Målning av Johan Henrik Schildt föreställande övergången av Düna (”Arvid Horns triumftavla”).
I förra veckans inlägg refererade jag en del av Lars-Eric Höglunds artikel om grenadjärmössor i Carolinen (Nummer 2, 2015). Men i den artikeln fanns även en intressant tolkning av målningen ovan som har legat till grund för Göte Göranssons avbildning av karpuser i boken ”Karoliner”. Höglund anser nämligen att fotsoldaterna i tavlans mitt inte alls har karpuser på sina huvuden utan istället bär hattar! Det som har lett honom till den tolkningen tycks vara det faktumet att fotsoldaterna är avbildade med blå byxor vilket skulle identifiera dem som livgardister emedan de övriga infanteriregementena vid Düna bar skinnbyxor. Men livgardisterna hade varken karpuser eller grenadjärmössor så ifall uniformerna är korrekta bör fotsoldaterna i Düna-tavlan ha hattar på huvudet.
Karpuser eller hattar?
Höglund förklarar hur livgardisters hattar kan se ut som karpuser genom att påstå att den främre spetsen på dem är vriden åt sidan och att det som ser ut som gula uppslag på en karpus i själva verket är Livgardets galoner i guld-silver-blått som har flutit samman på grund av tavlans lilla format (den är bara 11 x 18 cm stor).
Min egen reaktion på denna tolkning har pendlat fram och tillbaka. Först kunde jag inte förstå hur Höglund kunde tolka dessa uppenbara karpuser som hattar. Men efter att ha studerat bilden flera gånger lade jag märke till de svarta ytorna mellan soldaternas huvuden och de gula uppslagen. Plötsligt kunde jag se att den gula färgen såg ut som galoner på en svart hatt. För stunden var jag övertygad om att Höglund hade rätt och jag förberedde mig för att skriva ett inlägg om den spännande upptäckten. Men några dagar senare tittade jag återigen på Arvid Horns triumftavla och min spontana reaktion blev då återigen: nej, det där ser inte ut som hattar. Och den här gången fokuserade jag inte på att försöka se vad Höglund såg utan istället på att jämföra fotsoldaternas huvudbonader med kavalleristerna. Det blev då alltför tydligt för mig att det inte är frågan om samma typ av huvudbonad (till viss del påverkat av att jag nu använde min stationära dator istället för surfplattan vilket hade en effekt på bildåtergivningen). Kavalleristernas hattar har skarpare konturer och smalare galoner medan fotsoldaternas huvudbonader har mycket rundare former. Jag kunde också se att kullen på fotsoldaternas huvudbonader är av samma blå färg som deras rockar medan kavalleristernas hattar har en tydlig svart färg. Min slutsats är därför att fotsoldaterna har en karpus på sig och inget annat, vilket för övrigt matchar den mössa som ligger på marken och som omöjligen kan vara en hatt.
Men håller man fast vid den traditionella karpus-tolkningen så innebär det att uniformerna i Arvid Horns triumftavla inte matchar den information som finns i Höglunds bok. Livgardisterna var de enda fotsoldaterna med blå byxor och de hade inte karpuser. Fast å andra sidan är det ju ingen större sensation att upptäcka felaktiga uniformer i en bataljmålning.
På en sak är dock Höglund och jag eniga. Vi tror båda på att fotsoldaterna i tavlans mitt föreställer grenadjärer. Han vill emellertid se dem som livgardesgrenadjärer medan jag tror att det är frågan om uppländska grenadjärer. Min tolkning bygger på de kartor över slaget vid Düna som finns i generalstabsverket. Enligt dessa bildade de uppländska grenadjärerna en egen formation som försvarade infanterilinjens högra flank. Den högra flygeln bestod av en skvadron vardera från Livregementet och Drabantkåren (det sistnämnda förbandet hade Arvid Horn som chef och det var åt honom som tavlan målades). Till vänster om upplandsgrenadjärerna stod Dalregementets livbataljon. Tittar man i tavlans bakgrund ser man också en bataljon med en vit och tre blå fanor som tar ställning bredvid fotsoldaterna i mitten. Och i förgrunden ser vi drabanter vilket innebär att tavlan tecknar en realistisk ögonblicksbild av slaget ifall de i mitten är upplänningar.
Svenska slaglinjen under de senare skedena i slaget vid Düna då en sent anländ Västerbottensbataljon tagit position till höger om kavalleriskvadronerna. Kartan tagen från generalstabsverket (”Karl XII på slagfältet”)
Fast sista ordet är nog inte sagt om detta då källorna inte tecknar en kristallklar bild av grenadjärernas förehavanden under slaget och det finns de som vill ha livgardesgrenadjärerna på upplänningarnas plats.
Att konstnären inte haft helt koll på all detaljer då det gäller olika regementen verkar ingen bry sig om. Det är inte ofta konstnärer som ska avbilda soldater lyckas med det till 100 %.
Det är en tavla, inte ett fotografi.
Diskussionen ar intressant och sjalv lutar jag nog at karpushallet aven om framstallningen verkar lite tvetydig. Som HA sager, tavlor ska man kanske inte dra for stora vaxlar pa, vare sig form eller farger.
Nar det ser ut som om persedlar har blivit ett aktuellt amne pa bloggen undrar jag om det finns nagra belagg for hur en pajrock sag ut. Ett ytterplagg som ersatte kappa, jovisst, men hur i hela varlden kranger man pa sig en overrock nar man redan har en uniformsrock med armuppslag och tamligen voluminosa skort? Eller ersatte pajrocken aven den vanliga rocken? Pajrocken skulle kunna ha sitt ursprung I Hollandska sjomans kladsel, vilken via den engelska Pye-coaten lever kvar i t.ex Flottans ytterkavaj som jag burit sjalv. Darmed inte sagt att en sadan skulle ha nagot gemensamt med en karolinsk pajrock. Nagon ide?
Pajrockar är inget ämne som jag har studerat, men jag har föreställt mig att de fyllde samma funktion som de förstärkningskläder som jag fick utdelat när jag gjorde lumpen i Boden. Det vill säga en extra uppsättning (tjocka) byxor och jacka som man hade över den ordinarie munderingen när man skulle göra tjänst som vaktpost och det var extra kallt ute. Att dra på sig en extra rock över den ordinarie rocken bör inte ha varit ett problem då det bara var att göra överrocken en storlek större än den ordinarie rocken (karolinska ärmuppslag var dessutom väldigt små). Rörligheten begränsades förstås av att vara så pass påbyltad men avsikten var väl att bara använda dem vid stillastående tjänstgörning och inte vid strid.
Om jag har förstått saken rätt, så var pajrocken i svenska armén vid den här tiden, ett alternativ för slängkappan. Den bör alltså ha varit rätt rymlig. Var det brister i munderingen, så fick den också tjäna som livrock.
Efter att ha glott på tavlan ett tag har jag kommit fram till att det måste vara en karpus. Det är två färger och om det funnits tvåfärgade hattar så hade man nog hört talas om det.