Ovanstående miniatyrmålning av Johan Henrik Schildt (1678-1732) ska enligt en familjetradition i släkten Horn ha getts som gåva till Arvid Horn av Karl XII för att hylla hans insats vid Düna. Om denna uppgift stämmer bör målningen troligen ha varit gjord någon gång under perioden 1701-1704 då Schildt tjänstgjorde som foderherre i artilleriet. Han gick i utländsk tjänst 1704 och återkom inte till den svenska armén förrän 1713 då relationen mellan Arvid Horn och Karl XII var mycket frostig och skulle förbli så fram till kungens död.
Jag har pratat om denna målning tidigare på den här bloggen och på hemsidan. Fast då har det främst varit fotsoldaterna i mitten som har dragit till sig min uppmärksamhet. Detta är nämligen den enda avbildningen av manskap som bär på karpuser. Men när jag i samband med skrivandet av drabantartikeln började titta närmare på även de övriga uniformsdetaljerna blev målningen plötsligt än mer intressant. I synnerhet när jag blev varse om att målningen troligen är äldre än Stawerts bataljmålningar i Drottningholm och dessutom målad av en konstnär som kan ha varit ögonvittne till slaget.
Till att börja med kan jag nämna att Arvid Horn sannolikt finns med i den här målningen. Han tros vara drabanten som är märkt med nummer 2 och som syns mitt i stridsvimlet på den högra sidan. Hans rock är blå med guldgaloner i likhet med övriga drabanter. Det är alltså inte en slät blågul rock som i Swartz porträtt av honom från 1705 som jag visade i det förra blogginlägget.
En som däremot har en slät blå rock med gult foder är mannen på den vänstra sidan som leder drabanter till fots och pekar med värjan. Denne man måste vara Karl XII och har alltså inte riktigt sin klassiska helblå rock som han senare alltid bar på sina porträtt. Vid tiden för slaget vid Düna brukar porträtt av Karl XII avbilda honom med en blå rock med loskinnsfoder. Jag vet inte om han faktiskt bar en sådan rock eller ifall loskinnsfodret bara var ett sätt att ange hans kungliga rang. Hur som helst har jag svårt att se att Schildt har försökt avbilda loskinnsfoder utan det ser ut att föreställa vanligt gult foder.
När man tittar på Karl XII:s rockfoder kan man dessutom inte undgå att märka att han och drabanterna har uppvikta rockskört. Det har däremot inte fotsoldaterna i mitten. Detta matchar Stawerts bataljmålningar där det endast var kavallerister som hade uppvikta rockskört. Men tittar man på drabanternas hattar så ser man också att det inte råder någon som helst tvekan om att de är trekantiga. Nu har jag visserligen konstaterat i ett tidigare inlägg att det finns belägg i källorna för att drabanterna hade trekantiga hattar redan från 1696. Men på den bild som jag visade i det inlägget (ett kopparstick av Karl XI:s begravning) hade de trekantiga hattarna ”trubbiga” hörn. På Schildts målning ovan har hattarna däremot en nästan fulländad triangelform och det är ju den som vi förknippar med den klassiska karolinska uniformen.
En annan intressant detalj på målningen är att drabanterna har en halmkärve på sina hattar. Dessa är inte lätta att se, men zoomar man in på hattarna så kan man skymta dem. Halmkärvar användes som svenskt igenkänningstecken under skånska kriget och verkar alltså ha levt kvar ännu under stora nordiska kriget. Förutom denna målning finns det även ett annat belägg på halmkärvar under stora nordiska kriget. Karl XII utfärdade nämligen en förordning om fälttecken på hattar den 17 mars 1709 . Enligt denna skulle förbanden ha olika varianter av halmkärven beroende på vilken plats i slagordningen de hade.
Och avslutningsvis, Drabantartikeln kommer om inget oförutsett sker bli klar till nästa blogginlägg. Stegräknartävling och utlandsresa har hållit mig borta från hemsidan de senaste veckorna, men nu har jag inte längre den ursäkten.