Den sista tennsoldaten som jag lät gjuta under sommaren blev en preussare tillhörande Fredrik Vilhelms berömda jätteregemente (”Potsdamgrenadjärerna”) Se bilden bredvid. Uniformen överensstämmer också i stort sett med IR 19 vars grenadjärer ingick i en sammansatt bataljon vid Stresow. Så troligen är den här tennsoldaten det första steget till en Stresow-bataljon.
Anledningen till att jag gjorde den här tennsoldaten just nu är att jag behövde gjuta ytterligare två handtag till min mörsare som jag målade för några veckor sedan. Eftersom jag inte hade tillräckligt med tenn kvar för att fylla formen smälte jag ned två tennsoldater som jag inte hade någon nytta av. När handtagen var färdiga gjorde jag sedan av med det återstående tennet genom att gjuta preussaren.
Den preussiska grenadjärsformen (nr. 68) hade jag för övrigt ägt en lång tid utan att använda den. Jag köpte den i samband med en rea som Prince August hade på utvalda formar och det var på tiden att jag fick valuta för mina pengar.
De tre dalkarlarna på bilden ger en sista hälsning till sina två fallna kamrater. Det var dessa som jag smälte ned för att gjuta handtagen och grenadjären. Karpuserna sparade jag dock och dessa kommer jag att återanvända nästa gång jag behöver göra karpus-soldater. De ursprungligen fem pikenerarna var gjutna med officersformen nr. 903 men jag ersatte dem med riktiga pikenerare när Prince August nya formar kom ut och sedan dess har jag inte haft någon användning för dem. Och även om det är kul att spara dem som minne så behöver jag inte spara alla fem.
Mörsaren med sina nya handtag från Dalarna ser numera ut så här:
För att återgå till den preussiska grenadjären så blev jag överraskad över hur stor den var. När jag i våras skrev om att använda Rossbach-serien för att gjuta motståndare till karolinerna så var det visserligen en läsare som kommenterade att figurerna i Rossbach-serien var för stora för att passa ihop med karoliner-serien. Jag trodde dock att kommentaren bara syftade på längden eftersom de Rossbachfigurer som jag gjutit tidigare passade väl ihop med karolinerna bortsett från att de var två mm längre. En sådan skillnad är försumbar men grenadjären i form 68 är inte bara lite längre än de andra han är dessutom betydligt mer välnärd. Se jämförelsen nedan:
På pappret är alla tre figurer halvrunda men Rossbach-grenadjären skulle i mina ögon kunna passera som en rund figur. Skillnaden återspeglas även i vikten. Rossbach-grenadjären väger 24 gram medan karolinen väger 17 gram och dansken längst till höger väger bara 14 gram. Preussaren är alltså nästan dubbelt så stor som dansken från DK-serien!
I och för sig är det inte orimligt att låta grenadjärer vara en storlek större än andra soldater, men det blir nog problematisk att blanda så stora Rossbach-figurer med andra serier i en och samma bataljon. Så länge man inte ställer dem bredvid varandra är dock skillnaden inte iögonfallande. Så jag är trots allt fortfarande inte avskräckt från att i framtiden använda Rossbach-formar till att gjuta karoliner-motståndare.
Som avslutning kan jag visa baksidan på min nya grenadjär. Intressant nog är den utrustad med en fältflaska. Förmodligen var den av glas men jag visste inte hur jag skulle måla glas så jag lät måla den som om den var av plåt och använde humbrol 53 (gun metal):
Är det jag somhar fel men på bilden har soldaten en mer orangenyans på uniformen än din som är mer röd.
Jo, det är inte samma röda nyans. Det fanns många olika röda nyanser som användes som uniformsfärger vid denna tid. Men dessvärre har Humbrol ett begränsat utbud av matta röda färger och det finns inget mellan nr. 60 (Scarlet) som jag använde och 82 (Orange lining). När jag kollade upp färgen på den här sajten: http://scalemodeldb.com/paint blev jag rekommenderad Humbrol 1321 (Red). Men det är ingen matt färg så den kan jag inte använda. Jag får väl ursäkta mig med att min tennsoldat har en helt ny uniform medan porträttet på James Kirkland avbildar honom med en blekt uniform…
et spørgsmål om pikerna. har du prøvede med kobber stykkerne som PA sælg? Jeg er ikke sikker hvis de ser lidt fortykkt ud.
Pikarna på bilden ovan är en äldre och kortare variant än de som jag numera använder. De gamla pikarna har en längd (9 cm) som motsvarar 4 meter men eftersom karolinerna hade 5,5 meter långa pikar har jag gått över till 12,5 cm långa pikar till mina tennsoldater.
De kopparstavar som Prince August säljer blir tillsammans med pikspetsen bara 9 cm långa och är därför för korta för att användas till karoliner. Jag tycker dessutom att de är ganska smala ( 1 mm i diameter) och inte matchar bredden på underofficerens hillebard eller fanbärarens fanstång. Fäster man sedan pikspetsen på kopparstaven framstår spetsen som väldigt stor i förhållande till skaftet.
Mina pikar har en tjocklek på 1,4 mm och de består av bindtråd som jag har köpt i en trädgårdshandel.