Bohuslänningar och Poltava-fanor

Min stora ryska skvadron tillhörande Ingermanländska regementet har nu målats om till bohuslänningar. Eller rättare sagt 19 av 22 ryttare har målats om. De två officerarna hade inga uppvikta rockskört så de kunde inte passera som svenskar och den ena standarbäraren lät jag behålla utifall de Ingermanländska dragonerna kommer att återvända i framtiden. Min tanke med den nya bohuslänska dragonskvadronen är att den ska bestå av tjugo ryttare och därmed representera fyra kompanier i den skala som jag huvudsakligen använder mig av. Den tjugonde ryttaren kommer  att bli en officer från en av de gamla Holger Eriksson-formarna. Jag har dock ingen av de två kavalleriofficersformarna i min ägo så det lär dröja ett tag innan skvadronen blir komplett.

Någon gång i framtiden hoppas jag även att utvidga alla mina små tiomanna-skvadroner till tjugomanna-skvadroner.  Eftersom varje skvadron enbart bestod av ett kompani i den svenska armén borde detta innebära fem ryttare per skvadron i min skala. Jag valde dock att låta varje miniskvadron representera två stycken i verkligheten för att formationerna inte skulle bli alltför små. Men även tio ryttare är ganska litet och eftersom varje fana i mina infanteribataljoner representerar fyra kompanier skulle jag uppnå symmetri ifall jag gjorde samma sak med kavalleriet. Dessa utvidgningar ligger dock mycket långt i framtiden. Det går åt så himla mycket metall när man gjuter kavallerister och dessutom är de besvärliga att måla så andra projekt är mer lockande.

Slutligen har jag ersatt de två fanbärarna till vänster med de två till höger. De vänstra fanorna är m/1686-fanor medan de högra överensstämmer med de ryska trofébeskrivningarna. Kalmarfanan har utsatts för kraftig blekning medan skaraborgsfanan har ett helt annat utseende än den senast kända fansvit som delades ut 1689.  Även tillverkningstekniken skiljer sig från 1689 års svit.

De ryska trofébeskrivningarna finns  översatta till svenska i Bertil Wennerhoms bok ”Emporterade troféer” från 2000 och för de två aktuella fanorna har jag använt mig av följande noteringar:

”16. En fana i taft delad på snedden, den ena hälften gul och den andra svart. Ett lejon är utsytt på det svarta med gul och på det gula med svart taft. Ovanför lejonet och nedtill 2 vita stjärnor utsydda med svart silke. Förgylld järnspets. Från två sidor fäst med ett gult och svart band och förgyllda spikar. Tagen av kaptenen vid Pskovska regementet Pjotr Kosjelov.”

”29. En fana i vit taft, på den är en rundel och mot rundeln flammor i gul taft isydda. I rundeln ett lejon med armborst sytt i klarröd taft med silke. Förgylld järnspets, vit stång. Fäst med ett sidenband och förgyllda spikar och sidenband. Tagen av adjutanten vid Narvska regementet Neljubov.”

Det här inlägget postades i Fanor & standar, Tennsoldater. Bokmärk permalänken.

5 svar på Bohuslänningar och Poltava-fanor

  1. Henrik Andersson skriver:

    Bohusläns gröna, mest udda truppen enligt mig.

  2. Henrik Andersson skriver:

    Jo föresten. Har grabbarna från Bohuslän samma nyans på sina uniformer som ryssarna?

  3. Örjan Martinsson skriver:

    Bohuslänningarnas rockar är av färgen Humbrol 76 vilket är den jag använde till mina stora ryska formationer. När jag började göra små formationer bytte jag till Humbrol 149 och detta var en av anledningarna till varför jag inte ville avveckla min stora ryska skvadron genom att fördela manskapet till flera små Poltava-skvadroner (det skulle ju innebära att jag blev tvungen att antingen måla om dem med 149 eller måla de lika många kompletterande figurerna med 76).

  4. Henrik Andersson skriver:

    Fast hade verkligen bohuslänningarna en pukslagare?

  5. Örjan Martinsson skriver:

    Jag tror att även dragonregementena hade en pukslagare. Men i det här fallet är pukslagaren egentligen bara ett substitut för en trumslagare. För några trumpetare fanns det definitivt inte i dragonförbanden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *