Slaget vid Düna ritat av Johan Lithén (1663-1725, adlad Litheim 1718)
Johan Henrik Schildts triumftavla åt Arvid Horn (som jag presenterade i det förra inlägget) är inte den enda avbildningen av slaget vid Düna. Även Johan Lithén och Daniel Stawert gjorde egna framställningar av slaget med det svenska infanteriet i en L-formad linje och med vad som ser ut som en grenadjärbataljon i L-linjens hörn (den har varken fanor eller pikar). Den intressanta frågan blir då: hade de mössor eller hattar?
Ett utsnitt av Lithéns ritning ser ni ovan. Jag förväntar mig dock inte att ni ska kunna se hur huvudbonaderna ser ut på den bilden. Själv har jag tillgång till den stora planschen av den i ”Karl XII i slagfälter” och trots det var jag tvungen att använda förstoringsglas för att se detaljerna. Men det som syntes i förstoringsglaset var inte karpuser och inte heller trekantiga hattar. Grenadjärernas huvudbonader är tecknade som små cirklar med en ännu mindre cirkel i mitten och ser därmed ut som äldre vidbrättade hattar.
På Daniel Stawerts bataljmålning har jag ingen bättre bild än denna som jag har tagit från Bertil Wennerholms bok ”Emporterade troféer” (sid 14). Men besöker man Drottningholms slott kan man se den hänga på en av väggarna. Mitt senaste besök var för sex år sedan då jag ville undersöka hur hattarna såg ut. Och ja, det var frågan om hattar som i mina ögon såg ut att vara trekantiga.
Läser man Wennerholms bildtext till Stawerts bataljmålning ser man dessutom att han har identifierat den utsatta bataljonen i hörnet som Livgardets grenadjärbataljon. Både Lithén och Stawerts bataljmålningar skulle därmed kunna användas som stöd för att fotsoldaterna i mitten av Schildts målning är gardesgrenadjärer. Fast när jag studerar Lithéns framställning ser jag att det precis i mitten av linjen finns ytterligare en grenadjärformation (inga fanor eller pikar) och som jag skrev i förra inlägget är generalstabsverket (”Karl XII på slagfältet”) tydlig med att det var uppländska grenadjärer som försvarade infanterilinjens högra flank medan Livgardets grenadjärbataljon stred i mitten av linjen.
Enligt den i förväg uppgjorda slagordningen skulle visserligen Livgardets grenadjärer ta plats vid den högra flanken medan Upplands regemente skulle försvara den vänstra flanken. Men i verkligheten fick inte svenskarna tillräckligt med tid att formera sig i enlighet med planen. Istället fick bataljonerna täppa till luckor och förlänga linjen i den ordning de anlände till slagfältet. Livgardets grenadjärer som anlände först bildade därmed ankaret i mitten och var den bataljon som tog täten när svenskarna avancerade och skapade plats för de nästkommande bataljonerna.
Fast om vi återvänder till ämnet uniformer så ser det ju ut som om både Lithén och Stawert har avbildat grenadjärerna längst ut till höger med hattar. I Stawerts fall ska man dock inte fästa alltför stor vikt på uniformerna eftersom jag tror inte att han gjorde ett försök att differentiera dem. Det jag minns från mitt besök för sex år sedan var att alla regementen i slagordningen hade exakt samma grå uniformer med hattar trots att endast livgardet hade hattar i verkligheten och att alla hade blå uniformer. Det är endast på personerna i förgrunden som Stawert har lagt ner energi på att måla utmärkande detaljer. Fanorna hade däremot olika färg och det borde vara möjligt att utifrån dem kunna identifiera regementena. Jag studerade dem dock inte så pass noga för att se ifall det fanns ytterligare en grenadjärbataljon.
Lithén är däremot mer intressant i detta sammanhang eftersom han till skillnad från den stockholmsbaserade Stawert faktiskt medföljde armén i Livland. Tittar man till exempel på den bataljon som intar förgrunden i hans ritning, vilken enligt generalstabsverkets kartor bestod av västerbottningar, så ser det i mitt förstoringsglas ut som om de bär karpuser samt rockskört som ej är uppvikta. Kan man med hänvisning till hans förstahandskunskaper då hävda att Upplands grenadjärer bar hattar vid Düna? Nja…, detaljerna i hans ritning är verkligen pyttesmå och det som ser ut som vidbrättade hattar kan också tolkas som ett försök att avbilda karpuser sedda uppifrån. Och tillsammans med övriga uppgifter så bör väl det ändå betraktas som den mest troliga tolkningen.