För en tid sedan fick jag detta mejl som jag inte har kunnat låta bli att reta mig över:
”Som historielärare undrar jag om tillförlitligheten på din hemsida. Det finns inga källor angivna men ibland får jag in skrivuppgifter där eleverna använt Tacitus, vilket jag då får underkänna eftersom de inte kan hitta något om Tacitus. Har du någon information om varifrån du hämtat materialet? Källkritik är en viktig del av historieämnet och också av avgörande betydelse för betygen på lite högre nivåer.”
Detta är alltså en historielärare som systematiskt har underkänt skrivuppgifter för att de har använt information från min hemsida. Och för att göra saken värre har han gjort det på helt felaktiga grunder. Jag har nämligen inte bara en utan två källförteckningar (en för ”svensk historia”- och ”historisk atlas”-delarna samt en annan för karoliner-delen). Jag har dessutom för vissa enskilda sidor en separat källförteckning längst ned på sidan (till exempel min artikel om digerdöden). Det går förstås alltid att göra anmärkningen att jag hade kunnat vara mer noggrann än så och ha separata källförteckningar till varje sida samt notapparat. Men den här läraren gjorde sig inte besväret att leta efter mina källförteckningar innan han konstaterade att jag inte angav några källor, vilket jag tycker är svagt. För så svårt att hitta dem är det ju inte. Klickar man på länken ”startsidan” som finns i det övre inre hörnet på varje enskild sida så kommer man fram till startsidan där innehållet presenteras och där det i sidhuvudet finns en länk som heter ”källförteckning”. Kanske är jag hemmablind, men för en van internetsurfare borde det vara helt logiskt att man tar en titt på startsidan innan man gör en bedömning av en hemsidas innehåll.
Allt folk framför negativ kritik mot min hemsida brukar inte bekymra mig så värst mycket. Hemsidan är bara mitt privata hobbyprojekt och jag skriver för nöjes skull om sådant som intresserar mig själv. Om andra tycker att det är intressant att läsa mina sidor så är det förstås kul. Och om de vill att jag skulle ha skrivit på ett annat sätt och/eller om andra ämnen så kan jag, ifall jag inte delar deras synpunkter, alltid föreslå dem att själva skriva en sådan hemsida som de tycker att min hemsida borde vara.
Jag är dock fullt medveten om att hemsidan har brister, för den är över tio år gammal och ambitionsnivån på de äldre delarna låg på en lägre nivå än den jag vill hålla idag. De korta minibiografierna över Sveriges kungar som är väldigt populära bland läsarna är till exempel bara snabbt skrivna referat av motsvarade artiklar i Nationalencyklopedin och Nordisk familjebok. Jag misstänker också att det är framförallt dessa som läraren hade i åtanke när han klagade över att jag inte angav några källor. Men jag har aldrig sett behovet av att ha detaljerade källangivelser för uppgifter som är så pass lättillgängliga att du kan hitta dem i ett vanligt uppslagsverk. Och om denna inställning bara hade resulterat i att jag personligen fick ett lägre betyg av den nämnda läraren skulle jag inte brytt mig om hans kritik. Men nu var det hans elever som råkade illa ut på grund av detta och det retar mig enormt.
Tyvärr är lärarens reaktion ett uttryck för något som jag tycker är alltför vanligt i dagens skola. Historielärarna har med rätta fått i uppgift att lära ut vikten om källkritik, men istället för att göra bra övningar där de tydligt demonstrerar hur opålitliga källor kan vara så lär de ut en rent mekanisk källkritik. Till exempel att böcker är bättre än internetsidor och att internetsidor med källförteckning är bättre än dem som saknar sådan. Det finns dessvärre gott om exempel på böcker som är rent skräp och internetsidor som håller mycket hög klass. Och en tendensiös historiker blir inte pålitligare bara för att han redovisar en källförteckning. Men istället för en mer önskvärd analytisk källkritik så får eleverna istället en lathund som de utan större förståelse prickar av för att klara lärarens krav på källkritik. Jag vet inte hur många gånger jag har fått mejl från elever som frågar mig ifall jag är tillförlitlig eftersom deras lärare har instruerat dem att bedöma om de källor de använder är tillförlitliga
Jag lämnade in ett skolarbete där jag använde din sida som referens. Det var inga problem.
Ja, det är bra att veta att min hemsida inte är helt svartlistad! Gick det bra även i övrigt för ditt arbete?
Tja du har ju fått det så det är bara att läsa!
Ja det blev ju ett ganska stort arbete de andra nöjde sig ofta med 2-4 sidor.
Detta var dock i svenskan.
Min historielärare som är tämligen anti-monarkist utbrast men har du tagit med varenda kung?
Han har dock tittat på din sida. Vet ej om han gillar den eller ej.
Mitt arbete handlade om den svenska monarkin kan tilläggas.
Är nu 79 år och minns fortfarande mycket väl historieläraren vid Norra Latin som inte godkände min uppsats om Rysk-Japanska kriget för att jag tagit med episoder som han inte tagit upp på lektionerna. Att jag kunde dokumentera händelserna med en stor notapparat hjälpte ej.
Mvh/J.C.
Henrik, när jag läste utkastet till din uppsats var min reaktion densamma som din historielärare och jag gav ju dig rekommendationen att fokusera på de kungar som du tyckte var allra viktigast för monarkins utveckling i Sverige istället för att skriva lite grann om alla. Men du valde tappert att noggrant skildra alla kungars historia från folkvandringstid till nutid. Att lämna in en uppsats på 27 sidor plus bilagor är ganska imponerande när de andra nöjde sig med 2-4 sidor…
Jag gjorde något liknande när jag skrev en uppsats i svenska på gymnasiet. Jag missuppfattade på något sätt antalet sidor som krävdes, så jag trodde inte att min 14 sidor långa uppsats om Gustav Vasa var överdrivet lång. Men min svenskalärare kallade det för en ”diger lunta” och informerade mig om att de övriga inte hade trott att uppsatsen skulle vara så lång eftersom de bara skrev 3-5 sidor.
Jean, att din lärare inte godtog information som han inte hade redovisat på lektionerna var verkligen illa!
Numera är tiderna annorlunda och att eleverna självständigt söker efter information är något som uppmuntras överallt. Men även detta kan bli tokigt. Det är till exempel väldigt vanligt att elever får instuderingsfrågor som ingår i läromedlen och som är speciellt anpassade för att de ska finna svaret genom att läsa det relevanta avsnittet i läroboken. Men istället för att läsa läroboken går de omedelbart och sätter sig framför en dator och söker efter svaren på internet. Jag har sett dessa frågor ställas gång på gång i både internetforum och i mejl till mig. Och jag suckar varje gång över dessa elever som går över ån efter vatten för att slippa göra något så ansträngande som att läsa en kort text för att hitta den mening som är svaret på frågan.
Lärare vill att eleverna ska använda de böcker de själva använder. Det underlättar.
Min lärare ställde krav att vi skulle använda new times roman som still bara för att hon tyckte det är lättare att läsa!
Tyvärr så är detta typsnitt inte standard på skolans datorer!