Karl XII med harnesk under rocken framför ryttare med harnesk utanför rocken.
Idag är det årsdagen av kalabaliken i Bender men trots det kommer det här inlägget att handla om något annat, nämligen harnesk. En av skillnaderna mellan vanligt kavalleri och dragoner är ju att de förra skulle ha harnesk på sig. Och den svenska arméns kavalleriregementen hade också harnesk även om dessa inte var särskilt populära. Eftersom Höglunds bok innehåller ganska få omnämnanden av harnesk och karolinska ryttare sällan avbildadas med sådana i illustrationer så har jag hela tiden antagit att de var ganska ovanliga under fälttågen. Men så var inte riktigt fallet. En tråd på Leauge of Augsburg, förvisso föranledd av uppgifter från en opålitlig källa, fick mig att kontakta Anders Larsson och Bengt Nilsson för att ta reda på vad de visste om harnesk, vilket gav mig en bättre bild av läget. De mesta av det de meddelade har jag redan publicerat i den aktuella tråden, men det kan ju vara bra att ha citaten tillgängliga på originalspråket också, så här följer den svenska versionen.
Angående harneskens impopularitet så skrev generalmajor Adam Horn, som var chef för kavalleriet under sjuårskriget, den 3 december 1759 följande rader om detta kroppsskydd (som hade varit av samma modell i den svenska armén sedan 1680-talet)
”Efter vilken modell de uråldriga harnesken blivit tillverkade, kan jag icke uträkna. Efter människokroppen var ingen liknelse att de blivit passade, ty av de tusen, som tillhörde mitt regemente, hade intet funnits, som icke efter tvenne dagars bruk sårat karlen på något ställe. De flesta äro för korta, avsedda för tjocka magar och smala bröst”.
Källa: Blanka vapen och skyddsvapen 1932, J. Alm s. 269. (Alm anser dock till skillnad från Horn att dessa harnesk var gjorda för personer med ovanligt smala midjor)
En person som faktiskt deltog i stora nordiska kriget, Johan Stenflycht (född 1681), beskrev harnesken på följande sätt:
“Då vi tågade mot Kraków var jag sålunda förste korpral vid första kompaniet i Östgöta kavalleri. Hela tiden var jag dock tvungen att bära harnesk. Eftersom jag var ung hade jag svårt att bära denna tunga börda. När vi skulle ta oss över en flod till häst blev jag så varm i mitt harnesk att jag kastade mig i vattnet. Många av kyrassiärerna följde då mitt exempel. Man utredde händelsen och kom underfund med vem som var initiativtagaren. Jag fick arrest. Jag ursäktade mig med att jag visserligen klarade av bördan av ett harnesk, men jag var även beredd att visa mitt mod utan harnesk. I den senaste bataljen hade jag lagt märke till att många av dem som stupat burit full mundering. Harnesket hade inte skyddat Hertigen av Holstein från att bli dödad. Det hela utmynnade med att jag blev förlåten, alla harnesken kasserades och transporterades på floden från Kraków till Warszawa. Därefter såg man inte mer några harnesk i Polen”.
Källa: Stenflycht, Johan. Minnen från det stora nordiska kriget. Karolinska förbundets årsbok 2012 s.161-162.
Stenflychts uppgift kan dock inte vara riktig eftersom det finns gott om belägg om harnesk i Polen även efter denna händelse. Låt vara att de hade en anmärkningsvärd förmåga att försvinna. I Josef Alms bok står det till exempel att Södra Skånska förlorade 354 harnesk enbart under 1703 och att de året efter bara hade en handfull kvar. Det troliga är att de råkade ut för samma öde som det harnesk som tillhörde Östgöta kavalleriregementes överste. Under slaget vid Warszawa 1705 kastade han sitt harnesk i backen på grund av den starka hettan. I Oskar Sjöströms bok om slaget vid Fraustadt nämns det även att Norra Skånska förlorade 83 harnesk trots att bara en officer och åtta meniga stupade.
Trots harneskens impopularitet så fortsatte Karl XII med att beställa nya harnesk som ersättning för förluster. I ett brev till Krigskollegium den 10 Januari 1707 beordrades de att skicka 991 värjor, 974 par pistoler, 983 karbiner och 1 000 harnesk till Norra Skånska (som hade drabbats hårt av slaget vid Kalisz). För rekryteringen till Smålands regemente hade under 1706 beställts 136 värjor och endast 13 harnesk. Kan det låga antalet harnesk syfta på att de inte hade använts och därmed inte kunnat förloras, eller på att smålänningarna tog bättre vara på sin utrustning? Året efter begärdes dock 213 harnesk och nästan alla var avsedda för två kompanier (Växjö och Sunnerbo) som uppenbarligen hade blivit av med nästan samtliga harnesk.
