bild av K XII kan vad ansiktstypen beträffar återgå till Krafft A (K XII: 17). Denna, ett naivt profilställt helfigursporträtt, röjer artistiskt sett en enkel konterfejares hand. För den skull saknar bilden ingalunda ikonografiskt värde. Ansiktet under den på peruken neddragna pälshuvan påminner på exemplaret i St. Tuna kyrka närmast om den s. k. övergångstypen, medan det på Dalregementets bild har ett särdrag av tungt, sammanbitet allvar, som är ovanligt i K XII:s-porträtten. Båda bilderna äro rätt mörknade, vilket bidrar till att höja den bistra novemberstämning, som ruvar över slagmarken.”
Det är bara på Dalregementets bild som det går att konstatera att han bär peruk och det är väl snarare Stora Tuna-porträttet som har det mest allvarligt sammanbitna ansiktsuttrycket.
Sixten Strömboms verkar utgå ifrån att porträtten är besläktade med varandra (oklart dock om han menar samme konstnär eller samma förlaga?), vilket inte är orimligt med tanke på motiv och klädsel. Men i så fall kan man anta att officersmässens porträtt är det äldre och att de inkorrekta detaljerna sedan korrigerades i Stora Tuna-porträttet. Eftersom porträtten hamnade i Dalarna kan man också spekulera i att uppdragsgivaren hade en koppling till Dalregementet (Magnus Stenbock?).