Mina nya sidor om ryska arméns uniformer är nu klara. Men innan de kan publiceras måste de integreras med resten av hemsidan och de gamla sidorna med ryssar behöver uppdateras. Så det kommer bli en hel del pyssel med att lägga till mängder med länkar och byta ut gamla uniformsikoner samt även skriva om texten på sidorna om slagen vid Narva, Ljesna och Poltava. Prognosen är att allt kommer vara klart när det är dags för nästa blogginlägg om fjorton dagar.
Den bok som har föranlett allt detta arbete är som tidigare har nämnts Boris Megorskys bok ”The Russian Army in the Great Northern War 1700-21” från 2018. Boken innehåller en stor mängd uniformsuppgifter som inte fanns tillgängliga När Lars-Eric Höglund samarbetade med Alexander Bespalov 2004. Mycket av det som står i båda dessa böcker är dessutom motstridiga. Anledningen till detta beror till största delen på att Höglund/Bespalov i hög grad inkluderade uniformsuppgifter från Viskovatovs verk om den ryska armén från 1844-45 (vilket även tycks ha varit Angus Konstams enda källa för uniformer). När Tatarnikovs grundliga arkivforskning kom ut 2008 stod det klart att Viskovatovs uppgifter ofta inte går att härleda och inte heller förena med vad som faktiskt står i källorna. Jag har ändå valt att ta med Höglund/Bespalovs information trots att Viskovatov inte är en pålitlig källa. Syftet med mina uniforms-sidor är ju främst att erbjuda målningsinstruktioner och även opålitlig information är i sådana fall bättre än ingen information alls (förutsatt att man är medveten om dess brister).
Fast Megorskys 270 sidor tjocka bok handlar om mycket mer än bara uniformer. Den består av tre huvuddelar:
- Organisation (ca 50 sidor)
- Materiel, som inkluderar allmän uniformsinformation (ca 80 sidor)
- Övning och stridserfarenhet (80 sidor)
Utöver dessa finns det även bilagor, varav den mest intressanta för mig var den som innehöll regementsspecifik uniformsinformation (20 sidor). Och även i Osprey-stil ”color plates” med illustrationer på olika ryska soldater samt fotografier på bevarade uniformsdelar. Det finns även 16 sidor med enbart bilder på ryska fanor.
En intressant grej i den här boken var en schematisk framställning av ryska uniformer vid tiden för Poltava (ungefär som på min egen hemsida) men där alla okända uniformsdelar var färgade i mörkgrått för att visa hur lite som är känt om dessa uniformer. Detta är ett mer ärligt sätt att redovisa uniformer på än vad jag har gjort och jag funderade på ifall jag inte borde göra likadant. Men i slutändan bestämde jag mig för att ändå ha spekulativa bilder där alla detaljer är ifyllda med troliga färger. Det skulle annars bli väldigt mycket mörkgrått och undergräva syftet med sidorna. Jag kommer dock att poängtera att bilderna är spekulativa och hänvisa till texten som innehåller allt som jag faktiskt vet. Jag tror ändå att jag har presenterat den skriftliga informationen på ett så lättillgängligt sätt att endast den väldigt late figurmålaren/illustratören kommer att bli lurad (och dom lär väl inte bry sig i alla fall).
Men utöver all uniformsinformation var det även mycket intressant att läsa delen som skildrar den ryska arméns stridserfarenheter. Den har inget kronologiskt upplägg utan skildrar olika typer av krigföring separat (fälttaktik, lilla kriget, belägringar och sjökrigföring). Detta ger en mycket heltäckande bild av hur kriget fördes och skiljer sig från det starka fokus på fältslagen som annars brukar känneteckna svenska böcker om detta krig. Ett skräckexempel på det är faktiskt Lars Ericsons bok om den svenska armén som gavs ut samma år och av samma förlag som Boris Megorskys bok (men mer om det i ett framtida inlägg). För till skillnad från fältslagen så var Sverige aldrig särskilt framgångsrikt i de övriga grenarna. För en svensk så blir Boris Megorskys skildring av krigshistorien därmed en rätt dyster läsning eftersom ryssarna verkar hela tiden metodiskt demontera den svenska stormakten och svenskarnas insatser imponerar inte alls. Inte ens slaget vid Stäket imponerar när man konfronteras av de ryska källornas bild av samma slag. Men en starkt bidragande faktor till att Boris Megorskys skildring inte blir så upplyftande för svenska läsare är att den del som handlar om fältslagen skildrar perioden innan 1708 på ett väldigt översiktligt sätt. I praktiken började han med att berätta om slaget vid Ljesna vilket sticker ut som ett udda upplägg, men ger onekligen en mer positiv spinn på den ryska krigsinsatsen.
Hur som helst så är detta en måste-ha-bok för den som är intresserad av stora nordiska kriget. Detta till skillnad från Lars Ericsons bok som man dessvärre inte har så mycket nytta av (men som sagt, mer om det senare). Med Boris Megorskys bok i handen kan ni med mycket gott samvete kasta Angus Konstams böcker i soptunnan. Höglund och Bespalovs bok kan ni dock behålla eftersom den innehåller information om streltser-uniformer vilket inte Megorsky har (samt förstås Sachsen, Preussens och Hannovers uniformer).