Men sedan skedde tydligen en omsvängning, för år 1711 skrev harneskfaktoriet i Arboga följande:
K.M:t har alltid varit mycket nöjd att Kav. kunnat förses med dessa skottfria harnesk-bröststycken. Helt harnesk har kostat 60 kmt och enbart bröststycke 30. Det har sagts att K.M:t i Altranstadt varit så mån om att ryttarne skulle ha harnesk, att om någon förlorade sitt harnesk, skulle han straffas m. spö och hans avlöning innehållas. Men sedan några år har inga harnesk rekvirerats varför hantverkarna lidit nöd, flera ha slutat och nu återstår blott 8 mästare och 3 gesäller. Detta faktori är troligen det enda i Europa som kan göra så goda harnesk men det hotas nu m. undergång. Begär därför att rusthållarna åläggas betala 16 kmt/harnesk för 20 st/år vid varje komp.
Källa: Krigskollegium 2 oktober 1711 s. 15 (2057).
Deras begäran verkar dock inte ha beviljats eftersom denna notis skrevs fem år senare:
”Harneskmakarna i Arboga ha efter ett långt uppehåll fått beställning på 400 Harnesk”.
Källa: Krigskollegium 1716 Sid 17 (1981)
Det verkar därmed som om kungens frånvaro (i kombination med ekonomiska trångmål?) ledde till att man slutade dela ut harnesk till kavalleriregementena. Att det var Karl XII som var den drivande kraften till att de impopulära harnesken bibehölls stöds också av att det inte tycks finnas några uppgifter om harnesk i Lewenhaupts armé.
Drabanterna 1701. De hade inga harnesk när de drog ut i fält 1700 men fick sådana året efter.
Med detta återstår då den för en tennsoldatsmålare så viktiga frågan huruvida harnesken bars över eller under rocken. Svaret på den frågan verkar det dock inte vara någon som vet säkert. Målningar visar båda varianterna (som synes av de bilder som ingår i detta inlägg). Anders Larsson, som själv har haft på sig harnesk i reenactment-aktiviteter, har uppgett att han tycker att det är naturligast att harnesket under rocken om det bara omfattar bröststycket, men över rocken om det är frågan om full kyrass med även ett ryggstycke. Detta verkar för mig som ett troligt tillvägagångssätt som skulle kunna förklara de motstridiga bilderna.
Men eftersom det just nu bara finns formar med ryttare utan harnesk så är det hela än så länge bara en akademiskt fråga. Visserligen kan man använda ”Garde de Corps”-formarna från Prince Augusts Rossbachserie, fast detaljerna på dessa är så otydliga att det inte syns att det är harnesk (dessutom hör inte hattarna hemma i det stora nordiska kriget). Men eventuellt kan de kommande kavalleriformarna i Prince Augusts nya sjuårskrigsserie vara av intresse. Så det finns anledning till att avvakta med att göra karolinska skvadroner.
Hi Orjan,
Cuirasses in the Army of Livland 1701-02:
Eresfehr – Russians captured 28 ”front plates”
Hummelhoff – Russians captured 26 ”pares of plates & one single plate”
Cheers,
Vlad
Det enda jag har hittat i harneskväg från det livländska materialet är en notering om existensen av 174 st. ”Gaml jernharnesk” i Carl Falcks räkenskapsbok för 1707 (RA, Livonica II, vol. 346. Det tyder väl på att harnesk någon gång hade använts av i Baltikum verksamma enheter.
Nu har jag inte gjort någon vetenskaplig genomgång av korrespondens från kavalleriöverstar (näraliggande vore annars Schlippenbachska samlingen i RA). I det livländska generalguvernementsarkivet finns tusentals brev från officerare och jag har förvisso förtecknat stora delar av den korrespondensen, men inte så långt ned som till innehållsbeskrivningar för varje handling.
Enligt Pavel Konovaltjuk, så skall tydligen ”kyrass” i för mig okänt antal, vara med i troféförteckningen efter Poltava och Perevolotjna.
Något mer om Harnesken. 1702 får rekryterna i Livregementet och Östgöta kavalleri 100 harnesk, d:o 100 för hertigen av Holstein. Dessa producerades i Arboga under Ehrenpreuss. Den 7/12 kommer en order på 1500 harnesk som skall betalas av rusthållarna som ersättning för förlorade harnesk. ”Angående storleken får rådman Preuss taga modell å stora, medelstora och mindre drab:r hvarvid tillses att utringningen i kragen el. halsen ej blir för stor”. Källa: Krigskollegie brev 1702 (1625).